search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Advokatdagarna

Händelserna styr rättsbildning genom prejudikat

Rättsbildningen genom prejudikat styrs i förvånansvärt hög grad av tillfälligheter, menade HD:s ordförande Stefan Lindskog.

Frågan om Högsta domstolens uppgifter är omdebatterad. Diskussionerna handlar främst om hur långt en högsta domstol får gå när det gäller normbildningen och om fördelningen av normbildningskompetensen mellan de dömande organen på den ena sidan och lagstiftaren på den andra.

När man talar om normbildningskompetensen finns en mycket restriktiv faktor som man kanske inte tänker på: att all rättsbildning genom prejudikat är händelsestyrd.
– Högsta domstolen kan inte sätta i gång och normbilda rent aktivt, utan det är en reaktion. Vi kan inte åstadkomma ett prejudikat utan att vi får ett mål att arbeta med – prejudikatämne kallar vi det. Vi måste visserligen ha ett prejudikatämne, men ibland letar vi efter sådana, sa Lindskog.

Han reflekterade över hur tillfälligheter styr rättsbildningen i förvånansvärt hög grad. Ett exempel är mefedrondomen, NJA 2011 s. 357. Riksåklagaren och HD hade hållit ögonen öppna efter ett mål om det nyligen narkotikaklassade medlet mefedron, för att få tillfälle att bedöma farlighetsgraden och därmed påföljden.
– När man tittade på underrätternas domar, så var det någonting annat som stack i ögonen: hur underrätterna hade dömt, sa han.

Tingsrätten likställde mefedron med amfetamin och kom utifrån praxistabeller fram till straffvärdet 6 år. Hovrätten ansåg att mefedron mer liknade ecstasy och kom utifrån praxistabellerna fram till straffvärdet 14 år.
– Om man har en påföljdsbestämning som utgår från tabellverk, och straffvärdet halkar mellan 6 och 14 år – då är inte det intressanta om mefedron ska likställas med amfetamin eller ecstasy.

Den verkliga frågan är: Är det här ett system som man kan ha? HD underströk i sin dom att domstolen inte får se på enbart sort och mängd i narkotikamål, utan att det alltid finns kringomständigheter som måste beaktas. HD fastställde påföljden till 4 års fängelse.

Stefan Lindskog tyckte att den största utmaningen för HD på senare tid har varit att anpassa det inhemska rättsläget till vad som följer av den internationella normbildningen, som Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga.
Exempel på utmaningarna med att få systemen att gå ihop är ne bis in idem-avgörandena om skattebrott och skattetillägg för samma sak och Byggnadsmålet (NJA 2015 s. 899) om skadestånd för arbetsrättsliga stridsåtgärder som strider mot Europakonventionen.
Stefan Lindskog tog upp diskussionen om HD har blivit aktivistisk, och medgav att domstolen i någon mening är det.
– Framför allt: Vi kanske inte är fullt så rädda som man var förr för att utnyttja den normbildningsmakt som finns.

Stefan Lindskog påminde också om en funktion hos en högsta domstol, som inte är framträdande i de nordiska länderna men i hög grad i andra jurisdiktioner: funktionen som en kontrollerande makt.– Det är sällan man kommer i det läget att man behöver utöva den makten, men det inträffar, sa Lindskog.

Senast inträffade det när lagstiftaren lade till några ord i straffbestämmelsen om mord för att man ville ha fler livstidsstraff. Lagrådet påpekade att orden lika väl kunde läsas så att det skulle dömas ut färre livstidsstraff än tidigare.
HD:s majoritet konstaterade att legalitetsprincipen med dess klarhetskrav gäller för straffbestämmelser. Om lagens ordalydelse inte betyder vad lagstiftaren menar att den betyder, duger det på straffrättens område inte med stöd bara i förarbetena. HD tillämpade inte den strängare straffbestämmelsen.

En ny utredning är tillsatt för att ändra lagen på det sätt lagstiftaren vill, så HD har inte uppnått någonting när det gäller straffet för mord på sikt.
– Men jag tycker att betydelsen inte ligger på den kanten. Betydelsen ligger däri, att Högsta domstolen visar att också lagstiftaren lagstiftar under ett regelsystem. Och regelsystemet innebär att när man inför nya straffbestämmelser, så gäller legalitetsprincipen. Det räcker då inte med att uttala sig blott i ett förarbete, förklarade Stefan Lindskog. 

Magnus Andersson
Annons
Annons