search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Advokatdagarna

Kulturkrock mellan klansamhällen och rättsstat

I stort sett alla som söker asyl i Sverige kommer från klansamhällen. Ett faktum och en kulturkrock som svenska myndigheter har ytterst dålig kunskap om, menar författaren och föreläsaren Per Brinkemo.

I början av 2003 blev frilansjournalisten Per Brinkemo uppringd av den för honom okända riksdagsledamoten Hillevi Engström, senare svensk biståndsminister. Hon gav honom ett nyhetstips. Engström berättade om en 13-årig svensksomalisk pojke som två år tidigare hade blivit tillbakaskickad till Somalia av sina föräldrar. Skälet skulle vara att han i sina föräldrars ögon hade blivit för försvenskad.
– Min första reaktion var att jag betvivlade att det kunde vara så. Det lät galet att någon skickade tillbaka sitt barn till det land man en gång flytt från. Men sedan förstod jag att det här var mycket större än den här pojken, säger Per Brinkemo.

Han letade reda på Ahmed Hassan Ali, som hade tagit sig till grannlandet Etiopiens huvudstad Addis Abeba, där närmaste svenska ambassad låg. Men eftersom pojken saknade pass fick hade han på ambassaden fått beskedet att han inte kunde resa hem till Sverige så länge inte minst en av föräldrarna skrev under passansökan.

Först efter att Per Brinkemo hade skrivit om fallet i Svenska Dagbladet fick svensksomaliska Ahmed resa hem till Sverige. Per Brinkemo skrev sedan boken Dumpad om det och liknande fall. På den vägen var det – enkelt förklarat – som han sedan lämnade journalistiken för att i stället bli projektledare för Somalilands förening i Malmö.
– Jag blev så tagen av det här och hade svårt att motivera mig som journalist. Jag var färdig med att skildra. Jag arbetade för föreningen i nästan fem år, under vilka jag lärde mig vad det innebär att komma från ett klansamhälle utan myndighetserfarenhet till Sverige, en av världens starkaste stater där de asylsökande möter myndigheterna överallt, säger Per Brinkemo och fortsätter:

– Initialt är det en jättekrock kulturellt då de inte är vana med stat och tilltro till myndigheter. När man växer upp i ett klansamhälle, där staten inte finns eller är illegitim, blir blodsbanden ens skydd och identitet. Klanen fyller samma funktion som staten. Den skapar skydd och identitet, men bygger på blodsband.

Han skrev utifrån sina erfarenheter av klankultur och integrationen boken Mellan klan och stat, vilket han under Advokatdagarna 2016  höll ett seminarium om. Han understryker att klansamhällen inte är  unikt för Somalia, utan att det är den vanligaste samhällsformen i hela världen. I Jemen, Afghanistan, Libyen, Sudan är klan som organisationsform av samhället högst påtaglig. Även i Centralasien, Mellanöstern, Afrika, Albanien och södra Italien lever klanväsendet.
– Vi är så marinerade i stat att vi har svårt att se de samhällssystem som råder i omvärlden. Vi tror att vi är helt normala, men vi är extrema i en internationell kontext. Vi möter de män­niskor som kommer hit som om de var svenskar med svenska erfarenheter. Men så är det inte. I stort sett alla asylsökande i Sverige kommer från länder där klaner spelar en mer eller mindre avgörande roll och präglar deras värderingar och syn på världen.

Det lever i dag i Sverige flera hundratusen människor med rötter i klansamhällen. Per Brinkemo menar att Sverige under lång tid varit dåliga på att guida dessa människor in i vårt sätt att leva.
– Det har varit tabu att tala om klansamhällen. Integration har bara handlat om att komma i arbete. Ja, det är viktigt, men det finns saker bortom det också. Förstår man det förstår man också mycket annat som sker, både i omvärlden och här i Sverige. 

Per Brinkemo arbetar i dag på länsstyrelsen i Östergötland där han arbetar i Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Han menar att klan som organisationsform är den struktur ur vilken hederskulturen är sprungen, oavsett om det handlar om kristendom, islam eller hinduism.
– Klansamhällen har en komplicerad relation till lagen. Eftersom de inte litar på lagstiftaren litar de heller inte på lagen. Lagen har ingen legitimitet i de länderna som en stor del av de som söker asyl i Sverige härstammar från, så då hänger de kvar vid sedvanerätter. Man blandar inte in rättssamhället, utan löser konfliker och oförrätter själv, säger Per Brinkemo och fortsätter:

– Det är exempelvis det vi ser i Biskopsgården i Göteborg där unga män hämnas på varandra. Det kommer från att blodshämnd är ett grundläggande mänskligt sätt att hantera konflikter på då man inte fått upprättelse eller lyckats komma överens. Det är viktigt att rättssamhället känner till de här strukturerna för att kunna förstå vad som händer i Biskopsgården, för att förstå varför det finns svårigheter att få folk att vittna och känna tillit till polisen och se strukturerna bakom hedersvåld.

Johan Persson
Annons
Annons