search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Generalsekreteraren

Om ett sammanhållet advokatsamfund och en gemensam värdegrund

En av advokatsamfundets centrala uppgifter är att värna ett enat samfund. Det är en viktig och svår uppgift. Ett enat samfund utgör en viktig förutsättning för att Advokatsamfundet ska kunna utgöra den professionella och starka röst för tillgodoseende av advokatkårens intressen, för inflytande i lagstiftningsfrågor och för deltagande i den rättspolitiska debatten som stadgarna kräver. Denna sammanhållning förutsätter – och har av tradition förutsatt – att advokater med olika inriktning och med skilda erfarenheter är delaktiga i samfundsarbetet. Sammanhållningen kräver representativitet i samfundets olika organ. Till detta kommer betydelsen av en gemensam värdegrund. Om detta har jag talat och skrivit många gånger.

Sveriges advokatkår är heterogen. Av landets cirka 5 800 advokater är 1 173 verksamma på enmansbyråer, under det att nästan 2 000 är verksamma på advokatbyråer med mer än 70 verksamma jurister. Enmansbyråerna bedriver huvudsakligen advokatverksamhet med inriktning på humanjuridik. Den övervägande delen av dessa är finansierad via timkostnadsnormen uppgående till 1 342 kronor exklusive moms. Det motsvarar en höjning av kostnadsersättningen med 19 kronor per timme jämfört med 2016. Av dessa 19 kronor utgör arvodet till advokaten 7,72 kronor! Resten avser att täcka lönebikostnader, lokaler, biträden och övriga rörelsekostnader. Kostnaden för rättsliga biträden uppgick till cirka 2,5 miljarder kronor och rättsskyddet stod för 455 miljoner kronor av den totala omsättningen på advokatmarknaden förra året. Detta är en anmärkningsvärt liten andel av advokatbyråernas totala omsättning, som redan 2015 uppgick till 17 miljarder kronor exklusive moms. Därav stod, enligt uppgift i Affärsvärlden, de tio största byråerna för 5,3 miljarder kronor förra året. De stora affärsjuridiska byråerna, som präglas av hög specialisering och hög professionalism, har framgångsrikt expanderat på senare år. Det är såväl glädjande som välförtjänt.
Humanjuristerna har däremot, trots utvecklingen med allt större brottmål och ett stort behov av juridisk hjälp inom bland annat familjerättens område samt asylrätten och de administrativa tvångsmålen, haft svårt att rekrytera biträdande jurister. Detta gäller särskilt enmansbyråerna. Humanjuristerna verkar under helt andra betingelser än affärsjuristerna och saknar i allmänhet den lönsamhet som medger att erbjuda konkurrenskraftiga löner till biträdande jurister och till expansion av verksamheten. Detta leder i sin tur till att återväxten undergrävs. Andelen humanjurister sjunker också betänkligt i förhållande till antalet affärsjurister. Tillväxten inom humanjuridiken är, till skillnad från utvecklingen inom affärsjuridiken, sedan många år oroväckande låg. Detta är djupt bekymmersamt från ett rättsstatligt perspektiv.

Att affärsjuridiken växer är inte konstigt. Internationaliseringen och en alltmer komplicerad lagstiftning kräver högt specialiserad advokathjälp. Näringslivet har också tillgång till sofistikerad rådgivning från de svenska affärsjuridiska byråerna. Men, många är de små näringsut­övare som ska navigera i en allt mer juridiskt komplicerad verklighet. De saknar, i likhet med många enskilda, inte sällan resurser att betala för advokathjälp. Detta är också oroande från ett rättsstatligt perspektiv. Problemen gör sig gällande i många olika slag av mål, inte minst inom asylrätten. Advokater inom humanjuridiken väljer numera ofta att inte åta sig vissa typer av uppdrag. Vissa områden har i det närmaste tagits över av andra professionella aktörer. Omsättningen för juridiska byråer som inte är advokatbyråer uppgick 2015 till 2,436 miljarder. Till detta kommer patentbyråernas omsättning på 5,576 miljarder. Inom stora delar av landet saknas advokater även på relativt stora orter. Detta framgår av Fokus-reportagen i detta nummer av denna tidning. Resultatet är att vanliga människor allt oftare saknar access to justice på viktiga områden. Och just detta är, enligt UN Basic Principles on the Role of Lawyers, en av advokaternas och advokatsamfundens huvuduppgifter: att tillhandahålla access to justice genom att vara tillgänglig och biträda enskilda i behov av hjälp.

Access to justice är en av grundvalarna i en demokratisk rättsstat. En av Advokatsamfundets och dess ledamöters viktigaste uppgifter är att värna den demokratiska rättsstaten och skydda mänskliga rättigheter. Det var precis vad de amerikanska advokaterna gjorde när de åkte ut till de internationella flygplatserna runt om i USA, efter att den nyvalde presidenten utfärdat en executive order, innebärande bland annat att människor förhindrades att söka asyl. Det var också vad svenska advokater gjorde när de startade advokatjourer på centralstationerna i Stockholm och Malmö. Alla de advokater som under tsunamin i Sydostasien hjälpte hemvändande och andra som förlorat sina anhöriga i tsunamin gjorde samma sak. De hjälpte pro bono människor som var i desperat behov av stöd och råd. Då känner man stolthet över alla goda representanter för vårt yrke. Många är också de byråer och enskilda advokater som på olika sätt dagligen bidrar till att biträda människor, organisationer och företag i behov av hjälp och peka på övergrepp från myndigheter eller andra. Enligt min mening är det advokaters skyldighet att utföra pro bono-arbete när inte samhället tillhandahåller rimligt rättsbistånd. I många jurisdiktioner är detta en plikt för advokater.

Jag har sett det som en av mina huvuduppgifter att bidra till sammanhållningen inom vår heterogena advokatkår. Jag brukar bland annat peka på det som förenar alla advokater, nämligen värnet av rättsstaten och våra kärnvärden: oberoende, lojalitet, tystnadsplikt och frånvaron av intressekonflikter. Dessa är giltiga, oavsett om advokaten biträder en asylsökande eller en mordmisstänkt, eller om advokaten fusionerar börsbolag eller biträder näringslivet i andra sofistikerade transaktioner. Det är upprätthållandet av rättssäkerheten och det yrkesetiska ramverket som gör att yrket har sin långsiktiga konkurrenskraft i förhållande till andra rådgivare. Vi ska därför vara rädda om vår gemensamma värdegrund. Det är vår advokatetik som utgör grundvalen för varumärket advokat och som ger kåren en stark position i samhället. Dessa kärnvärden skiljer oss från andra konsulter på den juridiska tjänstemarknaden. Upprätthållandet av dessa principer utgör en viktig orsak till att advokatens klienter åtnjuter en rad privilegier. Det är således angeläget att alla advokater kan identifiera sig med yrkets kärnvärden och advokatetiken. Det finns tyvärr de som lite vårdslöst hävdar att man inte kan ha samma etiska regler för humanjurister och affärsjurister. Jag delar inte den uppfattningen. Jag tror precis tvärtom.

Affärsjurister och humanjurister har lika stort ansvar för vårt yrke och för att respekten för advokattiteln vårdas. Det fria advokatyrket är dock under hot. Vi ser det på många håll i världen. Vi ser det på nära håll i Europa. Hoten är många och kommer från skilda håll. De kommer från lagstiftaren, som vill begränsa advokaternas möjligheter att utöva sitt yrke. Advokater sammanblandas med sina klienter. Enligt penningtvättslagstiftningen tvingas advokaten att ange sina klienter, utan att få berätta det för klienten. Rättssäkerheten undergrävs betänkligt i takt med ny terrorlagstiftning och ökad övervakning. Rätten till advokat inskränks. Kraven på införande av anonyma vittnen är ett annat exempel på en obehaglig utveckling. Men, hoten kommer också delvis från annat håll. Vi lever i en tid när kommersialiseringen av yrket är påtaglig och när advokaternas rådgivning riskerar att ersättas av en produktifiering samt när konkurrensen från utländska aktörer på goda grunder upplevs som besvärande. Då är det särskilt viktigt att stå upp för de värden som utgör advokatyrkets inre väsen. Detta kan man mycket väl göra på en konkurrensutsatt marknad, samtidigt som man följer med den tekniska utvecklingen. Det finns, vilket de allra flesta advokater också tycker, i ett vidare perspektiv ingen motsättning i att driva en effektiv och lönsam advokatverksamhet, samtidigt som man bevarar yrkets etiska grundvalar. Advokatyrket, liksom samhället i övrigt, står inför stora förändringar. Teknikutvecklingen och digitaliseringen av yrket kommer att påverka advokaternas arbetssätt och den juridiska tjänstemarknaden, särskilt inom affärsjuridiken. Men, man ska inte förledas att tro att det personliga och förtroendefulla mötet mellan klient och advokat kommer att ersättas av robotar. Den verkligheten är ännu långt borta.

Det förekommer att enskilda ledamöter hävdar att samfundet inte förstår de skilda problem som advokater möter i sin vardag. Det är en missuppfattning. Samfundets styrelse är sammansatt av ledamöter från olika delar av landet och med olika inriktning. De stora affärsjuridiska byråerna är väl representerade, liksom allmänpraktiserande advokater och advokater enbart inriktade på humanjuridik. Jag kan inte erinra mig något enda tillfälle där det i styrelsen gått en skiljelinje mellan advokater representerande olika verksamhetsinriktningar. Tvärtom. Det är inte förvånande, men väl ett viktigt uttryck för yrkessammanhållning.

Anne Ramberg
Annons
Annons
Annons