search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Praktisk juridik

Bolagsordningen som verktyg vid reglering av aktiebolagsrättsliga förhållanden

Rättsverkningarna av reglering i aktieägaravtal och bolagsordning skiljer sig åt. Den som lämnar råd beträffande regleringen av aktiebolagsrättsliga förhållanden bör ha dessa skillnader klara för sig så att det lämpligaste verktyget kan väljas. I denna artikel beskrivs några aspekter av detta, med fokus på vägvalet mellan bolagsordning och aktieägaravtal och gränserna för vad som över huvud taget kan regleras i bolagsordningen.

1. Bolagsordningen kontra ­aktieägaravtalet

Det finns i dag omkring 550 000 svenska aktiebolag. (1) Alla dessa har en bolagsordning. Bolagsordningarna innehåller vad en bolagsordning enligt 3 kap. 1 § aktiebolagslagen ska innehålla, bland annat uppgift om firma, säte, verksamhetsföremål, aktiekapital och antal aktier, antal styrelseledamöter, räkenskapsår och hur kallelse till bolagsstämma ska ske.

Dessutom finns det, såvitt avser reglering av äganderättsövergångar av aktier, hembudsklausuler i cirka 364 000 av bolagen, förköpsklausuler i 83 000 av bolagen och samtyckesklausuler i 22 000 av bolagen. Ytterligare en vanligt förekommande bolagsordningsklausul avser olika aktieslag och dessas rättigheter. (2) En lista över ärenden som ska behandlas vid årsstämma förekommer också i många, förmodligen de flesta, bolags­ordningar.

Andra variationer är ovanliga. Samtidigt är det i fåmansägda aktiebolag mycket vanligt att ägarna mellan sig träffar aktieägaravtal.

Ett aktieägaravtal, liksom avtal i allmänhet, binder som utgångspunkt endast avtalsparterna. Någon verkan i och för aktiebolaget anses aktie­ägaravtalsparterna inte kunna skapa. (3) Den aktiebolagsrättsliga giltigheten av ett beslut i aktiebolaget påverkas inte av om ägare sinsemellan avtalat att beslutet skulle vara ett annat eller att ägarna skulle ha röstat på ett annat sätt än som skedde. Utgångspunkten är vidare att en aktieförvärvande tredje man, oberoende av god eller ond tro, inte är bunden av aktie­överlåtelsebegränsningar och andra föreskrifter i ett aktieägaravtal. (4)

En bolagsordningsföreskrift, där­emot, har verkan i och för bolaget. Vad som anges i en registrerad bolags­ordning anses vidare ha kommit till tredje mans kännedom och de i lagen anvisade formerna för reglering av förändringar i ägarkretsen (hembud, förköp och samtycke) har verkan även mot aktieförvärvande tredje män.

Den aktieägaravtalsförfattare som vill gå grundligt tillväga kan mot denna bakgrund ha anledning att fundera över om bolagsordningen är en lämpligare plattform än aktie­ägaravtalet för reglering av något visst förhållande som avser aktiebolaget.

Därmed är dock inte sagt att den ”normala” ordningen – en standardbolagsordning med en hembudsklausul och kanske även en förköpsklausul, men med övrig reglering placerad i ett aktieägaravtal – inte ofta har fog för sig. Traditionella argument som talar för aktieägaravtalsreglering – såsom att sådan reglering i vissa hänseenden är flexiblare och att den inte blir offentlig – gör sig alltjämt gällande. Det ligger också ett visst egenvärde i att inte vara för innovativ utan att hålla sig i huvudfåran om inte starka skäl talar för något annat.

2. Vad kan man ta in i en ­bolags­ordning?

Utgångspunkten för vad som kan regleras i en bolagsordning är väl värd att komma ihåg för en trygghets­sökande bolagsordningsförfattare. Man behöver inte hitta uttryckligt stöd för sin reglering, bara avsaknad av förbud. Kort sagt, men något förenklat: allt som inte är lagstridigt är tillåtet. (5)

Två viktiga inskränkningar i bolagsordningsfriheten gäller dock:

1. Det är inte möjligt att genom bolagsordningsföreskrift sätta aktiebolagslagens minoritetsskyddsregler ur spel, till exempel att generalklausulerna inte ska gälla beträffande vissa beslut eller att vissa beslut ska få fattas trots att en i lagen föreskriven kvalificerad majoritet inte föreligger.

2. Det är inte möjligt att utan lagstöd förplikta en aktieägare (eller annan) genom bolagsordningsföreskrift, till exempel att ägare under vissa omständigheter ska tillskjuta kapital till bolaget eller respektera andra aktieöverlåtelserestriktioner än vad lagen tillåter (till exempel så kallad lock-up eller drag along- och tag along-bestämmelser).

Eftersom centrala komponenter i ett aktieägaravtal kan avse just 1 eller 2 är inskränkningarna väsentliga att känna till. Man kommer helt enkelt sällan hela vägen fram enbart med bolagsordningsreglering.

Det brukar vidare sägas att en bolagsordningsföreskrift inte får vara så långtgående att den i praktiken förrycker funktionsfördelningen mellan bolagsorganen. EU-rättens diskrimineringsförbud och andra liknande restriktioner kan också kringskära formuleringsfriheten. Av lagmotiven framgår vidare att bolagsordningens bestämmelser inte får vara inbördes motstridiga (se även 27 kap. 2 § aktiebolagslagen).

3. Kontrollen över ägarkretsen

Regleringen av vad som ska gälla vid förändringar i ägarkretsen har en särställning vid valet mellan aktie­ägaravtal och bolagsordning. För det första kan aktieägarnas samverkan i fråga om förvaltningen av ett visst aktiebolag vara personberoende eller beroende av en viss maktbalans, varvid ägarna redan av den anledningen har ett intresse av att kunna utöva ett inflytande över ägarförhållandena. För det andra har ägarna typiskt sett ett intresse av att så långt det är möjligt säkerställa att den i övrigt överenskomna samverkansordningen inte kan ställas på ända genom att aktier byter ägare och en ny ägare inte är bunden av samverkansordningen.

Ett aktieägaravtal binder som sagt avtalsparterna, men – som utgångspunkt – inte en aktieförvärvande tredje man. Fullödigt skydd mot oönskade ägarförändringar kan därför inte åstadkommas enbart genom avtalsreglering. Lagstiftaren erbjuder i stället möjligheter för aktieägarkollektivet att kontrollera ägarkretsen genom bolagsordningsbaserade hembuds-, förköps- och samtyckesklausuler. Aktieöverlåtelser som sker i strid med en förköps- eller samtyckesklausul i bolagsordningen är ogiltiga. Den som förvärvar hembudspliktiga aktier får inte införas i aktieboken och får därmed inte utöva rösträtt för aktierna förrän hembudsförfarandet är avklarat.

Det mycket utbredda bruket av hembudsklausuler i bolagsordningar torde ha två förklaringar. Den ena är att, före 2005 års aktiebolagslag, hembudsklausulen var den enda aktieöverlåtelsebegränsningsklausul som kunde tas in i en bolagsordning. Den andra förklaringen är att hembudsklausulen är den enda begränsningsklausul som kan träffa alla slags äganderättsövergångar avseende aktier. Förköps- och samtyckesklausuler kan bara träffa aktieöverlåtelser, enkelt uttryckt: köp, byte och gåva.

Även om parterna väljer att huvudsakligen använda aktieägaravtalet som regleringsplattform är det av det sistnämnda skälet normalt en god idé att i vart fall ta in en hembudsklausul i bolagsordningen för att inte lämna några onödiga kryphål. (6)

Eftersom hembuds-, förköps- och samtyckesklausuler i bolagsordningen utgör undantag från den i 4 kap. 7 § aktiebolagslagen uppställda huvudregeln om aktiers fria överlåtbarhet, är bolagsordningsförfattaren hänvisad till att utforma klausulerna på det sätt som lagen anvisar. Reglerna i 4 kap. ger visserligen författaren vissa valmöjligheter och viss flexibilitet, men längre gående inskränkningar i den fria överlåtbarheten än vad som där medges är alltså inte möjliga. Det är till exempel inte tillåtet att i en bolagsordningsbaserad förköpsklausul föreskriva att den som lämnar förköpserbjudandet måste uppge till vem vederbörande avser att överlåta sina aktier. Det är inte heller möjligt att föreskriva att hembudsskyldighet ska inträda redan vid en aktieägares dödsfall eller om, till exempel, aktie­ägaren upphör att vara medlem i en viss förening. (7)

4. Beslutsreglering

Via bolagsordningen kan ägarna reglera förvaltningen av bolaget med bolagsrättslig verkan (i stället för via avtalad röstbindning utan bolagsrättslig verkan), förutsatt att föreskrifterna inte strider mot lag.

4.1 Beslut av bolagsstämman

Styrelsen utses av bolagsstämman (8 kap. 8 § aktiebolagslagen). I bolags­ordningen får dock föreskrivas att en eller flera ledamöter – till och med samtliga – ska utses på annat sätt.

Vid bolagsstämmans val anses den vald som fått de flesta rösterna, så kallad relativ majoritet (7 kap. 41 § aktiebolagslagen). Det är tillåtet att i bolagsordningen ställa upp en annan beslutsregel, men bolagsordningen får inte föreskriva att det för giltigt val fordras fler röster än vad som följer av lagens krav på relativ majoritet. Absolut eller kvalificerad majoritet får således inte krävas och någon ovillkorlig rätt till styrelserepresentation kan inte heller tillförsäkras minoritetsaktieägarna på detta sätt. Föreskrift om proportionell valmetod kan dock tas in i bolagsordningen. Vill man, mer direkt, skapa rätt till minoritetsrepresentation får man begagna den nyssnämnda möjligheten att i bolagsordningen föreskriva att vissa ledamöter ska utses på annat sätt än genom val på bolagsstämman.

Vid andra beslut än val krävs som huvudregel mer än hälften av de avgivna rösterna (7 kap. 40 § aktiebolagslagen). Utgångspunkten är dock att såväl skärpande som lindrande bolagsordningsföreskrifter tillåts (se andra stycket första meningen). Om lagen kräver kvalificerad majoritet – till exempel vid bolagsordningsändring (7 kap. 42 § aktiebolagslagen) – får majoritetskravet dock endast skärpas. Det finns inget principiellt hinder mot att föreskriva att ett visst beslut till och med kräver enhällighet. Ett sådant krav bakbinder dock bolagsorganen och bör normalt undvikas. En alltför långtgående reglering löper också risk att jämkas i händelse av rättslig prövning.

Ytterligare en möjlighet att ta udden av majoritetsprincipen är att med stöd av 7 kap. 8 § aktiebolagslagen i bolagsordningen föreskriva rösträttsbegränsningar, det vill säga att en aktieägare endast får rösta för till exempel tio eller tjugo procent av det sammanlagda antalet aktier. För införande av sådana begränsningar krävs dock särskilt kvalificerad majoritet (7 kap. 44 § första punkten aktiebolagslagen). Här kan även nämnas möjligheten att införa aktieslag med olika röstvärde (4 kap. 2 § aktiebolagslagen).

4.2 Styrelsens beslutsfattande

Styrelsen är beslutför om mer än hälften av ledamöterna är närvarande (8 kap. 21 § aktiebolagslagen). Högre antal, men inte lägre, får dock föreskrivas i bolagsordningen.

Som styrelsens beslut gäller den mening som mer än hälften av de närvarande röstar för vid sammanträdet (8 kap. 22 § aktiebolagslagen). Det anmärks dock också i lagtexten att annan majoritet får föreskrivas i bolagsordningen. Såväl strängare som lindrigare röstetalsregler än lagens är tillåtna i detta avseende. Precis som när det gäller stämmobeslut finns inget principiellt hinder mot att till och med föreskriva enhällighet. Det inger dock ofta betänkligheter att i någon större utsträckning på detta sätt ge enskilda styrelseledamöter möjlighet att blockera beslut.

4.3 Inflytande över besluts ­materiella innehåll

Aktieägaravtal kan innehålla materiella föreskrifter om vad bolaget ska ta sig för. Beträffande sådana föreskrifter gäller, som redan diskuterats, att de inte har verkan i förhållande till bolaget och bolagsorganen. Vad särskilt gäller avtalsreglering som tar sikte på vad styrelsen i bolaget ska eller inte ska göra (reglering direkt på styrelse- eller ledningsnivå, inte röstbindning på ägarplanet) torde utgångspunkten vara att en styrelseledamot, som i egenskap av ägare förpliktat sig på visst sätt, inte ens kan drabbas av avtalsbrottspåföljder om han eller hon i sin egenskap av styrelseledamot agerar på annat sätt i styrelsen.

När det gäller bolagsordningsreglering för motsvarande syften, är väl i och för sig utgångspunkten att ”allt” är möjligt så länge föreskriften inte strider mot lag. Hur långt det är möjligt att materiellt styra styrelsen genom bolagsordningsföreskrifter är dock inte alldeles klart. Bland annat anses som sagt den begränsningen gälla att funktionsfördelningen mellan bolagsorganen inte får förändras på ett mer grundläggande sätt.

Den i varje bolagsordning obligatoriska föreskriften om föremålet för bolagets verksamhet (3 kap. 1 § första stycket 3 aktiebolagslagen) kan här vara av intresse. Bolagsorganens skyldighet att agera inom ramen för verksamhetsföremålet är uppställd till skydd för aktieägarna. Inget hindrar att aktieägarna går förhållandevis långt i att ange vad bolaget ska göra (och därmed, uttryckligen eller motsatsvis, vad bolaget inte ska göra). Till dess att föreskriften ändras är såväl styrelsen (jfr 8 kap. 41 och 42 §§ aktiebolagslagen) som bolagsstämman bundna därav, låt vara att förmodligen endast uppenbara överträdelser kan angripas. Nackdelen med en alltför snäv och detaljerad bestämning av verksamhetsföremålet är att detta kan förhindra eller i vart fall fördröja även ostridigt gynnsamma beslut som faller utanför den genom verksamhetsföremålet uppställda ramen.

5. Bolagsordningsregleringens beständighet

Det har här framhållits som en beaktansvärd nackdel att aktieägaravtalet ”bara” binder avtalsparterna. Att en viss överenskommelse faktiskt binder parterna, med endast de begränsningar som följer av avtalsrätten, är dock också ibland en fördel jämfört med vad som gäller beträffande reglering i bolagsordning. Antag till exempel att aktieägarna i ett bolag enats om att i bolagsordningen ta in en bestämmelse om att ett visst slags beslut inte får fattas utan att en viss eller vissa personer samtycker. Bestämmelsen har visserligen robusta aktiebolagsrättsliga verkningar som inte aktieägaravtalet har, men bolagsordningen kan närsomhelst ändras med, som huvudregel, två tredjedels majoritet (7 kap. 42–45 §§ aktiebolagslagen). Problemet gör sig gällande även i de fall parterna sökt skapa stadga åt ett avtalat upplägg med bolagsordningsbaserade överlåtelsebegränsningar. Även sådana begränsningar kan normalt tas bort eller lindras med vanlig bolagsordningsändringsmajoritet.

Det är visserligen, som redan berörts, möjligt att föreskriva högre majoritetskrav, eller till och med enhällighet, för borttagande eller ändring av bestämmelser i bolagsordningen. Alltför långtgående restriktioner riskerar dock att lägga vad Knut Rodhe karakteriserade som en ”död hand” över bolaget, även om ytter­ligheterna kan kommas åt med 36 § avtalslagen. En likartad möjlighet är att föreskriva att en viss bolags­ordningsändring kräver samtycke av någon i bolagsordningsbestämmelsen angiven person. I 3 kap. 6 § aktiebolagslagen föreskrivs att – om det i bolagsordningen på grund av författning eller efter regeringens medgivande tagits in en bestämmelse enligt vilken en annan bestämmelse i bolagsordningen inte får ändras utan regeringens tillstånd – den förstnämnda bestämmelsen inte får ändras utan tillstånd. Regeln hindrar inte att det i bolagsordningen – även utan författningsstöd eller regeringsmedgivande – tas in bestämmelser om att någons medgivande krävs för bolagsordningsändring. I så fall är dock utgångspunkten att ändring likväl kan ske med samtliga aktieägares samtycke. Det kan till och med vara så att en bestämmelse, som föreskriver att en annan bestämmelse inte får ändras utan tredje mans medgivande, i sig kan tas bort med vanlig bolagsordningsändringsmajoritet, varefter den andra bestämmelsen blir fri att ändra! Stor noggrannhet vid utformningen av bolagsordningen krävs alltså. En avtalsbestämmelse om hur bolagsordningen ska vara utformad, och under vilka förutsättningar den får ändras, är också normalt en god idé även om avtalet i sig inte har aktiebolagsrättslig verkan.

6. Avslutning

Möjligheten att inskränka aktiers överlåtbarhet med fullödig verkan gentemot tredje man innebär att bolagsordningen i det avseendet är överlägsen aktieägaravtalet som plattform för reglering av kontrollen över ägarkretsen. Någon gång kan det också vara ändamålsenligt att nyttja möjligheten att genom bolagsordningsbestämmelser åstadkomma en skräddarsydd bolagsstyrningsmodell med verkan i och för aktiebolaget. Utrymmet för skräddarsydda bolags­ordningsbestämmelser är i själva verket ganska stort. Bolagsordningsreglering kan dock aldrig helt ersätta reglering i aktieägaravtal, eftersom det inte är möjligt att genom bolagsordningsföreskrift förplikta en aktieägare i vidare mån än vad det finns uttryckligt lagstöd för och att minoritetsskyddande regler i aktiebolagslagen inte kan skrivas bort i bolagsordningen. Det är också viktigt att komma ihåg att en bolagsordning i regel kan ändras närsomhelst med den majoritet som är föreskriven för bolagsordningsändring.

Erik Sjöman

Erik Sjöman är advokat, delägare i Advokatfirman Vinge samt ledamot av Aktiemarknadsnämnden och, sedan helt nyligen, Advokatsamfundets styrelse. Hans specialdiscipliner är aktiemarknadsrätt och aktiebolagsrätt. Han är författare bland annat till Hembud, förköp och samtycke – en kommentar till 4 kap. 7–36 §§ aktiebolagslagen (Wolters Kluwer, Gula biblioteket). En ny fjärde upplaga av kommentaren utkommer i september 2017.

Noter

1. April 2017.

2. Reglering av aktiers och aktieägares ekonomiska rättigheter (stam- och preferensaktier m.m.) behandlas dock inte i denna artikel.

3. Däremot kan aktiebolagsrätten innebära vissa begränsningar i vad parterna kan träffa avtal om med bindande verkan sinsemellan.

4. Se, för en diskussion om tänkbara undantag, Sjöman, Kontrollen över ägarkretsen och aktieägaravtalets verkan gentemot ondtroende aktieförvärvare, i Stattin & Strandberg (red.), Aktieägaravtal – ett symposium, 2017 (kommande), med vidare hänvisningar bl.a. till nya avgöranden av Högsta domstolen.

5. Jfr t.ex. 1 kap. 9 § i den finska aktiebolagslagen: ”I bolagsordningen får inte tas in föreskrifter som strider mot tvingande bestämmelser i denna eller någon annan lag eller mot god sed.”

6. Ibland kan hembudsklausulen visa sig ha överraskande långtgående verkningar. I skiljedomspraxis har t.ex. förekommit att lösningsrätt har ansetts uppkommen redan genom att ett aktieöverlåtelseavtal har träffats, trots att tillträde till aktierna har varit villkorat av de lösningsberättigades avstående. Tolkningen kan ifrågasättas.

7. Se även strax ovan om drag along- och tag along-klausuler.