search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Generalsekreteraren

Att samverka är att ta ansvar

No free man shall be seized or imprisoned or stripped of his rights or possessions, or outlawed or exiled, or deprived of his standing in any other way, nor we will proceed with force against him, or send others to do so, except by the lawful judgment of his equals or by the law of the land.
To no one will we sell, to no one deny or delay right or justice.

Om man inte visste upphovet till dessa påbud skulle man kunnat tro att de hade utgjort utkast till Europakonventionen. Men, dessa ord utgör artiklarna 39 och 40 i originalversionen av Magna Charta. Den tillkom 1215, inte genom beslut i någon demokratisk församling, utan till följd av högadelns krav på minskad kungamakt. Johan utan land utfäster genom detta dokument access to justice utan kunglig inblandning. Vissa hävdar att detta utgör själva grunden för habeas corpus. Det tog dock nästan 800 år och två världskrig innan vi i Europa lyckades enas om skyddet för de mänskliga rättigheterna genom Europakonventionen och inrättandet av Europadomstolen.
Mycket av det som vi kallar ”rule of law” har sin bakgrund i England. 2016 avslutades emellertid med att Storbritanniens premiärminister förkunnade att hon inför valet 2020 planerar att verka för att Storbritannien lämnar Europakonventionen. Det innebär att människorna kommer att vara hänvisade till brittiska domstolar för att söka skydd för sina mänskliga rättigheter. Det är närmast bisarrt att det land, som under Winston Churchills regering var instrumentalt i konventionsarbetet och ett av de första länderna som undertecknade konventionen 1950, skulle välja att överge denna unika skapelse.
Om premiärministerns hot blir verklighet innebär det inte bara ett försämrat skydd för mänskliga rättigheter i Storbritannien. Det urholkar Europakonventionens betydelse och kraft. Och, det signalerar att mänskliga rättigheter inte är universella. Därmed försvagas mänskliga rättigheter i hela världen.
Premiärministern har vidare meddelat att hon kommer att verka för att Storbritannien kommer att lämna EU oavsett vad den engelska högsta domstolen kommer fram till. Frågan är huruvida det krävs ett parlamentsbeslut för att initiera förhandlingar om utträde ur EU enligt artikel 50 i EU-fördraget. High Court fann att så var fallet. Högsta domstolen står nu inför att inom kort meddela sin syn på frågan.
När premiärministern nu väljer att bortse från sedan lång tid etablerade konstitutionella principer och folkrättsliga åtaganden, signalerar det att nationalismen är viktigare än samarbetet.

Världen befinner sig i ett farligt läge med den globala flyktingkrisen, klimathotet och terrorismen. Till detta kommer världens och FN:s oförmåga att lösa kriget i Syrien och andra allvarliga kriser, samt osäkerheten till följd av den nyvalde presidenten i USA, liksom Rysslands agerande.
Att i detta läge utmana det europeiska samarbetet genom Brexit och utträde ur Europakonventionen gagnar givetvis inte trygghet och säkerhet. EU har varit en stark och balanserande kraft i världen. EU har dock samtidigt under året visat prov på en obehaglig cynism när det gäller samarbetet med Turkiet, Afghanistan och flera afrikanska stater, allt i syfte att hindra flyktingar att komma till EU. Det finns i dag redan 2,7 miljoner syriska flyktingar registrerade i Turkiet. Europas 500 miljoner människor skulle med lätthet kunnat ta hand om dem som sökt sin tillflykt till Europa. För att lösa de humanitära katastrofer som följer på krig och konflikter i alltifrån Syrien, Jemen, Nigeria till Sydsudan, kommer det att krävas seriöst samarbete. Inte nationalistisk egoism.

Det finns dock ljuspunkter. Förra året enades till exempel 24 länder om att skapa världens största skyddade marina reservat söder om Antarktis. Ross Sea Marine Protected Area ska skydda 14 000 olika djurarter, alltifrån sälar och pingviner till späckhuggare. Området, som är större än Tyskland, Frankrike och Italien tillsammans, kommer att fredas från fiske i 35 år.
Ett annat exempel på meningsfullt samarbete var när över 100 medier från hela världen publicerade de så kallade Panamapapperen. Över 100 politiker i mer än 50 länder avslöjades. I 75 länder inleddes utredningar. Många fick avgå. Publiceringarna bekräftar medias relevans för att avslöja korruption och andra missförhållanden, samt betydelsen av och fördelarna med samarbete, också på en så konkurrensutsatt marknad som mediemarknaden. Ett av de allvarligaste hindren mot en hållbar utveckling är skatteflykt och korruption. De fattigaste får betala ett mycket högt pris. De undanhålls utbildning, hälsa, bostad och en värdig levnadsstandard. Mutor kan synbarligen obehindrat överföras i det finansiella systemet. OECD:s initiativ för reformering av det internationella skattesystemet är i detta perspektiv välkommet.
I tider av radikalisering och ökad extremism var 2016 även det år när kvinnorna tog initiativet till att samarbeta i syfte att motverka denna skrämmande utveckling. Women’s Alliance for Security Leadership, ett nätverk av kvinnor, skapades på initiativ av författaren och fredsaktivisten Sanam Naraghi-Anderlini vid FN:s generalförsamling i september.
Under förra året togs också en rad initiativ för att implementera UN Guiding Principles on Business and Human Rights. International Bar Association, IBA, Sveriges advokatsamfund, Advokatfirman Vinge, Mannheimer Swartling advokatbyrå samt globala företag som PayPal, Salesforce, Target, Starbucks, H&M och AT&T vidtog alla åtgärder i syfte att i sin verksamhet aktivt skydda mänskliga rättigheter. Detta gjordes ofta i samarbete med alltifrån underleverantörer, fackföreningar och klienter till investerare.

Samarbete är nödvändigt inte bara för att hindra krig och lösa konflikter. Det är oumbärligt för att uppnå en hållbar utveckling. FN:s Agenda 2030 som innehåller 17 globala mål för hållbar utveckling trädde i kraft under 2016. Agendan är en ambitiös plan för att skapa en hållbar, jämställd och säker värld utan fattigdom. För att kunna uppnå målen måste alla samverka.
Målen innefattar en rad åtaganden. Fattigdomen ska utrotas och god hälsa för alla ska säkerställas. Alla barn ska få gå i skolan. Jämställdhet för kvinnor ska uppnås. Tillgången till rent vatten och energi ska garanteras. Ekonomisk tillväxt och arbete för alla ska främjas. Infrastruktur, industrialisering och innovation ska prioriteras. Den bristande jämlikheten inom och mellan länder ska minskas. Städer och samhällen ska göras trygga och hållbara. Hållbara konsumtions- och produktionsmönster ska säkerställas. Klimatförändringarna ska bekämpas. Haven ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt. Ekosystem, skogar och den biologiska mångfalden ska skyddas, samt ökenspridning och markförstöring stoppas. Fred, rättvisa och ansvarstagande institutioner ska upprättas.
För att uppnå dessa mål ska medlen för genomförandet av en hållbar utveckling stärkas och det globala partnerskapet vitaliseras. Dessa mål kan synas högt ställda i ljuset av att 43 procent av världens fattigaste människor bor i svaga stater som inte kännetecknas av demokrati eller välfärd. 2030 räknar man med att denna andel ska ha ökat till två tredjedelar. Ett av många tragiska exempel är Syrien som var på god väg att uppfylla flera av millenniemålen.
Kostnaderna beräknas komma uppgå till 4 000 miljarder dollar per år. Det motsvarar 30 gånger världens samlade bistånd. Finansieringen är tänkt att i första hand komma via skatter, investeringar och bistånd. Biståndet är en liten del. Vad som på sikt krävs är en effektiv skattefinansiering, investeringar och uppbyggnad av lokal infrastruktur.

FN brukar kritiseras, ibland med rätta. Säkerhetsrådet har vid upprepade tillfällen misslyckats med sitt uppdrag att skapa fred och säkerhet. Men, detta oaktat, är FN den enda plattform som finns för att samla världens länder. De som ifrågasätter FN:s roll måste betänka att FN aldrig skulle kunna bildas i dag. Även om det finns tillkortakommanden och till och med allvarliga brister i systemet är detta inte skäl att undergräva legitimiteten för FN som organisation. Vi bör i stället verka för att brister rättas till och att nödvändiga förbättringar genomförs. Den tilltagande kritiken mot FN utgör i sig ett hot mot organisationen, som är större än de brister som förekommer. När västländer drar in bistånd till FN för att de kritiseras för brott mot mänskliga rättigheter är det särskilt allvarligt. Därför är jag fullt övertygad om att vi med kraft tillsammans med andra ska värna FN:s auktoritet. Sverige har som ny medlem i säkerhetsrådet en viktig roll att spela.

En av advokatsamfundets huvuduppgifter är att verka för värnandet av rättsstaten. Rättsstatens uppgift är att, genom en rättssäker lagstiftning och rättstillämpning, värna mänskliga rättigheter, som dessa kommer till uttryck i lagar och konventioner. Jag vill även i detta sammanhang understryka vikten av samarbete med lagstiftaren och rättstillämparen. Jag är glad över det goda samarbete Advokatsamfundet har med rättsväsendets olika myndigheter och domstolar, liksom med Justitiedepartementet och andra departement. Vi tycker inte alltid lika. Men, vi respekterar våra olika roller och åsikter.
Att samverka är att ta ansvar. Det är därför bedrövligt att Storbritanniens premiärminister Theresa May vill slippa ta ansvar för de mänskliga rättigheterna, just när de är som mest hotade.

Anne Ramberg
Annons
Annons