search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Ruin eller inte?

En högst levande hundraåring eller en ruin? Omdömena om avtalslagen går kraftigt isär.

Professor Kurt Grönfors lär strax före sin död, år 2005 då avtalslagen 90-årsjubilerade, något uppgivet ha uttalat att av avtalslagen kvarstod endast en ruin.

– Ruinmetaforen är slående, men kräver en komplettering. Gärna en ruin, men det är i så fall en i hög grad levande ruin, på samma sätt som Caspar David Friedrich målade sina romantiska ruinlandskap i början av 1800-talet. Friedrich gav traditionen och kontinuiteten ett viktigt uttryck, säger professor Kjell Åke Modéer och fortsätter:

– När avtalslagen antogs var den resultatet av ett paneuropeiskt katedralbygge med åtskilliga arkitekter, bygg­mästare, samhällsingenjörer involverade. Ruinen påminner oss om avtalets djupstrukturer med konstruktioner från den romerska rätten men också om tidsbundna påbyggnader, tillägg och kompletteringar. Avtalslagen tillkom med andra ord i en tid av dramatisk förändring. Dess tillkomsthistoria bidrar till förståelsen av varför vi i dag firar dess 100-åriga tillvaro.

Den finländske professorn Juha Karhu har sin uppfattning klar om avtalslagen.

– Avtalslagen är en social konstruktion. Som all annan lagstiftning är också avtalslagen ett institutionellt, samhälleligt och kulturellt faktum, säger Juha Karhu som menar att man kan närma sig avtalslagens byggstenar på olika sätt. För honom är de avtalsrättsliga idéerna, som vilja, tillit och solidaritet, alltid polemiska.

– Det finns ingen juridik utan historia och utan samhälle. Det värdefulla i den nordiska avtalsrätten, och i avtalslagen, är dess anknytning till våra gemensamma nordiska rättsarv och rättsrealiteter, konstaterar Karhu och fortsätter:

– Men samtidigt är också detta arv och denna realitet sociala konstruktioner som vi i nutiden klistrar på vår historia och på våra samhällen.

Annons
Annons