search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

USA har hamnat på fel kurs

Nancy Hollander och Linda Moreno brukar beskrivas som ”super lawyers”. De tillhör de mest ansedda och välkända brottmålsadvokaterna i USA. De är orädda och räds inte att kritisera bristerna i den amerikanska rättsstaten.

På Advokatdagarna tar de två advokaterna med åhörarna på en resa till ett USA som efter terrorattackerna den 11 september 2001 utvecklats till en stat med en massiv övervakning av världens, inte bara USA:s, medborgare. Ett land som på centrala områden svikit rättsstatens grundläggande principer. Ett land som inrättat ett parallellt system utanför den amerikanska rättsstaten: Guantánamo. Nancy Hollander och Linda Moreno företräder flera av de personer som av USA ses som förrädare.

Vi träffas i Kina-rummet på Grand hôtel dagen efter deras uppskattade föreläsningar på Advokatdagarna. Enligt Nancy och Linda var terroristattackerna i USA den 11 september 2001 startskottet för den dramatiska utvecklingen mot ett på flera områden i grunden förändrat USA som är i dag. Linda har starka minnen av den dagen. Hon var sjuk och låg till säng när hon hörde på radion att Twin Towers, som låg mycket nära hennes advokatbyrå, hade attackerats.

– Jag ringde omedelbart min partner som svarade: ”Jag kan inte prata, jag springer!” Han sprang eftersom det andra tornet höll på att rasa samman just då, berättar Linda.

När hon och några vänner flera veckor senare tog tåget till Lower Manhattan i New York var det en förändrad stad.

– Himlen var disig och gulaktig; det luktade av död. Överallt var det beväpnade soldater. Det var inte i det här landet som jag växte upp. Vi begav oss till en pub i närheten. På teven sändes ett inslag med John Ashcroft, dåvarande justitieminister, säger Linda och berättar vidare:

– Jag minns inte exakt vad han sa men efter att han talat klart vände jag mig mot min partner och sa: ”Chris, livet är över, livet som vi kände har förändrats totalt.” För mig var det en kombination av attacken och justitieministerns svar på attacken, landets högsta brottsbekämpare, som gick ut på att de gamla lagarna var passé och att nu var det nya lagar som skulle gälla. Lagar som innebar att den verkställande makten skulle stärkas radikalt.

Nancy Hollander menar att terroristattackerna visade att USA var sårbart. Samtidigt utnyttjade regeringen attacken som en möjlighet att radikalt stärka presidentens verkställande makt. Det fanns personer som väntade på att något skulle hända, även om de inte visste exakt vad som skulle ske, enligt Hollander.

Nancy och Linda är mycket samspelta och växlar ut och in i varandras svar och berättelser på ett elegant sätt. De utstrålar lugn, värme och professionalism.

USA idag är radikalt annorlunda än före den 11 september 2001. De amerikanska myndigheterna (National Security Agency, NSA, Central Intelligence Agency, CIA, Defence Intelligence Agency, DIA) bedriver en långtgående övervakning av landets och världens medborgare. Nancy Hollander beskriver hur myndigheterna i dag ägnar sig åt telefonavlyssning, övervakar e-post och Facebookkonton, infiltrerar moskéer och aktivistgrupper, tar hjälp av hemliga uppgiftslämnare, skadar journalister och till och med rättvisan.

– De skadar allting eftersom vi inte vet var de är. Men det är inte något tvivel om att de är där någonstans och avlyssnar min telefon, säger hon.

Motargumentet: att myndigheterna i stor utsträckning endast ägnar sig åt att samla in metadata och att det därför inte innebär något större hot mot den personliga integriteten, bemöter Nancy Hollander tvärt:

– Om staten känner till allt möjligt om oss alla då har staten förändrats. Tänk på detta. Bör staten veta mer om sina medborgare eller bör medborgarna veta mer om staten? I en demokrati måste det vara så att medborgarna vet mer om staten, inte tvärtom. Om staten får en bakdörr till våra datorer, vårt internet, e-post, telefonsamtal, kontor kan de också manipulera dessa data, säger hon.

Förutom en omfattande övervakning så har hemlighetsmakeriet varit ett viktigt inslag i arbetet mot terrorismen. Det handlar om allt från en omfattande hemligstämpling av myndigheternas information, till hemliga fängelser (black sites), hemliga bevis och anonyma vittnen. Till det kommer den tydligaste symbolen för det förändrade USA: Guantánamobasen på Kuba. Systematiskt hänvisar myndigheterna till rikets säkerhet som grund för sina åtgärder. Men Nancy Hollander och Linda Moreno ger olika exempel på att när myndigheterna påstått att deras övervakning har förhindrat terrorrattacker så har det visat sig vara helt felaktigt. Det visar flera av de fall som de varit engagerade i. Nancy Hollander betonar samtidigt att alla länder har legitima hemligheter.

– Men vi talar om illegitima hemligheter som förhindrar ett fritt samhälle från att blomstra. Hemligheter som gör oss rädda och hindrar oss från att delta i våra demokratier, säger hon.

Att vi fått kunskap om de omfattande illegitima hemligheterna har vi visselblåsare som Edward Snowden, Chelsea Manning, Mohamedou Slahi, Julian Assange och Wikileaks att tacka för, poängterar de. Tre saker krävs för en hemlighet att nå omvärlden: 1. En person som har kunskap om en hemlighet. 2. Ett forum, en journalist eller en bloggare eller webbplats som Wikileaks, för att förmedla hemligheten. 3. Ett rättssystem som skyddar visselblåsaren. När det rättsliga systemet för att skydda saknas kan det gå illa, konstaterar Nancy Hollander.

– Chelsea Manning berättade sanningen om brott mot de mänskliga rättigheterna. Hon dömdes till 35 år i fängelse för att hon berättade vad vi hade rätt att få veta om olagliga handlingar som utfördes av myndigheterna, säger hon och fortsätter:

– Edward Snowden berättade sanningen om hemligheten med spioneri och han kan inte ens komma hem till USA. Mohamedou Slahi, som har suttit fängslad i Guantánamo under de senaste tretton åren, har berättat sanningen om sin tortyr i Guantánamo.

2002 öppnade fånglägret i Guantánamobukten på Kuba. Enligt Pentagon finns det för närvarande 107 fångar kvar i lägret (november 2015). Nancy och Linda berättar att inledningsvis hade försvarsadvokaterna framgångar i olika rättegångar som rörde Guantánamofångarna men då ändradades reglerna; för att försvåra för advokaterna, menar Nancy. Enligt dem förekommer det regelbundet hemliga bevis mot deras klienter. Förhören fortsätter och fortsätter men rättegångsdatum sätts endast ut i ett fåtal fall. Principen om habeas corpus, att varje person som anklagas för något inom skälig tid ska få veta vad anklagelsen går ut på, och också möjlighet att försvara sig, gäller inte.

– När det gäller Guantánamo så finns inte de rättsstatliga principerna, sammanfattar Nancy och berättar att i USA finns något som kallas för ”kangaroo court” vars innebörd är att det är en skenrättegång. I Guantánamomålen har försvarsadvokaterna fäst en liten känguru på kavajslagen som ett tyst budskap om att detta inte är en riktig domstol. Hollander betonar att USA:s rättssystem och även landets system med militärdomstolar är högt utvecklat och att det är viktigt att inte blanda samman dem med Guantánamo.

De stora förväntningarna som Linda och Nancy hade på Barack Obama har förbytts i djup besvikelse. De suckar tungt när de tar till orda om den nuvarande presidenten. Linda berättar hur Nancy och hon var tillsammans med andra kolleger när han vann valet.

– Jag grät och alla var tagna. Vi hade alla höga förväntningar: ”Nu kommer det att förändras, den första svarta presidenten, nu börjar en nya era”, säger hon.

Nancys analys är hård:

– Jag tror att vi alla missbedömde honom. Vi trodde alla att han var en stor medborgarrättskämpe. Vi har fått erfara att han egentligen inte förändrar så mycket av det som president Bush hade gjort. Han vill bara att det som sker ska vara lagenligt.

Enligt deras uppfattning gör Obama alldeles för lite för att begränsa övervakningen, hemlighetsmakeriet och för att stänga Guantánamo. Enligt dem har ju ingenting förändrats i grunden. På många sätt har det till och med förvärrats.

Nancy Hollander och Linda Moreno konstaterar att dagens situation med en utbredd massövervakning och omfattande användning av hemliga tvångsmedel påverkar advokatens relation till klienten. Som advokat måste Nancy upplysa sina klienter om att hon inte kan garantera klientsekretessen i e-post eller telefonsamtal. Ska hon ha ett viktigt samtal måste hon träffas öga mot öga med klienten och i vissa fall är det bättre att gå en promenad än att hålla samtalet på advokatkontoret. Allt för att undvika risken att avlyssnas.

– Detta ändrar i grunden våra relationer till våra klienter som advokater. Detta är mycket farligt och något som vi advokater måste stå emot, säger hon och tillägger att advokater har ett särskilt ansvar i arbetet för rättsstaten och demokratin.

I Guantánamomålen påverkas advokat–klientrelationen än mer som en följd av hemliga bevis, anonyma ­vittnen, ändrade regler och övervakningen. Nancy och Linda säger att som försvarsadvokater är de vana arbeta i motvind med dåliga odds men att deras klienter har grundläggande rättigheter och att de ibland kan få till bra överenskommelser med åklagaren.

– Men det gäller inte för Guantánamo. Där är det inte fråga om amerikansk rättvisa. Det måste verkligen upphöra, säger Nancy som tillägger att det även har diskuteras att flytta Guantánamofångarna till den amerikanska kontinenten. Frågan är vad som då händer med fångarna. De kan då till exempel hamna i amerikanska militärfängelser eller högsäkerhetsanstalter. Nästa fråga är då hur den amerikanska högsta domstolen kommer att agera i de olika fallen.

Annons
Annons
Annons