search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Hundraåringen ser framtiden an med tillförsikt

Svenska handelskammarens skiljedomsinstitut står väl rustat för framtiden. Men om Sverige ska bevara sin position som skiljedomsland måste svenska advokater och skiljemän ge sig ut i världen och visa vad de kan. Det anser Kaj Hobér, ordförande för SCC och en av Sveriges mest namnkunniga skiljemän.

Advokaten och professorn Kaj Hobér är ordförande i SCC. Han tycker att SCC hittills klarat sig bra i den hårdnande internationella konkurrensen. Trots att det monopol som Stockholm de facto hade på tvister mellan företag i före detta Sovjetunionen och västföretag försvann för många år sedan lockar Institutet fortfarande många öst–västtvister, även om också andra nu är med och konkurrerar om dessa. SCC är dessutom världens näst största institut när det gäller investeringsskyddstvister.

– Vi känner oss stolta över vad vi har åstadkommit, men också stärkta och väl rustade inför framtiden, säger han.

Under förra året fick SCC in 199 nya tvister att slita. Det är ungefär samma nivå som under de närmaste åren innan. Ser man längre tillbaka blir det dock tydligt att SCC vuxit: från 135 nya tvister år 2000 till förra årets nära 200.

Kaj Hobér verkar själv som skiljeman över hela världen, mindre sällan vid SCC sedan han blev ordförande där. Erfarenheten är ändå att Institutet håller en mycket hög internationell klass.

– Sekretariatet på Institutet jobbar väldigt snabbt och effektivt och flexibelt. Som skiljedomsinstitution är SCC väldigt obyråkratiskt, mer så, skulle jag säga, än de flesta andra ställen. Det gör ju att tvister i regel hanteras snabbare i Stockholm än på många andra ställen, konstaterar han.

Klander bekymrar

Under sin långa karriär som skiljeman har Kaj Hobér upplevt att det blivit vanligare att skiljedomar klandras, alltså att den förlorande parten väljer att gå till domstol för att få prövat om skiljeförfarandet genomförts i enlighet med lagen. Den ökade klanderviljan är ett internationellt fenomen, inte ett svenskt, hävdar Kaj Hobér. Det är också mycket ovanligt att klander vinner framgång. Lika fullt är tendensen bekymmersam och minskar effektiviteten i skiljeförfarande som metod.

– För inblandade parter så innebär det här att det går ytterligare tid och pengar som måste betalas, för att försvara sin skiljedom, säger Kaj Hobér.

Han förklarar ökningen av antalet klander med flera olika samverkande faktorer. En är förstås att antalet skiljeförfaranden ökar totalt sett i världen. En annan att beloppen i internationella avtal ökar och ökar, vilket gör förlorande parter mer benägna att försöka skjuta upp betalningen av belopp som kan omfatta miljarder kronor. Men det handlar också om kompetensen hos ombuden.

– I takt med ökat antal tvister så har du också ett ökat antal människor involverade. Alla har kanske inte den bakgrund, den erfarenhet och de kunskaper som de skulle behöva ha. Det kan bli att de, när det gäller klander, läser lagen som fan läser bibeln. Om de ser minsta lilla millimetermöjlighet så gör man det, trots att man borde se att det är hopplöst, hävdar Kaj Hobér.

Viktigt att knyta kontakter

I samband med hundraårsjubileet passade SCC på att anta nya regler för skiljeförfaranden vid Institutet. De nya reglerna har tagits fram av en kommitté ledd av advokat Jakob Ragnwaldh och syftar till att ytterligare effektivisera SCC:s hantering av skiljeförfaranden.

Enligt Kaj Hobér innehåller de nya reglerna två nyheter av särskilt intresse. En gör det möjligt att i större utsträckning lägga ihop mål, typiskt sett mellan samma parter och som rör närliggande frågor, för att på så sätt effektivisera handläggningen.

– Den möjligheten har funnits tidigare också, men med de nya reglerna får Institutets styrelse större möjligheter att fatta beslut om det, berättar Kaj Hobér. 

En annan nyhet är att skiljenämnderna nu kan avgöra så kallade uppenbart ogrundade mål på ett tidigt stadium.

Förutom dessa nyheter har SCC också antagit ett nytt appendix om investeringsskyddstvister.

– Investeringsskyddstvister är den målkategori som ökat mest under de senaste fem–sex åren, vågar jag påstå. Öst–västtvister och investeringstvister är de två stora kategorierna, säger Kaj Hobér.

Det gamla monopolet på tvister mellan västerländska och sovjetiska företag är dock ett minne blott. Det innebär att SCC och Sverige utsätts för konkurrens även i Ryssland och övriga före detta sovjetrepubliker. Och för att hävda sig här räcker det inte med ett välfungerande skiljedomsinstitut, menar Kaj Hobér. Mycket hänger även på de svenska skiljemännen och ombuden.

– Vi ser i dag vid stora internationella tvister i Stockholm, att utländska parter inte sällan företräds bara av utländska ombud, utan att någon svensk advokatbyrå är inblandad. Det är en typ av ärenden som man borde kunna se till att få som svensk advokat, fastslår Kaj Hobér, och tillägger att det då krävs att advokaterna är kända och uppskattade inom de internationella kretsar där sådana uppdrag kommer upp.

För att bli det måste advokaterna röra sig flitigt i den internationella skiljemannavärlden. Det handlar om att delta som talare vid konferenser, att publicera sig i viktiga publikationer och att knyta viktiga kontakter. Först då blir det möjligt att få de stora internationella, och riktigt lönsamma, uppdragen som ombud eller skiljeman.

– Advokater kan inte bara sitta kvar i Stockholm och vänta på att telefonen ska ringa, utan man måste ut och röra på sig. Där tycker jag att det finns en hel del ytterligare att göra, säger Kaj Hobér.

Hobér betonar också vikten av goda språkkunskaper. Själv talar han tyska, franska och ryska utöver engelska och svenska, och det har han haft nytta av. Engelskan är förstås det mest centrala språket.

– Men vi skulle kunna knipa lite mer mark med fler som behärskade ryska så bra att de kan vara både ombud och skiljemän i ryskspråkiga mål, påpekar Kaj Hobér.

Hellre lag än sponsring

Ett stort ansvar för att marknadsföra svenskt skiljeförfarande ligger alltså på advokaterna och advokatbyråerna, enligt Kaj Hobér. Men att, som flera intervjuade advokater föreslagit, inte bara marknadsföra Sverige utan också svensk rätt kan vara ett utmärkt komplement, menar Hobér. Kaj Hobér talar ryska och uppträder emellanåt som skiljeman i Moskvas och Kievs skiljedomsstolar. Där har han sett att engelsk lag kan skapa problem.

– Under de senaste femton åren eller så har jag sett massor av kontrakt mellan ett västerländskt och ett före detta sovjetiskt eller kinesiskt företag, där man slentrianmässigt lagt in engelsk lag som tillämplig lag. Detta trots att alla länder i före detta Sovjetunionen och Kina är civil law-länder, med en helt annan begreppsbildning och approach till juridik än vad man har i England. Den här kulturkrocken leder ofta till problem, säger Kaj Hobér.

Svensk rätt, som också är baserad på civil law, men som har vissa inslag av common law, skulle här fungera bättre, vilket många också börjar förstå. Enligt uppgift styrs exempelvis vissa av Gazproms kontrakt av svensk rätt. Att få regeringen mer aktiv i att marknadsföra SCC och Sverige som skiljemannaland är Kaj Hobér mer tveksam till. Något statligt marknadsfört skiljedomsinstitut à la Singapore vill han absolut inte ha.

– Vi och alla andra ledande institut bygger ju på idén att vi är självständiga. Vi vill inte sätta oss i knät på någon, det är ryggraden i vår verksamhet. Och skulle SCC bli känt som ett av svenska regeringen sponsrat institut så tror jag inte att det går så bra, ur just den aspekten. Däremot finns det många andra saker som regeringen skulle kunna göra för att främja skiljeförfaranden i Sverige utan att sponsra finansiellt eller på annat sätt, säger Kaj Hobér.

Som vad?

– Till exempel att vara lite snabba med att skapa lag, svarar Kaj Hobér blixtsnabbt.

Han syftar förstås på den utlovade översynen av lagen om skiljeförfarande. Hobér deltog i utredningen om lagändringar, liksom i den förra utredningen på 1990-talet som resulterade i dagens lag. Han konstaterar luttrad att det tog fem år från att utredningen lämnades tills att lagen trädde i kraft förra gången. Skiljemannarätt är inte direkt något som står högst på politikernas dagordning.

– Man gör inga politiska poäng på skiljeförfaranden. Skiljeförfaranden har ju blivit utsatt för mycket kritik under senare år, kritik som inga politiker begriper sig på. Ändå uttalar de sig till höger och vänster om det. Jag tror nästan att det finns någon slags beröringsskräck hos politiker i dagsläget i förhållande till skiljeförfaranden, säger Kaj Hobér.

Kräver satsning

Politikernas rädsla till trots menar Kaj Hobér ändå att Sverige har goda förutsättningar för fortsatta framgångar som skiljemannaland. Men framgångarna är inget som kommer gratis, påpekar han.

– Möjligheterna är ju att bygga på det enormt goda renommé som Institutet och som Sverige som plats för skiljeförfaranden har, och så att säga förvalta vårt pund väl. Det kräver utbildning och fortbildning och att den yngre generationen liksom förstår att resten av världen faktiskt ligger utanför Sverige, och det är där man måste vara med och visa upp sig. 

 

Fakta SCC

Stockholms handelskammares skiljedomsinstitut grundades år 1917, och fyller alltså ett hundra år i år. Jubileet firades i januari, med seminariet ”Arbitrating for Peace” och en skrift med samma namn.

Som namnet antyder ville SCC lyfta fram andra värden av skilje­förfaranden än de rent kommersiella – att det är en form av fredlig konfliktlösning och som sådant spelar en viktig roll för fred och välstånd.

SCC:s starka ställning i tvister mellan företag i öst och väst grundlades under 1970-talet, då USA och Sovjetunionen fastslog att SCC var en neutral institution och därmed lämplig för att lösa handelskonflikter mellan företag i de båda staterna. Även Kina valde SCC som forum för konfliktlösning.

SCC:s monopol på öst–västkonflikter är i dag borta, men fortfarande har Institutet en stark ställning just i avtal mellan företag i USA och forna Sovjetunionen. SCC är också utpekat som konfliktlösningsforum i åtminstone 120 bilaterala investeringsskyddsavtal, och SCC är också världens näst största institution för just investeringsskyddstvister.

Ulrika Öster