search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Bättre än befarat– men för långsamt

Hög kvalitet, men allt för långa handläggningstider, så kan omdömena summeras om Nationellt forensiskt centrums första år. Fortfarande återstår också en rad problem när det gäller försvarares möjligheter att göra egna forensiska utredningar.

Efter femtio år som självständig myndighet under Rikspolisstyrelsen flyttade den forensiska laboratorieverksamheten den första januari i år in i den nya rikstäckande polismyndigheten.

Införlivandet av forensiken är på sätt och vis en återgång till en gammal ordning. Föregångaren till SKL, Statens kriminaltekniska anstalt, ingick nämligen i polisen. 1964 bröts den undersökande verksamheten ut till en självständig myndighet under Rikspolisstyrelsen. Nu är den åter tillbaka inom polisen.

Polisen och Åklagarmyndigheten är NFC:s i särklass största ”kunder”. De allra flesta remissinstanserna fann därför förändringen logisk när Polisorganisationskommittén lade fram sitt förslag. Advokatsamfundet utgjorde ett undantag. Samfundet befarade att SKL:s ställning som oberoende expertorgan skulle äventyras av nyordningen, och utlåtandena påverkas av polisens utredningar.

Advokatsamfundet ordförande, brottmålsadvokaten Bengt Ivarsson, står fast vid den uppfattningen även efter förändringen.

– Jag hade velat att det skulle vara en fristående myndighet som inte har några organisatoriska kopplingar till polisen. Man kunde gjort en myndighet med SKL, Rättsmedicinalverket och kanske andra myndigheter också som jobbar med likartade uppdrag, säger han.

Bengt Ivarsson tillägger att NFC:s oberoende dessutom undermineras av att advokater inte får uppdrag utförda på lika villkor som polis och åklagare.

Advokat Jan Kyrö deltog i det möte som Advokatsamfundet hade med representanter för Genomförandekommittén för den nya polismyndigheten. Han konstaterar att beslutet redan var fattat, och att samfundets synpunkter därmed föll ganska platt. Jan Kyrös invändningar mot att NFC är en del av polisen handlar främst om klienternas förtroende för utredningarna.

– Våra klienter upplever ofta att polisen är emot dem och har olika sätt att vinkla saker och ting. Ibland har de fog för det och ibland har de det inte, säger han.

Även advokat Mikael Nilsson tror att klienterna kan reagera när de hör att den forensiska utredningen är utförd av en del av polisen.

– Jag misstror inte polisen, men det ger ändå en bättre känsla om det är en utomstående myndighet som utför analyserna, säger han.

Bra undersökningar i allas intresse

Från försvarsadvokaternas sida finns alltså fortfarande viss oro över NFC:s ställning. De betonar att det framför allt handlar om förtroende, snarare än att utredningarna skulle vara eller riskera att bli vinklade till polisens fördel. Kvaliteten på undersökningarna är densamma som före omorganisationen.

Eva Nemec Nordh, vice chefs­åklagare vid åklagarområde Öst, har inte upplevt någon förändring än.

– För mig håller NFC en hög kvalitet och de säger inte att saker är på ett visst sätt om det inte är så. De har hög trovärdighet i mina ögon, och det har inte förändrats av att de blev NFC, säger hon.

Eva Nemec Nordh har följt diskussionerna om att NFC:s oberoende minskat. Men för henne överväger ändå fördelarna med att forensikerna inordnats i polismyndigheten.

– Den största fördelen, med mina åklagarögon, är att NFC har ansvaret för de tekniska rotlarna ute i landet. Nu kan vi få en enhetlig tillämpning på alla de tekniska rotlarna och en enhetlig spårsäkring, så att alla gör lika. På sikt tror jag därmed att man kommer att höja kvaliteten i hela polisväsendet. Men det är en lång process, man har långt att gå, sammanfattar Eva Nemec Nordh, som berättar att hittills har polisens tekniska rotlar runt om i landet haft olika skalor och olika utlåtanden.

Åklagare Eva Nemec Nordh påpekar också att hon som åklagare under förundersökningen arbetar under objektivitetsplikt. Det är därmed också i åklagarens intresse att NFC:s utlåtanden är objektiva och inte färgade av förundersökningens arbetshypotes om en viss persons skuld.

Även kommissarie Joakim Jäderstig vid polisregion Öst är positiv till att NFC blivit en del av Polisen. Delvis, menar han, kan oron från advokathåll bero på en felaktig bild av polisen.

– Tyvärr har det blivit en lite skev bild av att polisen bara vill fälla. Men vi ska vara objektiva på samma sätt som en NFC-forensiker, fastslår han.

Ett tätare samarbete mellan poliser och forensiker och bättre dialog kan i stället ge fördelar för alla parter.

– Det här handlar om att hitta samverkansformer för att kommunicera och få fram rätt saker till våra utredningar. Det kan ju vara både positivt och negativt för en misstänkt. Själva samverkan tycker inte jag att man kan slå ner på, säger Joakim Jäderstig.

Bereddes noggrant

Den nya avdelningen inom Polisen, NFC, leds av Lena Klasén, teknologie doktor med erfarenheter från såväl gamla SKL och den akademiska världen som Försvarets forskningsinstitut och försvarsindustrin. Hon förstår farhågorna för att NFC:s forensiker ska tappa sitt oberoende.

– Det är klart, man lägger ju detta väldigt utredningsnära, vi är en statlig organisation och vår största ”kund” är polisen, säger hon, men fortsätter:

– Jag är otroligt mån om att oberoendet ska kvarstå. Det kräver rättssäkerheten. Vi ska svara på en fråga och rapportera det vi kommer fram till. Vi ska inte ha någon kogntitiv påverkan, och inte vara för färgade av kringinformation.

Lena Klasén tillägger att den nogranna utredningsprocessen inför förändringen, plus att NFC är särskilt inskrivet i polislagen, utgör skydd mot allt för nära kopplingar till polisen.

– Det här är det första jobb jag har haft där verksamheten är lagreglerad, att vi ska finnas. Det innebär att vi ska vara ett oberoende organ även inom polisen, att man är noga med att separera den forensiska processen från utredningsprocessen, konstaterar hon.

Dialogen viktig

Fortsatt oberoende och objektiva undersökningar är alltså ett viktigt mål för chefen Lena Klasén. Ett annat är naturligtvis att bibehålla och säkra kvaliteten på undersökningarna. Arbetet pågår för att få de olika undersökningsmetoderna ackrediterade. Fördelen med detta är, enligt Lena Klasén, främst att man fastslår en gemensam arbetsmetod och att man kan se att all personal får rätt utbildning för denna.

Just kvaliteten på NFC:s, och tidigare SKL:s, undersökningar ifrågasätts sällan. Visst finns det enskilda fall där exempelvis Justitiekanslern kritiserat en genomförd undersökning, men generellt tycks både advokater och åklagare vara nöjda med de expertutlåtanden som NFC lämnar. Däremot får NFC och tidigare SKL ofta kritik för att ta allt för lång tid på sig (se artikel på s. 60).

Också polisen Joakim Jäderstig uttrycker förtroende för NFC:s kompetens. Däremot är han självkritisk mot sig och sina poliskolleger.

– Den enda riktigt stora bristen många gånger handlar om kommunikation. NFC svarar bara på vad vi frågar efter. Hur vi har ställt frågan avgör vilken typ av svar vi får, säger han, och ger ett exempel:

– ”Töm telefonen” säger vi ofta till NFC. Då gör man det. I själva verket går det också att titta på vad som raderats, och det finns mycket annat som man kan få fram som inte följer med i frågan.

Joakim Jäderstig tror att mer dialog och tätare samarbete mellan polis och forensiker är det enda sättet att komma åt det här problemet. Han påpekar att forensikerna ibland har möjlighet att se kopplingar till andra typer av brott när de genomför en beställd undersökning, och att de då borde återrapportera det till polisen.

Bättre möjligheter till samarbete mellan beställare – polis och åklagare – och forensiker var också ett av skälen till att NFC blev en del av Polisen. I dag finns samarbetsforum på alla nivåer inom Polismyndigheten, från ämnesansvariga poliser och forensiker ”ute på verkstadsgolvet” till Polisens nationella ledningsgrupp, där Lena Klasén ingår. Ett av dessa fora är forensiska rådet, NFC:s ”kundråd” där även Advokatsamfundet är representerat genom sin ordförande Bengt Ivarsson.

Har svårt uppdrag

Opartiskt och beroende – och samtidigt samarbetande och lyssnande. Det tycks vara den svåra balangång som NFC har att klara av för att fullgöra sin roll som expertorgan.

En annan lite vansklig uppgift är det så kallade processansvaret för hela den forensiska kedjan. Det innebär att avdelningen ansvarar för att också polisens kriminaltekniker och brottsplatsundersökare, liksom de poliser som kommer allra först till en brottsplats, gör vad de ska. Utbildning av kriminaltekniker och lokala brottsplatsundersökare är en del av detta processansvar. En annan är att skapa gemensamma metoder och processer för hela kejdan av spår- och bevissäkring.

Kvalitetssäkringen kan behövas. Poliserna har många svårigheter att handskas med på en brottsplats, påpekar advokaterna.

– Jag tror att de flesta försöker göra ett bra jobb, sedan kan även den bäste polis göra ett misstag. Men för att det ska hålla vägen ut måste allt göras rätt från början, säger Bengt Ivarsson.

Advokat Mikael Nilsson inser att polisen har ett svårt uppdrag på en brottsplats. På en mordplats, till exempel, vet de från början inte alltid ens att det har begåtts ett mord. Kanske är någon svårt skadad, någon vars liv poliserna kan rädda. I det läget får behovet av att säkra spår och bevisning naturligtvis vika för önskan att rädda liv. Risken är då stor för det som kallas kontamination, alltså att polisen själv, anhöriga eller andra engagerade sprider sina egna spår på brottsplatsen.

Advokat Jan Kyrö skulle helst vilja att poliser slapp ta ansvar för spår- och bevissäkringen, åtminstone vid grövre brott. På det viset minskar i alla fall risken för kontamination genom ren okunskap, anser han.

– Det bästa tycker jag vore om det alltid var forensiker som kom till brottsplatsen och tog ansvaret därifrån, så att enskilda poliser inte behövde samla in materialet, paketera det och skicka till NFC. Det skulle kännas bättre ur rättssäkerhetssynpunkt, säger han.

Teknisk bevisning allt viktigare

TV-serier som CSI har skapat en bild av kriminaltekniken och forensiken som en superlösning och avslöjare av alla dolda sanningar bakom olika brott. En kraftig överdrift och förenkling förstås – enbart att någon binds till en brottsplats genom DNA räcker knappast för en fällande dom. Kontamination är bara ett av de problem som komplicerar hanteringen av biologiska spår.

Komplicerat eller inte – forensiken spelar i dag en viktig roll i brottsutredningar. De flesta intervjuade personerna upplever också att forensisk bevisning blivit en allt viktigare del av rättsprocessen.

– I dag kräver domstolarna både hängslen och livrem. Det gör att våra utredningar blir mer omfattande, att vi måste täcka upp allt och alla scenarier. Det innebär att tiden blir längre för varje utredning som sker, påpekar kommissarie Joakim Jäderstig.

Advokat Jan Kyrö har samma erfarenhet. Han som försvarare är mycket uppmärksam på vilka undersökningar polisen och åklagaren har genomfört – och vilka de har missat.

– Teknisk bevisning har alltid varit viktig, men den har fått en större betydelse genom att forskningen har gått framåt. Den efterfrågas också mer och mer av försvarare nu, eftersom man vet att det finns möjlighet att säkerställa vissa spår. Ibland går det att få rätten med sig på att det är en brist i utredningen att man kunde ha gjort mer eller större forensiska utredningar, säger han.

Även åklagaren Eva Nemec Nordh tycker att beviskraven i domstolarna har ökat under de senaste fem åren. Det är en utveckling på både gott och ont.

– Det är nästan så att avsaknad av tekniska bevis får vissa domstolar att anse att utredningen inte är så robust. Man glömmer bort att vittnesbevisning faktiskt är huvudbevisningen, säger hon, och varnar för en övertro på forensiska metoder och bevis.

– Man måste alltid analysera hur spåret har avsatts, oavsett om det är DNA eller något annat. Det räcker inte att bara konstatera att det finns. Vi måste också få veta hur det har avsatts. Så man är inte hemma bara för att det finns teknisk bevisning. Men avsaknad av teknisk bevisning gör ju inte heller att man inte skulle kunna visa något, vilket man får höra främst från försvararna, påpekar Eva Nemec Nordh.

Advokat Mikael Nilsson tycker att domstolarnas förståelse för de forensiska bevisen, främst DNA, har ökat på senare år.

– De har förstått att en cigarettfimp kan föras på en skosula in i lägenheten. DNA på rörliga föremål behöver inte vara så graverande. Till det kommer kontamineringsrisken, säger han.

Den insikten gör det också viktigt för försvarare att utmana forensisk bevisning, påpekar Mikael Nilsson.

– Det kan man göra genom vittnen, och ibland genom teknisk expertis från annat håll. För förnekar klienten brott så kan han ju faktiskt vara oskyldig, fastslår han.

Växer snabbt

Om det till en början fanns en övertro på forensiska bevis som DNA-analyser, kommer dessa då att minska i betydelse framöver? Knappast, om man får tro intervjupersonerna. Snarare tvärtom.

– Jag tror att kraven bara kommer att stiga i takt med ökade möjligheter att få fram nya analyser, nya möjligheter att säkra och tolka spår. Tekniken går framåt och vi får försöka hänga med, säger Eva Nemec Nordh.

Även Lena Klasén ser fortsatt teknikutveckling som en viktig kraft för framtiden.

– Då handlar det kanske inte så mycket om den laborativa delen utan mer om att få ut labben på brottsplatsen och korta tiderna från brottsplatsen och in, säger hon.

Ett område som växer snabbare än alla andra är IT-forensiken, alltså undersökning har av datorer, telefoner och alla typer av apparater som i dag innehåller en dator i någon form.

– I dag sprider vi mer ettor och nollor efter oss än vad vi sprider spår som fingeravtryck, DNA och så vidare. Vi gödslar med ettor och nollor, sammanfattar Lena Klasén.

Källor:

l Advokatsamfundets remissyttrande över Polisorganisationskommitténs betänkande En sammanhållen svensk polis (SOU 2012:13)

l Dir. 2012:129, Kommittédirektiv: Ombildning av polisen till en sammanhållen myndighet

l Prop. 2015/16:1 Utgiftsområde 4

l Slutredovisning från Genomförandekommittén för nya Polismyndigheten, mars 2015

l SOU 2012:13, En sammanhållen svensk polis

l Statens kriminaltekniska laboratorium – SKL, Nationellt forensiskt centrum – NFC: Årsberättelse 2014

l Uppdrag till Statskontoret att granska hanteringen av forensiska undersökningar i ärenden med häktade personer

Annons
Annons