search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Mer att läsa

Att värna folkrätt och mänskliga rättigheter är inte att vara fientlig

Den senaste tidens ökade våld i Israel och Palestina har efter en svensk inrikespolitisk debatt också lett till ett diplomatiskt bråk med Israel, dit utrikesminister Margot Wallström nu inte längre är välkommen. 

Bakgrunden till debatten är höstens palestinska knivattacker mot israeliska soldater och civila och det sätt som förövarna avväpnats på, i flera fall med dödlig utgång.

Den inrikespolitiska debatten och analysen präglas olyckligtvis i allt för hög grad av å ena sidan lojalitet med parterna – Israels regering eller den palestinska myndigheten – å andra sidan av rädslan för att Sverige ska uppfattas som ensidigt. Jag menar att utgångspunkterna i högre utsträckning borde utgå från fakta: folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Oavsett vad parterna säger. Konflikten är inte mellan jämbördiga parter då det är en illegal ockupation.

När Wallström i riksdagen ifrågasatte Israels metoder att försvara sina medborgare mot knivattackerna och lyfte misstankarna om övervåld, proportionalitet och om utomrättsliga avrättningar väckte det starka reaktioner. Inte minst från den israeliska regeringen: ”Det verkar som att hon [Wallström] förväntar sig att Israels medborgare ska blotta sina strupar för dem som försöker att hugga dem”, sade premiärminister Benjamin Netanyahu, och andra ministrar anklagade Sverige för antisemitism och för att stödja terrorism.

Liberalernas partiledare Jan Björklund krävde i tidningen Dagens Industri en förklaring till Wallströms ”häpnadsväckande anklagelser”, som han menade var ett mycket grovt angrepp på Israel: ”Antingen måste hon [Wallström] presentera belägg för den typen av mycket, mycket grova anklagelser hon uttalar mot ett annat land, eller så måste hon förklara varför hon sa så.”

Efter kritiken backade regeringen: ”Utrikesministern har inte sagt att Israel sysslar med utomrättsliga avrätt-ningar”, sade statsminister Stefan Löfven i ett särskilt ­uttalande. I den interpellationsdebatt som senare följde blev utrikesministern själv dock tydligare och efterlyste undersökningar om utomrättsliga avrättningar förekommit.

Det är uppenbart att det förekommit flera knivattacker mot civila israeler. Dessa måste fördömas villkorslöst. Men det finns skäl att kritiskt granska vad som egentligen skett i varje enskilt fall. Oavsett om knivattackerna utgör terrorism eller inte, måste Israel skydda sin befolkning i enlighet med internationell rätt. Även terrorister har rätt att få sin sak prövad i domstol – och inte på gatan.

Men är det taget ur luften att prata om utomrättsliga avrättningar i Israel eller om otillåten och oproportionerlig våldsanvändning? Tyvärr inte. Redan 2006 uttryckte dåvarande utrikesministern Carl Bildt i samband med Gazakriget att ”utomrättsliga avrättningar och urskiljningslöst dödande som drabbar civilbefolkningen måste upphöra”. Och de belägg Jan Björklund nyligen krävt och som regeringen officiellt uttalat sig otydligt om finns dokumenterade av flera seriösa och trovärdiga människorättsorganisationer. Bland dem israeliska B'Tselem, palestinska al-Haq och al-Mezan, samt välkända internationella organisationer som Human Rights Watch och Amnesty International.

Amnesty har exempelvis granskat vad som hände den 17 oktober i Hebron då 18-åriga Fadel al-Qawasmeh, på väg till sitt arbete, dödades av en civil israel. Organisationen ifrågasätter militärens uppgifter om att ynglingen förberedde en knivattack. Den metalldetektor han just gått igenom hade inte varnat och ögonvittnen på plats har uppgett att han inte hade något föremål i händerna.

Den 11 november gick en stor grupp med poliser och militärer in på al-Ahli-sjukhuset i Hebron. En person sköts ihjäl med minst tre skott, bland annat mot huvudet och mot överkroppen. Amnesty betecknar detta fall som en ”uppenbar utomrättslig avrättning”.

I Gaza dödades 18 personer och 917 människor skadades under oktober och november när israeliska soldater sköt med skarp ammunition mot demonstranter.

Även israeliska B'tselem redovisar fem fall som de ser som exempel på ”offentliga, summariska avrättningar på gatan, utan lagstöd eller rättegång”. Människorättsorganisationens verksamhetschef Hagai El-Ad skrev i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 15 december: ”Att fortsätta att skjuta en förövare som redan är skadad och inte längre utgör någon fara är ett överdrivet våld som överskrider vad nöden kräver och är olagligt”. Hagai El-Ad hänvisade till att både Jerusalems polischef och ministern för offentlig säkerhet gjort uttalanden om att misstänkta förövare ”ska dödas”. Hagai El-Ad menade att premiärminister Netanyahus tystnad ”är ett de facto-godkännande” av dessa olagliga handlingar.

Att den israeliska rättsstaten inte fungerar för palestinier vittnar en lång rad av oberoende människorätts­organisationer om. Israeliska Yesh Din har visat att över 90 procent av alla fall av bosättarvåld mot palestinier skrivs av utan åtgärd av det israeliska rättssystemet. Rättsstaten är fundament för en demokrati, och straffriheten är därför djupt problematisk. Internationella rödakorsfederationen är även kritisk till en ny policy kring Israels användande av skarp ammunition även i situationer där liv inte hotas.

Många av dödsfallen eller av de misstänkta utomrättsliga avrättningarna är inte alls kopplade till knivattacker eller misstänkta knivattacker. Under 2015 dödades totalt sett 24 israeler av palestinier samtidigt som 136 palestinier dödades av israelisk polis och militär. Antalet skadade palestinier på Västbanken, östra Jerusalem och i Gaza var 13 589. Samtidigt skadades 350 israeler.

Generalmajor Herzi Halevi, chef för den israeliska militära underrättelsetjänsten, har pekat på den palestinska civilbefolkningens ”desperation och sociala misär” som orsaker till den nuvarande våldsvågen. Familjer bestraffas kollektivt genom att misstänkta brottslingars hem demoleras. EU:s beskickningschefer i Palestina har specifikt varnat för växande våld bland annat som en följd av att Israel ensidigt bygger bosättningar i östra Jerusalem och river palestinska hem, och på grund av förändrade villkor för palestinier att få tillgång till Tempelberget.

Den välkände israeliske författaren Amos Oz skriver i ett öppet brev till stöd för B'Tselem att de senaste våldsdåden är en följd av ockupationspolitiken:

”Jag motsätter mig allt våld mot oskyldiga människor. Men jag förkastar också försöken att koppla den senaste tidens händelser uteslutande på anstiftan eller till ’antisemitism’, medan man inte vill se vad ockupationen med dagligt våld mot miljontals palestinier som berövats sina rättigheter under alla dessa år betyder.”

Självklart ska palestinska parter också kritiseras. Raketbeskjutning från Gaza är krigsförbrytelser. Palestinska myndigheten är till exempel ansvarig i fråga om godtyckliga arresteringar och tortyr.

Att värna folkrätt, rättsstaten och mänskliga rättigheter är inte att vara fientlig – oavsett om det gäller kritik av Israel eller av olika palestinska grupper. Det är olyckligt att det inte finns någon utrikespolitisk enighet om detta.

 

Senior policyrådgivare Diakonia

 

För vidare läsning:

*Mahmoudi, Bring, Wrange på DN debatt 20/10 2014: Den snart 50 år gamla ockupationen betecknas idag som illegal

http://www.dn.se/debatt/ett-erkannande-av-palestina-har-stod-av-var-tids-folkratt/

*B'Tselem, SvD: Tala klarspråk om gatuavrättningar

http://www.svd.se/btselem-tala-klarsprak-om-gatuavrattningar

*Bring, Mahmoudi, Wrange, Forsberg, Aftonbladet 17/12 2015: ”Gatuavrättningar” kan ha förekommit

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/varlden/article21951000.ab

*Amnesty om sjukhuset i Hebron ”uppenbart utomrättslig avrättning”: https://www.amnesty.org/en/latest/news/2015/11/israel-opt-investigate-apparent-extrajudicial-execution-at-hebron-hospital/

*al-Haq ger fler exempel: http://www.alhaq.org/documentation/field-updates-2015/970-al-haq-special-focus-unlawful-killings-of-palestinians-by-israeli-occupying-forces-since-september-2015

Annons
Annons