search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Kontraktsvillkor i fokus för Stojans forskning

Användarvillkoren för digitala tjänster är långa, krångliga och snarlika mellan olika leverantörer. Detta kan missgynna både tjänsteleverantörer och användare, tror docent Stojan Arnerstål. Han får nu Emil Heijnes stiftelses första post doc-stipendium för att undersöka hur villkoren kan göras enklare och bättre.

Styrelsen för Emil Heijnes stiftelse beslöt under 2016 att utdela forskningsmedel för två år till en disputerad forskare. I december blev det klart att post doc-stipendiet, som ska samfinansieras av fakulteten, går till Stojan Arnerstål, juris doktor och docent i civilrätt vid Uppsala universitet.

Läs mer. "Stipendiet ett nytt sätt att stödja viktig forskning."

Stojan Arnerstål är glad, men har inte helt klart för sig vad stipendiet kommer att innebära, när Advokaten når honom i mellandagarna. Ännu är inte alla detaljer fastlagda kring hans post doc-anställning.

Tanken är i alla fall att Stojan Arnerstål nu under två år framöver ska kunna ägna större delen av sin arbetstid åt forskning omkring kontraktsförhållanden kring nya digitala tjänster och innehåll i digitala medier. Stipendiet ger därmed välbehövlig arbetsro – tid att ”grotta ner sig” som Stojan Arnerstål själv säger – i en akademisk miljö där mycket tid annars går åt till att söka anslag och att undervisa.

Stojan Arnerståls post doc-projekt handlar om juridiken kring de nya medier som är självklara inslag i många människors vardag i dag, som Facebook, Youtube, Netfllix och Spotify, med fokus på de kontrakt som upprättas mellan användare och tjänsteleverantörer.
– Användarvillkoren kring de nya digitala medierna är nästan alltid mycket omfattande. Jag vill titta på varför avtalen skrivs så, men också om man kan göra på något annat sätt eller förenkla detta, förklarar Stojan Arnerstål.

Hans arbetshypotes är att de långa villkoren kommer sig av en strävan efter riskminimering – och av kopiering.
– För att göra det enkelt för sig själv vill tjänsteleverantören få med allt, och gör en så bred skrivning som möjligt för att få med alla tänkbara scenarion. Sedan tittar många nog också på vad de andra gör och skriver snarlika villkor, säger Arnerstål.

Han ger exemplet med en svensk tillverkare som skapat en ny app. Innan den kommer ut på marknaden tittar tillverkaren ibland på andra leverantörers villkor och kopierar dem mer eller mindre rakt av, ofta för att man tror att det är så avtal ska se ut. Går tillverkaren till advokat får han eller hon troligen samma råd. Det är få som vågar ifrågasätta den ordning som råder.

En anledning till att villkoren kring digitala medier är så omfattande kan också vara att de från början kommer från amerikanska tjänsteleverantörer. Stojan Arnerstål tycker sig se att den amerikanska kontraktstraditionen, med långa och omfattande villkor för allt, har smugit sig in i Europa via de digitala medierna. Traditionen förs snabbt vidare, när olika tillverkare härmar varandras villkor. Därmed kan det också komma in element som inte är förenliga med svensk rätt.

För användarna av sociala medier som Facebook och Instagram innebär de långa och komplicerade villkoren ofta att man överlåter många av sina rättigheter som upphovsman till tjänsteleverantören. En viktig fråga i Stojan Arnerståls forskning blir att studera om användarna är tillräckligt skyddade och om villkoren överensstämmer med upphovsrätten.
– När jag lägger upp saker på till exempel Facebook, vilken rätt ger jag då tjänsteleverantören att använda mina verk? Vad får Facebook göra med dem och vad händer om jag ångrar mig och vill ta bort det jag har lagt upp? Om andra har delat och det har spridits är det inte lätt att få bort det, säger Stojan Arnerstål.

Att villkoren är så långa och krångliga kan också i sig utgöra ett problem för användaren, menar Stojan Arnerstål, som misstänker att få bemödar sig att läsa de långa villkoren innan de klickar på godkännandeknappen. Villkoren blir helt enkelt så omfattande att ytterst få användare greppar dem.
– Det finns undersökningar som visar att konsumenterna önskar tydlig information om vad de får och inte får göra. Samtidigt förstår de inte den information som de faktiskt ges. Det kan bero på att den helt enkelt är obegripligt, eller så omfattande att ingen tar den till sig, säger Arnerstål, och fortsätter:
– Då kan man fråga sig vad det innebär att binda en användare som inte förstår.

Ett annat problem med dagens avtal kring digitala medier kan vara att de krångliga villkoren i sig utgör ett hinder för nya leverantörer av olika tjänster att komma in på marknaden.
– När jag har pratat med svenska tjänsteleverantörer så händer det att de klagar på de omfattande och komplicerade användarvillkoren. De upplevs ibland som ett inträdeshinder att man skulle behöva en advokat för att formulera villkoren, säger Stojan Arnerstål, och konstaterar att det i dessa lägen är begripligt att man bara kopierar någon amerikansk förlaga.
– Men litegrann tänker jag att det är att börja i fel ände. I stället borde man börja med så enkla villkor som möjligt för att skala bort det som inte behövs, fortsätter han.

Här ligger också en viktig del av hans forskningsprojekt. Stojan Arnerstål vill se över vad som kan skalas bort. Vad i villkoren täcks redan av rättsregler, som till exempel konsumentsskyddsregler? En sådan förenkling skulle inte bara gynna användarna, menar han.
– Det skulle också kunna sänka inträdesbarriären och kostnaderna för nya aktörer på marknaden, påpekar Arnerstål.

Redan i sin doktorsavhandling Varumärket som kontraktsföremål rörde sig Stojan Arnerstål i gränslandet mellan olika forskningsområden, framför allt kontraktsrätt och varumärkesrätt. Även i post doc-projektet kommer han att tvingas att försöka jämka ihop olika rättsområden, något han finner mycket stimulerande.

Arnerstål tycker sig se att den ämnesövergripande ansatsen blir vanligare inom rättslig forskning. Detta speglar i sin tur en allt mer komplex juridisk verklighet, och allt mer komplexa tvister. I dag, menar han, är det inte ovanligt att i en och samma rättsprocess kombinera till exempel varumärkesrätt, kontraktsrätt, frågor om otillbörlig marknadsföring och konkurrensregler. Och forskningen följer efter den praktiska juridiken.

En skillnad mellan advokater och forskare är att advokaterna har stor kreativ frihet och arbetar snabbare än forskningen, påpekar Stojan Arnerstål, som tidigare har varit verksam vid en advokatbyrå. Advokater har därmed kanske en större vana vid att gå över de gränser som rättsvetenskapen ofta sätter upp.

Forskningen följer alltså advokaternas verksamhet i spåren här. Men Stojan Arnerstål tror också att hans forskning kan få praktiska konsekvenser för advokaterna.
– Förhoppning är att det ska komma att få någon slags normerande verkan för hur man ingår denna typ av kontrakt, så att man kan förenkla kontrakten, säger han, och fortsätter:
– Min hypotes är ju att villkoren är så omfattande och långa för att man försöker hantera allt i dem, för att minska riskerna. Det är naturligtvis vad advokater ska syssla med. Men kanske man med en fortsatt acceptabel riskhantering ändå kan förenkla och göra det begripligt för användarna, så att användarna förstår vad de ingår för avtal, och tjänsteleverantörerna själva inte behöver lägga sin tid på att ha så omfattande villkor.

Förutom att fånga praxis på området planerar Stojan Arnerstål också att titta på lagstiftningsarbete inom fältet digitala tjänster. Ett exempel är EU-kommissionens pågående arbete med en digital strategi och konsumentsskyddsregler på det digitala området, som Stojan Arnerstål anser har vissa inneboende problem.
– Hittills behandlas digitala tjänster allt för ofta som om det handlar om en vara man köper och betalar för som till exempel en cd-skiva, medan det kanske mer handlar om prenumeration på en tjänst, som i Spotify. Jag vill titta närmare på dessa regler, och om de måste konstrueras på det här sättet. Det är ett nytt fenomen vi har att göra med och då måste vi kanske gå in i detta mer förutsättningslöst, påpekar Arnerstål.

Stojan Arnerstål tror att advokater känner igen det att klienten vill ha det så enkelt som möjligt, samtidigt som advokaten vill skydda klienten från så många risker som möjligt.
– Det är inte säkert att de utgångspunkterna överlappar varandra. Jag vill inte kritisera det – advokaters arbete går ut på att skydda klientens intressen, säger Stojan Arnerstål, som ändå konstaterar att det blir ett systemfel när alla skyddar sig på samma sätt, och det sättet inte är riktigt funktionellt.

– Där behöver kanske någon gå in ifrån sidan. Det kan vara forskarens roll, att gå in och se hur man kan förena intressena, fastslår Stojan Arnerstål.

Han konstaterar att det är svårt för en enskild advokat att gå i bräschen för enklare avtal. Det skulle i så fall krävas en klient som är väldigt insiktsfull om de risker som finns, och som är beredd att skapa något enkelt och avskalat.
– Min målsättning är att titta på vad parterna kan förenkla i denna typ av upplåtelser, sammanfattar Stojan Arnerstål.

Stojan Arnerstål

  • Stojan Arnerstål forskar och undervisar i civilrätt vid Uppsala universitet. Han är också föreståndare för Institutet för immaterial-, marknadsförings- och konkurrensrätt (IMK). Tidigare har han varit verksam vid ­advokatbyrå.
  • Arnerstål disputerade 2014 på avhandlingen Varumärket som kontraktsföremål. I avhandlingen studerar han varumärkesrätten i ett kontraktsrättsligt sammanhang. Arnerstål lyfter i sin avhandling fram vissa speciella egenskaper hos just varumärken som påverkar kontrakt kring dem och vilka förpliktelser dessa kontrakt innebär.
  • Efter disputationen har Arnerstål fortsatt att forska kring kontraktsrätt och varumärkesrätt. Han har också studerat immaterialrättens förhållande till straffrätten och marknadsrätten. 2016 blev Stojan Arnerstål docent. 

Ulrika Öster

Annons
Annons