search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Så kan Sverige möta den hårdnande konkurrensen

En rad nya skiljedomsinstitut och skiljedomstolar växer fram och erbjuder sina tjänster. Nykomlingarna utmanar de traditionella skiljedomssätena, och Stockholm med sin tradition av öst–västtvister möter nu allt hårdare konkurrens. Nu måste alla krafter vara med och marknadsföra svenskt skiljeförfarande och svensk rätt, anser några av ­Sveriges ledande skiljemän, advokater och akademiker.

Skiljedomsvärlden växer. Även om det inte finns någon allomfattande global statistik talar de olika skiljedomsinstitutens siffror sitt tydliga språk. ICC, Skiljedomsinstitutet vid Internationella handelskammaren i Paris, redovisade rekordsiffror för året 2016, med 966 mål. Londons internationella skiljedomstol, LCIA, har närmare fyrdubblat antalet mål sedan 1999, och Singapores internationella skiljedomscenter, SIAC, har vuxit ännu snabbare.

Och ökningen skapas inte bara av företag i de gamla industriländerna. Patricia Shaughnessy, jur. dr och universitetslektor vid Stockholms universitet, ger sin bild av utvecklingen:

– Skiljeförfaranden växer globalt, både i antal mål och i antalet skiljedomssamhällen runt om i världen. I dag börjar skiljeförfarandena verkligen ta fart i Afrika, i ett antal länder i Asien där det knappt fanns förr, i Mellanöstern och Latinamerika, och så vidare. Men det ökar också i de traditionella miljöerna som London och Paris. Så här kan man verkligen tala om en global ökning, säger Patricia Shaughnessy.

Bland de nya skiljedoms­institut som växer fram är några främst nationella eller regionala, som Nairobis snabbt växande ­internationella skiljedomscenter i Kenya, som löser ­tvister mellan företag från hela Östafrika. Andra syftar till att locka företag från hela världen, som SIAC i Singapore eller Hongkongs internationella skiljedomscenter, HKIAC.

Fler vill dela kakan

Antalet skiljeförfaranden ökar alltså, samtidigt som alltfler aktörer vill vara med och dela på den växande kakan. Hur klarar sig Sveriges stolthet, Stockholms handelskammares skiljedomsinstitut SCC, i den nya globala skiljedomsvärlden?

Det beror på hur man ser det. Antalet nya mål vid SCC är fortsatt högt och jämnt, med ungefär 200 nya mål om året. Ungefär hälften av dessa mål är internationella, det vill säga har minst en part som inte är svensk. Samtidigt har inte antalet tvister som slits vid SCC ökat särskilt under de senaste åren.

– Sverige har på intet vis blivit sämre, snarare tvärtom. Däremot har flera konkurrenter kommit in som också har blivit mer professionella. De utnyttjar andra fördelar än vi har i Stockholm, säger advokat Robin Oldenstam, med uppdrag som både skiljeman och ombud i skilje­förfaranden.

Även advokat Christer Danielsson, ordförande i Swedish Arbitration Association, har märkt den ökande konkurrensen.

– Det kommer ingenting gratis längre. Ska vi ens vidmakthålla vår position, tror jag vi måste ”ut och sälja”, om man ska uttrycka sig lite vanvördigt, fastslår han.


Advokat Claes Lundblad. Foto: Tom Knutson 

Advokat Claes Lundblad, erfaren skiljeman, tycker sig se att Sverige och svenskt skiljeförfarande har tappat mark under de senaste tio åren, inte minst när det gäller att locka företag från Ryssland och övriga länder i det som förr var östblocket.

– Bilden av Sverige har förändrats. Vi uppfattades som ett neutralt forum där även öststatsaktörer kunde påräkna rättvisa utan politisk påverkan. Den övergripande bilden har förändrats. Till detta kommer att företag i öst inte längre är delar av kommandoekonomier där staten kunde påverka innehållet i avtal mellan inhemska företag och västliga avtalsparter. Man styr inte skiljetvister till visst land på samma sätt som tidigare. Han jämför med den schweiziska handelskammarens skiljedomsinstitut, SCAI, som han anser har klarat konkurrensen bättre. Detta beror delvis på att Schweiz som icke EU-medlem ses som mer neutralt. Men landet har också andra fördelar.

– Landet har en stor och skicklig kader av duktiga skiljemän och partsombud.  Härtill kommer den skillnaden mellan Sverige och Schweiz att Schweiz är ett tysk- och fransktalande land. Det betyder att det finns en litteratur på franska och tyska om innehållet i den gällande rätten. Där har vi inte samma fördelar när det gäller Sverige och det lilla svenska språket, påpekar Claes Lundblad.

Proffsigt institut

Tvister mellan öst- och västföretag utgör fortfarande en stor del av de internationella målen vid SCC.

En annan typ av tvister som ökar i Stockholm är investeringsskyddstvister. Institutet i Stockholm är världens näst största säte för just investeringsskyddstvister, efter Världsbankens institut ICSID i Washington.

Investeringsskyddstvisterna är ofta uppmärksammade och spektakulära, men antalet är litet: Under 2016 avgjordes sju investeringsskyddstvister vid SCC. Det innebär också att ganska få advokater kommer i kontakt med dessa tvister. Men Robin Oldenstam tycker ändå att investeringsskyddstvisterna är ett kvitto på Sveriges goda renommé på skiljemannaområdet.

– Investeringsskyddstvister innebär många politiska hänsyn. Det är ett fint betyg på tilliten till Sverige att de förläggs hit, säger han, och tillägger att Sveriges rykte som ett effektivt, modernt och jämställt land med låg korruption över huvud taget är viktiga argument för att välja Stockholm och Sverige som säte för skiljeförfaranden.

– Man kan säga att det svenska samhället som helhet säljer, sammanfattar Robin Oldenstam, som också ger beröm till SCC:

– Jämfört med många andra institut är man mer tids- och kostnadseffektiv. De gör överlag rätt saker och har ett modernt och väl fungerande regelsystem, säger han.

Lena Frånstedt Lofalk, advokat och erfaren skiljeman, håller med.

– Institutet är bra på att driva utvecklingen framåt, vara proaktivt och synas och höras, och att vara aktivt för att marknadsföra Sverige som skiljemannaland, säger hon.

Advokat Claes Lundblad är dock inte riktigt lika nöjd. Han skulle vilja att Institutet hade en löpande ärendetillsyn mer i stil med ICC. Någon form av granskning av utkast till skiljedomar hade, enligt min mening, från kvalitetssynpunkt varit önskvärd. Dessutom tycker han att SCC betalar sina skiljemän för dåligt.

– SCC har hela tiden försökt hålla nere ersättningen till skiljemännen. Den ersättning som SCC betingar sig självt präglas inte av samma återhållsamhet. Det leder till att man i dag utanför Sverige har bilden av Stockholm som ett ”snålt” institut. Jag tror inte att denna form av priskonkurrens är lyckad och att inte heller att parter som är beredda att betala sina ombud ett timarvode på 5 000 kr eller mer skulle avskräckas om SCC-skiljemän finge betalt mer på nivå med konkurrerande institut. Jag har lite svårt att se varför skiljemännen ska vara de som är klart sämst betalda i hela rättssalen, säger Claes Lundblad.

Skickliga skiljemän säljer

En huvudkonkurrent för Stockholm, inte minst om de öst–västtvister som Stockholm under kalla kriget närmast hade monopol på, är Londons skiljedomsinstitut, LCIA. LCIA har vuxit kraftigt under de senaste decennierna.

– Sverige och Stockholm har fortfarande ett gott rykte i öst, men när det statliga direktivet från sovjettiden släpptes var det kanske också naturligt att man undersöker andra platser. Ett skäl till att London vuxit är att man lyckats attrahera flera privata ryska företag och oligarker, men också att de stora engelska advokatbyråerna är skickliga på att hänvisa tvister till LCIA när de skriver avtal, säger Robin Oldenstam, och fortsätter:

– Sedan finns en mängd mindre rationella skäl att välja London, och besluten är ofta delvis känslomässiga. I öst handlar det om att man vill pröva något nytt, och att London uppfattas som mera häftigt.

Att de engelska skiljemännen och ombuden av många uppfattas som skickliga är, enligt flera intervjuade advokater, ett viktigt argument för parter att förlägga sina tvister till London. Skiljemän från Storbritannien dominerar också i de internationella skiljedomstolarna, inte bara de i London utan också i exempelvis Singapore, där de utgör den näst största gruppen efter inhemska skiljemän.

Men James Hope, svensk advokat och engelsk solicitor-advocate, vill nyansera hyllningarna en smula. Det finns, menar han, goda och dåliga skiljemän och ombud såväl i London som i Stockholm.

– Jag tror att det är en fördel att kunna engelska. Många har känslan av att eftersom man talar sitt modersmål så skickligt måste man också vara duktig skiljeman eller ett duktigt ombud. Ibland stämmer det, ibland inte, säger han en smula vanvördigt.

En fördel för de engelska advokaterna i skiljeförfaranden, enligt James Hope, är att de verkar i en lång tradition av att framträda i domstol, i ett kontradiktoriskt system.

– Men det har vi ju också i Sverige, konstaterar James Hope, som tycker att svenska advokater borde bli bättre på att lyfta fram denna likhet.

James Hope är inte ensam om att lyfta fram de skickliga svenska advokaterna och skiljemännen som en nyckelfaktor för Sverige i den hårdnande konkurrensen.

– Vi har skiljemän av högsta klass här i landet. Det är själva grunden. Utan den fungerar ingenting, säger Christer Danielsson, och får medhåll av alla de intervjuade advokaterna.

Marknadsföring krävs

Svenska skiljemän och ombud är omvittnat skickliga. Dessutom har vi en tradition från tiden när Stockholm var huvudort för flertalet tvister mellan öst och väst att vila på. Vad krävs då mer för att ta upp kampen mot London?

Svaren kan sammanfattas i ett ord: marknadsföring. Flera intervjupersoner pekar på att LCIA haft god hjälp av den brittiska regeringen, som arbetat aktivt med att sälja in LCIA och engelska advokatbyråer. Även Singapores skiljedomscenter bedriver, med stöd av staten, intensiva kampanjer för att locka företag till sig.

En viktig del i marknadsföringen är förstås att svenska skiljemän liksom företrädare för SCC syns och märks i världen, det är alla överens om. Men flera intervjuade advokater efterlyser också ett mer aktivt stöd från regeringens sida.

– Vi skiljemän måste tillsammans med Institutet röra oss ute i internationella sammanhang. Vi behöver finnas med på internationella konferenser och gärna försöka komma med i olika officiella sammanhang som handelsdelegationer. Och det här är ett långsiktigt arbete, säger Lena Frånstedt Lofalk, och tillägger att det ger en väldig trovärdighet just att vara med i en delegation tillsammans med både näringsliv och politiker.

Robin Oldenstam resonerar på ett liknande sätt. Det största hotet mot svenskt skiljeförfarande, det är att vi blir lata och nöjda, menar han. Men det behövs också aktiva insatser från regeringen, inte minst i förhållande till lagstiftningen på området, som behöver göras mera modern och internationellt gångbar (läs mer om lagändringarna här).

– Att statsmakten inte tycker att det här är särskilt viktigt och om lagstiftningsarbetet går i stå sänder det en signal om att detta inte är viktigt för oss i Sverige, att vi kan fortsätta att ha en delvis föråldrad och nationellt präglad lag, säger Robin Oldenstam.

Han får medhåll av James Hope, som också vill se andra insatser och mer engagemang från regeringens sida.

– Singapore marknadsförs som ett asiatiskt centrum för skiljeförfaranden. Sverige skulle kunna vara ett centrum för skiljeförfaranden för hela Europa, särskilt för dem som inte gillar common law. Det borde vara självklart att marknadsföra, men det känns ibland som att det bara är vi advokater och skiljedomsinstitutet som gör det. Utanför vår krets finns det nästan ingen som känner till att vi faktiskt har en del av de största tvisterna i världen här i Stockholm, säger James Hope lite uppgivet.

Svensk rätt kan konkurrera

Brittiska advokater och regeringsföreträdare har i sina kampanjer inte bara ”sålt in” LCIA. På köpet har de också marknadsfört engelsk rätt som den bästa och mest logiska för företag att använda i sina avtal och tvister.

– Förespråkarna för engelsk rätt har lyckats skapa en bild av den engelska rätten som transparent och rationell, och den bilden är ofta starkare än den objektiva sanningen, säger Robin Oldenstam.

En förklaring till den engelska rättens framgångar kan vara att engelska i dag är det totalt dominerande språket inom det internationella näringslivet. Och just detta, att avtalen skrivs på engelska, gör att många företag felaktigt drar slutsatsen att det är naturligt att också tillämpa engelsk lag, menar Patricia Shaughnessy.

– Parterna borde vara mer sofistikerade och inse att den tillämpliga lagen inte är beroende av språket, och att engelsk rätt skiljer sig mycket från lagen i civil law-länder, säger Patricia Shaughnessy, som påpekar att de flesta länderna i Asien, Europa och Latinamerika ansluter sig till civil law-traditionen och inte är common law-länder.

– Många parter från civil law-länder blir nog förvånade när de sedan ska tillämpa engelsk rätt, sammanfattar Patricia Shaughnessy.

Valet av engelsk rätt i ett avtal kan alltså skapa en viss förvirring när avtalet väl ska uttolkas. Kanske kan svensk rätt vara ett alternativ för många internationella parter. Ja, det tycker i alla fall Patricia Shaughnessy.

– Svensk rätt är faktiskt mycket modern, och den erbjuder en civil law-tradition och ett juridiskt ramverk som troligen uppfyller de allra flesta parters önskemål och behov, säger hon.

Både James Hope och Christer Danielsson pekar också på att svensk rätt har inslag av såväl civil law som common law, vilket kan vara en fördel.

– Det gör svensk rätt till ett bra alternativ, därför att den är något slags mellanting, säger Christer Danielsson, som ser att sådan marknadsföring skulle kunna generera fler advokatuppdrag i Sverige.

– Om avtalet är underkastat svensk rätt, så är sannolikheten för att själva skiljeförfarandet ska äga rum här i Sverige mycket större. Och kan vi då sälja in svensk rätt i högre utsträckning till dem som skriver avtal, så kommer vi att få flera tvister här i Sverige också nästan automatiskt till följd av det, säger han.

Rätten måste bli tillgänglig

Advokat Fredrik Svensson är verksam i Moskva och arbetar aktivt för att marknadsföra svensk rätt till byråns klientföretag i Ryssland och i andra före detta sovjet­republiker.

– Vi har tappat lite till engelsk rätt. Men vi märker när vi är ute på ryska företag att de är oroade över kostnaderna som är förknippade med engelsk rätt och med att tvista i London. Dessutom finns i dag en viss oro för vad Brexit kommer att innebära för innehållet i, och tillämpningen av, engelsk rätt. Då föreslår vi svensk rätt och svenskt skiljeförfarande i stället, säger han. Svensk rätt och svenskt skiljeförfarande har en lång tradition i öst, fortsätter han.

Enligt Fredrik Svensson, som själv inte dagligdags sysslar med skiljeförfarande, är det viktigt att se att detta, att driva igenom svensk rätt i fler avtal, blir till nytta för hela advokatkåren. Detta, menar han, generar inte bara skiljeförfaranden, utan många olika typer av advokatuppdrag, när avtal ska skrivas, förhandlas och tolkas.

– Vi har övertalat ryska företag att använda svensk rätt på bland annat leveransavtal avseende mineraler, joint ventures och entreprenadavtal. Med rätt marknadsföring kan detta generera mycket arbete för det stora flertalet av Sveriges advokater, fortsätter han.

Men en sak kan ställa till det när det gäller att vinna världen för svensk rätt: att rätten är just på svenska.

– För att kunna sälja svensk rätt måste rätten göras tillgänglig för utländska intressenter.. Det kräver att vi skapar en litteratur om svensk rätt på engelska. Att vi ser till att det finns standardverk, rättsfallsrapportering och så vidare som gör att man kan tillägna sig rätten, påpekar Claes Lundblad.

Han får medhåll av Patricia Shaughnessy, själv amerikanska.

– Vi måste verkligen uppmuntra svenska jurister att publicera och tala om svensk lagstiftning på engelska. Eftersom svensk lag är ett så bra verktyg måste vi göra den mer tillgänglig, säger hon.

Patricia Shaughnessy betonar också att man måste sträcka sig utanför skiljemannasamhället i sin marknadsföring.

– Vi måste också nå de advokater som bistår företag som gör affärer, upprättar avtal och genomför internationella transaktioner. De måste bli medvetna om möjligheten att använda svensk rätt i kontrakten. Även bolagsjuristerna måste vi få med, säger Patricia Shaughnessy.

Kostnaderna avskräcker

Ett viktigt skäl för företag att välja skiljeförfaranden ­framför domstolstvister är traditionellt att skiljeförfarandena är effektivare och därmed billigare. Men med alltmer komplexa frågor och avtal som ska utredas är detta inte alltid sant. De stigande kostnaderna för skiljeförfaranden har på senare år varit ett stort samtalsämne i branschen, och kanske ett hot mot hela näringen i förlängningen.

– Den trend som jag märker är att i varje fall skiljetvister av lite större dignitet involverar betydligt fler advokater på ömse sidor än vad det gjorde för några år sedan, och därmed att det typiskt sett blir dyrare än vad det blev för tio år sedan. Det finns en risk att användarna, de bolag som tvistar, tycker att det kostar mer än det smakar och försöker lösa saker och ting på annat sätt i stället, säger Christer Danielsson.

Samtidigt som kostnaderna är i fokus både i Stockholm och internationellt kan de också vara en konkurrensfördel för Stockholm, som generellt är billigare att tvista i än London.

– Det är betydligt dyrare att gå till London, och det gör att mer kostnadskänsliga aktörer i stället väljer att lägga sina tvister på andra ställen. Stockholm har ett jämförelsevis lågt kostnadsläge, fastslår Robin Oldenstam.

James Hope, som tidigare varit verksam i London och som fortfarande har mål i LCIA, håller med.

– Det kostar väldigt mycket mer att processa i London. Timpriserna är högre i London. Priserna för skiljemännen är betydligt lägre än för ombuden, men ändå generellt sett högre än i Stockholm. Det är bra för Stockholms konkurrenskraft att vi kostar mindre. Man ska inte vara för billig, men jag tror att vi har hittat en bra nivå i Stockholm, säger han.

Det är inte bara advokatkostnaderna som är lägre i Sverige, påpekar James Hope. Att skriva in svensk rätt i avtalet i stället för engelsk kan spara pengar också det.

– Nästan alla frågor i engelsk rätt är komplicerade och tar tid att undersöka. Ibland tänker man att det finns en massa prejudikat i engelsk rätt, det måste väl vara bra. Ja, och nej! Det kan bli väldigt komplicerat, påpekar han.

Möjligheter finns

Det är tydligt att det nya skiljemannalandskapet ställer nya krav och skapar nya utmaningar både för SCC och för de svenska advokaterna. Samtidigt har Sverige fördelar, inte minst i form av en kompetent skiljemannakår, ett välfungerande skiljemannainstitut och kanske också den svenska rätten i sig. Så vilka är möjligheten för och hoten mot svenskt skiljeförfarande i framtiden?

– Möjligheterna består i att vi behåller och marknadsför de kärnvärden som vi i Sverige står för, rättssäkerhet, effektivitet och modernitet. Det gör att vi i en orolig tid kan framstå som en fast punkt, säger Robin Oldenstam.

Robin Oldenstam betonar också vikten av att skapa ambassadörer för svensk rätt ute i världen. Ett gott exempel på detta är den internationella masterutbildning i skiljemannarätt vid Stockholms universitet som Patricia Shaughnessy ansvarar för, menar Robin Oldenstam. 

– Som jag har förstått det är de elever som lämnar utbildningen mycket nöjda. De återvänder till sina hemländer med en mycket positiv bild av Stockholm och Sverige, och är då mer benägna att i framtiden föra in Stockholm i sina avtal, säger han.

James Hope sätter sin lit till den svenska rätten i kombination med traditionerna.

– Många vill ha ett ställe som känns neutralt och där det inte bara är common law, som i de engelskspråkiga länderna, men man vill inte heller ha bara civil law. Och eftersom Sverige ligger någonstans i mitten så tror jag att vi ligger bra till. Det finns en fantastisk mosaik i Gyllene salen i Stockholms stadshus, ”Mälardrottningen” som visar Stockholm mellan öst och väst, och det är ju just så det är i skiljeförfarandevärlden. Vi kommer att förbli den som sitter mellan öst och väst med vår rättsliga tradition, säger James Hope.

Liksom de flesta andra intervjuade advokaterna trycker James Hope också på att vi måste säkra återväxten av nya skickliga skiljemän i Sverige.

– Om vi inte gör det ordentligt, om vi inte har tillräckligt bra skiljemän, kan vi inte konkurrera, fastslår han, och slår samtidigt ett slag för att yngre skiljemän ska lära sig ryska som en del i den äldre generationen gjort.

Claes Lundblad hoppas att den tekniska utvecklingen ska kunna bidra till sänkta kostnader för skiljeförfaranden.

– Kostnaderna för skiljeförfarande är ett problem. Vi borde hitta rättssäkra och effektiva modeller för att lösa tvister med hjälp av modern teknik. Jag tror att vi kommer att se skiljeförfaranden på nätet på ett helt annat sätt, säger han.

Ett annat sätt att säkra och kanske öka Stockholms konkurrenskraft kan vara att, så som man gjort i exempelvis Singapore, utveckla SCC med moderna och välutrustade lokaler anpassade för skiljeförfarandenas krav. Claes Lundblad skulle vilja se ett sådant centrum, med gott om utrymmen för förhandlingar och sammanträden. I dag måste parterna söka sig till olika konferenscenter och hotell.

Christer Danielsson är positiv till idén.

– I stora skiljeförfaranden kan det vara 20–30 personer inblandade på båda sidor. Har man då faciliteter som ordentligt kan svälja allt det här är det klart att det är en konkurrensfördel. Trots allt är det ju advokaterna och skiljemännen som väljer var man ska vara någonstans, och finns det då en väldigt bra arbetsplats att vara på är det så klart en faktor i sig när man väljer, menar han.

Världen går österut

Sverige borde kunna fortsätta vara ett starkt skiljemannaland, anser advokaterna. Men samtidigt varnar de också för allt för uppblåsta förhoppningar.

– Allmänt ser vi att världen går österut på något sätt. Jag tycker att det är alldeles uppenbart att Hongkong och Singapore, kanske främst Singapore, fortsätter att växa. Vi i Europa måste börja förstå att Asien tar över, säger James Hope.

Robin Oldenstam är inne på samma spår.

– Vi får inse att SCC aldrig kommer att bli något enormt institut, men om vi kan växa från 200 till 300 mål på tio år vore det fantastiskt. Men vi måste också acceptera att vi lever i en global värld där tyngdpunkten flyttar sig alltmer från väst och Europa till Asien och Kina. Det sätter naturligtvis sina spår.

Läs mer: Så kan Sverige bli ännu bättre

Ulrika Öster