search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Så blev SKL till NFC: Mycket återstår att lösas

Skapandet av den nya nationella polismyndigheten, där NFC ingår, gick snabbt. Drygt ett par år efter att förslaget lagts fram var den nya Polisen och dess avdelning för forensiska undersökningar i drift. Men fortfarande är långt ifrån alla frågor kring forensikens plats inom Polismyndigheten lösta.

Förslaget om att omvandla den självständiga myndigheten SKL till Nationellt forensiskt centrum, NFC, med plats inom Polismyndigheten kom från Polisorganisationskommittén. I sitt slutbetänkande 2012 föreslog kommittén, under ledning av Nils Öberg, att SKL skulle ”utgöra en del av Polismyndigheten och dess uppgifter ska regleras i instruktionen för Polismyndigheten samt i förordningen om kriminalteknisk verksamhet inom Polismyndigheten”.

Syftet med förslaget var bland annat att stärka samverkan mellan poliser och den forensiska verksamheten, och att ta ett helhetsgrepp på det kriminaltekniska och forensiska arbete som bedrivs inom polisen genom att den nya enheten skulle ges ett så kallat processansvar för hela kedjan av forensiska utredningar.

Advokatsamfundet var i sitt remissvar kritisk till förslaget, och förordade i stället en självständig forensisk myndighet. Advokatsamfundet skrev i svaret bland annat:  ”Tilltron till SKL som en oberoende expertmyndighet skulle gagnas om verksamheten utövas inom ramen för en självständig myndighet.”

Men samfundets synpunkt fick inget genomslag. 2012, samma år som förslaget kom, beslutade riksdagen enhälligt att omvandla de 21 länsmyndigheterna till en sammanhållen polismyndighet. Året efter beslutades att även SKL skulle inordnas i den nya myndigheten.

Samordnar verksamheten

Ansvaret för att skapa den nya polisorganisationen, där alltså även det forensiska arbetet skulle ingå, gick till kammarrättspresidenten Thomas Rolén, särskild utredare inom den så kallade Genomförandekommittén för den nya polismyndigheten.

– Det fanns en massa forensisk kompetens ute på polismyndigheterna, inte minst i Stockholm, Göteborg och Malmö som hade egna labb. Tanken var att få ihop den enskilda myndigheten SKL med dessa länsvisa verksamheter för att skapa en stark forensisk verksamhet med ett samlat grepp över arbetet, berättar Thomas Rolén, och fortsätter:

– Sverige är redan världsledande på det här området. Med en samordnad verksamhet kan man samla styrkan.

Roléns och genomförandekommitténs förslag blev att föra samman SKL i Linköping med de forensiska laboratorier som fanns i de tre storstäderna till en nationell avdelning inom polisen, Nationellt forensiskt centrum. Utöver detta funktionsansvar för den laborativa verksamheten gavs NFC också ett övergripande ”processansvar” för hela Polismyndighetens kriminaltekniska och forensiska verksamhet. Processansvaret innebär, enligt NFC:s egen beskrivning, ett ansvar för att ”styra, samordna och följa upp forensisk verksamhet vad gäller metoder, forskning och utveckling samt kvalitet och kompetenssäkring”.

Genomförandekommitténs förslag om det forensiska arbetet vann gillande, och den 1 januari 2015 bildades den nya svenska polismyndigheten, med NFC som en nationell avdelning. NFC:s ställning regleras i polislagen. Chef för den nya avdelningen blev teknologie doktor Lena Klasén, som utredaren Thomas Rolén rekryterat. 

Omvandlingen av SKL från självständig myndighet till en del av Polisen har, precis som hela förvandlingen av polisen, gått snabbt. Det höga tempot märks bland annat av att den nya avdelningen inom polisen ännu inte hunnit ändra alla namn på sin webbplats – tre av fyra verksamheter som numera bär namnet ”sektioner” heter fortfarande ”enheter” på webbplatsen.

Stora frågor återstår

Allt är alltså inte klart kring den nya avdelningen inom polisen. NFC:s chef Lena Klasén beskriver det som att man fortfarande är mitt uppe i reformen. Många frågor återstår att lösa. Men Lena Klasén är ändå övertygad om att det var helt rätt att låta SKL gå in i den nya ­polismyndigheten. Den tidigare uppdelningen, där de största polismyndigheterna hade egna labb i de tre stor­städerna, riskerade att leda till en olycklig utveckling, anser hon.

– Ibland är det en utmaning att leda en organisation med 400 medarbetare inom polisen som har 22 500 medarbetare. Men jag är övertygad om att fördelarna överväger.  Annars hade det blivit ett SKL utanför polisen och ett innanför. En fördel nu är att du får en väldig överblick, säger hon.

Om tanken var att samla alla forensiker under ett paraply, NFC, har reformen ännu inte lyckats till fullo. Fortfarande är majoriteten av de totalt ungefär 1 100 personer som arbetar med forensiska undersökningar anställda ute i de sju polisregionerna. Genomförandekommittén för ombildandet av polisen ansåg att även dessa forensiker på lite längre sikt borde höra till NFC. Hur den förändringen ska göras är ännu inte klart. Enligt Lena Klasén är detta någon som hon och polisledningen diskuterar med regionerna.

– Fördelarna med att ta över forensikerna skulle ju vara att man koncentrerar verksamheten till en avdelning med den överblick och de samordningsvinster som det kan medföra. Nackdelen kan förstås vara att forensikerna kan komma för långt ifrån utredningsverksamheten och att de upplevs som mindre tillgängliga av utredarna, konstaterar Lena Klasén.

Även IT-forensiken ligger till stor del utanför NFC, ute i polisregionerna, men också vid ett nybildat IT-brottscenter under nationella operativa avdelningen. För att stödja det nya centret satsar NFC mycket på forskning inom IT-forensiken.

Annons
Annons