search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Stefan Lindskog, Högsta domstolens nya ordförande: ”Debatten om aktivistiska HD är alldeles utmärkt”

Högsta domstolens nya ordförande Stefan Lindskog har arbetat för att göra domstolen mer transparent och tydlig. Ett resultat av arbetet är debatten om den aktivistiska Högsta domstolen. En debatt som Lindskog välkomnar.

När Stefan Lindskog i dag reflekterar över om han hade något uttalat mål när han blev justitieråd år 2008 berättar han att han då tyckte att Högsta domstolen, HD, ibland hade något av dimridåer över sina avgöranden. Han tyckte att HD inte i sina skäl hade gått på djupet med analysen utan som ett slags slöja använde uttryck eller fraser som inte gav några klara besked rörande vad som var avgörande för utgången, men för en okritisk läsare kunde se övertygande ut. Stefan hade även skrivit i Juridisk Tidskrift innan han tillträdde i HD där han kritiserade en del rättsfall där HD tagit till vad han tyckte var skenargument.

– Det där ville jag ta tag i och göra de verkliga bevekelsegrunderna mer tydliga, ha mer transparenta domskäl och också väga in ändamålsargument mer, säger Stefan när vi träffas i ordförandens kontor i Högsta domstolen. Han har nyligen bytt rum efter att ha varit ordförande på avdelning till att få ordförandens rum. Ordföranderummet som har gröna tapeter och ett rikligt bibliotek är ombonat och trivsamt.

Med den tydliga uppfattningen att Stefan ville ändra sättet som HD skrev sina avgöranden på tog han plats i HD och i dag kan han konstatera att så har blivit fallet. Dessutom har det skett en utveckling på flera olika områden som han inte övervägde när han började i HD. Till exempel har HD börjat skriva sina avgöranden fristående från underrätterna. Det är meningen att man ska kunna läsa ett prejudikat genom att bara läsa HD:s dom. Domstolen har även börjat numrera styckena av hänvisningsskäl. Det ska vara lättare att hänvisa internt i domen och externt till andra domar. Men även för omvärlden att kunna hänvisa.

– Vad vi inte övervägde men som vi senare har upptäckt är att de numrerade styckena ställer större krav på en övertänkt struktur. Det pressade oss till att bli mer genomtänkta i upplägget och det har också betydelse för transparensen, säger Stefan.

HD har också efterhand utvecklat ett skrivsätt som går ut på att man gör en viktig skillnad på den abstrakta allmänna delen och det konkreta avgörandet.

– Vi beskriver ofta rättsläget och det mynnar ut i en beskrivning av en rättsregel eller det rättsliga resonemang som i största allmänhet bör vara gällande och sedan tillämpar vi det på den konkreta situationen. Vi går över från en abstrakt del till en konkret del, förklarar Stefan och berättar att det förändrade sättet att skriva utvecklades internt i en dialog där några ledamöter var mer drivande. Så har det varit hela tiden. En ledamot kommer på något som är bra och sedan tar de andra till sig det och driver utvecklingen vidare. En ytterligare förändring är att när HD hänvisar till egna avgöranden så namnges de numera ofta.

– Det gör vi för att underlätta för läsarna. Det har till viss del att göra med transparensen. Våra avgöranden ska så långt som möjligt göras så läsbara som möjligt för den avsedda läsaren.

Stefan konstaterar att det faktum att HD har blivit tydligare och mer transparent är det han är mest nöjd med att ha bidragit till, han tillägger dock att det i sin tur leder till att den interna konfliktytan framträder klarare.

– Priset är helt enkelt att när vi är oense blir det tydligare. Meningsskiljaktigheter döljs inte under någon överslätande formulering. Men jag vet inte om det är ett högt pris. Det är i alla fall värt att betala det, summerar han.

Förutom att HD är mer tydligt och transparent så arbetar man i dag annorlunda i överläggningarna, som numera öppnar upp och ger spännande diskussioner med syftet att få upp alla argument på bordet. Även skrivprocessen har effektiviserats. Som en följd av HD:s arbetssätt har Stefan fått överge diktafonen och ta sig in i den digitala världen och lära sig hur man markerar, för in ändringar och justeringar etc. i word-dokument. En inte alldeles banal resa för den som kommer från en analog tidsålder.

– Det var ju närmast en katastrof de första månaderna! Jag fick slita som bara den. Jag glömmer aldrig när jag hade skrivit ett långt votum och gjorde något fel så att allt försvann och jag fick börja om igen. Det var svårt. Jag riktigt såg inför mig att om min gamla sekreterare hade sett mig så hade hon lett i mjugg och sagt att: ”Du klarar dig inte utan mig!”, berättar Stefan och briserar i ett stort skratt och leende.

det stefan ser som sin viktigaste uppgift i dag är att fullfölja den utveckling som har varit under ett antal år med kontinuitet. Han ser inte några revolutionära förändringar framför sig. Fokus är på prejudikatbildningen och att domstolen åstadkommer den på det transparenta och öppna sättet samt med så korta handläggningstider som möjligt.

 När han blickar framåt ser han två utmaningar. Det ena är att korta handläggningstiderna för de dispenserade målen. För de ansökningar som inte beviljas prövningstillstånd har HD en väldigt effektiv organisation i dag. Men när det gäller de dispenserade målen är det svårare. Ett skäl till att de kan dra ut lite på tiden är ett justitiesekreterarbyte längs vägen. Ett annat bekymmer som inte kan tillskrivas HD men som belastar domstolen är ombudens återkommande anstånd.

– Vi måste vara hårdare i det och ha en tydligare planläggning och tvinga ombuden att följa planeringen. Där har vi en del att göra.

Den andra utmaningen är att det alltmer komplicerade samhället för med sig mer speciallagstiftning och allt större behov av specialistkompetens. Därför behöver HD få en bra blandning av generalister och specialister och tillåta att specialistkompetensen kommer till användning i avgörandena.

Stefan har två år på sig innan han går i pension och han konstaterar att han har deltagit i ledningsgruppen i fem år. Vad som nu sker är kontinuitet.

– Jag tar över stafettpinnen. Jag ser det inte som att jag startar från ”scratch” utan jag fullföljer ett lopp som redan är påbörjat. Sett ur det perspektivet är jag ”up and running” från början och kan fortsätta det utan hack i utvecklingskurvan. Och förhoppningsvis kan jag lämna över stafettpinnen där det har fortskridit i en positiv utveckling.

Enligt stefans uppfattning mår HD ”alldeles utmärkt”. Måltillströmningen ligger runt fem–sex tusen och det har den gjort under ett antal år. Man har fått ner handläggningstiderna. I allt väsentligt håller sig domstolen inom de satta målsättningsramarna. Enligt Stefans uppfattning får man tillräckligt bra frågor till rättsprövning men det är väldigt mycket upp till den egna kreativiteten i domstolen också.

När det gäller diskussionen som kommit att kallas för aktivistiska HD så tycker Stefan att den är väldigt bra.

– När var det senast en debatt om HD:s uppgift på det tydliga sätt som det är nu? Det är väl alldeles lysande, säger han entusiastiskt och tillägger att han hade önskat att man hade diskuterat andra konstitutionella frågor lika intensivt som man diskuterar den här frågan, till exempel om man bör ha en senat, något som Stefan vill ha.

– Men jag tycker att debatten som sådan är alldeles utmärkt. Talet om aktivism är inte grundlöst men överdrivet och det finns förklaringar till överdrifterna. Det viktigaste tror jag är transparensen. Det är helt enkelt på det viset att när man hade en svepande formulering, som gav intryck av att man tillämpade en gällande rättssats så var det inte någon som föreställde sig att det kunde ligga någon aktivism i det. Men har du en transparent och öppen argumentering, där utrymmet för ställningstagandet redovisas syns det tydligt vad domstolen gör. Och då kan det lätt uppfattas som aktivism när man väljer regel A framför regel B som också hade varit möjligt. Transparens öppnar för föreställningen om aktivism och för kritik på ett annat sätt.

Sedan finns det ytterligare en förklaring som hänger ihop med det förra som gör att HD framstår som mer aktivistiskt. Det är uppdelningen i den abstrakta och konkreta delen.

– Då framträder det mycket tydligare vad vi gör. Jag har sett gamla rättsfall där jag tänkt att hade man redovisat fullständigt öppet vad man gjorde i det fallet så hade det framstått som mycket mer aktivistiskt än det mesta vi har företagit oss på senare tid.

Men sedan finns det absolut ett mått av aktivism också, anser Stefan.

– Vi ska inte vara så rädda för att ta i anspråk den normgivningsmakt som har tilldelats oss. Även om det kanske är svårare att vara normbildare för oss än för en riksdag, som har sina utredningsresurser och sina remissförfaranden. Till bilden hör även att lagstiftaren helt enkelt inte hinner med och intresserar sig inte heller för en del frågor. Att vi i dag skulle avböja att ta ställning i en fråga som ligger inom ramen för vår normbildningskompetens med hänvisning till att det är lämpligare att riksdagen tar hand om den är betydligt mer osannolikt än vad det var för femton–tjugo år sedan.

Det finns även en ytterligare bidragande orsak till att HD framstår som aktivistiskt menar Stefan:

– Vi är ju budbärare för Europarätten också. Eftersom Europarätten tar över så att säga är det vi som framstår som aktivistiska. Som budbärare tillräknas man ofta ansvaret för budet.

När det gäller dagens lagstiftnings­arbete är mycket präglat av unionsrätten, konstaterar Stefan som anser att i de delarna är det ofta men inte alltid dålig kvalitet. Men det beror på dåliga förutsättningar.

Enligt Stefans uppfattning är det några specifika avgöranden under senare år som har satt politikernas fokus på HD. De är narkotikapåföljdspraxisen, ne-bis-in-idem-målen och lagstiftarens önskemål om skärpta straff där HD har försökt att hålla på legalitetsprincipen.

Stefan noterar att lagstiftningen är mer politikerdriven i dag än vad den var förr. Förr såg man det mer som juristfrågor. När man utredde ny straffrättslagstiftning så var politiker inte inblandade i samma utsträckning som nu, utan det var i första hand straffrättsprofessorer och andra juridiska experter som gjorde arbetet.

– Och det är klart att i samma ögonblick som politikerna kommer upp på banan och börjar ställa krav i vissa hänseenden och att det ska gå fort så riskerar det att äventyra kvaliteten.

EU:s inflytande på svensk rätt betyder väldigt mycket i tekniska frågor, enligt Stefan. Det som har betytt mer på metaplanet är inte EU direkt utan Europakonventionen. Där har övergripande principer och hur Europadomstolen har uttytt dessa övergripande principer gripit in i HD:s dömande.

– På något sätt kan man säga att mycket av det som ligger i Europakonventionen ytterst är sunt förnuft. Men att åberopa sunt förnuft som argument i en dom ligger inte så nära till hands eftersom det ju kan dölja vad som helst. Men om man faller tillbaka på Europakonventionen i ett hänseende blir det tydligare att det förhåller sig på ett visst sätt och det är lättare att argumentera. Och när det gäller grundläggande och genom­gripande rättsprinciper kan vi numera dessutom falla tillbaka på EU:s rättighetsstadga och regeringsformen.

När det gäller frågan om justitieråd som åtar sig sidouppdrag är Stefans grunduppfattning enkel.

– Jag anser att man inte skulle ha sidouppdrag av något slag. Det skulle vara helt rent. Från principiell synpunkt och då jag är en beivrare av god maktfördelning tycker jag att det är tveksamt att justitieråd deltar i lagstiftningsarbete. Att först delta i ett lagstiftningsarbete och sedan döma efter vad man själv har skrivit är inte god maktfördelning.

När det gäller skiljeuppdrag som sidouppdragen ofta handlar om är det de höga inkomsterna som sticker folk i ögonen, menar Stefan som dock har svårt att se att det egentligen skulle vara ett problem.

– Samtidigt tycker jag att vi bör ha bra lön och ägna oss helt och hållet åt det viktiga värv vi har. Även om det kan bli lite instängt ibland. Det finns en synpunkt ytterligare: nämligen att om man agerar som skiljeman så kan ens kolleger komma i det läget att de ska bedöma det som man åstadkommit och det har ju skett. Det är väl inte förtroendefrämjande. Men det förekommer inte med sådan frekvens att det är ett problem, utan det ligger mer på det principiella planet. Det är enkelt och rent att säga: inga sidouppdrag.

Stefan har haft stor nytta av sin advokatbakgrund på flera sätt. En del handlar om förståelse för den enskildes perspektiv. En advokat företräder en klient; det enda advokaten gör är att företräda just den klienten. Det gör att man som domare i målen även har lätt att sätta sig in i den enskildes perspektiv. Och om det är två privatpersoner som är parter kan man förflytta sig från den ena till den andras perspektiv.

Som advokat fick Stefan ibland kämpa mot myndigheter eller någon slags överhöghet och blev då ibland bekymrad över hur ett gott system kunde äventyras av dålig bemanning.

– Man kom till insikt om att även hos ”det goda” finns det människor av alla de slag, som överhuvudtaget i samhället. Det goda systemet behöver inte vara gott i det enskilda fallet. Som advokat lärde man sig att ha ett visst mått av misstänksamhet mot maktpositioner.

Stefan har vidare genom sin advokatbakgrund fått en förståelse för hur man processar som advokat och kan därför läsa advokatprestationen och varför en advokat positionerar sig som han gör. Som advokat fick han även erfarenhet från hur samhället fungerar vilket har betydelse inte bara när man ska bedöma rättsliga frågor. Utan han har en uppfattning om i vilken miljö prejudikat ska fungera, vilket är behovet av prejudikat, och vad är det som är viktigt där ute.

– Det finns lätt en tendens hos dem som bara har arbetat inom det allmänna, antingen väsentligen som domare eller väsentligen som lagstiftare, att tro att våra prejudikat främst har betydelse för domstolar och myndigheter. Den som är advokat förstår att ett prejudikat som kanske aldrig åberopas av en domstol har ständig betydelse för advokaterna i deras verkstäder, såsom när de ska förlika parter eller något annat. Dessutom har man som advokat med sig ett kreativt sätt att tänka. Har man ett svårt mål då måste man vara kreativ för att komma på argumenten, varför det ska vara på ett visst vis. Den här kreativa förmågan tar man med sig i domarrollen.

De advokater som processar i HD sköter sig med blandat resultat, tycker Stefan. Ett generellt och lite negativt drag är att när advokaterna processar i huvudförhandling vill de gärna börja om processen från början utan att ha förståelse för att nu är advokaten i Högsta domstolen och det är prejudikat som ska göras. När det gäller inlagorna så är det ungefär likadant. Generellt sett kan advokater ha för lite förståelse för att HD är en prejudikatdomstol.

Stefan betonar att man bör fokusera på en rättsfråga. Innan man har fått prövningstillstånd bör man argumentera varför det är viktigt att HD tar ställning, inte varför man har ”rätt” eftersom det är helt ointressant i det läget. Lyft fram det viktiga men undvik att skriva 20 sidor. Stefan är ofta ute och berättar hur man bör skriva och agera i HD och han tycker att det har blivit bättre. Han säger att han inbillar sig att det delvis har att göra med vad han själv har sagt i olika sammanhang.

Dagens sammansättning i Högsta domstolen liknar Stefan vid en välkomponerad bukett när det gäller bakgrunder, specialkunskaper, ålder, genus etc.

– Men det är svårt att åstadkomma denna välkomponerade bukett när vi har dagens antagningssystem, kommenterar Stefan som har försökt att argumentera för att man först ska se om den sökande är tillräckligt kompetent för att komma till HD. Därefter ska domstolen se till hur den kan komplettera buketten så att den blir som vackrast.

– Men det har sagts mig att det inte är förenligt med regeringsformen och då tycker jag att det är fel på regeringsformen. Så har ju faktiskt utnämningspolitiken varit innan det övergick till det system som vi har i dag, när regeringen bara kallade. Det är alldeles glasklart att man då agerade efter en bukettanke. Och jag kan inte förstå varför det skulle vara annorlunda nu. Vi får se hur det utvecklas. Vi är fortfarande i späd ålder när det gäller det här.

Personligt

Bor: Flera boenden men jag anser att det egentliga hemmet är gården på Värmlandsnäs.

Familj: Sambo, vuxna barn och barnbarn samt tre hundar.

Läser: ”The Origins of Political Order” av Francis Fukuyama.

Favorithobby: Trädgård och jakt.

Kör: Audi Allroad, 10 år gammal och jag tänker inte byta.

Favoritapp: Det har jag inte. Jag är inte så road av internet, det är ett arbetsredskap för mig.

Favoritplats: Gården på Värmlandsnäs.

Drivkraft: Att kreera, glädjen över att skapa något.

Ogillar: Bruna bönor och högfärdighet.

Gillar: Att vara på gården.

Tom Knutson
Annons
Annons
Annons