search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Barnkonventionen en succé i Norge

I Norge är barnkonventionen lag sedan 2003. Lagen har enligt norska barnrättskämpar blivit en succé och stärkt barnets ställning. Samtidigt finns fortfarande mycket kvar att göra. Och kanske är det inte lagen i sig som ger resultat – utan vad man gjort efter införlivandet.

Förespråkare för en inkorporering av barnkonventionen i svensk rätt hänvisar nästan mangrant till vårt västra grannland som en förebild och föregångare. I Norge blev barnkonventionen lag år 2003. Då införlivades den i menneskerettsloven. Menneskerettsloven ska ges företräde om det uppstår en konflikt med annan lag.

Norge transformerade också in konventionen i övrig lagstiftning. Samtidigt har man också satsat på att sprida kunskap om barnkonventionens regler till alla som är berörda.

– Vi brukar tala om flera huvudskäl till att barnkonvetionen kan beskrivas som en succé i Norge, säger Elin Saga Kjørholt, jurist och seniorrådgivare hos Barneombudet, den norska barnombudsmannen.

Faktorerna är, enligt Elin Saga Kjørholt, att konventionen fått mycket mer uppmärksamhet efter införlivandet. Dessutom har kunskapen ökat, man har börjat använda barnkonventionen som ett politiskt redskap, och det har kommit allt fler domar som ger vägledning. Framstegen handlar inte minst om två av huvudprinciperna i konventionen, artikel 3 om att barnets bästa ska komma i första rummet och artikel 12 att barn har rätt till information och att bli hörda, berättar Elin Saga Kjørholt.

Precis som i Sverige har norska barn det generellt ganska bra, påpekar Elin Saga Kjørholt. Men för vissa särskilt utsatta barn har barnkonventionens stärkta ställning kommit att betyda mycket.

– Den största direkt rättsliga betydelsen har den nog haft när det gäller ungdomar och kriminalitet, barn i arrest, häkte och fängelse. Sedan har den fått stor betydelse i migrationsrätten, och där tittar man främst på om barnets bästa har tillmätts tillräcklig vikt, säger Elin Saga Kjørholt.

Finns utmaningar

Norge har fått beröm av FN:s barnrättskommitté för införlivandet av barnkonventionen i inhemsk rätt. Samtidigt pekar kommittén i sina rapporter på att konventionen inte fått tillräcklig spridning på lokal nivå. Även Elin Saga Kjørholt betonar vikten av att hela tiden arbeta lokalt med kunskapsspridning. Det finns också en hel del att göra vad gäller barn som inte får den omsorg de behöver av vårdnadshavarna, inom migrationsrätten, barn som frihetsberövas och kring mobbning i skolan, påpekar Elin Saga Kjørholt.

En annan svårighet för att förverkliga barns rätt, som också barnrättskommittén pekat på, är att Norge erbjuder små möjligheter för enskilda barn att klaga på beslut som kränker deras rättigheter. Norge har, i likhet med Sverige, inte ratificerat det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen, om klagorätt för barn. Elin Saga Kjørholt ser behov av ett bättre system för klagomål, kanske via Barneombudet.

– Inom Barnombudet ser vi väldigt många enskilda fall där man skulle behöva få en prövning, säger hon.

I brist på denna klagorätt ser Elin Saga Kjørholt att advokater kan göra viktiga insatser för att tydliggöra lagen.

– I barnrättsmiljöer i Norge finns en grupp advokater som har tagit sig an att driva barns rättigheter enligt konventionen i domstol. Man kan säga mycket om huruvida domstolen är den bästa platsen för att förverkliga barns rättigheter, men det är de facto en plats där man kan använda konventionen. Och när domstolen använder konventionen vet myndigheter att de också kan drabbas av överklaganden och bli föremål för en liknande domstolsprövning, fastslår Kjørholt.

Viktigt att arbeta vidare

Inkorporeringen av barnkonventionen upplevs alltså som en seger för barns rättigheter i Norge. En jämförande studie, genomförd på uppdrag av Barnrättighetsutredningen av fil. dr Johan Vamstad vid Ersta Sköndal högskola, nyanserar slutsatserna något.

Johan Vamstad har jämfört barnkonventionens genomslag i Norge och Finland, som båda inkorporerat konventionen, med Sverige och Tyskland, som alltså hittills inte inkorporerat. Han kan inte se att inkorporeringen i sig stärker barnets ställning. Detta märks i Finland, som inkorporerade barnkonventionen redan 1991 när man ratificerade den. Johan Vamstad skriver:

”Detta till trots går det inte att säga att barnkonventionen skulle ha en starkare ställning i Finland jämfört med Sverige eller Norge fram till 2003. Tvärtom verkar barnrättigheter ha varit ett relativt eftersatt politiskt område vilket delvis men inte enbart kan förklaras av den särskilt allvarliga ekonomiska kris som inföll under åren efter ratificeringen och inkorporeringen i Finland.”

I stället handlar framgångarna för barnkonventionen enligt Vamstad mycket om vad man gör efter en inkorporering, och hur medvetet man arbetar för barnets rätt i samhället. En annan förklaring till att barnkonventionen faktiskt har en stark ställning i alla de studerade nordiska länderna ser Vamstad i en slags nordisk modell som ”ger sig uttryck i både en syn på barnet som en relativt självständig medborgare med egna rättigheter och i en välfärdsmodell som betraktar barn som föremål för angelägna sociala investeringar”.

Ett lyft för barn

Oavsett förklaringen till den norska framgången är Elin Saga Kjørholt på Barneombudet positiv till att Sverige nu också verkar vara på väg att göra barnkonventionen till lag. Hon uppskattar utredningsförslaget om en satsning på kompetensutveckling, något som man sett varit viktigt och är viktigt i Norge.

Kjørholt har sett att det ibland i Sverige ifrågasätts om det verkligen är rätt väg att gå att inkorporera barnkonventionen. Själv är hon, utifrån sina erfarenheter, övertygad om det riktiga i att göra lag av konventionen.

– Vi menar att detta helt klart har förstärkt barns ställning i Norge. Det har blivit ett lyft för barn och barns rättigheter. I barnrättskretsar tror jag att man kan säga att det är en bred enighet om att detta var riktigt och viktigt att göra, sammanfattar hon.