search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

De affärsjuridiska byråerna – bransch i förändring

Marknaden för affärsjuridiska tjänster går på högvarv med många börsintroduktioner och stor efterfrågan på andra transaktions- och kapitalmarknadstjänster.

Vilka tjänster som efterfrågas av de affärsjuridiska byråerna bestäms av rådande konjunkturläge. Kännetecknande för branschen är att efterfrågan är störst i högkonjunktur – och i kristider.

Obeståndsavdelningen är den avdelning som kanske påverkas mest av konjunkturen. I sämre tider, när det går dåligt för svenskt näringsliv, har de högsäsong och arbetar mycket med konkurser. När det går bra för Sverige ställer de om och arbetar i stället med så kallade friska ärenden, till exempel stora låneavtal.

– Samma kunskap krävs för att avgöra vad som tillhör vem i ett konkursbo som för att hjälpa en bank att skriva ett låneavtal. På så sätt har obeståndsjuristerna en hyfsat jämn beläggning, säger Eva-Maj Mühlenbock, verkställande delägare (vd) på Lindahl.

2015 var det bästa året någonsin lönsamhetsmässigt för Mannheimer Swartling, då börsnoteringar gjordes på bred front i Sverige.

– Man måste skilja på den publika svenska ekonomin och svenska företags ekonomi. Svenska företag är välkapitaliserade, det är lätt att låna pengar och räntorna är låga. Sammantaget gör det att svenska företag har en bra tillvaro och gör mycket affärer, säger Jan Dernestam, managing partner på Mannheimer Swartling.

Maria-Pia Hope, Vinges managing partner, instämmer i bilden att konjunkturläget i Sverige är gynnsamt. Hon lyfter fram att Nasdaq Stockholm hade ett rekordår förra året vad gäller nya börsnoteringar på huvudlistan.

– Sedan 2014 är transaktions- och kapitalmarknadstjänsterna hett efterfrågade. Det finns en tilltro till att göra affärer i Sverige och det har det gjort ett bra tag nu. Vi får fortfarande förhållandevis många noteringsuppdrag, och det är ganska unikt för Sverige, säger hon.

Förra året var efterfrågan störst på kapitalmarknadstjänster även hos Lindahl.

– Många väntade på ett lämpligt läge att börsnoteras. Det fanns ett stort intresse för börsintroduktioner, säger Eva-Maj Mühlenbock.

DLA Piper ser liksom övriga byråer vi intervjuat ett stort uppsving när det gäller börsintroduktioner.

– Under lång tid var private equity-sektorn stark, riskkapitalbolag sålde och köpte företag. När bolag sålts fram och tillbaka ett antal gånger blir börsen intressant. Efterfrågan på den här typen av tjänster ökar därför av naturliga skäl, säger Gustaf Reuterskiöld, managing partner på DLA Piper i Sverige.

Krishanterare

De senaste fem åren har det även varit stor efterfrågan på tjänster som rör compliance, det vill säga regelefterlevnad. Bakgrunden till den ökande efterfrågan är bland annat den nya mutlagstiftningen från 2012 och att Institutet mot mutor publicerade en ny strängare näringslivskod 2014.

– Det blev starten för många styrelser att ifrågasätta om de följer sin policy och hur de kan säkra att deras policy efterlevs. Den nya mutlagstiftningen och näringslivskoden har gjort att det finns ett absolut behov för företagens styrelser att tillse att bolagen efterlever compliance, säger Eva-Maj Mühlenbock.

Hos Mannheimer Swartling ökar efterfrågan mest på tjänster som rör hållbarhet, anti-korruption och utredningar. Byrån startade därför förra året en särskild verksamhetsgrupp med 20 jurister som enbart arbetar med hållbarhetsfrågor.

– Det har skett en förändring i den allmänna opinionen. Det räcker inte att saker och ting är lagliga. En verksamhet måste också vara moralisk, lämplig och klara av en medial granskning. Tidigare när bolagen stod inför en kris ringde de till en pr-firma. Nu har vi advokater blivit krishanterare på ett annat sätt än tidigare, säger Jan Dernestam.

– Genom att vi under åren har arbetat i många länder och kulturer med komplex juridik kan vi också tillhandahålla compliance due diligence på leverantörssidan. Det är en tjänst som vi upplever att allt fler företag efterfrågar mot bakgrund av den kommande lagstiftningen om hållbarhetsredovisning, tillägger Maria-Pia Hope.

Varför är advokater lämpliga som krishanterare?

– Processrättare som förbereder en tvist har i alla år samlat in all information i en fråga, sållat bort det som är irrelevant och dragit slutsatser av den information som finns kvar. Advokater som tillsätts som oberoende utredare arbetar på i stort sett samma sätt. Görs utredningen av en advokat omfattas dokumenten dessutom av advokatsekretess, säger Jan Dernestam.

För Delphi är det liksom för övriga byråer vi har varit i kontakt med god lönsamhet och stor efterfrågan på flertalet av de tjänster som byrån erbjuder. Hos dem är efterfrågan särskilt stor på rådgivning inom it-juridik, integritetsfrågor och immaterialrätt. Klienterna vill till exempel veta hur personuppgiftslagen fungerar, vilket slags register det är tillåtet att ha och hur marknadsföringen ska utformas för att inte kränka någon.

– Vi har fått ett tekniksamhälle i större utsträckning. Då blir den här typen av juridik viktigare, säger Delphis styrelseordförande och tidigare managing partner Stefan Erhag.

Procentuellt sett ökar efterfrågan mest på regulatoriska tjänster hos Gernandt & Danielsson.

– Den enorma regulatoriska lagstiftning som har kommit efter bankkrisen innebär att finansiella företag måste följa ett omfattande regelverk. Det driver otroligt mycket juridik, säger Manfred Löfvenhaft, managing partner på Gernandt & Danielsson.

Hos DLA Piper har efterfrågan på rådgivning kring personuppgiftshantering ökat enormt på ett par år.

– Det är en kombination av ny lagstiftning och ökad medvetenhet om behovet av skydd för integriteten, säger Gustaf Reuterskiöld.

I dag är det sammanfattningsvis goda tider för de affärsjuridiska byråerna. Under krisåren 2007–2008 var lönsamheten också god. Men då var juristerna i stället ofta involverade i rekonstruktioner och i att sälja ut tillgångar så fort som möjligt.

Hur konjunkturen utvecklas framöver är svårt att sia om.

– Ännu så länge ser 2016 bra ut. Men flyktingvågen, Brexit, situationen i Kina och Ryssland samt spänningarna inom Europa är sådant som kan vända upp och ner på saker och ting väldigt snabbt, säger Jan Dernestam.

En förändring de senaste fem åren är att de affärsjuridiska byråerna har fått allt mer komplexa uppdrag.

En förklaring till utvecklingen är att många av byråernas klienter har byggt upp stora avdelningar med bolags­jurister som nu själva hanterar återkommande juridiska frågor som exempelvis små företagsförvärv, enklare finansieringsfrågor och rättsutredningar.

– Det har lett till att vi har fått mer utrymme för mer komplexa ärenden. Klienterna behöver ju fortfarande hjälp med de största transaktionerna och de svåraste tvisterna. Och vi sitter på den spjutspetskompetens som de efterfrågar, säger Jan Dernestam, som ser mycket positivt på att uppdragen har blivit mer komplexa.

– I 30 år har vi sagt att vi vill ägna oss åt high end-juridik, därför att det är bättre betalt. Och där har vi hamnat nu, säger han.

Eva-Maj Mühlenbock är av uppfattningen att bolagens juristavdelningar successivt har vuxit sedan Sverige blev medlem i EU 1995.

– Tidigare gjorde man affärer och skrev avtal inom näringslivet utan att några jurister var inblandande. Inte minst de komplexa EU-reglerna har gjort att företagens behov av internt juridiskt kunnande har ökat, säger hon.

Ökad specialisering

För att möta klienternas efterfrågan på allt mer komplex rådgivning har juristerna på de affärsjuridiska byråerna blivit mer specialiserade.

– Vi har blivit mer professionella. Den som arbetar med konkurrensrätt i dag gör det på heltid för att kunna hålla sig à jour med förändringarna på området och vara påläst om de senaste avgörandena. För tio år sedan kunde du arbeta med flera rättsområden, säger Eva-Maj Mühlenbock.

Samtliga byrårepresentanter som vi har talat med beskriver specialiseringen som en utveckling på både gott och ont.

– För klienterna är det en fördel att kunna få spetskompetens. Men som rådgivare är det bra att kunna lite om mycket för att kunna fånga upp vilka problem klienten egentligen har, säger Stefan Erhag.

Manfred Löfvenhaft lyfter också fram att det finns risker med att unga biträdande jurister specialiserar sig väldigt tidigt på ett rättsområde.

– Dels får de sämre förståelse för helheten om de blir väldigt specialiserade på ett område, dels är det en nackdel om marknaden svänger och efterfrågan på just den aktuella specialistkunskapen minskar, säger han.

För att undvika en alltför snäv specialisering ser stora och medelstora affärsjuridiska byråer i allmänhet till att juristerna till en början får vara med i minst två verksamhetsgrupper för att åtminstone kunna hantera två rättsområden.

– Vi ser numera till att unga nyanställda jurister får möjlighet att rotera mellan olika avdelningar. Vi försöker också se till att varje jurist har två juridiska ben att stå på. Det är lärorikt och gör att man blir uppmärksam när varningsklockor ringer. Det är viktigt att inte bli för smal. Då kan man missa viktig information som rör ett annat rättsområde än det man är specialiserad på, säger Eva-Maj Mühlenbock.

Större förväntningar

Affärsjurister förväntas i dag inte enbart ha spetskompetens när det gäller juridiken, de förutsätts även vara väl insatta i klientens bransch – känna till konkurrenterna och gällande marknadspraxis.

DLA Piper har bildat grupper med jurister som har specialiserat sig på olika branscher. En jurist är normalt inläst på en eller två branscher. Det kan handla om alltifrån fastighetsbranschen till energi, media och life science.

– Vi får en bättre förståelse för klientens verksamhet och kan lämna bättre råd. Det är en bra utveckling för klienterna. Men det är roligare även för oss att förstå i vilken miljö våra råd ska användas, säger Gustaf Reuterskiöld.

Juristerna håller sig uppdaterade om vad som händer i ”deras” branscher bland annat genom att ha djupare kontakter med branschforum, ta del av branschmedia och annan omvärldsbevakning mot de branscher de arbetar med.

Men det är inte bara kraven på branschkunskap som har ökat. Eva-Maj Mühlenbock och flera av de andra byråernas managing partners upplever att klienterna generellt har större förväntningar på de affärsjuridiska advokatbyråerna i dag än för fem år sedan.

– Kraven på tillgänglighet och återkoppling har definitivt ökat. Klienterna blir inte förvånade om de får återkoppling väldigt snabbt, det förutsätts, säger hon.

Manfred Löfvenhaft tycker att den största förändringen som har skett på senare tid är att klienternas krav på snabba svar har ökat.

– De kräver ofta omedelbart svar på sina frågor. Det gör att efterfrågan på senior rådgivning blir allt större, säger han.

Kravet på snabbhet gör att det blir svårare för de yngsta biträdande juristerna att aktivt delta i rådgivningen.

– De behöver ju lite mer tid för att förbereda ett skarpt råd. När svaren förväntas komma direkt blir det svårare för dem att vara med i den yttersta frontlinjen, säger Manfred Löfvenhaft.

Han upplever att kraven på extremt snabba svar började komma i samband med finanskrisen 2007–2008, och att utvecklingen har hållit i sig.

– I en kraftig nedgång när väldigt mycket står på spel går man direkt på den seniora rådgivningen. Men efter krisen är frågorna fortfarande sådana att få har tid att vänta på svar, säger Manfred Löfvenhaft och tillägger att det i en budstrid kan handla om frågor av arten: ”För tio minuter sedan kom en annan budgivare med en pressrelease, hur ska vi agera nu?”

Fler upphandlingar

Enligt Eva-Maj Mühlenbock har affärsjuridiska tjänster upphandlats i många år, men hon upplever att det har blivit betydligt vanligare de senaste fem åren i takt med att de som köper tjänsterna har blivit mer professionella.

– Storbolagens juristavdelningar har blivit väldigt proffsiga. De gör marknadsundersökningar och tar in offerter innan de bestämmer sig för att lägga ett uppdrag hos en byrå. Det är inte alls säkert att de väljer samma byrå nästa gång de har behov av juridisk rådgivning.

Eva-Maj Mühlenbock väljer att se utvecklingen som en sporre.

– Vi får anstränga oss lite extra. Om vi lyckas vara lika bra som samtliga nischbyråer på alla våra verksamhetsområden finns det inget behov för klienterna att vända sig till någon annan byrå, säger hon.

Maria-Pia Hope instämmer i att det har blivit vanligare att affärsjuridiska tjänster upphandlas.

– Det är en naturlig del av professionaliseringen hos företagen och i grunden välkommet. Det betyder att vi hela tiden måste utvecklas och hålla oss på tå. Samtidigt sätter det ljuset på vilka uppdrag som passar för den enskilda byråns strategi, säger hon.

Stefan Erhags erfarenhet är också att stora klienter upphandlar tjänster i större utsträckning än tidigare, vilket delvis har påverkat den egna verksamheten.

– Vi lägger ner mycket tid på att presentera oss och göra ett bra bakgrundsjobb när det gäller vad klienterna vill ha. Blir man inbjuden till en pitch gör man den. Tiden när man satt och väntade på att klienten skulle ringa är sedan länge förbi, säger han.

Det är dessutom vanligt att stora klienter har fler än en leverantör av juridiska tjänster.

– De vill inte vara helt beroende av en enda rådgivare. Förr eller senare blir det en jävssituation och då är det bra för klienten att kunna vända sig till någon annan som också känner till deras verksamhet, säger Gustaf Reuterskiöld.

Att det har blivit vanligare med upphandlingar har också lett till en ökad prispress, erfar Stefan Erhag. Maria-Pia Hope tycker dock att det har skett en förändring när det gäller kundernas försök att få ner priserna.

– Nu ser vi att klienterna hellre betalar mer för att få ett resultat som bättre motsvarar deras förväntningar. Delvis beror detta på att upphandlingsprocesserna har professionaliserats. Företagen har insett att det inte enbart går att låta inköpsavdelningen sätta ramarna för köp av juridiska tjänster. Man involverar i stället slutanvändarna i organisationen i större utsträckning än för några år sedan, säger hon.

Eva-Maj Mühlenbock har varken nu eller tidigare märkt att klienterna försöker spela ut byråerna mot varandra genom direkt prispress. Men indirekt upplever hon att priserna pressas genom att klienterna förväntar sig att mer ska ingå i priset än tidigare.

– Klienterna kan till exempel förutsätta att vi regelbundet ska erbjuda utbildning, presentera ny lagstiftning, som vi inte får betalt för. Det uppfattas som en service som ingår i priset.

Ökad rörlighet

För femton år sedan var det omöjligt att få en anställning på en advokatbyrå utan att ha suttit ting. I dag är tingsmeritering sällan ett krav, men flera av dem som vi har intervjuat lyfter fram tingstjänstgöring som något mycket värdefullt.

– Det ger en domstolsvana som man har oändligt stor nytta av, särskilt om man avser att processa. Jag tillhör dem som tycker att det borde ingå i juristutbildningen att sitta ting i ett år, säger Eva-Maj Mühlenbock.

Hon berättar att rörligheten i branschen har ökat betydligt på senare år. En förklaring till det är att många unga jurister börjar på en advokatbyrå för att sedan vara tjänstlediga i ett och ett halvt år för att sitta ting.

– De unga väljer ofta att börja på byrå direkt i stället för att först sitta ting. Har de arbetat på byrå får de sedan räkna bort ett halvår av tingstjänstgöringen, säger Eva-Maj Mühlenbock.

Fyra av fem av dem som Manfred Löfvenhaft anställer är inte tingsmeriterade.

Advokatbyrån blir på så sätt deras första riktiga arbetsplats.

– Vi är inte bara en arbetsgivare utan även en utbildningsinstitution på ett tydligare sätt än tidigare. De som har suttit ting är utan tvekan attraktiva som arbetskraft. Det märks ofta att de har två års längre erfarenhet, säger han.

En trend är också att unga jurister lämnar advokatkåren efter två, tre år för att i stället bli bolagsjurister.

– Ofta går de till klientbolag och blir duktiga uppköpare av våra tjänster. Men det är klart att jag gärna skulle vilja behålla dem lite längre, säger Manfred Löfvenhaft.

Han tror att anledningen till att de går över till bolagen är att de vill se något nytt.

– Många har kommit direkt till en advokatbyrå och är sugna på att se hur det ser ut på andra sidan. Det är trivsamt och utvecklande att prova något annat.

Stefan Erhag upplever också att unga jurister i dag är mer flexibla än för tio år sedan.

– De vill prova olika saker innan de vet var de till slut ska landa. En del börjar på byrå för att sedan sitta ting och därefter börja jobba som bolagsjurister. Jag tror att det är en generationsfråga, säger han.

Sekreterare har blivit assistenter

En annan förändring som skett på senare tid är att byråernas sekreterare, som numera kallas assistenter, har blivit färre till antalet och fått andra arbetsuppgifter. För 30 år sedan var det inte ovanligt att varje advokat hade en egen sekreterare. Till sekreterarnas uppgifter hörde att göra reseräkningar, fakturera och skriva ut meddelanden som advokater och biträdande jurister hade dikterat.

– I dag skriver juristerna avtal, mejl och annat själva. Assistententera gör allt ifrån att hjälpa till med att ta fram uppgifter till rättsutredningar till att hjälpa till med it. De är väldigt kompetenta och allround, säger Eva-Maj Mühlenbock på Lindahl, där det i dag går upptill åtta jurister på en assistent.

Hos Mannheimer Swartling delar upp till 14 jurister på varje assistent. Rollen som traditionell sekreterare försvann hos dem när de för åtta år sedan omstrukturerade hela supportorganisationen och specialiserade dem i mycket högre utsträckning.

– Vi ville kunna tillhandahålla mer kostnadseffektiva lösningar till våra klienter. Och vi har sänkt kostnaderna för administration rejält sedan 2008 trots att vi numera har en mycket högre servicenivå från vår supportorganisation, säger Jan Dernestam.

Vinge har däremot inte dragit ner på sina assistenter.

– Vår uppfattning är att assistenter är viktiga medlemmar i teamet. Teamarbete är utgångspunkten för att ge klienterna en kostnadseffektiv och ändamålsenlig rådgivning. Vi tror inte på en modell där specialister sköter administrativa arbetsuppgifter som vi till exempel ser i sjukvården. Det blir i slutänden dyrare för klienterna, säger Maria-Pia Hope.

Varaktiga klientrelationer

De affärsjuridiska byråer som vi har varit i kontakt med är eniga om att det är särskilt värdefullt om klienterna väljer att samla all sin juridik hos just dem.

– Då kan vi bygga upp och förstärka vår know-how och bli riktigt kunniga, eftersom vi får möjlighet att jobba med många olika slags rättsfrågor inom en viss bransch, säger Eva-Maj Mühlenbock.

Lindahls klienter motsvarar svenskt näringsliv i tvärsnitt och är jämt fördelade över olika branscher, men klienterna återfinns särskilt i de teknikintensiva branscherna.

DLA Piper, vars klientstock består av både nationella och internationella klienter, anser i likhet med övriga intervjuade, att de klienter som byrån har långvariga relationer med är särskilt betydelsefulla.

– Globala klienter som använder oss i många länder och utnyttjar hela vårt koncept är viktiga, säger Gustaf Reuterskiöld.

Jan Dernestam välkomnar också långvariga klientrelationer men betonar samtidigt att Mannheimer Swartling inte är den bästa byrån för alla klienter – och att det inte handlar om snobbism. Byråns primära kundgrupp är de största svenska och internationella företagen.

– Vi är till för de största transaktionerna, de svåraste tvisterna och de största klienterna. Vårt system är så pass dyrt att driva till följd av vår specialisering och vidareutbildning att det inte är kostnadseffektivt för en mindre klient att anlita oss för ett enkelt ärende, säger Jan Dernestam.

Timtaxa dominerar

Advokater har historiskt sett tagit betalt per nedlagd timme. Men det har blivit vanligare att klienterna ofta antingen vill ha en kostnadsuppskattning, ett takpris eller ett fast pris, berättar Eva-Maj Mühlenbock.

Jan Dernestam berättar också att klienterna ställer allt högre krav på transparens när det gäller prissättningen.

– Vi börjar nästan aldrig arbeta med ett ärende där priset kommer som en överraskning för klienten. Vid företagsförvärv, finansiering eller någon annan transaktion har vi nästan alltid kommit överens om ett pris i förhand, säger han.

Även Maria-Pia Hope berättar att klienternas krav på transparens har ökat.

– Det är sällsynt att vi inte har en detaljerad diskussion om förväntningar, kostnader och olika moment i processen innan vi inleder ett större projekt, säger hon.

Gustaf Reuterskiöld har också noterat att klienterna i betydligt större utsträckning i dag än för några år sedan vill veta vad juridiken i en affär kommer att kosta innan en transaktion görs. Det har gjort att ärendena handläggs mer effektivt än tidigare.

– Vi har blivit bättre på att definiera vad vi förväntas leverera, framför allt när det gäller transaktioner. Därmed kan vi bemanna ärenden på ett bättre sätt. Projektledningen har blivit bättre, säger han.

DLA Piper använder olika prismodeller för olika uppdrag och försöker anpassa sig till klienternas önskemål. Men i processer tar de oftast ut ett klassiskt timarvode utifrån nedlagd tid.

– När uppdraget inte är fördefinierat är det väldigt viktigt att vi redogör för vad vi har gjort och varför, säger Gustaf Reuterskiöld.

För en väl definierad uppgift, som att ta fram ett standardavtal, kan de däremot ge ett fast pris.

Hos Delphi och Gernandt & Danielsson är basen för arvodet nedlagd tid och klientnyttan.

– Det är svårt att bestämma ett fast pris, eftersom man ofta inte vet hur omfattande ett arbete blir innan det har påbörjats, säger Manfred Löfvenhaft.

Ökad konkurrens

Eva-Maj Mühlenbock berättar att konkurrensen om klienterna har ökat. Och att konkurrensen kommer från såväl andra nationella byråer som utländska byråer. Om ett engelskt bolag förvärvar ett svenskt bolag är det inte alls ovanligt att en engelsk advokatbyrå får uppdraget.

– För tio år sedan fanns det inte på kartan att en engelsk advokatbyrå skulle kunna göra det förvärvet. Då hade det engelska bolaget kopplat in en svensk byrå som företrädde dem. Vi måste visa att det i ett sådant fall är bättre att vända sig till en nationell advokatbyrå som kan det nationella rättssystemet, säger hon.

Den nationella konkurrensen beskriver Eva-Maj Mühlenbock också som grynhård.

– Även om det smärtar att säga så finns det många skickliga aktörer som kan sin sak ungefär lika bra som vi, säger hon.

Även Vinge märker av att konkurrensen från såväl inhemska som utländska byråer har ökat inom vissa områden. Men Maria-Pia Hope betraktar konkurrensen som hälsosam.

– Konkurrensen gör att vi hela tiden måste bedriva ett förbättringsarbete och blir mer professionella och effektiva. Samtidigt kan de ledande svenska byråerna hävda sig bra. För vår del kommer runt 40 procent av uppdragen från utlandet. Våra jurister är med andra ord vana vid att arbeta i komplexa projekt av cross border-karaktär. Vi framhärdar ofta med framgång att det är bäst att låta projekt med centrala svenska element styras av svensk rätt – det är praktiskt enklare och därmed ofta bättre. Våra svenska klienter stöttar inte oväntat i denna slutsats, säger hon.

Mannheimer Swartling konkurrerar främst med stora amerikanska och engelska affärsjuridiska aktörer om de största tvisterna och ärendena, men understryker att konkurrensen även kommer från andra håll.

– De anglosaxiska byråerna har enorma resurser. De är våra största konkurrenter, eftersom vi är intresserade av samma segment klienter. Därtill anställer revisionsbyråerna jurister. Dem ser vi inte som konkurrenter ännu men de har väldigt stora ambitioner att bli en central aktör på marknaden. Den nationella konkurrensen är också tuff. Där slåss vi om de mindre transaktionerna och ärendena, säger Jan Dernestam.

För att matcha de anglosaxiska byråerna utbildar Mannheimer Swartling sina jurister och trimmar sina processer. Men engelsk lag är en stor utmaning.

– De engelska firmorna är extremt duktiga på att övertyga klienter och motparter om att engelsk lag bör styra olika avtal. Och den engelska lagstiftningen är förutsägbar och smidig, säger Jan Dernestam.

Men det finns stora fördelar med att använda svensk lagstiftning och anlita en svensk affärsjuridisk byrå, framhåller Dernestam.

– Det är kostnadseffektivt att använda svensk lagstiftning. Och svenska domstolar håller väldigt hög klass. Framför allt finns en stor erfarenhet vid Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut.

Delphi upplever att den främsta konkurrensen kommer från inhemska byråer.

– Vi jobbar inte så mycket med de allra största transaktionerna. Därför upplever vi inte så stor konkurrens från engelska och amerikanska byråer, säger Stefan Erhag.

Den inhemska konkurrensen kommer i dag från fler håll än tidigare – förutom från de stora byråerna från mindre nischade byråer. Stefan Erhag tror att konkurrensen från nischbyråerna på sikt kan leda till att de större byråerna överger vissa områden för att satsa bredare.

– Vi vill ha spetskompetens inom de områden som vi är verksamma. Är vi inte tillräckligt duktiga på ett visst område ska vi kanske inte arbeta med det. På exempelvis det skatterättsliga området kan det på sikt bli svårt att konkurrera med revisionsbyråer, säger han.

Samarbete med konkurrenter

Att en utländsk advokatbyrå kan vara en bitter konkurrent ena dagen och en nära och viktig samarbetspartner nästa dag vittnar flera av dem vi intervjuat om.

– Om vi ska hjälpa en svensk klient att förvärva ett bolag i exempelvis Tyskland tar vi hjälp av en tysk advokat, säger Eva-Maj Mühlenbock.

Bilden delas av Jan Dernestam.

– När våra nordiska klienter gör affärer runt om i världen leder vi ärendet, är projektledare. Men lokala advokatbyråer måste hjälpa till med lokala frågor där vi inte har något eget utlandskontor. Vi måste jobba så tajt med den lokala byrån att vi kan hålla en lika högkvalitativ service som om det vore vårt eget kontor, säger han.

Olika syn på utlandsnärvaro

Vinge, som tidigare hade sex kontor utomlands för att kunna serva svenska klienter med utländsk lokal juridik, har de senaste tio åren ändrat strategi och lagt ner utlandskontoren.

– Stora skandinaviska företag befinner sig i en annan utvecklingsfas nu än för 20 år sedan. De behöver inte oss för att hålla i handen när de ger sig ut i världen – de är redan där, men vill inte sällan ha vår syn på exempelvis vem i Tyskland som är bäst på lagstiftning om personuppgifter eller en komplex patentfråga. Vår roll är att se till att våra klienter får rådgivning från en byrå som matchar vår svenska kompetens och vårt bemötande – och det valet kan skilja sig åt beroende på område, säger Maria-Pia Hope.

Lindahl har också valt bort att etablera sig utomlands.

– Vår uppfattning är att våra klienter inte kräver vår närvaro i något annat land. Det är klienternas efterfrågan som skulle vara skälet till att gå in på en annan marknad. Vi samarbetar däremot nära med de bästa lokala advokatbyråerna runt om i världen. Då fungerar vi som projektledare för våra klienter, säger Eva-Maj Mühlenbock.

Mannheimer Swartlings strategi har däremot alltid varit att följa klienten, det vill säga att finnas på plats med ett eget kontor i de länder där klienterna främst gör affärer. Byrån har fyra kontor i Sverige och sju utomlands.

DLA Piper, som också hör till de byråer som tycker att det är viktigt att finnas på plats i de länder klienterna finns, har omkring 80 kontor i mer än 30 länder.

– Vi har också samarbetsbyråer i länder där vi inte har kontor. Men det är extremt sällan vi behöver gå utanför vår egen byrå. Våra lokala byråer är starka och kan den lokala marknaden, säger Gustaf Reuterskiöld.

Risk för jäv

Manfred Löfvenhaft på Gernandt & Danielsson, som har cirka 100 personer anställda, varav ungefär 20 är delägare och 50 är biträdande jurister, anser att en advokatbyrå med 50 jurister kan leverera vilket slags service som helst i alla transaktioner som förekommer på den svenska marknaden. Ändå har byrån en ambition att nettorekrytera 5–8 personer per år.

– En advokatbyrå måste vara en växande organism för att kunna rekrytera arbetskraft. Ser unga jurister att en organisation inte växer och att det inte finns möjlighet att bli delägare söker de sig till andra byråer där de kan göra karriär. Jag tror att miljön blir trist på en byrå om man måste ”putta ut” någon för att själva kunna avancera. Tillväxt, inte storleken, är centralt för advokatbyråer, säger Manfred Löfvenhaft.

Lindahl har 370 anställda, varav 260 är jurister. Eva-Maj Mühlenbock har svårt att bedöma om det finns någon övre gräns för hur stor byrån kan bli.

– Storleken är inget egenintresse. Vi växer i den takt som våra klienter efterfrågar våra tjänster. Vi utökar med ytterligare rättsområden om och när våra klienter har det behovet, säger hon.

Men i takt med att verksamheten växer ökar risken för jäv.

– Sverige är ett litet land. Det är oerhört vanligt att vi får avstå ärenden på grund av jäv, säger Eva-Maj Mühlenbock och får medhåll av övriga byråer vi har varit i kontakt med.

Enligt Jan Dernestam är konfliktfrågan det enda som kan sätta stopp för hur stor en byrå kan bli. Mannheimer Swartling, som har 600 anställda, 400 av dem jurister varav 90 är delägare, tackar i dag nej till omkring en tredjedel av alla företagsförvärvsärenden på grund av jäv.

– Väldigt ofta när vi får en förfrågan hjälper vi redan en konkurrent. Då kan vi inte ta det nya ärendet, säger han.

För att svenska affärsjuridiska byråer ska kunna arbeta på samma villkor som och konkurrera med engelska och amerikanska byråer vill Jan Dernestam se en förändring när det gäller frågan om informerat samtycke.

– Vi skulle vilja omfattas av samma regler som de stora engelska och amerikanska advokatfirmorna som gör stora affärer i Sverige utan att ha något kontor här. Som det är i dag har vi helt olika spelregler trots att vi agerar på samma marknad, säger han.

Även Maria-Pia Hope anser att konkurrensen från utländska byråer är skev.

– I samband med så kallade ”controlled auctions” anser utländska byråer att de kan agera för mer än en köpare i svenska förvärvsprojekt. Det snedvrider konkurrensen och vi skulle välkomna en översyn av reglerna, säger hon.

Fler nischbyråer

Eva-Maj Mühlenbock ser inga tecken på att vi får se fler sammanslagningar mellan byråer framöver. En tendens är snarare att seniora advokater lämnar storbyråerna för att starta konkurrerande nischbyråer.

– I många fall handlar det nog om att de har uppnått pensionsåldern och då kan de enligt delägaravtalet inte fortsätta som delägare. Det kan också vara en önskan om att driva verksamhet på ett annat sätt än de stora advokatbyråerna, säger hon.

Stefan Erhag upplever också att fler mindre nischbyråer har tillkommit på marknaden.

– Alla vill inte vara på en stor byrå. Jag tror att man lättare kan styra över sin egen tid på en mindre arbetsplats än på de stora byråerna, säger han.

Maria-Pia Hope håller med och konstaterar att flertalet större byråer sannolikt tillämpar striktare ”performance management” i kölvattnet på finanskrisen och branschens professionalisering.

– Vi är tydliga med de krav vi ställer på våra delägare, och dessa passar inte alla. Samtidigt finns det en stor förståelse för att kraven finns. Samtalen om att gå skilda vägar sker i god anda, säger hon.

Men segmenteringen och de ökade kraven på specialisering kan, enligt Jan Dernestam, göra att vissa byråer känner ett behov av bli större för att klara konkurrensen. Det kan i sin tur medföra att det framöver blir vanligare med sammanslagningar.

Den 1 februari gick DLA Nordic ihop med DLA Piper, och hör därmed till de affärsbyråer som går mot strömmen.

– Vi tror att det här är det bästa sättet att möta konkurrensen i framtiden. Det ger många synergieffekter och möjlighet till kompetensöverföring. Vi har enormt mycket know-how inom byrån. Det är oslagbart i många avseenden, säger Gustaf Reuterskiöld.

Sammangåendet var ett led i anpassningen till en ­förändrad omvärld och ett sätt att möta den nya efterfrågan.

– I takt med att svenska bolag bygger upp egna stora juristavdelningar minskar den lokala svenska marknaden. Men de större bolagen har svårt att hantera transaktioner över många jurisdiktioner, vilket är fallet när de har projekt i flera länder samtidigt. Nu kan vi hjälpa dem med mer komplexa uppdrag som sträcker sig över flera länder, säger Gustaf Reuterskiöld.

Olika system för vinstdelning

Jan Dernestam berättar att Mannheimer Swartling har ett rent så kallat lock step-system, där alla delägare delar lika på vinsten.

– Oavsett om man är delägare hos oss i Helsingborg, Stockholm, Hongkong eller Shanghai delar vi exakt lika på vinsten, säger han.

Enligt Jan Dernestam är fördelen med systemet att det inte förekommer någon intern konkurrens om uppdragen.

– Anlitar man oss har man tillgång till hela byrån. Alla klienter är byråns klienter. Vi sätter alltid ihop det team som passar klientens önskemål bäst. Ingen frestas att själv ta ett uppdrag för att kunna tjäna pengar. Laget kommer före jaget. Det är nästan tabu att säga ”min klient”.

En nackdel med att dela helt lika skulle kunna vara att ”free riders” utnyttjade systemet.

– Teoretiskt finns en risk för att även de som inte presterar får lika stor del av vinsten. Men problemet med jurister är typiskt sett inte att de är underpresterande. Alla jobbar snarare för mycket än för lite, säger Jan Dernestam.

Lindahls och Delphis vinstdelningsmodell är också ett likadelningssystem.

– Systemet främjar att var och en gör det som han eller hon är bäst på. Vi försöker alltid allokera arbetet som kommer in från klienter till den som är bäst lämpad att utföra det. Klienterna får den bästa hjälpen och vi växer på ett bra sätt, säger Stefan Erhag.

Det finns för- och nackdelar med alla system, poängterar Eva-Maj Mühlenbock. Enligt henne innebär ett true partnership-system en sporre som också kan kännas väldigt kravfylld.

– Det finns ingen större press än den man sätter gemensamt på varandra. Fördelarna med att arbeta mot ett gemensamt mål överväger dock, säger hon.

Som vinstdelningssystem använder såväl Vinge och Gernandt & Danielsson som DLA Piper en kombination av likadelningssystem och prestationssystem, där extraordinära insatser premieras.

– Prestation premieras på ett bra sätt i det här systemet. Ett likadelningssystem tror jag skulle kunna leda till spänningar mellan dem som presterar mer och dem som presterar mindre, säger Manfred Löfvenhaft.

Gustaf Reuterskiöld anser att systemet ger delägarna större frihet än ett rent likadelningssystem.

– Ibland vill man jobba mycket. Under andra perioder i livet kan man inte göra det. I ett true partnership-system, där alla delar lika, är det svårt att gå ner i tid en längre tid. Jag antar att det blir svårt att motivera sin resultatandel om man år efter år inte levererar lika mycket som övriga delägare.

Maria-Pia Hope håller med och tillägger:

– Att ett meritokratiskt vinstdelningssystem e contrario skulle leda till någon form av huggsexa om klienterna är en seglivad svensk myt. Advokatbyråklienter kräver självklart att det bäst lämpade teamet ska hantera deras viktiga uppdrag oavsett vem det första telefonsamtalet går till. Om det inte sker är man snabbt ute ur leken, säger hon.

”Underutbud på duktiga jurister”

Enligt Manfred Löfvenhaft är konkurrensen om unga duktiga jurister minst lika stor som konkurrensen om uppdragen.

– Alla advokatbyråer har en ökad omsättning och säljer fler timmar. Det gör att vårt behov av unga jurister är väldigt stort. Det är ett underutbud på duktiga jurister, därför blir det hård konkurrens om dem som finns, säger han.

Dessutom har konkurrensen om talangerna ökat från andra aktörer. För tio år sedan toppade ett arbete på en advokatbyrå önskelistan hos dem som tagit sin jur. kand. I dag konkurrerar byråerna förutom med varandra också med storbolagens juristavdelningar, frivilligorganisationer som Amnesty och myndigheter om nyutexaminerade duktiga jurister.

– Vi har fortfarande förmånen att ha väldigt många sökande till våra tjänster. Men det finns en större skepsis att söka sig till advokatbyråerna än tidigare, säger Eva-Maj Mühlenbock.

Hon tror att förklaringen är att det går märkliga rykten om branschen.

– Det sägs att på affärsbyråerna bryr man sig bara om att tjäna pengar, att juridiken inte är rolig och att det är vassa armbågar kollegor emellan. Men det är ju tvärtom. Vi jobbar mycket i team och supportar varandra, säger Eva-Maj Mühlenbock.

Jan Dernestam berättar att Mannheimer Swartling inte har märkt att antalet sökande till lediga tjänster på byrån har minskat.

– Vi har förmånen att vara den största affärsjuridiska byrån. Det är en konkurrensfördel. Ungefär hälften av alla som tar en jur. kand. i Sverige söker hit. Och det är bra kvalitet på många av dem, säger Jan Dernestam.

Inte heller på Vinge har inflödet ansökningar minskat de senaste fem åren. En viss omsättning på personal är det, men det menar Maria-Pia Hope är en del av affärsmodellen.

– Vi är mycket ofta en språngbräda till många andra karriärer. Vi känner en stor stolthet över de jurister som lämnar oss för att få fantastiska jobb på andra spännande arbetsplatser. Vi ser det som ett viktigt bidrag till näringslivet och rättsväsendet att utveckla unga jurister, säger hon.

Delphi berättar att byrån har lyckats rekrytera duktiga medarbetare, men att det inte kommer in lika många ansökningar som tidigare.

– Det är bara 30 procent av alla juriststudenter som söker sig till advokatbranschen. Det är klart att konkurrensen med de andra byråerna är tuff, säger Stefan Erhag.

Han tror att många jurister väljer bort advokatbanan för att i stället bli bolagsjurister.

En anledning är, enligt Erhag, att det finns en skev bild av hur det är att arbeta på en byrå.

– Det finns en felaktig bild hos studenterna att det, framför allt på de större byråerna, inte går att ha ”life balance”. Men vi har ett otroligt fritt och flexibelt jobb, säger han.

En annan felaktig uppfattning som finns är, enligt Stefan Erhag, att affärsjurister ständigt förväntas vara tillgängliga.

– Händer det något måste man vara tillgänglig, men ibland behöver man inte alls vara tillgänglig. Vi jobbar ju inte alltid dygnet runt sju dagar i veckan, säger han.

Gustaf Reuterskiöld berättar också att antalet sökande till byrån inte ökar trots att allt flera jurister utexamineras från landets juristutbildningar. Han tror också att det kan vara ett resultat av att advokatyrket har tappat i status och fått sämre rykte.

– Det sägs att arbetsdagarna är väldigt långa och att det är svårt att förena arbetsliv med familjeliv. Därför blir nog många bolagsjurister i stället. Men om det är rationellt vet jag inte. Det finns många som har gått från advokatbyrå till att bli bolagsjurister utan att nödvändigtvis arbeta mindre.

Gustaf Reuterskiöld anser att advokatbranschen som helhet måste bli bättre på att marknadsföra alla fördelar som är förenade med att vara advokat.

– Det är ett flexibelt arbete, du kan i stor utsträckning påverka var och hur mycket du vill arbeta. Den långsiktiga friheten, möjligheten till utvecklingen och de varierande uppgifterna tycker jag att man ska framhålla för att göra advokatyrket mer attraktivt, säger han.

Samtliga intervjuade affärsbyråer introducerar biträdande jurister i advokatrollen genom att låta dem vara med och träffa klienter på ett tidigt stadium kombinerat med omfattande intern- och externutbildning.

– De kastas ut i skarpt läge direkt och är med och träffar klienter från dag ett. Det är viktigt att de inte sitter instängda och skriver rättsutredningar som någon annan sätter sitt namn på, säger Jan Dernestam.

För få kvinnliga delägare

Andelen kvinnliga delägare hos de sex affärsjuridiska byråer som vi har varit i kontakt med ligger på mellan 10 och 18 procent. Samtliga managing partners som vi har intervjuat är missnöjda med situationen.

– Det är uselt. En homogen grupp som inte återspeglar samhället fattar sämre beslut. En mängd utredningar visar att jämställda företag och företag med mångfald i ledningarna är mer lönsamma, säger Jan Dernestam.

Eva-Maj Mühlenbock tror att en bidragande orsak till att andelen kvinnliga delägare fortfarande är betydligt lägre än andelen manliga är att män och kvinnor inte delar lika på föräldraledigheten. Hos Lindahl är kvinnliga biträdande jurister generellt föräldralediga i ett år, medan männen stannar hemma i sex månader.

– Män och kvinnor delar inte heller lika på vabbandet efter föräldraledigheten. Kvinnan tar generellt sett ett större ansvar. Det klarar de med ett barn, men när de får sitt andra barn blir det för mycket om det inte är jämställt hemma, säger hon.

Många kvinnor väljer därför, enligt Eva-Maj Mühlenbock, bort advokatkarriären efter att de har fått sitt andra barn.

– Härutöver finns manliga strukturer i vår bransch som vi måste arbeta med, säger hon.

Gustaf Reuterskiöld tror att en anledning till den låga andelen kvinnliga delägare kan vara att branschen uppfattas som manlig med få kvinnliga förebilder.

– Det finns inga enkla svar på varför det ser ut som det gör i branschen, men både män och kvinnor behöver draghjälp i karriären. Och det kan vara svårt för unga kvinnor i branschen att identifiera sig med det som i dag är en typisk delägare. Även byråerna måste nog tänka annorlunda kring delägarrollen i framtiden för att det ska ske en förändring, säger han.

I likhet med flera av de andra affärsbyråerna rekryterar Vinge fler unga kvinnor än män från universiteten. Det gör att andelen kvinnliga delägare långsamt ökar med varje ny kull som kommer in.

– Men vi tycker att utvecklingen ändå går för sakta. Det är viktigt att sätta mål och mäta att de uppfylls – annars riskerar alla goda ambitioner att förbli just sådana. Därför har vi stuckit ut hakan och satt upp ett kvantitativt mål. Fram till 2020 vill vi se att 50 procent av de nya delägarna är kvinnor, säger Maria-Pia Hope och tillägger:

– Vi tror att vi har bra förutsättningar att uppnå målet, och hoppas att andra byråer ska följa efter. Alla rekryterar ju sedan ett decennium tillbaka en majoritet kvinnor i juniora kullar, så det är rimligt att det återspeglas även i de seniora leden. Allt annat betyder ju att vi gör något fel, säger hon.

Enligt en undersökning som fackförbundet Jusek har gjort känner sig tre fjärdedelar av de kvinnliga juristerna förfördelade när det gäller lön och delägarskap. De vi har intervjuat tycker att uppgifterna är både förvånande och bekymmersamma.

– Det gör mig bekymrad att människor känner sig exkluderade – men om det generellt är med rätta eller orätta kan jag inte säga. Hos oss känner jag inte igen det, säger Manfred Löfvenhaft.

Han understryker samtidigt att det inte förekommer någon lönediskriminering hos dem. De första tre åren tillämpas inte individuell lönesättning, alla biträdande jurister tjänar under den perioden lika mycket.

Stefan Erhag känner inte heller igen sig i att kön och etnisk bakgrund skulle ha betydelse för löneutveckling och vilka arbetsuppgifter man får hos dem.

– Vi tar inte hänsyn till kön när vi sätter lön. Men någonstans kommer ju uppgifterna i undersökningen från, säger han.

Fånga talanger

Den stora utmaningen inför framtiden är, enligt flera av de tongivande affärsjuridiska byråerna, att fånga morgondagens talanger. Och övertyga dem om att det är spännande att vara advokat.

– Det är ett yrke som sällan är tråkigt och där man över tiden kan göra många olika saker, säger Maria-Pia Hope.

En annan utmaning är att se till att ligga i framkant och veta vilka slags frågor klienterna kommer att behöva hjälp med framöver – helst innan klienterna själva är medvetna om det.

– Till exempel digitaliseringen gör att verksamheten hos våra klienter snabbt kan ändras radikalt. Det gäller att ha örat mot rälsen och vara redo om och när det plötsligt uppstår ett behov av kompetens på ett nytt område, säger Eva-Maj Mühlenbock.

Annons
Annons