search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Striden inom samfundet om val till ordförande

Med anledning av diskussionen i Advokatsamfundet om valet till ny ordförande har advokaterna Lars Wenne och Rolf Åbjörnsson skrivit ett debattinlägg.

I tidskriften Advokaten Nr 2 2017 stod en artikel om en ordförandestrid inom Advokatsamfundet. En enig valberedning har föreslagit att Lena Frånstedt Lofalk skall bli vald till ordförande med Tobias Fälth som vice ordförande. Om förslaget skulle gå igenom innebär det att man frångår en tidigare princip att vice ordföranden, i dagsläget Christer Danielsson, inte väljs till ordförande. Sex tidigare ledamöter i advokatsamfundet har därför, i motsats till valberedningen, lämnat förslag till val av Christer Danielsson som ordförande med Eva-Maj Mühlenbock som vice ordförande.

Det första som vi undrar över är varför de sex tidigare ledamöternas förslag och grunder för det inte redovisas i tidskriften. Det torde ligga i samtliga ledamöters intresse att få veta varför en enig valberednings förslag inte bör antas. I stället bereds i tidskriften valnämndens ordförande möjlighet att försvara valberedningens lämnade förslag. Men inte nog med det, valberedningens ordförande kritiserar i tidskriften den sittande ordförandens synpunkt på att denne stödjer de sex tidigare styrelseledamöternas förslag till val. Det om något är mer anmärkningsvärt än att ordföranden ger sitt stöd till de sex tidigare ledamöternas alternativa förslag. När valberedningens ordförande i tidskriften ger uttryck för, att de som har erfarenhet av arbete i föreningsliv och organisationer måste förvånas över att en ordförande före ett årsmöte går ut och argumenterar mot en valberednings enhälliga förslag, finns snarare anledning att höja på ögonbrynen över den förenings- och organisationsrättliga demokratin i Sveriges advokatsamfund. Men det stannar inte där.

I samma nummer av tidskriften ställer en f d ordförande, Elisabet Fura, i advokatsamfundet, en fråga ”Hur står det egentligen till med Advokatsamfundet?”. Det är hon inte ensam om att undra över.

Elisabet Fura skriver, att hon trodde att någon hackat Bengt Ivarssons ”konto” för att det var så ”befängt” att en sittande ordförande kan ha en annan uppfattning än en enig valberedning. Man får intryck av att även Elisabeth Fura övergett demokratiska principer. Men hon verkar inte bara ha övergett demokratiska principer utan även den grundinställning som advokatsamfundet bör ha, att advokatkåren skall vara fri och självständig, vilket stadgas i de vägledande reglerna om god advokatsed. Att då påstå att de sex ledamöterna som står bakom alternativförslaget och den sittande ordföranden har en dold agenda är också anmärkningsvärt. Eftersom ingen av de aktuella ledamöterna torde förekomma i förslag till val så är fråga vilken agenda de i så fall avser att presentera? En insinuation att någon av dessa advokater skulle låta sitt handlande påverkas av tanke på egna fördelar eller av hänsyn till ovidkommande omständigheter kan vi därför bortse från. Förslaget och synpunkten måste med den kunskap de har om samfundsarbetet vara för omsorgen om advokatsamfundet som sådant.

Men Elisabet Furas artikel slutar nästan som om luften gått ur henne då hon skriver, att det vore bra med en andra kvinna på ordförandeposten i samfundets 130-åriga historia. Med det förslag som de sex tidigare ledamöterna presenterat kommer man om några år dit, om man följer tidigare praxis att välja vice ordföranden till ordföranden. Det var väl så Elisabet Fura en gång blev vald som ordförande efter att först ha varit vice ordförande?

Vi skall vara tacksamma för att den nuvarande ordföranden är just vad Elisabet Fura skriver, ”modig och har integritet”. Vi har sett tidigare att advokater som visat sådana egenskaper åsidosatts av advokatsamfundets ledning, retoriskt nedsvärtats och knappt beretts komma till tals i de frågor som varit aktuella att ha annan uppfattning om än vad som redovisats av samfundet. I det fallet kan nog många vara tacksamma för att ”dissidenter” för ett par år sedan fick gehör för en utredning om översyn av det advokatetiska regelsystemet som kanske räddat kvar advokatsamfundet som sådant i en oberoende roll med egna initiativ. 

Få praktiserande advokater kommer nog ihåg vad som hände ännu längre tillbaka, i början av 80-talet, när ­diskussionerna gick höga om försvararjäv och det väcktes motioner, ­varav i en motion advokaternas yrkesutövning och det allmännas möjlighet att påverka vårt etiska regelsystem ifrågasattes. Den motionen gick inte igenom men visade hur ”bräckligt” systemet kan vara med att ha ett fristående advokatsamfund som inte agerar i advokatfrågor. Men vi som kommer ihåg debatten är av uppfattningen att advokatsamfundet därefter blivit en organisation som inte längre bara verkar för advokatkårens bästa utan tagit på sig även andra uppgifter. En fråga som man borde tagit tag i är rättssäkerhet för advokater som av samfundet fått disciplinär påföljd och inte kan få den prövad av annan – högre instans - vilket är förvånansvärt mot bakgrund av samfundets försvar av vissa rättsliga principer.

I sist angivna hänseende kan vi hänvisa till betänkandet av Advokatkommittén ”Tillsyn över advokater m m (SOU 1999:31). I betänkandets sammanfattning anges att ”Kommittén anser det självklart att advokat som ålagts disciplinär påföljd skall kunna överklaga denna.” Detta missförhållande har också behandlats av advokaten Claude D Zacharias i en artikel i Juridisk Tidskrift Nr 2 2015/16. I Lars Heumans bok ”God Advokatsed – Rättsbildning och disciplinnämndens motiveringar”, som utkom 2013 kan utläsas en processrättslig kritik mot disciplinnämndens motiveringar. Av generalsekreterarens recension i tidskriften Advokaten Nr 1 2014 kan utläsas, att författaren nog skulle haft advokatsamfundet som samtalspartner när han skrev boken. Kritik mot samfundets uppfattning och hantering gör sig inte besvär även om det i slutet av recensionen kan utläsas, att samfundet kanske kan bli bättre på att förklara vad god advokatsed är och hur efterlevnaden skall säkerställas. Det är väl inget vi sett något resultat av.

Organisationen uppfattas av många som styrd från dess kansli och samfundets verksamhet har, enligt vår uppfattning, under senare år till viss del kommit att fokusera på frågor som inte har med den egentliga verksamheten att göra och vilka frågor då inte heller varit förankrade i kåren. Härtill kommer att generalsekreteraren tycks ha övertagit ordförandens roll. En motion till fullmäktigemötet förra året med innebörd att ordföranden skall arvoderas avslogs. Det motiv vi hört om varför motionen, som skulle bredda basen för rekrytering av ordförande, avslogs var att den skulle kunna leda till en förskjutning av bestämmanderätten från generalsekreteraren till ordföranden. Är det rätt är det skrämmande.

Varför vill en enig valberedning föreslå en ordförande som för närvarande är ordförande i disciplinnämnden och närmast kan betraktas som nära vän med generalsekreteraren? Svaret ger vi inte men vi ifrågasätter oberoendet.

Vi anser, mot bakgrund av det motförslag som finns till valberedningens förslag om ordförande och vice ordförande, att detta främjar, som generalsekreteraren skriver i samma nummer av tidskriften, till en fokusering på advokatfrågor och därmed ett sammanhållet advokatsamfund. Det är väl det som ”dissidenterna” i sitt förslag velat förmedla?

Lars Wenne, Advokat

Rolf Åbjörnsson, Advokat