search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Aktuellt

”Jag klarar inte av tillvaron om jag inte får forska”

Eric M. Runesson på Sandart & Partners, och ledamot av Advokatsamfundets styrelse, har fått en adjungerad professur vid Stockholm Centre for Commercial Law på deltid. Forskningen ger honom kreativitet att kunna tänka annorlunda som advokat.

Hur kommer det sig att du ska forska de kommande tre åren?
– Jag har alltid bedrivit rättsvetenskaplig verksamhet parallellt med advokatyrket. Som ombud eller skiljeman i tvistemål så kommer jag i kontakt med det praktiska, verkliga rättslivets problem. Det ger uppslag till forskning som jag nu vill följa upp.

Vad är det du ska studera?
– När man skriver om avtalstolkning så upplever jag att det är lösgjort från vad domstolarna faktiskt säger att de gör när de tolkar avtal. Så jag skulle vilja göra en helt rättsfallsbaserad studie av vad som händer i domstolarna när man lägger fram olika tolkningsargument.

Vilken eller vilka är dina hypoteser?
– En av mina hypoteser är att en utgångspunkt borde vara, när man läser Högsta domstolens avgörande i tolkningsfrågor, att de avser att uttala en rättsregel. Ett annat av mina projekt är kopplat till tvister mellan enskilda investerare och stat, att studera i vilken mån stats kränkning i immateriella rättigheter kan tänkas medföra ett skydd under förekommande investeringsavtal. Jag hoppas också kunna ge lite bättre kunskap kring den materiella rätt som tillämpas och överförs på tekniköverföringsavtal och licensavtal.

Du var adjungerad professor i handelsrätt med inriktning på kommersiell avtalsrätt vid Lunds universitet 2003–2009. Vad är det med forskningen som lockar?
– Jag klarar inte av tillvaron om jag inte får forska. Det är ett inre tvång. Jag trivs med att upptäcka nya saker, fördjupa och hitta nya lager av förståelse. Det handlar om en upptäckarglädje. Samtidigt är det viktigt för mig att inte bara ha en akademisk tillvaro. Jag behöver även händer på den praktiska verksamhetens fart och fläkt.

Finns det likheter mellan en forskartjänst och advokatyrket?
– Absolut. Advokatens rättsutredande verksamhet har stora likheter med forskning. Man vänder och vrider på saker och ting inom advokatverksamheten också. Men den är partisk. Forskningen är mer av en opartisk upptäckarglädje. Forskningsvärlden är förutsättningslös när det gäller att problemformulera och hitta hypoteserna.

Hur gynnar din forskning din advokatgärning?
– Advokatyrket är i grunden väldigt kunskapsbaserat. Det är praktisk kunskap som bygger på en del teoretiska insikter. Jag har stor nytta av min forskning: Jag hittar i litteratur, kan använda mig av forskningsansatser och får ett stort mentalt arkiv att gräva efter rättsfall i. Jag tror också att forskningen ger kreativitet att kunna tänka tvärtom och vända och vrida på saker och ting. Att se på saker ur kubens alla vinklar samt enklare byta perspektiv.

Hur ofta händer det att din egen forskning vänds mot dig?
– Det händer väl alla forskande praktiker att man gör uttalanden som sedan kommer tillbaka till en, åberopat mot en. Det har jag varit med om flera gånger. Det finns fall när de försökt läsa någonting till motpartens fördel och i någon fotnot hänvisar till mig och sidnummer. Då brukar jag säga att det inte betyder riktigt som motparten säger, men även om det skulle göra det så vill jag inte påstå att jag är någon rättskälla. Bara för att någonting står i en bok så kan man inte låta bli att utvärdera någonting enligt utsagans förtjänster.

Johan Persson
Annons
Annons