search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Advokatdagarna

Ny forskning om advokaters rollkonflikt i LVU-mål

Advokaters rollkonflikt i LVU-mål har länge påtalats. Ny forskning visar att de offentliga biträdena på grund av målkonflikten ofta sätter sin egen uppfattning framför barnets vilja.

Advokat UllaBella af Klercker har mångårig erfarenhet av att biträda barn och unga i sociala mål som brottmål. Hon menar att advokatens roll i tvångsvårdsmål är komplex eftersom biträdet enligt lag – allt i enlighet med barnkonventionen – i egenskap av ställföreträdare är ålagd att inför domstol göra en bedömning av vad som är barnens bästa parallellt med sin lojalitetsplikt.
– Det är inte särskilt sällan min subjektiva bedömning om barnets bästa krockar med barnets vilja. I praktiken innebär det att jag tankar av min klient på information som jag sedan kanske använder mot klienten i mitt yttrande till förvaltningsrätten. Jag menar att det står i direkt strid mot våra yrkesetiska regler då vi har en lojalitetsplikt mot våra klienter, sa UllaBella af Klercker.

Advokatsamfundet har också uppmärksammat att det finns en inbyggd målkonflikt i LVU-målen och att det är uppenbart att den dubbla lojaliteten kan strida mot de grundläggande riktlinjerna för advokatuppdraget.

UllaBella af Klercker och Advokatsamfundet får medhåll av Sebastian Wejedal, doktorand i processrätt vid juridiska institutionen vid Göteborgs universitet. Han har tillsammans med forskaren Allison Östlund genom att studera domar från Förvaltningsrätten i Göteborg konsterat att advokater för barn i LVU-mål tenderar att ikläda sig rollen som barnets ”beskyddare” genom att hävda sin egen uppfattning om barnets objektiva intresse framför barnets subjektiva vilja.
– Offentliga biträden ställer sig positiva till tvångsvård i 78,9 procent av alla LVU-mål medan barnen är negativa till tvångvård i 76,3 procent, sa Sebastian Wejedal.

Studien visar att de offentliga biträdena agerar i linje med barnets vilja i samtliga fall då barnet själv vill bli tvångsvårdat, men i sju av tio fall då barnet är negativt till tvångsvård agerar det offentliga biträdet i strid med barnets vilja, genom att ändå medge tvångsvården.
– Om barnet motsätter sig tvångsvård utan stöd av sitt offentliga biträde har det noll procents sannolikhet att få domstolens gehör. Om barnet har ett biträde som argumenterar för honom eller henne ökar dennes processodds till 12,5 procent. Det är en stor skillnad i barnens processodds, sa Sebastian Wejedal.

I lagförslaget Barns och ungas rätt till tvångsvård (SOU 2015:71) kvarstår rollkonflikten, men med en precisering om att barnets inställning ska redovisas för rätten.
– Syftet med utredningen är att rättsväsendet ska bli mer barnvänligt och att barnens åsikter ska respekteras. Det är bra, men den löser inte vår rollkonflikt. Jag skulle helst se att vi inte hade dubbla roller. Barnen blir inte rättighetsbärare så länge vi har dubbla roller. Och jag anser inte heller att vi har kompetens att göra bedömningen om vad som är barnets bästa, sa UllaBella af Klercker.

Läs mer: Wejedal & Östlund, Advokatens roll: Om ändamålsenlig rollfördelning i mål om tvångsvård av barn, Santérus Academic Press: 2016

Johan Persson
Annons
Annons