search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Asylprocess under stress

Rekordmånga ensamkommande barn söker nu skydd i Sverige. Det ställer stora krav på alla delar i asylprocessen, som redan före dagens flyktingvåg hade stora brister. Offentliga biträden, forskare och frivilligorganisationer beskriver en stressad asylprocess med flera allvarliga brister.

Inbördeskriget i Syrien, hotet från terrorgruppen IS, ökat våld i Afghanistan och andra oroshärdar runt om i världen får människor att förlora hoppet om en framtid i sitt hemland. Aldrig tidigare har så många människor sökt skydd i Europa. I början på oktober hade knappt 77 000 personer sökt asyl i Sverige i år. 14 830 av dem var barn och unga under 18 år, som har kommit hit utan föräldrar eller en annan vårdnadshavare. Så många ensamkommande barn och ungdomar har aldrig tidigare kommit till Sverige under så kort tid.

För att kunna ta emot alla asylansökningar och registrera dem har Migrationsverket bett om förstärkning från Försvarsmakten, Kronofogden, Försäkringskassan, Skatte­verket och CSN.

– Migrationsverket klarar inte av det här själva. Det här är en fråga för hela landet. Myndigheterna ska nu se över på vilket sätt de kan hjälpa oss. Det gäller att hitta rätt personer med rätt profil, säger Carl Bexelius, biträdande rättschef på Migrationsverket.

Det kan inte uteslutas att inlånad myndighetspersonal även kan behöva hjälpa till senare i handläggningen. Frågan är då om kvaliteten på besluten blir lidande, om personalen som kommer utifrån har rätt kompetens för att fatta beslut i asylärenden.

– Handläggare från Skatteverket kan inte utreda och fatta beslut i asylärenden. Vi måste säkerställa att den materiella kompetensen finns på något sätt. Det är möjligt att seniora handläggare och beslutsfattare kan fungera som ett stöd inför utredning och beslutsskrivning, säger Carl Bexelius.

Längre handläggningstider

Migrationsverkets målsättning är att handläggningen för ett asylärende ska vara tre månader. Förra året var den genomsnittliga tiden för att handlägga ett ärende som rörde ensamkommande barn 143 dagar. Hittills i år ligger handläggningstiden på runt 200 dagar, men den kommer troligen att bli längre än så framöver.

– Det är inte bra. Vi vet att asylprocessen är väldigt jobbig och psykiskt påfrestande för barnen och ungdomarna. Det är ofta inte förrän de har fått uppehållstillstånd som de kommer in i samhället och börjar tänka på utbildning. Därför är det viktigt att processen är så snabb som möjligt. Samtidigt måste Migrationsverket utreda ärendena ordentligt, säger Mikaela Hagan, sakkunnig hos Rädda Barnen.

Trots att Migrationsverket har så många barnärenden att avgöra är inte Carl Bexelius orolig för att rättssäkerheten hotas och felaktiga beslut fattas.

– Vi fattar beslut när vi har ett tillräckligt gott beslutsunderlag. Det måste få ta tid att fatta beslut, säger han.

Offentliga biträden, frivilligorganisationer och forskare som vi har intervjuat uttrycker däremot en oro för att kvaliteten på besluten kan komma att påverkas negativt när arbetsbördan växer för såväl Migrationsverkets handläggare som för de offentliga biträdena.

– Det finns en stor fara för att ärendemängden gör att rättssäkerheten försämras. Det finns en risk som bygger på att vi har en begränsad förmåga att hantera många ärenden, säger advokat Petter Aasheim.

En annan aspekt på de långa väntetiderna som lyfts fram är att barnen under handläggningstiden kan hinna fylla 18 år och därmed gå miste om uppehållstillstånd i Sverige.

Migrationsverkets åldersbedömningar har genom åren fått mycket kritik från flera håll, vilket Advokaten har uppmärksammat. Att det inte finns något rättssäkert sätt att bedöma åldern på ett barn är också den största bristen i asylprocessen för ensamkommande barn, enligt flera bedömare.

Om en ung person har hunnit fylla 18 år kan vara helt avgörande i ett asylärende. Medan vuxna skickas tillbaka till andra EU-länder som de har rest igenom prövas till exempel ett barns asylansökan i Sverige.

Barnet har bevisbördan

Det är, enlig svensk lagstiftning och praxis, barnet som har bevisbördan för sin identitet. Har barnet inga identitetshandlingar eller om de handlingar som finns bedöms vara otillförlitliga lyssnar Migrationsverket till barnets berättelse.

– Det kan finnas brister i tillförlitligheten i de muntliga uppgifterna, de kan vara motstridiga. Om det inte finns rimliga förklaringar till motstridigheterna har individen inte gjort sannolikt att han eller hon är ett barn, säger Carl Bexelius.

I det läget ger Migrationsverket den unga personen möjlighet att inkomma med en medicinsk åldersutredning. Det kan vara en tand- eller handledsröntgen. Det kan även vara en fullständig åldersutredning i enlighet med Socialstyrelsens rekommendationer från 2012, som togs fram efter diskussioner med Migrationsverket för att minska risken för att barn felaktigt bedöms vara över 18 år.

Socialstyrelsen rekommenderar att medicinska åldersbedömningar inleds med en läkarundersökning och vid behov kompletteras med röntgenundersökning av handskelett och tänder. Men myndigheten anser att för stor vikt har lagts vid handleds- och tandröntgen för att bedöma åldern på ensamkommande barn.

– Det är dålig precision i tand- och handledsröntgen, enbart röntgenundersökningar avråder vi därför ifrån. En individ kan ha en mer avancerad skelettmognad än en annan person som är av samma kronologiska ålder. Det finns skillnader beroende på vilken bakgrund man har. Det är ett huvudproblem i bedömningarna, säger Elis Envall, utredare på Socialstyrelsen.

De medicinska bedömningarna bör, enligt rekommendationerna, genomföras av barnläkare. Men Migrationsverket accepterade inte läkarnas utlåtande, utan krävde in deras underlag för att göra en egen bedömning.

”De medicinska åldersbedömningarna som har lämnats in av läkare till Migrationsverket har ett lågt bevisvärde, då det saknats tillräckliga förklaringar till slutsatserna”, skriver verket på sin hemsida.

– Vi måste kunna följa grunderna och resonemanget för utlåtandet i det enskilda fallet. Det innebär inte att Migrationsverket ska göra en medicinsk bedömning eller att vi vill ha ut sjukjournal, säger Carl Bexelius.

Men läkarna har uppfattat det som att personer utan medicinsk kompetens skulle göra egna bedömningar utifrån läkarnas underlag. Både Barnläkarförbundet och Tandläkarförbundet har nu rekommenderat sina medlemmar att avstå från att göra medicinska åldersutredningar.

– Vi har förståelse för att barnläkarna inte vill lämna ut journalen med medicinskt material och att de anser att den samlade medicinska bedömningen ska göras av en medicinskt kunnig person, säger Elis Envall.

Läkarnas beslut innebär att det är svårt för den asylsökande att få sin ålder bedömd genom en medicinsk undersökning.

– Vi får samtal från gode män, personal inom socialtjänsten och skolan men även från ombud som undrar vart de kan vända sig för att få en pediatrisk undersökning eller en röntgenundersökning. Men vi har inga förslag att ge. Ett antal barn riskerar att klassas som vuxna därför att de på andra sätt inte kan göra påståenden om sin ålder tillräckligt trovärdiga för Migrationsverket och migrationsdomstolen. Det är oerhört frustrerande, säger Elis Envall.

Nytt arbetssätt

I september ändrade Migrationsverket sitt arbetssätt kring medicinska åldersbedömningar. Ansvaret för att genomföra bedömningarna flyttades då från Migrationsverket till den asylsökande. Bakgrunden till beslutet är en dom i Migrationsöverdomstolen från förra året, där det slås fast att Migrationsverket inte har någon skyldighet att erbjuda läkarundersökning.

I de undantagsfall då läkare fortfarande gör medicinska bedömningar sker de nu på advokatens initiativ. De biträden som vi har intervjuat berättar att det är etiskt tveksamt om advokaten ska medverka till undersökningen.

– Om vi skulle ombesörja en utredning och få ett resultat som är till nackdel för vår klient kan vi inte lämna in resultatet till Migrationsverket. I sådana lägen kan vi inte heller ta upp kostnaden för undersökningen i kostnadsräkningen till Migrationsverket, utan skulle själva få stå för den. Det blir helt orimligt, säger advokat Linn Öst Nori.

Socialstyrelsen ser nu över dels den forskning som finns om medicinsk åldersbedömning, dels nya och aktuella metoder för att göra bedömningarna.

– Målet är att kunskapsöversikten ska vara färdig i april nästa år. När vi vet vad resultatet av översikten blev tar vi ställning till om vi kan komma ut med nya rekommendationer, säger Elis Envall som efterlyser ett samarbete med Migrationsverket för att hitta en lösning på hur barn och ungas ålder ska kunna bedömas på ett rättssäkert sätt.

– Någon form av samverkan om hur vi löser det gemensamt skulle vara mer fruktbart, säger han.

Flera advokater vittnar om att ett annat problem är att det förekommer att Migrationsverket utgår från att den sökande är över 18 år om inte en läkarundersökning uppenbart visar att den sökande är under 18 år. Detta trots att EU:s asylprocedursdirektiv säger att om det efter en läkarundersökning fortfarande råder tvivel om den asylsökandes ålder ska i Sverige Migrationsverket utgå från att den sökande är underårig.

– Om Migrationsverket är tveksamt till vilken ålder barnet har är min uppfattning att det regelmässigt sker en uppskrivning av åldern. Här måste regelverket stärkas upp. Det måste ges större spelrum för en åldersbedömning till barnets fördel, säger Petter Aasheim.

Migrationsverkets Carl Bexelius känner inte igen sig i berättelsen.

– Så vill jag inte beskriva hur vi arbetar. För att vi ska skriva upp åldern ska det finnas uppgifter i sökandes berättelse som är avsevärt motstridiga. Sökanden kan till exempel ha lämnat uppgifter under asylprocessen hos Migrationsverket som skiljer sig åt, säger han.

I de fall åldern skrivs upp anser flera biträden att Migrationsverket inte motiverar tillräckligt tydligt vad som är bakgrunden till beslutet.

– När vi frågar varför åldern ifrågasätts får vi sällan något konkret svar, säger Linn Öst Nori.

Carl Bexelius känner till viss del igen sig i kritiken och tycker Migrationsverket kan bli bättre på att motivera besluten.

– Vi försöker vara väldigt tydliga med varför vi anser att den enskilda inte har gjort sannolikt den ålder han eller hon uppger. Men man kan hitta bedömningar där vi inte har motiverat det fullt ut eller tillräckligt bra, säger han.

Det finns i dag inget utrymme i utlänningslagen för att överklaga åldersbedömningar, trots att de kan få stor betydelse för Migrationsverkets beslut.

– En åldersbedömning är inte ett enskilt beslut som går att överklaga. Det är en rättssäkerhetsfråga som är väsentlig, säger Daniel Hedlund, jurist och doktorand i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet.

Olika beslut

Migrationsverket får även kritik för att fatta olika beslut i liknande ärenden, bland annat av Amnesty.

– Alla ärenden är olika. Men vi har sett att det i fall med likadana grundförutsättningar blev bifall i ett fall och avslag i ett annat. Det är ett rättssäkerhetsperspektiv som borde studeras närmare, säger Madelaine Seidlitz, jurist på den svenska sektionen av Amnesty.

Hon tror att en av flera anledningar till att det spretar i beslut i liknande ärenden hos Migrationsverket är att arbetsbördan gör att handläggarna och beslutsfattarna inte hinner stämma av med varandra mellan olika enheter hur de har resonerat i liknande ärenden.

Carl Bexelius understryker att utredningen ska avgöras av ärendets beskaffenhet.

– Det är lätt att dra slutsatsen att samma beslut ska fattas för två personer som har samma bakgrund och kommer från samma land. Men alla personer är olika och har lite olika ingångar. Två personer är involverade i handläggningen, en handläggare och en beslutsfattare. Det säkerställer kvaliteten i våra beslut, att de materiellt inte ska skilja sig något åt, säger han.

Även landets fyra migrationsdomstolar får kritik för att fatta olika beslut i liknande ärenden. Maria Eka, samordnande chefsrådman vid Förvaltningsrätten i Stockholm, skulle välkomna mer vägledande praxis från Migrations­överdomstolen, bland annat för att förebygga att olika beslut fattas i liknande fall.

– Generellt sett är det värdefullt att frågor kommer upp till prövning av Migrationsöverdomstolen, så att vi får vägledning i migrationsdomstolarna. Det här är på många sätt komplexa mål, där olika omständigheter ska beaktas och bedömas, säger hon.

Det ifrågasätts också om migrationsdomstolarna ändrar Migrationsverkets beslut tillräckligt ofta. Enligt Daniel Hedlund har inte migrationsdomstolarna någon sammanställd statistik över hur ofta domstolarna ändrar Migrationsverkets beslut. Men en manuell kontroll som domstolarna i Stockholm, Göteborg och Malmö har gjort efter en förfrågan från Hedlund visar att ändringsfrekvensen i de tre domstolarna är mellan 7 och 11 procent. Resultatet kan tolkas antingen som att Migrationsverket fattar rätt beslut i omkring 90 procent av ärendena som överklagas eller som att domstolarna fastställer verkets avgöranden trots att de har brister.

– En försvinnande liten del av besluten ändras. Jag kan inte tänka mig att en så stor myndighet som Migrationsverket med så många beslutsfattare och så många nyanställda skulle vara nästan felfria i sitt beslutsfattande, säger advokat Viktoria Nyström.

Ifrågasatta språkanalyser

Barn som inte har några identitetshandlingar kan behöva bevisa sin hemvist, att de till exempel kommer från ett krigsdrabbat område och därför har rätt att stanna i Sverige. De språkanalyser som används för att bevisa om barnen talar sanning om sitt ursprung har kritiserats för att vara otillförlitliga. Viktoria Nyström berättar att det fortfarande förekommer att så kallade språkanalytiker analyserar språk eller dialekter som de inte har som modersmål. Som exempel anger hon att språket bajuni analyseras av swahilitalande analytiker.

– Trots analysernas brister fortsätter Migrationsverket att använda sig av dem och lägga stor vikt vid analytikernas utlåtande. Som biträde är det viktigt att verkligen peka på alla brister i språkanalysen, även analytikerns bakgrund. Men jag tycker inte att Migrationsverket lyssnar särskilt mycket till biträdets invändningar oavsett hur välgrundade de är, säger hon.

Carl Bexelius känner inte igen sig i att språkanalytiker analyserar andra språk än sina modersmål.

– Så får det inte gå till. Om en språkanalys har gått till på det sättet måste man ta kontakt med Migrationsverket. Analytikern ska ha samma modersmål som den som söker asyl, säger Carl Bexelius och förklarar att språkanalyserna görs av en lingvist och en språkanalytiker. Lingvisten har inte samma modersmål som den sökande, det ska däremot språkanalytikern ha.

En annan ifrågasatt metod för att fastställa barnets identitet är de så kallade UNHCR-förfrågningarna. Migrationsverket ger biträdena i uppdrag att göra förfrågningar om barnet under flykten har registrerats vid något flyktingläger i UNHCR:s regi och i så fall med vilket namn och ålder.

– Barnet kan ha fått hjälp att anteckna sitt namn och sin ålder. Och i vissa länder uppger barnen att de är äldre än vad de är för att inte låsas in. Det finns många anledningar till att felregistreringar kan ske. Registreringen sker inte på ett sådant sätt att den bör användas som bevisning, säger Linn Öst Nori.

”Särskilt ömmande skäl”

Den 1 juli 2014 ändrades utlänningslagen för att det skulle bli lättare för flyktingbarn att få uppehållstillstånd i Sverige. Tidigare krävdes ”synnerligen” ömmande skäl för att barnen i vissa fall skulle få stanna. Det ändrades till ”särskilt” ömmande skäl. I praktiken innebar lagändringen att det skulle bli lättare för barn som vistats länge i Sverige att få uppehållstillstånd. De biträden och frivilligorganisationer som vi har varit i kontakt med har dock inte märkt av någon förändring. Statistik som Sveriges Radio har tagit fram visar på samma sak. Första halvåret 2014, när den gamla lagen fortfarande gällde, fick 494 barn stanna på grund av ömmande skäl. Motsvarande period i år, efter lagändringen, fick 464 barn stanna.

– Vi hade hoppats att det skulle tas större hänsyn till exempelvis barns anpassning till Sverige och på en generösare bedömning överlag, säger Mikaela Hagan hos Rädda Barnen.

Beslut från Migrationsöverdomstolen ska tjäna som vägledning för Migrationsverket och migrationsdomstolarna. Migrationsverket skulle gärna se att Migrations­överdomstolen var tydligare med hur de resonerat i sina beslut, framför allt praxisbesluten.

Som exempel anger Carl Bexelius att det bara har kommit en dom från Migrationsöverdomstolen med anledningen av den nya lagen om särskilt ömmande omständigheter.

– Domen slår bara fast vad som redan är etablerat av Europadomstolen. Det är samma omständigheter som ska beaktas som tidigare – barnets hälsa, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet. Utmaningen där vi behöver mer vägledning är den sammanvägda bedömningen. Hur bedöms anpassningen om det finns en faktor som lång illegal vistelse att ta hänsyn till i bedömningen? Vi har inte fått svar på hur långt Migrationsöverdomstolen bedömer att lagstiftaren vill gå när det gäller att värna barnets rättigheter och ge skydd till barnet, säger Carl Bexelius.

Madelaine Seidlitz hos Amnesty ifrågasätter om det inte borde finnas en ändringsdispens i Migrationsöverdomstolen, så att det skulle gå att få prövningstillstånd enbart därför att den klagande tycker att domen är fel.

– Då skulle fler mål komma upp i Migrationsöverdomstolen och hjälpa till att skapa en tydligare praxis, säger hon.

Migrationsverkets it-system för att förordna offentliga biträden i asylärenden togs i bruk förra året. Systemet innebär att en databas automatiskt fördelar uppdrag till de advokater och biträdande jurister som har anmält sitt intresse för att företräda ensamkommande barn. Kritik har riktats mot att det inte finns några garantier för att de som förordnas i barnärenden har den kompetens som krävs.

– I systemet finns advokater och biträdande jurister. De presumeras ha kompetens att åta sig de här uppdragen. Några ytterligare kompetenskrav har vi inte i vårt system. Det ligger på juristen i fråga att inte åta sig ett uppdrag som han eller hon inte har kompetens för, säger Carl Bexelius.

Bakgrunden till att systemet infördes var, enligt verket, att ett fåtal advokater och offentliga biträden fick väldigt många förordnanden.

– De blev väldigt kompetenta. Men systemet var sårbart. Med dagens stora inströmningar av ensamkommande barn kan inte enbart ett fåtal biträden ägna sig åt de här frågorna, säger Carl Bexelius.

Advokater och forskare anser dock att rättssäkerheten påverkas när det inte finns några garantier för att ett biträde som företräder ett ensamkommande barn har vare sig barnkompetens eller tillräckliga kunskaper i utlänningsrätt.

– Migrationsrätten är ett väldigt speciellt rättsområde. Det finns inget som säger att man behärskar ett rättsområde bara för att man har advokattiteln, säger Daniel Hedlund.

Petter Aasheim ser en risk för att rättssäkerheten försämras om biträdena inte är tillräckligt intresserade och kompetenta för att företräda barnet.

– Migrationsverkets förordnandesystem öppnar för att advokater kan anmäla sig till listan utan att vara intresserade av rättsområdet utan ser det som en biinkomst. När det kommer så många barn kan man ifrågasätta om alla biträden som förordnas har rätt kompetens. Jag hoppas att de som inte har arbetat med barnärenden tidigare är beredda att lägga tid och energi på att lära sig området, säger Petter Aasheim.

Hans oro delas av Viktoria Nyström.

– Många tror att migrationsrätten är ett enkelt rättsområde och är inte tillräckligt kritiska vad gäller den egna förmågan att företräda ett barn. Det är viktigt att förstå vilken skada man kan göra om man inte kan sin uppgift. Det handlar inte om att tjäna pengar, det handlar om liv, säger hon.

Vanliga fel

Ett vanligt fel som oerfarna biträden gör är, enligt Madelaine Seidlitz, att de inte lägger ner tillräckligt mycket tid på att träffa sin klient och förbereda klienten inför den muntliga asylutredningen hos Migrationsverket. Det är viktigt för att bygga upp ett förtroende så att barnet vågar berätta vad han eller hon har varit med om. Mötena är också viktiga för att ge barnet råd i asylprocessen och förklara hur den går till.

– Den yttersta konsekvensen av att barnet inte förstår vad som sker är att barnet försvinner under processen. Barnet tror kanske inte att det kommer att få uppehållstillstånd, trots att det inte alls behöver vara så. Försvinner barnet riskerar det att utnyttjas till exempel för att stjäla, säger Anna Karin Boqvist, program- och utredningschef hos Barnombudsmannen.

En annan vanlig brist är att landinformation inte relateras till klienten. Att beskriva situationen i Afghanistan som dålig utan att tala om vilken betydelse det har för klienten tjänar inget syfte alls, enligt Madelaine Seidlitz.

– Sammantaget kan det som en yttersta konsekvens innebära ett avslag i stället för ett bifall på en asyl­ansökan, säger hon.

Migrationsverket kräver att verkets egna handläggare och beslutsfattare som utreder asylärenden som rör barn har särskild barnkompetens. Frågan är varför inte samma krav ställs på de offentliga biträdena.

– Det är en rimlig fråga. Systemet är inte färdigbyggt. Vi håller fortfarande på att utveckla det. Det innebär indirekt att vi inte är fullt nöjda med det. Det ideala vid förordnande av barn vore naturligtvis om det gick att söka i systemet på personer som har barnkompetens, som de säkrat till exempel genom utbildning, säger Carl Bexelius.

Migrationsverket för nu diskussioner med Advokatsamfundet om på vilket sätt barnkompetens skulle kunna registreras i databasen.

De biträden och frivilligorganisationer som vi har intervjuat är också eniga om att det behövs en kvalitetssäkring av de offentliga biträden som förordnas för barn. Amnesty förespråkar att det för advokater och jurister som åtar sig uppdrag som offentliga biträden i asylärenden, inkluderat ensamkommande barn, bör finns obligatoriska återkommande kunskapstester.

– Vi ser att kvaliteten på det arbete som genomförs är väldigt skiftande, säger Madelaine Seidlitz.

Enligt Viktoria Nyström är en väg att gå att kräva att biträdena utbildar sig ett visst antal timmar och har ett visst antal ärenden per år för att hålla sig uppdaterade inom rättsområdet.

Hon ser helst att särskilda barnbiträden som har erfarenhet av att arbeta med ensamkommande barn förordnas.

– Det vore bra om barnbiträden lottades från en särskild lista där det bara fanns särskilda barnbiträden, säger hon.

Rädda Barnen konstaterar även att det inte finns någon särskild barnrättskompetens i de svenska migrationsdomstolarna.

– Man skulle kunna fundera på om domstolarna i Sverige skulle kunna göras mer barnvänliga. Det handlar om allt ifrån miljö till bemötande och språk, säger Mikaela Hagan.

De ordinarie domarna vid Förvaltningsrätten i Stockholm har hållit muntliga förhandlingar i mål som rör barn under många år, berättar Maria Eka.

– Det finns ingen speciell lottning, kompetensen ska vara hög generellt bland domarna.

För att domarna ska hålla sig uppdaterade om situationen i de länder barnen kommer ifrån ansvarar varje avdelning för vissa länder.

– En kunskap byggs upp hos domarna genom att de får ett stort antal mål som rör förhållanden i samma land, säger Maria Eka.

Muntliga förhandlingar

Sedan den nya process- och instansordningen infördes 2006 vittnar biträdena om att det har blivit vanligare med muntliga förhandlingar i migrationsdomstolarna. Men Viktoria Nyström tycker inte att den utformning som den muntliga förhandlingen har gynnar ett barn som ofta har varit med om traumatiska händelser.

– Att korsförhöras som en brottsling av Migrationsverket i en domstolsmiljö är en svår situation för barnet. Den miljö och utformning som förhandlingen har, oavsett de inblandades goda vilja, gör att barnet ofta får en känsla av att ha gjort något fel. Även om barnen är förberedda blir de stressade och rädda, vilket inte gynnar deras förmåga att på ett fullständigt sätt redogöra för sin situation. Man borde undersöka om inte andra salar kunde användas för de asylsökande barnen, säger Viktoria Nyström som skulle vilja att hela domstolsprocessen blev mer barnanpassad.

Eftersom barnet är klagande har Migrationsverket normalt det sista ordet i domstolsförhandlingarna. Det ser Amnesty som en brist.

– Det kan kännas som ett slag i magen för barnet att inte få bemöta Migrationsverkets sammanställning om varför de har fattat det beslut de har gjort, säger Madelaine ­Seidlitz.

Men Maria Eka berättar att erfarna domare i Förvaltningsrätten i Stockholm frågar om den klagande, barnet, har något att tillägga efter att Migrationsverket har gjort sin slutplädering.

– Det finns möjlighet att få ett ”sista ord” för den klagande, säger Maria Eka.

Bland annat Advokatsamfundet har ifrågasatt om det verkligen är Migrationsverket, som fattar beslut om barnet får stanna i Sverige, som också ska utse de offentliga biträdena. Petter Aasheim är också tveksam till förfarandet.

– Av principiella skäl vore det bra om biträdet utsågs av en domstol. Jag tror att Migrationsverket i regel har en ambition att förordna kompetenta biträden. Men man slipper misstankar i annan riktning om förordnandet görs av en domstol eller en annan myndighet, säger han.

Madelaine Seidlitz anser dock inte att det är självklart att migrationsdomstolarna bättre kan bedöma biträdenas barnkompetens än Migrationsverket.

Översyn av systemet för god man

Amnesty och Rädda Barnen vill att systemet med god man ses över. De anser att det är ett problem att de gode männens kunskaper om vad uppdraget innebär varierar kraftigt.

– Det finns gode män som har många uppdrag utan att veta något om asylprocessen eller landet som barnet kommer ifrån. Andra är välinsatta i vad som ingår i uppdraget, säger Madelaine Seidlitz.

Barn som kommer till Sverige utan vårdnadshavare har rätt till en god man som företräder dem. En god man har sedan 2005, när lagen om god man för ensamkommande barn kom, i princip samma juridiska status som en förälder.

Till den gode mannens uppgifter hör bland annat att ansöka om uppehållstillstånd, biträda barnet vid utredningen hos Migrationsverket, ansöka om bidrag, se till att barnet har ett boende, får nödvändig hälso- och sjukvård och en fungerande skolgång.

– Det är viktigt att alla gode män har ungefär samma utbildning och kunskapsnivå. Och att det blir tydligt vad som ingår i uppdraget och hur många uppdrag en god man kan och bör ha, säger Madelaine Seidlitz och efterlyser en samordnad nationell insats som säkerställer kvaliteten på de gode männen.

För att säkerställa att de gode männen utför sina uppdrag på bästa sätt finns det en överförmyndare eller överförmyndarnämnd i kommunerna.

Johanna Tinghammar Bruck, avdelningschef på avdelningen för överförmyndarnämnden i Malmö, skulle gärna se att det fanns ett nationellt register där det framgick hur många uppdrag en god man har totalt.

– I vårt ärendehanteringssystem kan vi bara se hur många uppdrag de har i Malmö. Vi kan inte se hur många uppdrag de har i andra kommuner, säger hon.

Svårtolkad lag

De vi har intervjuat beskriver utlänningslagen som ett svårtolkat och svårtillämpat ihoplappat regelverk som behöver ses över.

– Utöver alla svenska ändringar som har gjorts under årens lopp har stora delar av olika EU-direktiv lagts in i lagen. Det gör att lagen är mycket svår att tillämpa för alla inblandade. En total översyn av utlänningslagen är därför nödvändig, säger Madelaine Seidlitz.

Daniel Hedlund skulle vilja att innebörden av barnets bästa förtydligas i utlänningslagen. När Migrationsverket avslår föräldrars ansökningar om familjeåterförening i Sverige på anknytning till barnet brukar verket i avslagsbeslutet uppmana eller råda föräldrar och barn att återförenas där föräldrarna befinner sig, berättar Daniel Hedlund.

– Migrationsverkets inställning är att barn har det bäst med sina föräldrar. Men man kan verkligen diskutera om det alltid stämmer. Föräldrarna kan leva som papperslösa i till exempel Iran eller Pakistan. Där är barnen inte garanterade tillgång till skola och sjukvård. De finns inte på myndigheternas radar och kan inte få skydd från sociala myndigheter. Uppmanar man ett barn eller en ungdom att flytta till en de facto papperslös situation kan man fråga sig om utlänningslagen är tillräckligt tydlig när det gäller barnets bästa och hur barnperspektivet tillvaratas, säger Daniel Hedlund.

Fler av dem vi har intervjuat vill inte kalla den svenska asylprocessen för ensamkommande barn helt rättssäker. De har pekat på flera brister i processen, brister som accentueras när allt fler barn söker sig till Sverige utan vårdnadshavare. Men i ett internationellt perspektiv är de eniga om att barns rättigheter tas tillvara på ett förhållandevis bra sätt i Sverige. Madelaine Seidlitz är positiv till att det generellt har skett förändringar till det bättre när det gäller rättssäkerheten i asylprocessen för barn.

– I dag finns tydliga instruktioner om att ensam­kommande barn inte ska höras utan att god man och ­offentligt biträde är närvarande. Barnet ska också i ­princip omedelbart tilldelas ett offentligt biträde och en god man. Tidigare hände det att handläggare kunde ha flera möten med barnet utan att vare sig offentligt biträde eller god man var närvarande – och informella samtal kunde sedan ligga till grund för bedömningen, säger hon.