search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Aktuellt

Situationen allt värre i Afghanistan – men färre får stanna

Sedan 2014 har läget i Afghanistan stadigt försämrats. Strider mellan grupper, attentat och människorättsbrott hör till vardagen, och allt färre afghaner tror på en positiv utveckling i landet. Samtidigt har de europeiska ländernas bedömningar av afghanernas skyddsbehov hårdnat ordentligt, och få uppehållstillstånd beviljas.

Situationen i Afghanistan diskuterades vid ett seminarium på Amnesty International i Stockholm i mars. Och det var en mörk bild som målades upp av läget i landet.

– Ibland när jag ska beskriva situationen för de mänskliga rättigheterna i Afghanistan måste jag fråga mig själv: var ska man börja? Det finns så många problem i landet.

Det sa Horia Mosadiq, researcher för Afghanistan på Amnesty International. Horia Mosadiq var länge verksam som journalist och människorättsaktivist i Afghanistan, men bor nu huvudsakligen i London. Det blev helt enkelt för farligt för henne att verka i landet, där många människorättskämpar mördas bara för att de talar emot våld och för mänskliga rättigheter.

Horia Mosadiq var noga med att betona att många saker har förbättrats sedan talibanregimen föll och den USA-ledda invasionen inleddes år 2001. Det finns i dag ett polisväsende i landet, det finns oberoende medier, 25 procent av parlamentsledamöterna är kvinnor och mellan fem och sex miljoner barn går i skolan. Ungefär 30 procent av dem är flickor. Under talibanregimen var motsvarande siffra en halv till en miljon barn, varav nästan inga flickor.

– Ingen har skänkt de här framstegen till oss. Vi har verkligen fått kämpa för dem, påpekade Horia Mosadiq.

På vissa områden har utvecklingen sedan 2001 alltså sett ljus ut. Samtidigt tog brotten mot de mänskliga rättigheterna inte slut för att talibanerna förlorade makten. Inte heller striderna. Många afghaner har förlorat sina hem och tvingats fly. Långt innan de stora strömmarna av flyktingar kom till Europa flydde de inom landet och till angränsande länder.

År 2011 fanns enligt Amnesty Internationals beräkningar omkring en halv miljon internflyktingar i Afghanistan. Stora grupper har också slagit sig ned i Pakistan och Iran. 2014 antogs en nationell politik för att hjälpa internflyktingar. Men enligt Horia Mosadiq har den mest blivit en pappersprodukt. Många av dem som ska ansvara för att implementera flyktingpolitiken känner inte ens till den.

Förra året, 2016, hade antalet internflyktingar ökat till 1,4 miljoner. Bara i huvudstaden Kabul finns 52 olika informella bosättningar med internflyktingar, och situationen är liknande i många andra områden.

– Regeringen har misslyckats i att tilldela resurser och att implementera policyn för internflyktingar. Vi räknar tyvärr med att situationen kommer att förvärras. Vi ser ingen ljusning under överskådlig tid, sa Horia Mosadiq.

En viktig anledning till de växande flyktingströmmarna är förstås att säkerheten har blivit allt sämre i landet. Sedan västmakterna lämnade Afghanistan år 2014 har våldet och striderna bara ökat i omfattning. Flera provinser har erövrats eller nästan erövrats av talibanerna igen. Talibanerna har också bedrivit blockader mot vissa provinser och stoppat mattillförseln. Förra året uppmättes det högsta antalet civila offer i Afghanistan sedan 2009, med över 11 000 dödade och skadade.

Horia Mosadiq berättade att striderna under de senaste åren också ändrat karaktär och brett ut sig över större områden. Tidigare var striderna säsongsberoende, och attackerna minskade drastiskt under vintern. Under de senaste åren har de dock pågått året om. Tills för ett par år sedan angrep talibanerna också främst i östra och södra Afghanistan, men nu har konflikten spridits till fler provinser i hela landet.

– Konflikten är så flytande att ett område som bedöms som säkert i dag, kanske inte är det i morgon. Så snabbt förändras situationen, konstaterade Horia Mosadiq, som också pekade på att Islamiska staten, IS, blivit allt starkare i östra Afghanistan.

Det är inte heller bara talibaner och IS-krigare som gör sig skyldiga till människorättskränkningar. I många dokumenterade fall är det i stället poliser och regeringsföreträdare som har varit de skyldiga. 

– Totalt leder allt detta till en känsla av otrygghet och brist på tillit hos afghanerna. Ingen kan till exempel räkna med att vara trygg i sitt hem, fastslog Horia Mosadiq.

De svåra striderna och återkommande attentaten, tillsammans med den ekonomiska kris som kom i spåren av västmakternas tillbakadragande, gör att totalt över 9 miljoner afghaner – nästan en tredjedel av befolkningen på omkring 30 miljoner – i dag bedöms vara i behov av humanitär hjälp. Samtidigt har hjälporganisationerna fått allt svårare att verka i landet, dels på grund av resursbrist, dels som en följd av säkerhetsläget. Det bekräftades av Svenska Afghanistankommitténs Klas Bjurström, som också medverkade vid seminariet.

Svenska Afghanistankommittén, SAK, driver bland annat hälso- och sjukvård och skolor i några av Afghanistans provinser, och har gjort detta sedan 1980-talet. Men uppdraget har blivit allt svårare att klara. Bara under 2016 tvingades SAK att stänga 49 skolor, många för att det inte längre gick att nå fram till skolorna. En annan viktig faktor var att IS vuxit sig starkt i många delar av Afghanistan. Enligt Klas Bjurström går IS, till skillnad från talibanerna, inte ens att resonera med kring behovet av skolor.

Klas Bjurström pekade också på en tydligt förändrad stämning bland afghanerna. Fram till 2014 visade årliga opinionsundersökningar att en majoritet av befolkningen trots allt såg positivt på landets framtid.

Men under de senaste åren har optimismen bytts mot pessimism. I The Asia Foundations undersökning 2016 svarade bara knappt 30 procent att de trodde på en positiv utveckling. Säkerhetsläget, ekonomiska problem och arbetslöshet samt korruption var de vanligaste motiven till pessimism.

Även om majoriteten av flyktingar från Afghanistan finns kvar i hemlandet eller i grannländerna, har också Europa och Sverige nåtts av svallvågorna av situationen i Afghanistan. En liten ström kom redan under det tidiga 2000-talet. Redan då var en stor andel av flyktingarna ensamkommande barn. Antalet ökade sedan, för att explodera under 2015 när läget i landet försämrades rejält.

– Det olyckliga för Europas del var att detta hände samtidigt med förvärrad situation i Syrien, Irak och Eritrea. Ett annat stort problem för de afghanska flyktingarna var, och är, att de i stor utsträckning är ensamkommande barn, och alltså resurskrävande. Dessutom har de ofta komplexa flyktingskäl, med både förföljelse, konflikten och ekonomiska skäl som spelar in, sa Liv Feijen, senior regional legal advisor, regionala byrån för Asien och Stillahavsområdet vid FN:s flyktingorgan UNHCR, vid seminariet.

I Sverige kom en jätteökning av afghanska asylsökande 2015. Därefter tog sig de flesta till Tyskland under 2016, innan flyktingströmmen nästan sinade i och med EU:s överenskommelse med Turkiet.

Liv Feijen kunde konstatera att det finns stora skillnader i hur EU-länderna bedömer asylansökningarna och därmed i hur många som får uppehållstillstånd i de olika länderna. I Bulgarien beviljas till exempel bara ungefär 4 procent av ansökningarna. Motsvarande siffra i Frankrike och Italien är närmare 100 procent. Totalt inom EU ser dock Liv Feijen en minskande vilja att ta emot de afghanska flyktingarna.

– En oroande faktor är att för ett år sedan var andelen beviljade asylansökningar i Europa 72 procent. Nu har detta sjunkit till 35 procent. Samtidigt har situationen i Afghanistan utan tvekan förvärrats, vad gäller säkerhetsläget som helhet och antalet attacker. Det visar att det inte finns något självklart samband mellan andelen uppehållstillstånd och situationen i Afghanistan, sa hon vid seminariet.

Svårare läge, men allt färre som får stanna i Europa, alltså. Hur går den ekvationen ihop?

– Ett viktigt skäl, när UNHCR analyserade detta, var att många länder tagit bort möjligheten att ge uppehållstillstånd av humanitära skäl, förklarade Liv Feijen.

Humanitära skäl, eller som det formulerats i svensk lagstiftning, synnerligen ömmande omständigheter, användes tidigare i stor utsträckning för ensamkommande barn. Intill för bara några år sedan var praxis i Europa att inte skicka tillbaka ensamkommande barn. Men enligt Liv Feijen anser nu fler och fler länder att de själva kan bestämma om de vill tillämpa humanitära skäl, eller låta bli.

Det finns, menade Liv Feijen, dock många saker som gör att barn har ett särskilt stort skyddsbehov. Förutom att barn generellt drabbas hårdare av krig och konflikter så löper de stor risk att falla offer för sexuell exploatering eller tvångsarbete, barnäktenskap och rekrytering av barnsoldater. Inte minst föräldralösa, gatubarn och barn tillhörande någon minoritet är särskilt sårbara. Utbildningssystemets sammanbrott drabbar också barnen hårt.

Liv Feijen påpekade att det är viktigt att se barns utsatthet och ta med den i bedömningen av skyddsbehov.

– Vi ser ett ökat skyddsbehov, särskilt för barn, och då är det inte alltid så viktigt om personen är 17 eller 19. Åldern kan spela roll av proceduriella skäl, men skyddsbehovet kan vara desamma, sa hon.

Situationen i Afghanistan

2016 beräknades det finnas 1,4 miljoner internflyktingar i Afghanistan.

56 % av internflyktingarna var barn. I grannlandet Pakistan beräknas det finnas omkring 2,5 miljoner afghanska flyktingar, och i Iran är antalet troligen runt tre miljoner. Siffrorna är osäkra, då många lever i länderna utan att ha registrerats som flyktingar.

Enligt FN-organet OCHA har 9,3 miljoner afghaner behov av ­humanitär hjälp. Det innebär över 33 procent av befolkningen.

Cirka 9 miljoner saknar eller har mycket begränsad tillgång till grundläggande hälso- och sjukvård.

Källor: Amnesty International, UNHCR, UNOCHA

Afghanska flyktingar i EU

Under 2008 ansökte totalt drygt 10 000 afghaner om asyl i EU-länderna. 2012 hade siffran ökat till 28 000, 2014 kom 41 500. Därefter exploderade strömmen av flyktingar med över 180 000 asylansökningar per år under 2015 och 2016.

Till Sverige kom drygt 800 afghaner år 2008, 4 700 kom år 2012. Det största antalet i Sverige kom år 2015 med närmare 41 500 asylsökande. År 2016 hade siffran sjunkit drastiskt till under 3 000 asylansökningar från afghanska medborgare.

Källa: Eurostat

Läs mer

  • UNOCHA, Humanitarian Needs Overview 2017
  • Asia Foundation, 2016 Survey of the Afghan People
Ulrika Öster