search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Disciplinärende

Beslut 2017

4. Byråjäv. Erinran. Skiljaktig mening.

Bakgrund

Av artikel publicerad på webbplatsen SVT Nyheter med rubriken ”Advokatbyrå på dubbla stolar i strumpskandalen” framgår bl.a. följande.

När X läns landsting (”Landstinget”) förberedde den upphandling som ledde fram till det så kallade strumpavtalet, så ville man ha en extern bedömning av upplägget. Uppdraget gick till en advokatbyrå som också jobbade åt affärens stora vinnare ”strumpbolaget” Bolag I.

I fjol avslöjade SVT att Landstingets avtal om hjälpmedel, med bland annat specialstrumpor för 6.000 kr, blivit betydligt dyrare än beräknat.

Kritiken efter avslöjandet var massiv och landstinget gjorde en ny uppgörelse med Bolag I, som kortade avtalstiden men också garanterade Bolag I inkomster på 450 miljoner om året i ytterligare två år.

Under processen som ledde fram till strumpavtalet ville landstinget ta in en så kallad second opinion – en extern juridisk bedömning av upplägget. Uppdraget gick till advokatfirman (”Advokatbyrån”), som man hade avtal med, och där två jurister i B-stad genomförde analysen åt landstinget.

SVT kan nu avslöja att en annan av Advokatbyråns advokater samtidigt jobbade åt det bolag som redan var leverantör under det gamla avtalet, och som så småningom skulle ta hem vinsten i den nya upphandlingen: Bolag I.

Den aktuella advokaten är verksam i A-stad, och har både före och efter second opinion-analysen, företrätt Bolag I gentemot andra landsting och kommuner i olika upphandlingsärenden.

Innan han arbetade på Advokatbyrån företrädde han också Bolag I gentemot Landstinget, i ett ärende som rörde upphandling av det tidigare hjälpmedelsavtalet.

Med anledning av vad som förekommit i artikeln har ett ärende inletts hos Advokatsamfundet. Yttranden har begärts från berörda advokater.

Advokaternas yttranden

Advokat A

Advokat A har inkommit med yttrande daterat den 25 januari 2017 av vilket det framgår i huvudsak följande.

Advokatbyrån har ombetts att inkomma med yttranden över den översända artikeln som publicerats av SVT Nyheter. Inom advokatbyrån har beslutats att delegera uppgiften till honom.

I artikeln hävdas felaktigt att Advokatbyrån har suttit på dubbla stolar. Advokatbyrån har inte haft uppdrag för både Landstinget och Bolag I avseende den aktuella upphandlingen (”Upphandlingen”). Advokatbyrån har således inte företrätt några motstridiga intressen. Det stämmer dock att Advokatbyrån har arbetat med Landstinget i vissa uppdrag och med Bolag I i andra uppdrag.

Advokatbyrån är alltid noga med att hantera alla klientuppdrag i enlighet med advokatetiska regler för att inte hamna i jäv och intressekonflikter. Så har naturligtvis skett i detta fall.

Advokatbyrån bistod genom advokaterna B och C Landstinget med en second opinion avseende utkast till förfrågningsunderlag i Upphandlingen. När det senare visade sig att Bolag I avsåg att lämna anbud på förfrågningsunderlaget avböjde Advokatbyrån av advokatetiska skäl att företräda Bolag I i det ärendet. Bolag I företräddes i Upphandlingen av annan advokatbyrå.

Det är han som varit och är ansvarig för klienten Bolag I. Han har som ombud företrätt Bolag I i flertalet överprövningsärenden avseende offentliga upphandlingar. Dessa uppdrag har utförts såväl före som efter Upphandlingen. Som sagts ovan har dock inte han eller någon annan vid Advokatbyrån företrätt Bolag I:s intressen i Upphandlingen.

Advokatbyrån har i Upphandlingen enbart företrätt Landstingets intressen. Bolag I:s intressen i upphandlingen har tillvaratagits av annan advokatbyrå.

När Advokatbyrån genom advokaterna B och C bistod Landstinget med en second opinion avseende utkast till förfrågningsunderlag i Upphandlingen fanns det inte någon motparts intressen att beakta. Inte heller har Advokatbyrån biträtt Bolag I i en närliggande sak i vilken Landstinget och Bolag I haft motstridiga intressen. Någon risk för att kunskap som omfattas av någon vid Advokatbyrån verksam advokats tystnadsplikt kan ha haft betydelse i saken har inte funnits. Inte heller har någon vid Advokatbyrån verksam person haft några intressen som strider mot klientens intressen. Det har också saknats någon omständighet som utgjort hinder för att fullt ut tillvarata Landstingets intressen.

Advokat B är inte längre verksam vid Advokatbyrån och bör därför, om Samfundet finner det nödvändigt, ges tillfälle att yttra sig över vad som sägs i artikeln. C har även han lämnat Advokatbyrån och är inte längre verksam som advokat.

A har bifogat ett yttrande från advokat B och uppgett att Advokatbyrån varit i kontakt med henne.

Advokat B

B har i yttrande av den 25 januari 2017 anfört i huvudsak följande.

Hon har arbetat på Advokatbyrån i B-stad mellan åren 2003–2015. Sedan den 1 februari 2015 arbetar hon på advokatfirman D.

Någon gång under 2009/2010 tecknade Advokatbyrån i B-stad och Landstinget ramavtal. Inom ramen för detta ramavtal har det löpande, dvs. när Landstinget har bedömt att behov föreligger, gjorts genomgång av Landstingets utkast till förfrågningsunderlag avseende olika typer av varor och tjänster som Landstinget avsåg att införskaffa. Dessa uppdrag benämndes ”second-opinion”, eftersom Landstinget ville ha en utomstående granskning av de av Landstinget upprättade förfrågningsunderlagen innan annonsering skulle ske. Uppdraget innebar endast att granska förfrågningsunderlagen som Landstinget själva hade upprättat före publiceringen, inte att aktivt genomföra upphandlingen eller delta vidare i processen eller i själva tilldelningsbeslutet. Då uppdraget enbart bestod i att granska själva förfrågningsunderlaget innan annonsering, dvs. en granskning av själva texten ur ett upphandlingsrättsligt perspektiv, fanns heller ingen motpart att jävspröva mot eftersom man i ett sådant uppdrag vid denna tidpunkt inte vet vilka leverantörer som kommer att lägga anbud i upphandlingen. Denna typ av uppdrag där advokatbyråer bistår upphandlande myndigheter med granskningar av förfrågningsunderlagen innan publicering är mycket vanligt förekommande arbeten hos de affärsjuridiska advokatbyråerna.

Under hösten 2013 fick hon i uppdrag att granska Landstingets upphandling avseende drift av hjälpmedelsverksamhet för förbrukningshjälpmedel. Promemoria avseende second-opinion på aktuellt förfrågningsunderlag levererades den 22 oktober 2013. Avtalet som tecknades till följd av den upphandling som Landstinget genomförde har sedermera i medierna kommit att kallas ”strumpgate/strumpskandalen”.

Hon blev kontaktad av E, journalist på SVT, den 5 december 2016. E påstod att det skulle ha förelegat jäv kring den upphandling som nämnts ovan. Hon bad honom om att få eventuella frågor skriftligen, varpå frågorna översändes till henne samma dag.

Med anledning av E:s frågor fick hon anledning att gå tillbaka och rekapitulera vad som hade hänt. Nedan redogörs för det faktiska händelseförloppet som också vid flera tillfällen har delgetts E innan publicering skedde den 13 januari 2017. Hennes svar begränsas till de fakta som hon fick kännedom under sin tid som advokat på Advokatbyrån.

Av artikeln, under rubriken ”Bolag I:s Advokatbyrå”, framgår följande.

”SVT kan nu avslöja att en annan av Advokatbyråns advokater samtidigt jobbade åt det bolag som redan var leverantör under det gamla avtalet, och som så småningom skulle ta hem vinsten i den nya upphandlingen: Bolag I.

Den aktuella advokaten är verksam i A-stad, och har både före och efter second opinion-analysen, företrätt Bolag I gentemot andra landsting och kommuner i olika upphandlingsärenden.

Innan han arbetade på Advokatbyrån företrädde han också Bolag I gentemot Landstinget, i ett ärende som rörde upphandling av det tidigare hjälpmedelsavtalet.

Av andra stycket i citatet ovan anges att problemet skulle bestå i att advokaten som verksam vid Advokatbyrån i A-stad både före och efter second-opinionanalysen företrätt Bolag I gentemot andra landsting och kommuner i olika upphandlingsärenden. Med andra ord görs inte ens gällande att aktuell advokat skulle bistått Bolag I i överprövningar gentemot Landstinget. Vari jävsproblematiken skulle bestå i detta förstår hon inte. Kvällen före publicering hade hon e-postkorrespondens med E där han angav att texten skulle begränsas till att hennes kollega hjälpt Bolag I med ett antal överprövningar samtidigt som Advokatbyrån i B-stad genomfört ovan nämnda second-opinionanalys. Hon påpekade återigen för E att Bolag I sedan 2009/2010 inte har varit involverad i någon överprövning gentemot Landstinget. E svarade då att överprövningsärendena förstås inte var mot Landstinget utan mot andra landsting och kommuner. Hon påpekade att texten var vilseledande och felaktig och att alla som läser det han hade skrivit skulle förledas att tro att det fanns någon koppling mellan överprövningarna, Landstinget och den second-opinionsanalys som hade skett i oktober 2013. Trots detta valde E att göra en nyhet av detta och även i rubriken hävda att advokatbyrån satt på dubbla stolar i strumpskandalen. Hon hade redan i tidigare korrespondens med E påpekat att det inte föreligger någon jävssituation.

Beträffande det tredje stycket i citatet ovan har B anfört följande.

Under september 2010 anslöt Advokatfirman F i A-stad till Advokatbyrån i A-stad. En av de advokaterna som var verksam vid Advokatfirman F i A-stad hade under 2009 ett överprövningsärende där han företrädde Bolag I mot Landstinget i den upphandling som föregick Landstingets upphandling från 2013/2014. Detta överprövningsärende påbörjades i december 2009 och målet avskrevs av domstolen den 12 mars 2010. Vid tidpunkten för när målet påbörjades och avslutades var den aktuella advokaten alltså inte verksam vid Advokatbyrån i A-stad. Som ovan nämndes anslöt Advokatfirman F i A-stad till Advokatbyrån i A-stad först i september 2010. Det rör sig således endast om en överprövning gentemot Landstinget där Bolag I begärde överprövning 2009/2010. Bolag I har således inte varit involverade i någon ytterligare överprövning gentemot Landstinget sedan dess. Inte heller här finns det någon koppling eller några ”dubbla stolar”, vilket också påpekades för E vid ett antal tillfällen före publiceringen den 13 januari 2017.

Vidare har B menat att när en advokatbyrå väljer att hjälpa till med att granska ett förfrågningsunderlag före publicering (second-opinion) föreligger ingen möjlighet att göra en jävsprövning, eftersom det inte går att veta vilka leverantörer som kommer att lägga anbud i upphandlingen, dvs. det finns ingen motpart att jävspröva mot.

Sammanfattningsvis har B hävdat att det kan konstateras att det inte finns någon koppling mellan Bolag I:s överprövning från 2009/2010 med Advokatbyrån i B-stads second-opinionsanalys hösten 2013.

Vad avser B:s hantering av SVTs granskning har hon redovisat följande.

Hon har bistått E upprepade gånger med svar på de frågor han har ställt. Hon har vid samtliga tillfällen påpekat att det inte föreligger någon jävsproblematik. Dock har E ändå valt att gå vidare med en publicering, dessutom med en rubriksättning som inte speglar innehållet i artikeln. Det synes vara så att viljan att få något publicerat har tagit över den aktuella journalistens plikt som följer av journalistförbundets publicitetsregler. Vidare är det olyckligt för hela advokatbranschen om ett sådant agerande får stå opåtalat eftersom det undergräver allmänhetens förtroende för advokatbranschen i stort. I detta fall har journalisten, och SVT, medvetet valt att publicera uppgifter som är direkt felaktiga och vilseledande.

Därtill har B menat att för det fall Advokatsamfundet, trots ovan angivna förhållanden, skulle finna att det är olämpligt att bistå i ärenden av granskning av förfrågningsunderlag innan publicering där man inte vet vilka leverantörer som kan lämna anbud, och därför inte kan göra någon jävsprövning, så bör Advokatsamfundet lämpligen ta fram en vägledning för hur de affärsjuridiska advokatbyråerna ska hantera denna typ av ärenden som är mycket vanligt förekommande i branschen.

Ärendets handläggning

Advokatsamfundet har den 9 februari 2017 tillskrivit A samt B och begärt kompletteringar från dem avseende följande frågor.

  1. När tecknades ramavtal mellan Advokatbyrån i B-stad och Landstinget? En mer preciserad uppgift än ”någon gång under 2009/2010” efterfrågas.
  2. När träffades avtal om sammanslagning mellan Advokatfirman F i A-stad och Advokatbyrån i A-stad?
  3. Vad avsåg det uppdrag (överprövningsärende), som en av advokaterna vid Advokatfirman F i A-stad hade under 2009, i vilket han företrädde Bolag I mot Landstinget?

Advokaternas svar i anledning av Advokatsamfundets frågor

Advokat A

I yttrande av den 22 februari 2017 har A anfört följande.

  1. Avtalet ifråga avser Advokatbyrån och omfattade kontoren i både B-stad och Z-stad. Avtalet gällde ursprungligen 2007-08-01 till 2009-07-31 och kom därefter avtalsenligt att förlängas sammanlagt fyra år och upphörde således 2013-07-31.
  2. Avtal om sammanslagning träffades 2010-09-28 och sammanslagningen gällde från och med 2010-10-01.
  3. Uppdraget avsåg överprövning av Landstingets upphandling av drift av hjälpmedelsverksamhet för förbrukningshjälpmedel, Landsting 2020 i vilken Bolag I yrkade att upphandlingen skulle göras om p.g.a. brister i förfrågningsunderlaget. Begäran om överprövning av den 9 december 2009 har bifogats som bilaga. Begäran om överprövning kom att återkallas 2010-03-10 och avskrevs av rätten 2010-03-12.

Advokat B

B har inkommit med yttrande den 22 februari 2017 där hon anfört att hon instämmer i A:s svar och därutöver inget har att tillägga. Hon har till yttrandet bifogat A:s yttrande.

Ytterligare yttranden

A och B har med underrättelse från Advokatsamfundet den 13 mars 2017 om styrelsens beslut att uppta disciplinärende beretts tillfälle slutföra sin respektive talan. Båda har inkommit med avslutande yttranden den 28 mars 2017 varvid de väsentligen påmint om tidigare anförda ställningstaganden och förda argumentation.

Nämndens bedömning och beslut

Av utredningen framgår att A, då han varit verksam vid Advokatfirman F i A-stad, biträtt Bolag I i ärende som föranlett en begäran om överprövning i dåvarande länsrätten. Målet uppges ha varit pågående i länsrätten från den 9 december 2009 till den 12 mars 2010. Saken rörde överprövning av en offentlig upphandling från Landstinget med dess hälso- och sjukvårdsnämnds förvaltning som närmare angiven motpart i målet. Upphandlingen avsåg och benämndes ”drift av hjälpmedelsverksamhet för förbrukningshjälpmedel”.

Det är upplyst att den 28 september 2010, träffades avtal om samgående mellan byråerna Advokatfirman F i A-stad och Advokatbyrån i A-stad. A är sedan dess verksam vid Advokatbyrån i A-stad. Ytterligare är upplyst att ett s.k. ramavtal, avseende biträde när så påkallats av Landstinget, har förelegat mellan Landstinget och Advokatbyrån under perioden 1 augusti 2007 till den 31 juli 2013.

Av A:s uppgifter framgår att han sedan uppdraget för Bolag I i länsrätten avslutats den 12 mars 2010 löpande har biträtt Bolag I i främst upphandlingsärenden. A har vidare angett att det är han som varit och är ansvarig för klienten Bolag I. A har därtill bekräftat ”att Advokatbyrån har arbetat med Landstinget i vissa uppdrag och med Bolag I i andra uppdrag”. Han har emellertid framhållit och menat att Advokatbyrån inte därigenom företrätt några dessa klienters motstridiga intressen.

Från vad B redovisat framgår att hon under hösten 2013, då hon var verksam på Advokatbyrån, åtagit sig uppdrag från Landstinget att granska underlaget till en Landstingets efterföljande upphandling avseende ”drift av hjälpmedelsverksamhet för förbrukningshjälpmedel”.

Nämnden konstaterar att Landstinget och Bolag I 2010 varit varandras motparter i domstol och haft motstridiga intressen i ett mål om överprövning av en offentlig upphandling avseende ”drift av hjälpmedelsverksamhet för förbrukningshjälpmedel”. A var då ombud för Bolag I och har därefter löpande biträtt Bolag I i främst upphandlingsärenden. B:s uppdrag 2013 har gällt biträde åt Landstinget inför en efterföljande upphandling som varit benämnd på samma sätt som den tidigare upphandlingen 2010 och varit riktad till samma krets av anbudsgivare som då. Vid B:s antagande av uppdraget 2013 för Landstinget, har en beaktansvärd risk för uppkomsten av intressekonflikt förelegat som varit förtroendeskadlig. Förhållandena måste för henne ha framgått av det efter byråsamgåendet med Advokatfirman F i A-stad sammanförda klient och motpartsregistret hos Advokatbyrån. Med hänsyn till B:s lojalitetsplikt gentemot såväl Landstinget som Bolag I har hon varit förhindrad att ta uppdraget 2013 för Landstinget. Denna bedömning påverkas inte av att Advokatbyrån må ha avböjt att biträda Bolag I mot Landstinget i saken 2013. Även med hänsyn till att det funnits risk för att den kunskap som fanns på byrån genom A:s uppdrag för Bolag I i det tidigare upphandlingsärendet för Bolag I kunnat ha betydelse i saken har sådant hinder förelegat. Genom att ändå åta sig uppdraget 2013 för Landstinget har B åsidosatt god advokatsed.

På grund härav tilldelar nämnden B erinran enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.

Utredningen i detta ärende visar inte att andra uppdrag för Landstinget eller Bolag I hos Advokatbyrån skulle ha äventyrat advokats oberoende, lojalitetsplikt eller tystnadsplikt på sätt som utgör brott mot god advokatsed. Ärendet föranleder därför inte någon åtgärd mot A.

_______________________________________________

En ledamot var av skiljaktig mening enligt följande.

Av utredningen framgår att A, medan han var verksam på Advokatfirman F, biträdde Bolag I i ett ärende som avsåg överprövning av ett upphandlingsbeslut, där Landstinget var motpart. Detta ärende avslutades i mars 2010, efter det att begäran om överprövning återkallats och ärendet avskrivits. Därefter har varken A personligen eller Advokatbyrån, där A numera är verksam, haft några uppdrag för Bolag I, med Landstinget som motpart. Däremot har A biträtt Bolag I i andra ärenden, med andra landsting och kommuner som motparter.

När B under hösten 2013, dvs. tre och ett halvt år efter nyssnämnda omprövningsärende, fick i uppdrag att biträda Landstinget med en granskning av ett förfrågningsunderlag inför en kommande upphandling – en sak som något oegentligt benämnts ”second opinion” – var detta ett uppdrag där det inte fanns någon definierad motpart. Uppdraget gick alltså ut på att B, som då var verksam på Advokatbyrån, granskade ett förfrågningsunderlag och därefter lämnade sina kommentarer till detta i en promemoria, vilken överlämnades till Landstinget den 22 oktober 2013. Vilka företag som så småningom skulle komma att deltaga i den kommande upphandlingen var inte känt, när granskningen företogs. Sålunda var det obekant, om Bolag I, eller någon annan av Advokatbyråns klienter, skulle finnas med bland de potentiella anbudsgivarna. Om det, rent hypotetiskt, hade förhållit sig på det sättet att Bolag I hade varit leverantör enligt det vid den aktuella tidpunkten gällande avtalet – vilket tydligen inte var fallet, eftersom Bolag I begärt en omprövning av den tidigare upphandlingen – och om Bolag I velat få till stånd en förlängning av gällande avtal, skulle det givetvis ha förelegat en jävssituation. Så var emellertid inte fallet. B:s granskning av förfrågningsunderlaget för Landstingets räkning skedde alltså, utan att det vid denna tidpunkt var klarlagt, vilka företag som var intresserade av att deltaga i upphandlingsförfarandet. Med hänsyn till att B:s, och Advokatbyråns, rådgivning var av allmänt slag, och gick ut på att biträda Landstinget med en granskning av förfrågningsunderlaget ur ett upphandlingsrättsligt perspektiv – inte att deltaga i den fortsatta upphandlingsprocessen eller i själva tilldelningsbeslutet – fanns det enligt min mening inte någon anledning för B att avstå från uppdraget. Endast det förhållandet att Bolag I (eller någon annan av byråns klienter) eventuellt skulle komma att deltaga i den kommande upphandlingen såsom anbudsgivare, gör inte att det förelegat jäv för B:s del. Att hävda att reglerna om jäv och intressekonflikt skall tolkas på det sättet, att redan det förhållandet att en klient till byrån möjligen skulle välja att deltaga i den kommande upphandlingen – något som man då inte visste – gör att jäv föreligger, menar jag är att driva intressekonfliktsreglerna alltför långt. Mot bakgrund härav har B, genom att åtaga sig uppdraget för Landstinget, enligt min mening inte agerat i strid med god advokatsed.

När det senare visade sig att Bolag I på nytt var intresserat av att försöka bli leverantör till Landstinget och därför skulle komma att lämna anbud i den aktuella upphandlingen, uppkom fråga om juridiskt biträde till Bolag I. Mot bakgrund av att B, och Advokatbyrån, tidigare lämnat råd till Landstinget beträffande förfrågningsunderlaget till upphandlingen, var det inte möjligt för A, eller någon annan advokat vid Advokatbyrån, att biträda Bolag I. Så skedde inte heller, utan Bolag I kom att biträdas av en annan advokatbyrå. A, som efter det ärende som avslutades i mars 2010 inte hade biträtt Bolag I i uppdrag mot Landstinget, men väl mot andra landsting och kommuner, avstod sålunda från att biträda i den upphandling, där Landstinget var motpart. A har därmed inte heller brutit mot god advokatsed.

När det gäller frågan om tystnadsplikt, finns inte något i ärendet som visar att vare sig A eller B har agerat i strid med god advokatsed.

Sammanfattningsvis gör jag sålunda bedömningen att varken A eller B, genom vad som förekommit i saken, har brutit mot god advokatsed.