search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Disciplinärende

Beslut 2016

6. Advokat har brustit i kontroll och tillsyn över biträdande jurist och allvarligt åsidosatt god advokatsed i samband med att den biträdande juristen sagt upp sig. Varning.

Bakgrund

Av tjänsteanteckning upprättad av handläggare vid Advokatsamfundets kansli angående samtal med den biträdande juristen B den 30 november respektive den 1 december 2015 framgår i huvudsak följande.

B är för närvarande anställd som biträdande jurist på Advokatfirman X men kommer att avsluta sin anställning kring årsskiftet. Hon har flera pågående ärenden, varav flera av dessa utgör personliga förordnanden. Hennes principal, advokaten A, har arbetsbefriat henne, stängt av hennes mobil och via bud hämtat hennes arbetsdator. Den 9 december 2015 är hon i egenskap av målsägandebiträde inbokad på en huvudförhandling i hovrätten, men på grund av principalens agerande är hon förhindrad att ta kontakt med klienten. Därutöver har hon av tingsrätten förelagts att snarast inkomma med ett yttrande, något som hon inte heller har möjlighet att göra.

B har vidare inkommit med e-post till Advokatsamfundet den 30 november 2015, där hon uppger i huvudsak följande.

Hon har blivit uppringd av en av sina klienter som har mått dåligt och varit mycket upprörd då advokat A har kommit och hämtat upp henne. Klienten har känt sig tvungen att skriva på en fullmakt så att A istället skulle kunna företräda henne. A har sagt till klienten att B var oerfaren och dålig och att hon skulle kunna göra jobbet mycket bättre. B:s klient har inte velat skriva på men har inte vågat annat. A har gjort på samma sätt med många av de klienter som B företräder. B är vidare förordnad som rättshjälpsbiträde åt dessa personer. Även om A är en mycket skicklig advokat har hon verkligen inte agerat i klienternas intresse utan endast i sitt eget. B tycker inte att det får gå till på detta sätt och hon anser att hennes klienter måste få lugn och ro.

Advokatens yttrande

A har inkommit med yttrande daterat den 6 december 2015 i vilket hon anför i huvudsak följande.

B är anställd som biträdande jurist vid Advokatfirman X.

Fredagen den 27 november 2015 tog hon del av de akter i vilka B arbetar. Syftet var att de inom ramen för B:s avslut av anställning gemensamt skulle gå igenom hennes ärenden och att hon skulle vara helt införstådd med ärendenas fullständiga status. Hon har upplevt att redan det förhållandet att hon tog del av B:s ärenden har upprört denne och lett till en del turbulens på arbetsplatsen. Bland annat har det ringts en del upprörda samtal från B:s sida, hennes man har infunnit sig på kontoret tillsammans med B och stämningen har varit allmänt uppjagad. Stämningen var enligt hennes mening inte bra varken för de anställda eller för klienter om de skulle komma att infinna sig.

De hade planerat att B skulle ha infunnit sig på kontoret redan efterföljande måndag, den 30 november 2015, för genomgång av samtliga ärenden.

Vid sin genomgång upptäckte hon en hel del brister i ärendena. Det fick henne att ifrågasätta B:s omdöme, noggrannhet och kompetens. Vidare noterade hon att B har åtagit sig ärenden som varit väldigt viktiga och ömtåliga i sin karaktär, något som har gjort henne orolig på grundval av att B har bristande erfarenhet och inte tidigare har hanterat denna typ av ärenden. Detta har särskilt rört sådana delikata ärenden där kvinnor har vistats på skyddade boenden eller haft särskilt utsatt ställning och där vårdnadsfrågan kan vara helt beroende för dessa kvinnors liv och välbefinnande. Hon har upplevt att detta har medfört ett större utövande av hennes principalansvar.

Den 30 november meddelade B att hon befann sig hos sin mor, att hon var sjuk och att hon inte kunde komma till kontoret.

Samma dag erhöll hon även samtal från representanter för klienter som uttryckte oro för att de hade fått information om att B hade meddelat klienter att hon skulle sluta på byrån och att de själva fick välja om de ville följa med B till den nya byrån samt vad detta skulle innebära för dessa kvinnor.

Hon har även tagit del av det brev som B hade upprättat i syfte att skicka till klienterna. Brevet hade enligt hennes uppfattning skadat byråns anseende, då det var upprättat på en nivå som var långt under vad som skulle kunna förväntas av en advokatbyrå. En av de övriga advokaterna verksamma vid byrån hade fått ta del av brevet och hade lyckats stoppa att det expedierades. Advokaten hänvisade B att diskutera frågan med henne. Mot denna bakgrund har hon meddelat B att hon inte ville att något skulle gå iväg från byrån förrän de hade hunnit diskutera frågan gemensamt så att de skulle uppfattas som enade och professionella i frågan. Detta har inte besvarats av B och istället hade som sagt en del klienter meddelats muntligen per telefon, något som i alla fall för vissa klienter hade medfört viss oro och upplevts som omtumlande. Vidare hade B skickat e-post till klienter som hon var ansvarig för där en bouppteckning precis hade lämnats in och som B hade bistått i, vilket hade oroat även dem och hon fick till följd härav telefonsamtal från klienter som var oroliga, missnöjda och besvikna.

Hon upplevde således en oro för hur B på egen hand, möjligen hemifrån, skulle hantera såväl sina ärenden som det faktum att hon skulle avsluta sin anställning.

Mot bakgrund av den turbulens som rådde och då B uppgav att både hon och hennes barn var sjuka, meddelade A henne att hon kunde anse sig som arbetsbefriad under veckan, naturligtvis med lön, så att hon i lugn och ro kunde bli frisk igen och det var hennes förhoppning att situationen även skulle lugna ned sig. Hon önskade skapa sig en överblick över på vilket sätt B egentligen hade agerat i förhållande till klienterna och i viss mån även som representant för advokatbyrån.

Under tisdagen meddelade B att hon fortfarande var sjuk. A meddelade henne då att hon skulle ta det lugnt och passa på att bli ordentligt frisk under veckan. Det var inte på något sätt tänkt att ”arbetsbefriandet” skulle vara annat än temporärt under veckan, för att situationen skulle lugna ned sig.

B svarade mycket ovilligt på detta och hon upplevde det som att B hade för avsikt att agera på egen hand utan hänsyn till principalansvaret som hon uttryckt att hon ville utöva. Då hon upplevde det viktigt att gå igenom det som B upprättat inom ramen för sitt arbete och inom hennes principalansvar för denna, kände hon sig inte trygg med att B hade tagit med sig sina mobila arbetsredskap. Detta särskilt när B redan under fredag eftermiddag gått tidigare då hon inte ansåg sig ha någon omedelbar arbetsuppgift.

Såväl dator som telefon erbjuds på arbetsplatsen och hon kan inte se att mobila arbetsredskap skulle vara någon absolut rättighet för en biträdande jurist. Det var ju dessutom planerat att B inom kort skulle återgå i tjänstgöring. Under de dagar som B var sjuk, var det inte någon som sökte henne. Det skyndsamma föreläggandet som B blivit förelagd att yttra sig över och som hon förstår är det föreläggande B påstår i sitt telefonsamtal att hon inte kunnat fullfölja, har hon yttrat sig över direkt till tingsrätten redan den 30 november 2015, vilket var en av de dagar som B ringde sig sjuk.

Självklart har hon tillsett att B skulle kunna fullfölja sådana arbetsuppgifter om de skulle uppstå. Uppenbarligen har B också svarat på föreläggandet med vändande post, trots sjukdom. Beträffande den kommande huvudförhandlingen den 9 december 2015 har det aldrig varit tal om att B inte ska sköta sitt arbete i detta avseende och det har redan förutsetts från byråns sida att det funnits behov av genomgång med klienten, varför denna redan har kallats till genomgång hos B med tolk. Det finns inget som tyder på att B har varit förhindrad att sköta sina arbetsuppgifter i detta avseende.

Det är korrekt att hon har önskat att hämta de mobila arbetsredskapen med bud på grund av ovanstående situation då hon önskat att B istället i lugn och ro skulle arbeta i miljön på kontoret och att hon på så sätt kunde se hur B hanterade sina ärenden inför klienter och domstol. Det kom dock inte att bli på det sättet utan B lämnade istället in de mobila redskapen till kontoret nästföljande dag.

Hon har även frågat B om har hade möjlighet att arbeta på onsdagen, något B uppgav var osäkert på grund av att hon var sjuk. Därefter har B meddelat att hon kände sig frisk igen och att hon inte ville vara arbetsbefriad. De har då bestämt att B skulle komma in och arbeta igen på torsdagen samma vecka, dvs. den 3 december 2015; en dag efter att B till slut hade uppgett att hon var frisk. Detta för att kunna sätta en tid för att planera hur de skulle gå vidare på bästa sätt för att B:s avslut av anställning skulle gå så smidigt som möjligt och för att förhindra att en situation skulle uppstå till nackdel för klienterna.

B inställde sig som planerat och de har redan denna dag satt sig ner för att diskutera hur de uppfattat saker på olika sätt och de missförstånd som uppenbarligen hade uppstått och de har beslutat sig att som enad front bemöta såväl B:s klienter som övriga klienter i ärenden där B i viss mån har biträtt. Det är alltid olyckligt när oenighet och missförstånd uppstår och särskilt mellan en principal och en anställd biträdande jurist, men hon upplever att hon bara försökt hantera situationen på tryggast sätt för byråns klienter och övriga anställda i en särskild situation. Vid deras genomgång har hon upplevt att de båda har bemött varandra sakligt och korrekt och att de kom överens om att lösa B:s avslut på ett bra sätt för alla och med klientintresset i fokus. De har redan kommit överens om åtgärder och har planerat in gemensamma möten med vissa klienter för att situationen ska upplevas så trygg som möjligt för klienterna.

Beträffande det som B nämner avseende kontakt med ett fåtal av hennes klienter rör det just de klienter som har blivit rekommenderade till byrån av Y, just mot bakgrund av den långa erfarenhet advokatbyrån i övrigt har med att arbeta med vårdnadsmål där kvinnor befinner sig på skyddade boenden och är i en mycket utsatt och kanske livsavgörande situation. I detta avseende blev hon kontaktad av Y, som företrädare för en klient på grundval av den information vissa klienter hade fått av B om avslut av anställning och där det även diskuterades en oro för andra klienter som befann sig i samma situation. Till saken hör att B saknar erfarenhet av vårdnadsmål och dessutom kommer att arbeta på en byrå vars principal inte åtar sig vårdnadsmål.

De klienter det har rört har således spontant sökt sig till byrån på grund av rekommendationer om hennes byrå på grundval av gedigen erfarenhet och kompetent biträde och har sedan kommit att biträdas av B. Hon är fullkomligt inställd på att klienterna har rätt att välja vem som kommer att biträda dem fortsättningsvis. Hon har också fullständig respekt för ett beslut som skulle innebära att fortsätta med B som biträde.

Dock upplever hon ett ansvar för de utsatta människor som är klienter på byrån, att de ska ges möjlighet att fatta ett välgrundat beslut i frågan. Hon har inte påstått att B inte kan sköta sitt uppdrag eller att hon är dålig, men hon har bristande erfarenhet och särskilt i dessa prekära vårdnadsmål, anser hon att det är särskilt viktigt att klienterna i vart fall får veta att de inte fortsättningsvis kommer att vara betjänta av den kompetens som finns på just denna advokatbyrå. På grundval av att hon känner till att de har rekommenderats advokatbyrån på grund av dess långa erfarenhet i dessa ärenden anser hon att klienterna i vart fall borde ges möjlighet att känna till att B inte har samma erfarenhet som övriga advokater på byrån. Hon har inte haft någon avsikt att ifrågasätta B. Det är uppenbart att hon är mycket engagerad och mån om sina klienter och har en förmåga att skapa förtroende, vilket är mycket bra egenskaper.

En av kvinnorna ville komma på möte med henne. Anledningen till att hon hämtade kvinnan var att denna var osäker på vilken adress hon hade träffat B. Hon upplevde att klienten vid tillfället hade önskemål om ett ombud med större erfarenhet och diskussion skedde kring det. Inte på något sätt upplevde hon klienten som ens tveksam. Då har i vart fall klienten haft möjlighet att göra ett beslut utefter vad som känns bäst för dem och de har i vart fall inte en felaktig uppfattning om att deras biträde har mångårig erfarenhet av att hantera denna typ av ärenden och i detta känner en falsk trygghet.

De få klienter som B hanterar mål inför domstol för, verkar i huvudsak vilja ha kvar B som ombud, ett beslut som hon har full respekt för. Men hon är också glad att klienterna inte är invaggade i någon falsk trygghet på grund av den erfarenhet hon eller de andra advokaterna på byrån besitter och på grund av den rekommendation som har lämnats dem och hon lämnar med varm hand över dessa ärenden till B.

I detta avseende hade det naturligtvis varit hennes önskan att B och hon hade pratat ihop sig om denna situation tidigare. Det var så hon hade tänkt att det skulle ske. B har även talat om för henne hur hon tänkt och A menar inte på något sätt att B skulle vara förhindrad att ta kontakt med sina klienter och meddela dem om sitt avslut. I efterhand har de dock pratat ihop sig och B har själv tagit upp frågan om hon är kompetent att fortsätta med vissa ärenden eller om klienterna är mer betjänta av att vara kvar på byrån. Naturligtvis ska klientintresset i dessa fall gå först och respekt för klienterna och deras val måste naturligtvis alltid vara vägledande.

Saken är helt utagerad mellan B och henne.

Yttrande från B

Advokatsamfundet har i skrivelse ombett B att inkomma med yttrande över advokat A:s svar av den 6 december 2016.

B har i yttrande daterat den 5 januari 2016 anfört i huvudsak följande.

Hon började sin anställning på Advokatfirman den 2 februari 2015. A var vid tillfället föräldraledig. På grund av detta har A endast varit på kontoret vid enstaka tillfällen fram och till och med den 1 september 2015 då hon var åter i tjänst. 

A har under hennes anställning uppmanat henne att åta sig så många uppdrag som möjligt. A har i samband med hennes anställning presenterat henne för Y. Advokatbyrån erbjuder rådgivning till utsatta kvinnor och det är inte ovanligt att ärendena därefter går vidare som bland annat vårdnadsärende på byrån. Det har varit kutym på byrån att den jurist som har haft den inledande kontakten med klienten även därefter har fortsatt att arbeta med ärendet. Hon har av byrån uppmanats att ha rådgivningsmöten och samarbeta med Y och även att fortsätta att arbeta med de uppdrag och klienter som hon givit råd. A har varit fullt medveten om att hon har arbetat med ärenden från Y sedan hon börjat arbeta på byrån. Det stämmer dock att hon inte förrän den 26 november 2015 har satt sig in i hennes ärenden.

Hon valde att lämna sin anställning på advokatfirman efter att hon har blivit ombedd av A att avboka Advokatkurs I i december 2015, på grund av ekonomiska skäl då hon inte debiterat tillräckligt.

Hon har den 18 december 2015 meddelat A att hon säger upp sig. Vid detta tillfälle har det inte diskuterats hur de skulle meddela klienter eller liknande angående hennes byte av byrå. Till saken hör att hon enligt sitt anställningsavtal inte är tillåten att ta med några klienter om hon slutar.

Efter att hon kontaktat Advokatsamfundet angående anställningsavtalet har hon förstått att hennes villkor enligt avtalet inte är tillåtna utan att alla klienter ska få ett neutralt informationsbrev där de informeras om bytet och att de själva har rätt att välja sitt ombud.

Under torsdagen den 26 november 2015 förberedde hon ett utkast till ett brev till klienterna för att informera om att hon avser att sluta på advokatbyrån. Eftersom hon var osäker på den korrekta formuleringen kontaktade hon Advokatsamfundet för vägledning avseende utformningen. Hon rådfrågade även en advokat på byrån om hur brevet skulle se ut och vad det skulle innehålla. Han ansåg dock att hennes förslag var för formellt och föreslog en mer informell formulering. Hon skickade inte iväg informationsbrevet utan hade för avsikt att diskutera brevet följande dag med A.

Hon hann aldrig diskutera brevet med A eftersom advokatbyråns sekreterare, på uppdrag av A, bad henne att samla ihop sina akter. Sekreteraren skulle åka med dessa till A:s hemadress. Hon fick inte behålla de akter som hon arbetat i utan har blivit tillsagd att begära anstånd i de ärenden där det behövdes.

Hon ringde upp A den aktuella dagen och ifrågasatte rimligheten i hennes agerande. Hon föreslog att hon, efter arbetsdagens slut, skulle komma över med de akter som hon har behövt arbeta i under dagen och att hon även skulle kunna gå igenom akterna med A. Detta gick A dock inte med på utan hänvisade till att hon är B:s chef, och att klienterna tillhörde advokatbyrån i enlighet med anställningsavtalet. Hon har upplyst A om att hon, i samtliga ärenden, har personliga förordnanden.

Hon gick därefter hem eftersom hon inte kunde arbeta. Anledningen till att hennes man befann sig på kontoret var att han tidigare skött underhåll av advokatbyråns trädgård. Han var där bara en kort stund och hade inte något med saken att göra.

Måndagen den 30 november 2015 var både hon och hennes ena dotter sjuka. Hon underrättade A om det. Hon besvarade en del mail och telefonsamtal hemifrån, vilka var av brådskande natur. Hon tänkte inte mer på det förrän hon på eftermiddagen insåg att hennes tjänstemobil inte fungerade. Hon kontaktade då supporten och fick veta att SIM-kortet hade spärrats av A. Senare under dagen ringde flera klienter på hennes privata mobiltelefon, eftersom de inte kunde komma fram till hennes tjänstemobil, och berättade att hennes chef varit i kontakt med dem. Klienterna hade upplevt A:s agerande som påstridigt och obehagligt. Enligt klienterna hade A sagt åt dem att skriva på fullmakter och byta till henne som ombud eftersom B skulle sluta. Enligt klienterna har A även uppgett att hon var oerfaren och inte kompetent. En av klienterna har tyckt att det har varit mycket obehagligt då A även har kommit hem till henne och klienten hade känt sig tvingad att skriva på en fullmakt. B har förklarat för klienten, som har varit upprörd, att det var helt hennes val och att hon skulle stötta klienten i vad hon än valde. Klienten har då uppgett att hon ville ha kvar henne som ombud vilket hon har underrättat A om

Hon bad A att upphöra med sitt agerande då klienterna tyckte att det var obehagligt. Samma kväll har A skickat en budfirma till henne för att hämta hennes telefon, dator samt nycklar till kontoret med mera, trots att hon skulle arbeta i alla fall minst en månad till på advokatbyrån. Hon har därefter aldrig mer haft tillgång till varken e-post, arbetsdator med sina tidigare upparbetade dokument eller tjänstetelefon. Det största problemet har varit att klienterna, domstolarna och motpartsombuden etc. inte längre kunnat kontakta henne på samma sätt som tidigare. Av samma anledning kom inte e-post från Advokatsamfundet henne tillhanda förrän strax innan jul, då hon fick veta att hon kunde logga in på sin e-post igen.

A har själv upprättat en skrift angående B som ombud, vilken har återfunnits i en av hennes akter. Denna klient har dock valt att inte skriva på dokumentet och har tyckt att A:s agerande har varit obehagligt.

Det bestrids att hon har en bristande kompetens i vårdnadsmål. Inte heller har hon haft oreda eller brister i sina akter. Hon har inte haft några klagomål på sin handläggning av ärendena, varken från domstol, klienter eller Y. Tvärtom har Y varit mycket positiva till hennes arbete och även hänvisat klienter direkt till henne. I samtliga ärenden har hon framgångsrikt representerat dessa klienter i domstolsprocessen. Hade hon varit kvar på advokatbyrån hade frågan om hennes kompetens att handlägga ärenden överhuvudtaget inte ifrågasatts.

Det tog flera veckor innan hon började få tillbaka akterna trots att hon har haft personliga förordnanden i samtliga ärenden. Än i dag, trots att hon har bytt advokatbyrå är det flertalet akter som hon inte har fått tillbaka trots att hon är ombud och biträde enligt rättshjälpslagen i dessa och tingsrätten inte har beviljat byte av rättshjälpsbiträde.

B har vidare bilagt sitt anställningsavtal av den 16 december 2014, i vilket följande villkor uppställts.

Den anställde förbinder sig att vid eventuellt avslut av anställningen, inte ta några ärenden som hör till advokatfirman och inte heller överta någon av advokatfirmans klienter.

Vid eventuellt upphörande av anställningen förbinder sig den anställde vidare att inte driva konkurrerande verksamhet på samma verksamhetsort med omnejd som advokatfirman inom de närmaste fem åren efter anställningens upphörande.

Ärendets handläggning

Vid sammanträde den 13 maj 2016 beslutade Advokatsamfundets styrelse att ta upp ett disciplinärende mot A. I samband med underrättelsen av beslutet bereddes A tillfälle att slutföra talan.

I yttrande, som kom in den 8 juni 2016, har A anfört bl.a. följande.

Det var inte planerat för något arbetsbefriande av B, och under inga omständigheter att hon inte skulle kunna sköta sitt arbete. 

Det fanns en mängd frågeställningar som hon önskade reda ut innan den gemensamma genomgången. Hennes uppfattning var att B med gott samvete kunde vara hemma med lön. Hon uppgav även per telefon att B skulle se till att bli frisk i lugn och ro och att hon inte behövde känna sig stressad att återgå i arbete under aktuell vecka. B uppgav dock att hon ville arbeta, och meddelades att hon var välkommen och att hon hade såväl dator som telefon och övrig information som hon kunde vara i behov av på kontoret. B har inte på något sätt varit förhindrad att sköta sina uppdrag. 

Hon har inte gjort något som skulle kunna uppfattas som att man var tvungen att byta ombud. Hon har dessutom inför de kontakter med klienter som har befunnit sig i särskilt utsatt ställning och som hon har värnat extra om, varit i kontakt med Advokatsamfundet för rådgivning om hur hon som principal kan ta kontakt med dessa personer och huruvida hon ens kan påtala att hon har mer erfarenhet av dylika uppdrag. Hon har enbart tagit en kontakt för att efterhöra huruvida klienterna känner sig trygga även om de lämnar byrån, även om byte av advokatbyrå inte i sig är grund för till exempel byte av rättshjälpsbiträde.

De klienter som B företrädde i egenskap av rättshjälpsbiträde ville, vid tidpunkten för hennes kontakt med dem, alltjämt fortsätta sina processer med B som ombud. Hon respekterade det. Skälet till att hon tog kontakt var framför allt att Y hade kontaktat henne av oro och omsorg om de kvinnor som var aktuella hos dem i ärenden som, på grund av omständigheter, torde ha motiverat ett annat slut. B framhäver själv att hon hanterat dessa ärenden framgångsrikt i domstol, men med den information som varit tillgänglig för henne anser hon inte det.

Efter råd från Advokatsamfundet och den information hon erhöll, var det inte i strid med de etiska reglerna att ta klientkontakt i egenskap av principal och huvudansvarig. Det var dessutom motiverat mot bakgrund av klientens situation då klienten inte haft ett fullgott biträde. Det är dock viktigt att det finns en förtroendefull bas, vilket B hade etablerat. Denna typ av kontakt har bara skett i delikata vårdnadsmål där B:s tillräcklighet och förmåga kan ifrågasättas.

B har arbetat självständigt, men hon har haft övergripande ansvar och funnits till hands för B vid behov.  B har framför allt tagit sig an ärenden av enklare karaktär som främst erhållits från Z tingsrätt där hon tidigare arbetat. Det har framför allt varit ärenden som god man för bortavarande part, uppdrag som särskild företrädare m.m. och som hon upplever att B har tillräcklig erfarenhet att hantera tämligen självständigt. Det var i detta avseende som hon uppmanade B att ta emot ärenden, inte som företrädare för byrån vid Y, då enbart advokaterna på byrån normalt bistår vid Y. Det kom dock till hennes kännedom att B gjort en del insatser vid Y framför allt under semestertider. Det som uttryckts från B:s sida i detta avseende är sannolikt en missuppfattning, men oavsett så har samtliga advokater på byrån bistått B i de spörsmål som har uppstått i vårdnadsärendena som hon ändå har tagit sig an i syfte att klienterna skall få ett gott biträde och B skall få det stöd hon är i behov av.

B bokade in Advokatkursen utan att först ha pratat med henne. Det var inte läge att just vid den tidpunkten bistå B med kursen. B hade enligt hennes uppfattning inte kommit igång ordentligt med sitt arbete och det var dessutom en situation med arbetsbrist på advokatbyrån. Hon kunde inte motivera att bistå B med en tämligen kostsam kurs i en situation där hon dagligen övervägde om det fanns möjlighet att ens behålla B som anställd.

B har aldrig varit förhindrad att ta med sig några ärenden eller klienter från byrån. Klausulen i anställningsavtalet är missvisande. Den borde inte vara utformad på det sättet och kommer aldrig att genomdrivas eller finnas med i något annat anställningsavtal. Tyvärr är det en klausul som inte skulle ha varit med i avtalet med den formuleringen.

Hon är inte positiv till att en anställd tar med sig eller försöker få byråns klienter att byta byrå i ärenden där man har bistått ansvarig advokat. Det finns ingen konsekvens kopplad till klausulen. Den var initialt tänkt att vara en viljeförklaring för att undvika illojalt agerande gentemot advokatbyrån. Klausulen har tyvärr aldrig kommit att diskuteras. Hon har aldrig sagt till B att hon inte skulle få ta med sig de ärenden där hon utåt har ansvaret.

De har gått igenom alla ärenden och B har tagit med sig i stort sett alla ärenden hon arbetade med. Hon har dessutom inför B:s avslut frågat henne återigen om hon har med sig samtliga akter som hon har behov av, vilket B bekräftat.

B var inte positiv till att hon tog del av akterna, men kunde inte heller redogöra för att hon skulle ha behov av dem just då. Det var tämligen kort om tid för genomgång då B:s anställning skulle avslutas med kort varsel och det fanns små möjligheter att få tid för genomgång om hon inte tog aktuell tid i anspråk. De hade ju dessutom bokat en genomgång redan vardagen efter och hon önskade vara helt insatt i de ärenden de skulle gå igenom. 

Hon har aldrig uttryckt att klienterna tillhör advokatbyrån i enlighet med anställningsavtalet. Klausulen i avtalet eller dess innebörd har inte ens diskuterats dem emellan. Inte heller har hon varit negativ till att B tog med sig ärenden till sin nya arbetsplats.

Nämndens bedömning och beslut

Av utredningen och A:s egna uppgifter framgår att hon inte förrän i anslutning till upphörandet av B:s anställning som biträdande jurist har vidtagit erforderliga åtgärder för kontroll och tillsyn över B:s arbete. Detta utgör ett åsidosättande av hennes principalansvar och ett brott mot god advokatsed.

Genom att ta ifrån B akter, dator och mobiltelefon i samband med att B sa upp sig har A försvårat för B att fullgöra sina arbetsuppgifter gentemot sina klienter. Genom att göra det har hon allvarligt åsidosatt god advokatsed.

Vidare framgår av utredningen att B:s anställningsavtal innehållit villkor som måste anses oskäliga och som i förlängningen inneburit att klienter inte kunnat välja att företrädas av B efter att hennes anställning på advokatbyrån upphört. Också detta innebär ett allvarligt åsidosättande av god advokatsed.

Nämnden tilldelar därför A varning enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken.

Utredningen visar inte att A i övrigt har åsidosatt god advokatsed.

Annons
Annons