search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Rättegångskostnader – viktiga i praktiken men förbisedda i teorin

Om man får in rättegångskostnadsfrågorna tidigare i processen, kan det leda till mer nyanserade avgöranden om kostnadernas fördelning. Det hävdar Henrik Bellander i sin avhandling om rättegångskostnader i dispositiva ­tvistemål.

Henrik Bellander har bakgrund som advokat. Han var anställd på Advokatfirman Lindahl mellan 2005 och 2014. Den 10 mars disputerar han vid Uppsala universitet på avhandlingen Rättegångskostnader. Om kostnadsbördan i dispositiva tvistemål. Det är den första svenska avhandlingen om rättegångskostnader på 53 år.
– När jag började processa som advokat upptäckte jag hur stor betydelse rättegångskostnaderna har, men hur förhållandevis lite diskussion det förs om dem i forskningen och i praxis. Den upptäckten gjorde ämnesvalet för avhandlingen ganska självklart, säger Henrik Bellander.

I avhandlingens första del gör Henrik Bellander en ingående genomgång av diskussionen om rättegångskostnader under hela 1900-talet i lagstiftning, doktrin och praxis. Den andra delen är mer praktiskt inriktad och behandlar konkreta problem med tillämpningen av reglerna om rättegångskostnader i 18 kap. rättegångsbalken.
– Jag har försökt hitta frågor som inte är vardagsfrågor, men som jag ändå vet dyker upp med viss regelbundenhet och då leder till en del huvudbry – och kanske sådant som bör dyka upp men inte gör det.


Henrik Bellander. Foto: Magnus Andersson

Henrik Bellander framhåller särskilt tre saker som han behandlar:
För det första förståelsen av att det inte alltid är bra att komplicera rättegångskostnadsfrågorna. Henrik Bellander berättar att han från början tänkte att ju mer detaljerad och precis man är i kostnadsfrågorna, desto bättre blir det för processen.
– Men jag har långsamt kommit till insikten att det finns en fördel med att kostnadsfrågorna är lätthanterliga och inte leder till en process i processen. Där har jag försökt hitta en kompromissande inställning. Slutsatsen är att mycket är vunnet om man får in kostnadsfrågorna som en naturlig fråga i ett tidigare skede, till exempel att parter och domstol för en preliminär diskussion i kostnadsdelen redan under förberedelsen.

Henrik Bellander hoppas att det i förlängningen kan leda till att man motar de omfattande processerna med höga kostnader i grind: Man tydliggör problemen, utan att spara dem till sista dagen av huvudförhandlingen.
För det andra tycker Henrik Bellander att avhandlingens bakgrundsdel är ett viktigt bidrag. Han har gjort en omfattande genomgång av process­ekonomiargumentet, som är vanligt i olika processuella ställningstaganden från parter och domstolar.
– Där har jag gått in i både doktrin, praxis och förarbeten under i stort sett hela 1900-talet, med ett historiskt perspektiv, säger han.

Genomgången kan koppla rättegångskostnadsfrågor till hur man argumenterar om processekonomi och kan leda till att man blir mer koncis, hoppas Henrik Bellander.

För det tredje behandlar Henrik Bellander den typ av rättegångskostnadsfrågor som inte följer av lagstiftningen, till exempel nya finansieringsformer, riskavtal och ansvarsgenombrottsfrågor.
– Frågorna är inte helt nya, men de har inte traditionellt diskuterats i förarbeten och liknande. Det finns få källor som har hanterat dem.

Även i de traditionella frågorna om hur kostnaderna ska beräknas är problemet att praxis är spretig. Rättegångskostnadsfrågan har till skillnad från andra processuella frågor inte blivit systematiserad och teoretiserad. I en mängd andra processrättsliga frågor finns en teoribildning, som man har hjälp av vid enskilda problem. Men kostnadsfrågorna har sakta byggts på med avgörande efter avgörande från HD, utan systematiserat tänkande.
– När jag började studien hade jag, med min ombudserfarenhet, intrycket av att det fanns mycket få avgöranden om rättegångskostnadsfrågor och att brist på praxis var ett av problemen. Men det finns mycket omfattande praxis. Problemet är snarare bristen på sammanställningar. Domstolarna har inte haft mycket vägledning från doktrinen,  säger Henrik Bellander.

Han tror att advokater kan ha nytta av avhandlingens innehåll när de söker vägledning i enskilda kostnadsfrågor:
– Om inte mina slutsatser är övertygande nog, så finns en ganska komplett genomgång av praxis och andra källor och av de argument som har förts, säger han.

Henrik Bellander noterar att de som oftast uppmärksammar problemen med stigande rättegångskostnader är advokaterna. I diskussioner om kostnaderna är det oftare advokater som är bekymrade över utvecklingen än rättsvetare eller domare.
– Advokaterna arbetar närmast kostnaderna. För dem är rättegångskostnadsproblemen kärnan i verksamheten, om de i huvudsak ägnar sig åt processer, säger han.

Henrik Bellander tror att advokaterna präglas av att ta till vara sina klienters intressen i alla frågor, och att det egentligen inte är någon skillnad när det gäller rättegångskostnader. Advokaterna verkar tänka affärsmässigt, både på klientintresset och på att erbjuda mest värde för pengarna.

Det som förenar den heterogena gruppen advokater är just sådana saker som att se till klientens intresse, menar han. Arvoderingsreglerna är gemensamma – grundprinciperna för dem är djupt rotade och slår igenom även i synen på det som blir rättegångskostnaderna.

I avhandlingen studerar Henrik Bellander diskrepansen mellan det advokatetiska sättet att beräkna ersättning, advokaten och klienten emellan, och sättet att beräkna rättegångskostnader parterna emellan.

Ett speciellt tillvägagångssätt som Henrik Bellander tillämpar i sin avhandling är att inte använda argument från enbart en viss rättsvetenskaplig skola på problemen, utan att ställa argument från olika skolor mot varandra.
– Det är en sorts pluralistiskt-pragmatiskt angreppssätt, som i sig är mycket teoretiskt. Det handlar om att förstå teorierna och ha dem alla i spel samtidigt. Man har inte behandlat den svenska processrätten på det sättet tidigare, säger han.

Magnus Andersson
Annons
Annons