search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Generalsekreteraren

Vad ska vi med Advokatsamfundet till?

”The function of bar associations to promote the rule of law – defining the rights of lawyers, educating the public about the rule of law” är titeln på ett anförande som FN:s tidigare rättschef och numera co-chair i International Bar Association’s Human Rights Institute, Hans Corell, höll i Teheran denna sommar. 

Uttalandet beskriver mycket väl några av advokatsamfundens mest centrala uppgifter i en demokratisk rättsstat. Och som Peter Wolodarski, årets mottagare av Advokatsamfundets journalistpris, påpekar i sin krönika längre fram i detta nummer av tidskriften, sammanfaller advokatens och journalistens uppdrag att vara en röst för rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.

I Norge har en utredning nyligen föreslagit att norska Advokatforeningen inte ska få uttala sig i rättspolitiska frågor. Förslaget har mötts av en befogad och kompakt kritikerstorm. Förslaget har nu reviderats och utgången förväntas, föga förvånande, bli att det norska advokatsamfundet, i likhet med det svenska, också i fortsättningen ska ha möjlighet att med kraft driva rättspolitiska frågor. Den bisarra tanken att åsikts- och yttrandefriheten inte skulle omfatta advokatsamfunden och deras medlemmar framstår närmast som exotisk och för tankarna till främmande länder med vilka vi inte vill jämföra oss.

Till frågan om Advokatsamfundets uppdrag på det rättspolitiska området anknyter också frågan om styrelsens och generalsekreterarens befogenheter att driva rättssäkerhetsfrågor och andra rättsstatliga frågor. Längre fram i tidningen har en advokat skrivit en kritisk debattartikel, som delvis berör dessa frågor. Jag ska inte i denna ledare bemöta kritiken. Men, inlägget visar behovet av att tydliggöra advokatsamfundens och advokaternas roll i en demokratisk rättsstat och att ständigt erinra om denna uppgift.

Internationellt pågår, bland annat inom ramen för International Bar Association och dess Human Rights Institute, sedan lång tid ett omfattande arbete syftande till att stötta advokatsamfunden i deras strävanden att på allvar driva frågor om advokaters oberoende, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och rättsstatliga frågor i allmänhet. Jag har under flera år haft förmånen att få delta i detta arbete. Sverige brukar i dessa sammanhang glädjande nog ofta nämnas som en förebild. Och en sak är alldeles säker. I en av våld och förtryck präglad samtid är advokatsamfundens ansvar och betydelse när det gäller upprätthållandet av rättsstatliga principer och kampen för mänskliga rättigheter mycket påtaglig och ökande. Detta gäller både på det nationella och internationella planet.

I Kina, som varken kan betecknas som demokrati eller rättsstat, har den senaste månaden över tvåhundra advokater och människorättsförespråkare förhörts, gripits, häktats eller fängslats därför att de påtalat brister i rättssäkerheten eller bara representerat en brottsmisstänkt klient. I vissa fall har advokaterna trakasserats för att de åtagit sig att försvara klienter, som av den politiska makten uppfattas som obekväma, däribland journalister, andra advokater och människorättsaktivister. I Kina har advokaten Pu Zhiqiang tillbringat över ett år i häkte, utan rättegång, efter att ha deltagit i en privat sammankomst på årsdagen av händelserna på Himmelska fridens torg. I Kina saknas ett oberoende advokatsamfund och en oberoende journalistkår, som kan stå upp när rättsstaten äventyras och de demokratiska principerna hotas. De advokater, som nu sitter frihetsberövade på obestämd tid, har ingen som på det nationella planet för deras talan. Ansvaret för detta faller istället på internationella advokatsamfund, enskilda advokater och journalister.

Advokater och journalister fängslas och torteras inte bara i Kina. Så sker på många olika håll i världen. Advokater som hindras från att utföra sina uppdrag. Advokater som straffas för att de biträder sina klienter och journalister som sanktioneras för att de avslöjar oegentligheter. Lagar som på olika sätt beskär den enskildes rätt till advokat införs i många länder. Yttrande- och tryckfriheten inskränks. Rättsväsendets, advokaternas och journalisternas oberoende begränsas. Utvecklingen i Turkiet, Ryssland och EU-medlemmen Ungern är bara några i raden av obehagliga exempel där yttrandefrihet och pressfrihet inskränks betänkligt. Advokater och journalister har i detta läge en viktig roll att fylla när det gäller att informera omvärlden och att försöka påverka.

Brotten mot mänskliga rättigheter tilltar, inte sällan i terroristbekämpningens namn. USA:s kidnappningar av terrormisstänkta, övergrepp i hemliga fängelser och företeelser som Guantánamo är dystra exempel på hur tunn den demokratiska rättsstatens polityr är trots alla vackra proklamationer om motsatsen. Den arabiska våren har förbytts, inte till höst, utan snarare till vinter, med åtföljande begränsningar i mänskliga rättigheter. I Egypten avkunnas dödsdomar i en omfattning som nog inte har sin jämförelse någon annanstans. Bara förra året avkunnades 1 600 dödsdomar, varav sju verkställts. Terrorlagstiftningen i Malaysia framstår som, försiktigt uttryckt, medeltida. Misstänkta terrorister häktas, i princip på obestämd tid, utan rätt att få kunskap om grunden härför och utan rätt till att företrädas av advokat. Terrororganisationen ISIS sprider skräck inte bara i Mellanöstern utan också i andra delar av världen, inklusive Europa. Hur vi med bibehållen rättssäkerhet ska kunna skydda oss mot ett ökat terrorhot är förstås en svår utmaning. Sverige är i likhet med övriga medlemsländer i FN skyldigt att implementera den säkerhetsrådsresolution från förra året som bland annat handlar om kriminalisering av resande till Syrien och andra ställen för att delta i ISIS:s och andra terrororganisationers övergrepp. Behovet av insatser för att stävja detta är tydligt. Å andra sidan kräver detta flera svåra avvägningar. Grundläggande rättsstatliga principer måste också värnas, ett förhållande som förbudsivrarna ofta bortser ifrån. Ett samtida exempel på detta är när man föreslår att beviskraven för fällande brottmålsdom skall lättas. Advokatsamfundet har en expert i den utredning som regeringen tillsatt. Vi får avvakta vad den kommer fram till. Att lagstiftning inte ensamt kan lösa problemet med terror och utländska stridande torde dock stå helt klart.

Flyktingfrågan är ett annat akut problem i stora delar av världen. Över sextio miljoner människor är på flykt. Detta ansvar är något hela Europa måste dela. EU-kommissionens initiativ är därför ett gott försök på vägen. Men, en rad ytterligare initiativ krävs. Fler lagliga vägar in i Europa, bättre integration och ökad samordning måste skyndsamt undersökas. Vi måste självklart vara beredda att ta ansvar för de människor som flyr förföljelse, övergrepp och krig. Det följer av våra folkrättsliga åtaganden. Men, vi måste därtill vara beredda att förhålla oss till dem som flyr fattigdom. Artikelserien i Dagens Nyheter om vår nya underklass – de osynliga migranterna – är en tydlig och skrämmande påminnelse om detta. Liksom SD:s senaste reklamkampanj i tunnelbanan på temat ”vi ber om ursäkt för att gatubilden störs av tiggare”.

 

Rättsstatens uppgift är att skydda mänskliga rättigheter som kommit till uttryck i konventioner och lagar. Det åligger Advokatsamfundet och dess ledamöter att medverka härtill. I syfte att kunna fullgöra denna skyldighet ska Advokatsamfundet också tillvarata advokaternas yrkesintressen. Samfundet är dock inte någon intresseorganisation att jämställa med en fackförening. Det handlar i första hand om att se till att advokatens möjligheter att utföra sitt oberoende advokatuppdrag inte beskärs och att advokater kan företräda sina klienter på bästa sätt. Det kan handla om rätten att besöka häktade klienter, former för kontakter med åklagare och domstolar, rätten till substitution, entledigande av ombud eller ersättningsfrågor. Det kan lika väl beröra frågor om tvångsmedel mot advokatbyråer, men även om diskriminerande skattelagstiftning. Advokatsamfundets ansvarsområden är många.

Advokatsamfundet ska vara rättsstatens vakthund i allt från lagstiftning till rättstillämpning inom skiftande samhällsområden. Det kan handla om asyllagstiftning, jämställdhet, skattelagstiftning, hatbrott eller folkrättsliga frågor. Detta innefattar att i utredningar bidra med kunskap och erfarenheter och framföra kritik när politiker presenterar lagförslag som strider mot grundläggande rättssäkerhetskrav samt att avge remissyttranden.

Advokatsamfundet svarar på cirka 100–120 remisser årligen. Dessa remissvar utgör yttranden över lagstiftningsförslag på en rad olika områden. Två områden som under senare tid varit särskilt aktuella är just terrorområdet och asylområdet. Samfundet har i dessa fall, som framgår av våra tidigare remissvar, intagit ståndpunkter med utgångspunkt i folkrätt, Europarätt och nationell lagstiftning. Dessa remissvar följer en konsekvent hållning. Något skäl att frångå de principiella ställningstaganden som tidigare gjorts finns enligt min mening inte.

Advokatsamfundets medverkan i lagstiftningsprocessen och i den rättspolitiska debatten är en central uppgift för organisationen och dess generalsekreterare. Rättspolitik handlar om allt från integritetsskydd, näthat, kriminalpolitik, konstitutionella frågor till tiggeriförbud.

Dessa områden har inte sällan ideologiska undertoner, som ibland kan vara partipolitiskt åtskiljande. Advokatsamfundets utgångspunkt i den rättspolitiska diskursen är de grundläggande rättsstatliga och humanitära principer som kommer till uttryck i internationell och nationell rätt. Inte partipolitiska hänsyn. Något som borde vara uppenbart för envar och en förutsättning för att samfundet med integritet kan delta i detta arbete och bli respekterat för sina åsikter. Samfundets uppgifter måste ständigt försvaras – även mot dem som på olika plan söker angripa oss, inte sällan med argument hämtade från osaklighetens vapen­arsenal och dimmiga tankemönster.

Annons
Annons