search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Ny strategi för global rättvisa

Hur kan rättsväsendet reformeras för att förhindra att brott mot mänskliga rättigheter upprepas? Frågan belystes på ett ILAC-seminarium av FN:s expert på området.

– Det här seminariet kommer att fokusera på en briljant rapport från 2015 om övergångsrättvisa för att förebygga människorättsbrott. Det fina med rapporten är att den innehåller praktiska råd till stater och civila organisationer, sa moderatorn Rhodri Williams, Senior Legal Expert på den internationella juristorganisationen ILAC.

Han inledde seminariet ”Breaking the cycle of violations – reforming judiciaries as prevention” som hölls den 19 maj i samband ILAC:s årsmöte i Stockholm.

– Något som utlöser ett tidigt varningssystem är redan för sent. Arbetet med förebyggande åtgärder måste ske mycket tidigare, sa Pablo de Greiff, FN:s särskilda rapportör inom Transitional Justice, som redogjorde för sina slutsatser i ovannämnda rapport.

Pablo de Greiff beskrev Transitional Justice, på svenska ofta översatt till övergångsrättvisa, som är den del av länders försoningsprocesser som handlar om offrens rättigheter till sanning, rättvisa och gottgörelse samt garantier för att övergreppen inte ska upprepas.

– De är inte helt isolerade initiativ utan fungerar bäst när de uppfattas och implementeras som en del av en större helhet i vilken de ömsesidigt kan stödja varandra, sa Pablo de Greiff, som skrivit rapporter om var och en av dessa grundpelare för övergångsrättvisa.

Området övergångsrättvisa har varit oerhört framgångsrikt på mycket kort tid och blivit en standardrekommendation till länder där brott mot mänskliga rättigheter har ägt rum.

Pablo de Greiff berättade att modellen för övergångsrättvisa skapades i södra Latinamerika och spred sig till Central- och Östeuropa och senare till Sydafrika. Numera används den främst i länder som drabbats av inre väpnade konflikter.

Det skapar problem eftersom anledningen till framgången i de förstnämnda länderna antas bero på att de var mycket institutionaliserade och att åtgärderna riktades mot övergrepp som är typiska för statligt maktmissbruk. Men i många av postkonfliktländerna där metoderna nu används ser situationen ofta helt annorlunda ut.

– Sierra Leone, Liberia, Burundi, Demokratiska Republiken Kongo är helt andra länder och de skiljer sig från de tidigare på just de här två områdena, sa Pablo de Greiff, som anser att övergångsrättvisa måste anpassas mycket mer efter situationen i respektive land.

Ett annat problem som han tar upp i rapporterna är att det inte finns någon enhetlig tolkning av begreppet ”förebyggande åtgärder”.

– Det vore bra att slå fast ett brett ramverk för en policy. Det betyder inte att det skulle bli en policy som ska användas överallt på exakt samma sätt, utan ramverket ska verka som incitament, så att de som ska fatta beslut tänker på alla elementen som en effektiv policy för vad förebyggande åtgärder kan kräva i olika sammanhang.

En ny policy måste enligt Pablo de Greiff innehålla olika alternativ, allt från det som är enkelt att genomföra på kort sikt till mer avancerade och långsiktiga alternativ.

– Bland de enklare alternativen har vi till exempel legala identiteter. En tredjedel av alla världens barn har inte registrerats, vilket är en förutsättning för andra typer av rättigheter.

Rapporten tar också upp en rad olika strategier för att förebygga att brott mot mänskliga rättigheter upprepas, till exempel internationella brottsrubriceringar, minskade möjligheter att hålla människor fängslade långa perioder och rätten att få tillgång till advokater.

Övergångsrättvisa är inte den enda möjligheten till framgång. Icke statliga organisationer har haft en mycket viktig roll i alla övergångsprocesser. Pablo de Greiff skulle vilja se en övergångsprevention som kan stärka civilsamhället.

– En enklare åtgärd är att ta bort hinder för icke statliga organisationer. Mer än 90 lagar som begränsar deras verksamhet har tillkommit i världen sedan 2012, sa Pablo de Greiff.

Övriga talare var Per Bergling, folkrättsrådgivare på enheten för folkrätt och mänskliga rättigheter inom Utrikesdepartementet, och Elizabeth Andersen, som leder Rule of Law Initiative inom American Bar Association och var kommentator på seminariet.

– Jag är väldigt kritisk till att det kan existera öar av rättvisa i ett i övrigt förorenat hav. Det måste finnas en gemensam vision bland politiker, jurister, civilsamhället och kulturella institutioner av vad lagen innebär och hur vi ska nå dit, sa Per Bergling, som lovade att om Sverige blir medlem i säkerhetsrådet kommer vi inte att glömma bort rättssäkerheten.

Elizabeth Andersen gav exempel på de metoder som Rule of Law Initiative har funnit väldigt effektiva vid institutionella och legala reformer för övergångsrättvisa.

  • Vikten av konstitutionella reformer för att få rätt på det konstitutionella ramverket och där självständigheten hos rättssystemet är mycket viktigt.
  • Fokusera på nästa generation. Speciellt när det gäller rättsliga reformer gäller ett långsiktigt perspektiv och att se det som ett generationsskifte.
  • Använd en regional strategi. Se om det går att sammankoppla personer som arbetar i rättssystemet i regionen, så att de kan få stöd av sina kolleger.
  • Använd en provinsiell strategi. Där det råder en kaotisk situation är det bra att komma ut ur huvudstäder där makten är koncentrerad och där det finns en försvarsposition.
  • Använd en mångsidig strategi. Arbeta med många olika yrkesgrupper i rättssystemet så att de tränas tillsammans och får en gemensam förståelse för de nya normerna.
  • Fokusera inte på övergrepp mot mänskliga rättigheter, utan på de brott som dessa övergrepp leder till, till exempel finansiella brott, korruption, trafficking, vapenbrott. 
Mats Cato
Annons
Annons