search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Advokatdagarna

Sakkunnigbevis är en nyckelfråga i invecklade mål

I komplicerade mål är sakkunnigbevisning ofta av avgörande betydelse. Men bevisningen är svår för domare och skiljemän att bedöma och svår för ombuden att bemästra. Båda parter åberopar ofta sakkunniga, som ger motstridiga utlåtanden.

Advokat Bo G. H. Nilsson och Magnus Widebeck, lagman vid Nyköpings tingsrätt och Sveriges dispaschör*, gav en rad praktiska exempel från sin verksamhet när de diskuterade hur domaren skaffar bästa möjliga underlag för bedömningen och hur ombudet skaffar sin huvudman bästa möjliga bevisläge.

Bo G. H. Nilsson konstaterade att sakkunniga är ett bevismedel som har blivit viktigare med tiden.
– Uppfinningsrikedomen har också ökat, särskilt från de engelska byråerna, när det gäller att identifiera ämnesområden där en sakkunnig kan behövas, sa han.

Valet av sakkunnig är en nyckelfråga i processen, underströk Magnus Widebeck.

Det är väsentligt att förvissa sig om att den sakkunnige är lämplig, att avtala om sekretess och att förvissa sig om att den anlitade gör en konfliktkontroll – något som inte är självklart för andra yrkesgrupper än jurister.

Inom mer udda områden kan det vara svårt att hitta en lämplig sakkunnig. Nilsson tipsade om att man i sista hand kan vända sig till International Centre for Expertise vid ICC i Paris, som berömmer sig om att kunna hitta experter på allt.

Nilsson menade att alla bra utlåtanden börjar med en tydlig definition av den sakkunniges uppdrag och en beskrivning av underlaget, så att det blir verifierbart och transparent.
– Det som gör utlåtandet övertygande är enkelhet och klarhet. Det är viktigt att komplicerade sammanhang så långt möjligt förklaras på ett enkelt sätt. Det är också bra om man kompletterar utlåtandet med illustrationer, grafik och tabeller, sa han.

Det förekommer att parterna ger in utlåtanden om gällande rätt från en rättsvetenskapsman.
– Jag har läst sådana utlåtanden många gånger, men det har inte hänt en enda gång att jag har haft någon nytta av dem i domstolsprövningen, sa Widebeck.

Nilsson förtydligade att utlåtanden om gällande rätt har en helt annan betydelse i internationella förfaranden, där principen om iura novit curia inte kan förväntas upprätthållas.
– De flesta skiljenämnder anser att det ankommer på parterna att föra bevisning även om innehållet i den tillämpliga rätten, sa han.

En fråga är om man ska använda konventionella förhör eller ”hot-tubbing”, som innebär vittneskonfrontationer mellan de sakkunniga.

Widebeck förklarade att hot-tubbing går till så, att man tar in de ­sakkunniga i salen samtidigt och ­förhör dem en efter en i omgångar, och att alla får lyssna när de andra ­förhörs. Det medför att det blir klarare vad som skiljer mellan de sakkunniga.
– Kanske är de i själva verket inte så oense! De blir mer nyanserade, och de intar inte förenklade extremståndpunkter när de ser att där finns andra som också begriper. Det visar sig ofta att de sakkunniga i själva verket har utgått från olika förutsättningar, sa Widebeck.

Widebeck trodde att hot-tubbing generellt sett gynnar den som har bevisbördan. En risk med hot-tubbing är att självsäkra sakkunniga övertygar de mer försiktiga. Det kan bli en utmaning för ombudet.

Enligt Nilsson är förhöret med motpartens sakkunnige en av de svårare uppgifter processadvokaten ställs inför, eftersom den som ska förhöras har ett kunskapsövertag. Men det finns sätt att komma runt problemet vid förhöret.
– Man kan uppehålla sig vid saker som inte har direkt med kärnfrågan att göra, till exempel exakt vilka kvalifikationer den sakkunnige har för att uttala sig om det specifika ämnesområdet, sa Nilsson, och fortsatte:
– En stor skillnad mellan sakkunniga och vittnen är att alla sakkunniga har en grundläggande yrkesheder och anständighet.

Det betyder att det finns ett antal förhållanden som är till nytta för den egna sidans ståndpunkt, som motpartens sakkunnige måste kunna vitsorda.
– Om den som åberopas av motsidan bekräftar ett visst förhållande, får det ett helt annat genomslag hos rätten eller nämnden än om den egne sakkunnige gör det, sa Nilsson. 

Magnus Andersson
Annons
Annons