search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Låt oss få en styrelse som har ett starkt stöd och ett kunnande som kan representera alla advokater oavsett inriktning

Advokat Johan Eriksson ger sig in i diskussionen om valet om ordförandefrågan och skriver: ”Att påstå att 300 röster som representerade Stockholmsavdelningens möte skulle representera alla Stockholmsadvokaters uppfattning kan jag under inga förhållanden i alla fall acceptera.”

I samfundet rasar nu en strid. Striden handlar om vem som skall bli ny ordförande och vice ordförande i Advokatsamfundets styrelse. I normalfallet brukar valberedningen komma med ett förslag som sedan normalt sett accepteras och klubbas igenom vid Advokatsamfundets fullmäktigemöte.

Denna gång verkar dock ordningen bli en annan. För första gången på väldigt länge har Advokatsamfundets lokalavdelningars årsmöten dragit fulla hus. I Stockholm var kön lång med advokater som i alla fall inte tidigare visat ett sådant starkt intresse för lokalavdelningens verksamhet.

Vad det handlat om är emellertid att ett antal advokater inte gillar valberedningens förslag utan i stället vill verka för ett eget förslag till styrelseordförande och vice ordförande vid Advokatsamfundets styrelse.

Tanken är som jag begripit det är att på ett kuppliknande sätt förmå lokalavdelningarna att uttala en opinionsyttring till stöd för det alternativt föreslagna styrelseledamöterna. Möjligen med en tanke i förlängningen att man tänker sig att fullmäktigeledamöterna skall känna sig i någon mån bundna av vad lokalavdelningarna givit uttryck för i sina lokala möten.

Förfarandet känns för mig en smula amerikanskt. Som kringresande brottmålsadvokat tycker jag dock att det finns anledning att tillföra några tankar inför det kommande fullmäktigemötet. Vid avdelningssammanträdets möte i Stockholm framfördes cirka 300 röster. Hur många som var närvarande vet jag inte eftersom flera röstade med fullmakt. I Stockholm finns ca 2 800 advokater och det kan med utgångspunkt i detta knappast sägas att dessa 300 röster kan anses representera samtliga advokaters uppfattning i Stockholm. Vid den givna utgångspunkten tycker jag i stället att det finns skäl att fundera igenom vilka principer som bör gälla vid val av ledamöter till Advokatsamfundets styrelse.

Svenska advokater lever under skiftande omständigheter. På den mindre orten finns alltjämt generalister som på en liten advokatbyrå sysslar med varierande frågor. Många av dessa har knappast tid att engagera sig i avdelningsmöten. Emellertid representerar de i många stycken den klassiske svenske advokaten.

Det finns också advokater som arbetar på medelstora advokatbyråer som specialister i brottmål och det finns advokater som arbetar på små advokatbyråer med brottmål. Likaledes finns det en stor andel advokater som sysslar med affärsjuridik på större advokatbyråer. Verksamheterna skiljer sig på många sätt men advokatens grundvärden inte särskilt mycket.

Enligt min uppfattning är det viktigt att styrelsesammansättningen i Advokatsamfundet så långt som möjligt tillgodoser ett brett urval av advokater. Detta skall gälla, naturligtvis, inte bara geografisk fördelning och verksamhetsinriktning utan också i fråga om jämställdhet och olika stora byråer.

Advokatsamfundet är inget börsbolag där antalet aktier skall styra valet av styrelse på sätt att antalet advokater till exempel på stora affärsbyråer skall innebära en annan möjlighet att påverka Advokatsamfundets verksamhet även om jag kan ha respekt för att stora byråer tycker att man tar en del av Advokatsamfundets kostnader eller tillför intäkter i stor del om man så vill.

Om det alternativa förslaget vinner, det vill säga vi får en styrelseordförande och en vice ordförande på sätt som föreslås, naturligtvis inget ont om dem eller deras förutsättningar att inneha ledande positioner i Advokatsamfundets styrelse, så kan jag konstatera att inslaget av brottmålsadvokater och humanjurister i Advokatsamfundets styrelse har minskat radikalt.

Vem skall nu ansvara för dessa frågor?

Vem skall nu med insikt och kunskap hantera de mycket specifika frågor som gäller kring brottmåls- eller humanjuristernas verksamhet?

Vem skall nu med styrka argumentera i rättssäkerhetsfrågor i en värld där samhället ställs inför svåra utmaningar med ny lagstiftning och inskränkningar i den personliga integriteten?

Kanske, vad vet jag, kommer sammansättningen i Advokatsamfundets styrelse mer att leda till de specifika frågor som gäller affärsadvokatens vardag såsom Chinese walls och annat.

Min fromma förhoppning blir således att den som har den viktiga uppgiften att representera vid fullmäktige­mötet lägger pannan i djupa veck och lyssnar bland kollegor på så sätt att vi får en styrelse som har ett starkt stöd och ett kunnande som kan representera alla svenska advokater oavsett verksamhetsinriktning. Att påstå att 300 röster som representerade Stockholmsavdelningens möte skulle representera alla Stockholmsadvokaters uppfattning kan jag under inga förhållanden i alla fall acceptera.

Johan Eriksson
Advokat