search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Advokatdagarna

Advokatdagarna: Hur kan förvaltningsbeslut överklagas?

Frågorna om när och av vem förvaltningsbeslut kan överklagas regleras inte i lag utan har utvecklats i praxis. Ulrik von Essen, professor i offentlig rätt vid Stockholms universitet, diskuterade kriterierna.

Ulrik von Essen framhöll att frågorna om överklagbarhet i förvaltningsprocessen har blivit viktigare under senare år.

– Myndigheterna får fler och fler verksamhetsområden. De utövar mer tillsyn och fler saker blir tillsynspliktiga, sa han.

Rättidsprövningen kan vara betydelsefull. Om överklagandet kommer in för sent och avvisas, är beslutet om rättidsprövningen överklagbart. Men om myndigheten bedömer att överklagandet har kommit in i tid, är domstolen bunden av underinstansens bedömning – beslutet om rättidsprövningen är inte överklagbart. Det framgår av HFD 2011 ref. 65. Ulrik von Essen menade att det är olyckligt, eftersom vissa myndigheter är slarviga med rättidsprövningen och ibland mycket okunniga.

Bland de övriga förutsättningarna för sakprövning är regeln om rätt forum numera dispositiv. Det krävs invändning från part (HFD 2013 ref. 41).

Övriga sakprövningsförutsättningar är absoluta, och det åligger domstolen att kontrollera att beslutet är överklagbart, att klaganden har talerätt, att överklagandet har formellt korrekt innehåll och att det inte föreligger litispendens eller res judicata.

Litispendens är helt oreglerat i förvaltningsprocessen, men anses allmänt gälla. Regeln är inte absolut – frågor kan i undantagsfall prövas, fastän de ligger i annan domstol, som i RÅ 1995 ref. 26.

– Men möjligheterna till undantag är små. Det ska handla om folks dagliga försörjning, sa Ulrik von Essen.

Enligt von Essen är res judicata något av en icke-fråga i förvaltningsprocessen.

– Utgångspunkten är att domstolsavgöranden inte vinner rättskraft. Man kan pröva frågan om och om igen, förklarade han.

Undantag är brottmålsliknande mål, till exempel om körkortsåterkallelse. Ett problem är att det är oklart vilka måltyper som är brottmålsliknande.

Det finns flera avgöranden som indikerar att tvistemålsliknande mål också blir rättskraftigt avgjorda i förvaltningsprocessen.

– RÅ 2002 ref. 61 är det ledande rättsfallet, men det är nog överspelat genom fallet HFD 2013 ref. 36. Där var det helt avgörande om det finns lagregler i den aktuella speciallagen som begränsar myndighetens möjlighet att pröva någonting som har varit uppe i domstol. Då blir det rättskraftigt avgjort. Det gäller i princip bara på skatte- och socialförsäkringsområdena, sa Ulrik von Essen.

För att ett beslut ska vara överklagbart krävs att myndighetsåtgärden har en viss yttre form. Beslutet ska vara handlingsdirigerande, skriftligt och bestående i tiden. Innehållsmässigt ska det ha verkningar av något slag.

Ett viktigt rättsfall är RÅ 2004 ref. 8, olivoljemålet. Livsmedelsverket dömde ut ett antal namngivna italienska olivoljor på sin webbplats. Det fick den praktiska konsekvensen att oljorna försvann från livsmedelsaffärerna, till stor skada för importörerna – som överklagade webbsidan. Regeringsrätten konstaterade att innehållet på webbsidan uppfyllde alla kriterier för ett överklagbart beslut. Regeringsrätten prövade den rena kompetensfrågan: Får Livsmedelverket gå ut med den typen av information? Och undanröjde beslutet.

Passivitet från en myndighets sida är svår att angripa.

– Om myndigheten är helt passiv, finns inget att göra. Det finns kommunala myndigheter som har slutat fatta beslut – de har döpt om sig till affärsområden, förklarade von Essen.

Han nämnde ett exempel med en kommunal myndighet som beslöt att avskaffa offentlighets- och sekretesslagen samt att därefter inte fatta några fler beslut.

För att enskilda ska ha klagorätt krävs saklegitimation och att beslutet har gått den enskilde emot.

Det finns fyra grunder för saklegitimation:

1. Partsställning i myndighetens ärende.

2. Rättsställning som påverkas. Det förekommer nästan aldrig. De tillfällen då det har förekommit räknas upp i RÅ 1995 ref. 77 – inalles tre tillfällen sedan 1947!

3. Erkänt intresse som myndigheten måste beakta. I exempelvis bygglovsärenden är grannarnas intressen erkända i plan- och bygglagen. I RÅ 1992 ref. 13 om alkoholtillstånd hade restaurangens grannar ett erkänt intresse och därmed klagorätt, men inte nykterhetsorganisationen IOGT-NTO. Enligt alkohollagen ska ordningsstörningar vägas in vid tillståndsprövningen, men inte folkhälsoaspekter – de har redan beaktats vid utformningen av förutsättningarna för tillstånd.

4. Rättsskyddsintresse. I läkemedelsmålet RÅ 2006 ref. 9 hade ett bolag fått patent på ett läkemedel. Sedan patentet hade gått ut utvecklade ett annat bolag ett kopieläkemedel och fick tillstånd av Läkemedelsverket att sälja det. Originalläkemedelsbolaget klagade på beslutet. Regeringsrättens minoritet ansåg att klagorätt inte fanns, eftersom originalläkemedelsbolaget inte var part i ärendet, inte fick sin rättsställning påverkad och inte hade ett erkänt intresse. Men domstolens majoritet fann att bolaget hade klagorätt, eftersom det hade ett berättigat intresse.

– Allmänna intressen kan enligt HFD:s praxis aldrig grunda saklegitimation – saklegitimerad blir man på individuella frågor, förklarade Ulrik von Essen.

Annons
Annons
Annons
Annons