search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Disciplinärende

Beslut 2017

5. Advokats agerande har syftat till att förhala processen vid domstol. Erinran.

Bakgrund

Advokat A har varit ett av ombuden för Bolag I i målen T-14 och T-15a vid tingsrätten. A har även varit ombud för X i mål T-15b. X är ställföreträdare för Bolag I.

I mål T-14 väckte Bolag I talan mot Konkursbo I med yrkande om bättre rätt till Fastigheten 1:2 samt inventarier och lösöre på denna. Konkursbo I bestred talan. Som grund för sitt bestridande anförde konkursboet i huvudsak att avtalet, varpå käranden grundade sin talan, var ett skenavtal alternativt att avtalet var hävt.

Målet T-15a avsåg en talan som Bolag I därefter väckte mot en Y med yrkande om att tingsrätten skulle fastställa att ett avtal mellan parterna var giltigt och inte utgjorde ett skenavtal. Enligt avtalet förvärvade Bolag I ovan nämnda fastighet, jämte inventarier, för tillträde den 1 mars. Y bestred yrkandet.

Parterna i T-14 träffade därefter en förlikning i det målet, som stadfästes i dom. I mål T-15a återkallades käromålet. Båda målen avslutades hos tingsrätten den 28 december 2015.

Målet T-15b har omfattats av förlikningen ovan på så sätt att parterna har förbundit sig att inte överklaga domen, som vunnit laga kraft den 28 december 2015.

Anmälan

Anmälarna har i disciplinanmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 17 februari 2016, riktat anmärkningar mot A rörande hans agerande i de tre målen och anfört i huvudsak följande.

Bolag I har i målet T-15b under tiden fram till huvudförhandlingen den 2, 4, 9, 11 samt 13 november 2015, och även tätt inpå huvudförhandlingen, yrkat att huvudförhandlingen skulle ställas in. Tingsrätten avslog begäran.

Målen T-14 och T-15a, som har ett starkt samband och som tingsrätten därmed beslutade att handlägga tillsammans, har varit mycket omfattande. Såväl käranden som svarandena har åberopat omfattande skriftlig bevisning och många vittnen. Det har därför varit en grannlaga uppgift för tingsrätten att planera huvudförhandling och koordinera samtliga tre parters ombud. Vid muntlig förberedelse i mål T-14, den 5 augusti 2015, bestämde tingsrätten att huvudförhandling i målet skulle hållas den 25 och 30 november samt 1 och 5 december 2015. Efter beslut om samhandläggning utökades huvudförhandlingen till att omfatta båda målen och ytterligare dagar lades till mellan den 25 november och 7 december.

I målen T-14 och T-15a inkom A fredagen den 20 november 2015 med en skrift till tingsrätten. Då den kom in sent under fredagen registrerades handlingen den 20 november men kom referenten, tingsfiskalen, till handa först måndagen den 23 november. I skriften framställdes yrkande om avvisning av bevisning, åberopade av ny bevisning och, slutligen, en upplysning om att A frånträdde som ombud och begärde att huvudförhandlingen skulle ställas in.

Den 23 november mottog även referenten en skrift från en jur. kand. J, som, såvitt tingsrätten förstått, aldrig haft med målet att göra tidigare. Han uppgav att han anmälde sig som ombud för Bolag I samt begärde att huvudförhandlingen skulle ställas in. Anledningen till ombudsbytet var, enligt J, att bristande förtroende förelåg mellan Bolag I och A.

J kom också in med en fullmakt undertecknad av X, firmatecknare för Bolag I. Med anledning av dessa skrifter fattade tingsrätten beslut om att ställa in den planerade huvudförhandlingen, då det knappast, under förutsättning att uppgifterna från J var korrekta, fanns skäligt rådrum för honom att genomföra huvudförhandlingen.

Efter att huvudförhandlingen ställts in fick tingsrätten information av J om att förlikningsförhandlingar pågick.

Den 17 december fick tingsfiskalen ett mail från A. Han uppgav att det förelåg förlikningsdiskussioner och bad om rättens hjälp att komma vidare. Då A vid det tillfället inte var ombud för käranden kontaktade tingsfiskalen det verkliga ombudet. J hänvisade då till A, eftersom denne var ombud för X personligen, och uppgav att denne kunde föra kärandens talan under förlikningsförhandlingarna.

Tingsfiskalen kontaktade J och undrade om hans mejl skulle förstås som att en transportfullmakt skulle inkomma, vilket J uppgav att det skulle. Transportfullmakt ingavs därefter. Därefter medverkade tingsfiskalen i förlikningsförhandlingar med bl.a. A.

Tingsrätten är av uppfattningen att A:s processföring i samtliga tre mål har varit inriktad på att fördröja målens avgörande på ett sätt som i sig inte är förenligt med god advokatsed. Det gäller upprepade, sena och ogrundade yrkanden om avvisning av bevisning, ny bevisning och att inställa huvudförhandlingarna. Det som gör agerandet särskilt allvarligt är det sätt på vilket A avträder två av målen endast någon dag före en huvudförhandlings inledande till förmån för ett nytt ombud. A förstod naturligtvis att det innebar att huvudförhandlingen skulle ställas in, precis såsom han tidigare begärt men inte fått gehör för. Strax därefter inträder A igen på scenen när förlikningsförhandlingar ska föras. Det är för tingsrätten närmast uppenbart att agerandet endast hade ett syfte – att få huvudförhandlingen inställd. Ett sådant agerande är inte acceptabelt.

Advokatens yttrande

A har i yttrande, som kom in till Advokatsamfundet den 7 mars 2016, tillbakavisat anmärkningarna och anfört i huvudsak följande.

Tingsrätten har valt att på ett opreciserat sätt anföra att han i sin ”processföring i samtliga tre mål har varit inriktad på att fördröja målens avgöranden” samt att det framställts ”upprepade, sena och ogrundade yrkanden om avvisning av bevisning, ny bevisning och att inställa huvudförhandlingarna”. Uttalandet föranleder därför endast några generella kommentarer angående handläggningen.

Han medger att han i samtliga mål har påtalat att han inte ansåg dem tillräckligt förberedda, varför huvudförhandling borde senareläggas. Vidare ansåg han att det förelåg en olämplig parallell hantering av frågor i målen, varför han påkallade vilandeförklaring av vissa mål. Han har svårt att se det klandervärda i att begära vilandeförklaring respektive att uttala sin uppfattning om att målen hade behov av ytterligare förberedelse och begära att huvudförhandlingen skulle ställas in. Tvärtom skulle det ha varit fel av honom att tyst acceptera tingsrättens handläggning, om han anser den bristande. I de fall där framställan upprepats, motiverades det av att han ansåg – då ytterligare skäl framkom – att det fanns anledning att begära omprövning av det tidigare beslutet. Tingsrätten delade dock inte hans uppfattning i frågorna, vilket han respekterade. För tydlighetens skull får han framhålla att han fortfarande anser att det var befogade framställningar då målen kraftigt svällde ut under hösten 2015.

Han kan vidare medge att han – liksom motparten – begärde att bevisning skulle avvisas. Han kan inte se att detta i sig är klandervärt, utan något som tingsrätten hade att bedöma. Att han hade en avvikande mening i frågan om förutsättning för avvisning innebär inte att yrkandena var ogrundade.

I de fall ny bevisning åberopades, motiverades det av att motparten gav in omfattande dokumentation som bevisning vilken behövde bemötas såväl i sak som med motbevisning.

Han kan inte se att han onödigtvis framställde upprepade yrkanden av den typ som tingsrätten anger – om upprepade yrkanden gjordes, var de motiverade. Inte heller kan han se att det på något sätt onödigt fördröjde målens handläggning.

I frågan om den mer preciserade anmärkningen – att han förorsakade att huvudförhandlingen ställdes in och kom att involveras i förlikningsförhandlingen – har det inte förekommit något som enligt hans uppfattning bör ifrågasättas. Inledningsvis kan i den här delen konstateras att han biträdde dels Bolag I i dess processer avseende bättre rätt till bl.a. en fastighet, dels bolagets företrädare, X, i ett mål där han anförde bättre rätt till lös egendom som enligt konkursboet befann sig i konkursgäldenärens besittning (på samma fastighet). Målen kom att få stora gemensamma omständigheter genom konkursboets processföring.

I målet där X var kärande genomfördes huvudförhandlingen vid planerat tillfälle, om än under ett efter hand utökat antal dagar med hänsyn till dels att omfattningen av processmaterial och vittnesmål ökade i slutet av processens förberedelse, dels att huvudförhandlingens genomförande tog längre tid än tingsrätten planerade in.

Huvudförhandlingen avslutades den 13 november 2015.

Parallellt med denna process pågick förberedelsen av de två andra målen. Huvudförhandlingen i målen skulle inledas den 25 november 2015. I dessa mål framställdes inte något yrkande om att ställa in huvudförhandlingen förutom när han frånträdde som ombud. Vid den muntliga förberedelsen liksom i en senare inlaga (den 20 oktober 2015) ifrågasattes dock om tillräcklig tid för förberedelse getts. I inlagan har även vilandeförklaring begärts utifrån aspekten om en olämplig parallell handläggning av samma frågor. Tingsrätten valde den 30 oktober 2015 att inte vilandeförklara målen och att handlägga dem gemensamt.

Konkursboet inkom den 16 november 2015 med en kompletterande bevisuppgift där bl.a. inspelningar från förhör vid tingsrätten i det nyss genomförda målet åberopades. Relevansen diskuterades med huvudmannen, dvs. med bolaget genom dess företrädare. Bolaget ansåg att åberopandet skulle ifrågasättas samt att motbevisning skulle åberopas.

En skrift upprättades och skulle – efter sedvanlig genomgång av huvudmannen – ges in till tingsrätten. Medan arbetet med framtagandet av denna inlaga genomfördes, beslutade dock bolaget att det skulle utse ett nytt ombud att företräda bolaget vid den kommande huvudförhandlingen samt att hans uppdrag som ombud skulle upphöra. Bakgrunden till och motivet bakom beslutet saknar relevans, då ett sådant beslut fattat av huvudmannen (oavsett skäl, om sådana redovisas) skall accepteras av honom. Han har varken rätt eller skyldighet att ifrågasätta det eller motiven bakom. Istället har han att inrätta sig efter huvudmannens beslut.

I samband med att ett uppdrag som ombud upphör, har han dock som frånträdande ombud skyldighet att fortfarande försöka tillvarata sin huvudmans bästa utifrån det fattade beslutet. Han framhöll därför att hans frånträde naturligtvis måste meddelas till tingsrätten men frågade även om det fanns ett nytt ombud som var tillräckligt förberett för att genomföra processen. Det senare besvarades nekande. Han rekommenderade därför att han skulle hemställa om huvudförhandlingens inställande.

Han frågade även om hur den planerade framställningen avseende bevisningen skulle hanteras. Han bedömde att det fanns ett behov av att tillvarata huvudmannens rätt även i denna fråga, om t.ex. tingsrätten valde att inte ställa in huvudförhandlingen. Bolaget godtog därför hans förslag att göra den planerade framställningen i samma skrift som han meddelade att han inte skulle fortsätta som ombud och begärde att huvudförhandlingen ställdes in.

Inlagan justerades och färdigställdes efter lunch fredagen den 20 november 2015. Den granskades av huvudmannen samt sändes därefter in till tingsrätten samma dag klockan 16.08, dvs. under normal kontorstid. Därmed upphörde hans befattning med målet bortsett från att han måndagen den 23 november 2015 behövde förklara för tingsrätten att framställningarna i skriften var den sista åtgärden såsom ombud. Att tingsfiskalen tog del av handlingen först på måndagen är en administrativ fråga, som han inte har att svara för.

Han har svårt att se hur han kunde agera på annat sätt än som skett när beslutet om att hans uppdrag upphörde var fattat.

Den 4 december 2015 meddelade tingsrätten dom i målet där X var kärande – käromålet ogillades och han ålades utge ersättning för rättegångskostnader till konkursboet.

Uppdraget som ombud för X hade inte upphört, varför diskussion om ett överklagande fördes efter genomgång av domen. X tog upp frågan om förlikning och ville göra ett försöka att hitta en lösning som omfattade såväl hans eget mål som Bolag I:s två mål. Tekniskt fanns inte något hinder mot detta bortsett från att det numera var två olika ombud i hans respektive bolagets mål. X tillfrågade honom om han kunde hjälpa honom med detta, varvid hans personliga målbild var att avtala bort sin skyldighet att betala rättegångskostnader samt att få ut vissa av de bl.a. i hans eget mål omtvistade föremålen.

Det var, enligt hans uppfattning, hans skyldighet som ombud för X att genomföra det X uppdrog åt honom även om det skulle beröra den klient vars uppdrag hade upphört några veckor tidigare.

Han kontaktade därför motparten och diskussioner inleddes. Dessa gick dock trögt i vissa delar, varför kontakt togs med tingsrätten som fortfarande hade bolagets mål under handläggning. Vid kontakten ville tingsrätten, för att hantera frågan, att han skriftligen skulle styrka sin behörighet att biträda bolaget. Domstolen godtog inte en muntlig uppgift från det nya ombudet. I anledning av detta förfärdigades en ny fullmakt i målet. Denna formulerades utifrån hans nu mycket begränsade uppdrag från bolaget, dvs. att söka en förlikning men inte vara ombud i processen. I fullmakten angavs därför att den gällde för Bolag I och den rörde enbart ”förlikningsförhandling mellan parterna med biträde av tingsrätten i december 2015”.

Förlikningsförhandlingen genomfördes och en uppgörelse träffades innebärande att X befriades från att betala de utdömda rättegångskostnaderna och att han erhöll den önskade egendomen. Förlikningen, som även omfattade Bolag I och som undertecknades av X, stadfästes därefter i delar av tingsrätten.

Hans uppfattning är att han hade ett pågående uppdrag för X med alla de skyldigheter som detta innebar, innefattande bl.a. att han inte utan starka skäl kan frånträda uppdraget. Det upphörda uppdraget från Bolag I var inte ett sådant skäl. Det ålåg honom därför att biträda X och försöka hitta en uppgörelse som innebar att han befriades från rättegångskostnader.

Valet att förhandlingen för bolagets och X:s räkning skulle genomföras av endast ett av ombuden har varit motiverat, då det var en gemensam uppgörelse som söktes. Valet av honom för att genomföra detta var naturligt, dels därför det nya ombudet inte hunnit sätta sig in i det mål han övertagit och dels då han var ännu mindre insatt i det mål som rörde X personligen. Han har därför svårt att förstå det klandervärda i att han – med en uttrycklig begränsning till en förlikningsförhandling i december – åter tillfälligt biträtt bolaget, när det innebar en stor fördel för hans huvudman X.

Tingsrätten har tolkat det inträffade på ett felaktigt sätt och därför gjort en i hans ögon omotiverad anmälan.

Genmäle från anmälarna

Anmälarna har i skrivelse, som kom in till Advokatsamfundet den 24 mars 2016, tillagt i huvudsak följande.

Tingsrätten har initialt försökt beskriva A:s processföring. De tre målen har kantats av såväl processuella som materiella invändningar som i huvudsak har varit grundlösa och obefogade. Befogade invändningar, även om inte domstolen delar ombudets uppfattning, ska självfallet inte bli föremål för kritik. Vad tingsrätten avser här är obefogade invändningar som inte har haft annat syfte än att i onödan fördröja, eller om möjligt förhindra processen. De allmänna synpunkterna har tingsrätten valt att lyfta fram för att ge en bättre bakgrund till hur procesföringen sett ut fram till november 2015. Det är en förutsättning för att kunna se det som tingsrätten finner närmast uppenbart; nämligen att ombudsbytet ett par dagar före den planerade huvudförhandlingen i T-14 och T-15a skedde endast för att få huvudförhandlingen inställd och att A därefter skulle kunna fortsätta som ombud.

A har således genomgående i samtliga tre mål verkat för att få planerade huvudförhandlingar inställda. I mål T-15b genomfördes huvudförhandling trots begäran om att den skulle ställas in. I T-14 samt T-15a nekades begäran om vilandeförklaring och tingsrätten beslutade om sammanläggning av målen. A uttryckte sitt missnöje med detta, bl.a. i skrift från den 20 oktober 2015, och uppgav att tillräcklig tid inte fanns för att förbereda målen, detta trots att huvudförhandlingen hade bokats ut vid en muntlig förberedelse i augusti.

Tingsrätten vidtog i samtliga mål åtgärder för att efterkomma justeringar av den åberopade bevisningen, just för att huvudförhandlingarna skulle kunna hållas som planerat. Det är för tingsrätten närmast uppenbart att A frånträdde som ombud i T-14 samt T-15a så nära inpå den planerade huvudförhandlingen för att förhindra dess genomförande. A insåg självfallet att huvudförhandlingen skulle ställas in. Kort därefter återkom han ånyo som ombud.

Det stämmer att den fullmakt som gavs in till tingsrätten enbart omfattade förlikningsförhandlingar. Det förändrar inte det faktum att A, enligt det nytillträdda ombudet jur. kand. J, avträdde på grund av bristande förtroende, för att kort därefter, när frånträdandet innebar att huvudförhandlingen ställdes in, åter uppge sig ha fått förtroende att företräda parten i förlikningsförhandlingarna.

Den processföring A använt sig av har åsamkat motparten och domstolen väsentlig olägenhet och kostnader. Den är inte i enlighet med god advokatsed.

Ytterligare yttrande från advokaten

A har i yttrande som kom in till Advokatsamfundet den 22 april 2016, tillagt i huvudsak följande.

Åter kan han konstatera att anmälarna på ett opreciserat sätt ifrågasätter processföringen.

Påståendena är ogrundade.

Det är korrekt att huvudförhandlingen i T-15b, som skulle inledas den 2 november 2015, begärdes inställd då målet i oktober 2015 kraftigt svällde ut. Motparten gav den 9 oktober in en 22-sidig bevisuppgift jämte drygt nittio (nya) åberopade bilagor som bevisning. Inlagan översändes den 12 oktober, då även utkast till huvudförhandlingsplan (utökad till tre dagar) översändes, av tingsrätten. Den 13 oktober 2015 aviserades att ytterligare en dag skulle inplaneras då han dessförinnan muntligen ifrågasatte (vilket även motparten synes ha gjort) om tillräcklig huvudförhandlingstid förelåg – han kan även ha nämnt att det eventuellt borde övervägas om huvudförhandlingen skulle skjutas upp med hänsyn till motpartens processkrift.

Den 14 oktober 2015 har han formellt begärt att huvudförhandlingen skulle ställas in, då det förelåg brist på tid för att hinna komma in med ett genomarbetat yttrande över motpartens omfattande inlaga respektive för förberedelse inför huvudförhandlingen. Tingsrätten har i skrivelse följande dag meddelat att den ansåg målet förberett.

Den 20 oktober 2015 uppgav tingsrätten att eventuellt ytterligare yttranden skulle vara tingsrätten tillhanda senast den 22 oktober 2015. Av naturliga skäl ifrågasatte han samma dag den korta fristen som gavs för att bemöta motpartens omfattande bevisuppgift och begärde åter att huvudförhandlingen skulle ställas in, eftersom det inte gavs tillräckligt rådrum – tingsrätten delade inte hans uppfattning om att det förelåg skäl att ställa in.

Genom att kraftigt planera om sina arbetsuppgifter kunde ett yttrande ges in till den 22 oktober 2015.

Huvudförhandlingen, som inleddes den 2 november, kom till slut att omfatta fem dagar – vid planerade tillfällen jämte ytterligare en dag. Utöver de ovannämnda tillfällena – 14 respektive 20 oktober – har frågan om inställd huvudförhandling inte tagits upp. Det är svårt att förstå hur tingsrättens ledamöter kan argumentera för att han agerade illojalt, när så många dagar kortfristigt lagts till och då han efterkommit de snävt uppställda tidsgränserna.

I frågan om målen T-15a och T-14 kan noteras att han den 20 oktober 2015 yttrade sig i frågorna om vilandeförklaring och sammanläggning inför tingsrättens beslut. Han förde då även ett resonemang om turordningen mellan dessa mål i förhållande till T-15b samt noterade att det pressade tidsschemat i T-15b innebar problem med att hinna förberedelsen av de två aktuella målen. Han begärde inte i skriften att huvudförhandlingen skulle ställas in.

Först den 30 oktober 2015 beslutade tingsrätten att sammanlägga målen och att inte bifalla yrkandet om vilandeförklaring. Något missnöje mot beslutet uttalades inte – han följde istället de förelägganden och tider som tingsrätten ställt upp. Han begärde inte inställd förhandling i de sammanslagna målen förrän uppdraget upphörde.

Det är således ett inkorrekt påstående att han i de sammanslagna målen försökt få huvudförhandlingen inställd. Även dessa mål ökade i omfattning, vilket framgår av att det vid den muntliga förberedelsen planerades in fyra dagar för att slutligen bli sju utsatta dagar – i båda fallen med en reservdag.

När det gäller omständigheter m.m. i tiden kring huvudmannens meddelande om att bolaget önskade byta ombud, hänvisar han till sitt tidigare yttrande. I tillägg får han anföra följande. Han vare sig frånträdde eller avträdde på eget initiativ som ombud och har aldrig påstått att så skett. Hans huvudman meddelade honom att uppdraget som ombud upphörde. Det nya ombudet, J, har – såvitt han förstått – uppgett att ombudsbytet skedde pga. huvudmannens bristande förtroende. Varför detta påstods är för honom obekant, eftersom J var medveten om att X:s personliga uppdrag inte hade upphört.

Han tillbakavisar påståendet om att processföringen ökat kostnaderna – åter gör anmälarna ett generellt, opreciserat uttalande som saknar grund.

Nämndens bedömning och beslut

Nämnden konstaterar inledningsvis att advokatens främsta plikt är att vara lojal mot klienten, men att advokaten samtidigt har vissa skyldigheter gentemot myndigheter och domstolar. En sådan skyldighet är att driva processer på det sätt som god rättsskipning kräver.

Av utredningen framgår att A vid upprepade tillfällen, utan att få gehör för det, begärt att huvudförhandlingen skulle ställas in. Vidare framgår att han strax före förhandlingen frånträtt som ombud för bolaget – men samtidigt fortsatt som ombud för bolagets ställföreträdare – med följd att tingsrätten fick ställa in förhandlingen samt att han kort därefter återinträtt som ombud för bolaget vid förlikningsförhandlingarna.

Nämnden finner det mot bakgrund av omständigheterna med tillräcklig styrka visat att A:s agerande sammantaget syftat till att förhala processen.

Genom sitt agerande har A åsidosatt god advokatsed.

Nämnden tilldelar därför A erinran enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.