search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Mer att läsa

Polisen gick till maximal motoffensiv

Inte sällan tangerar journalistiken juridiken. Det är påfallande ofta rollen som chefredaktör och utgivare kommer nära rättsliga frågor.

Att Advokatsamfundet uppmärksammar DN:s arbete med sitt journalistpris känns därför hedrande och förpliktande. Organisationen har under Anne Rambergs ledning blivit en allt viktigare röst för rättssäkerhet och mänskliga rättigheter.

I båda våra världar är dessa frågor centrala. Låt mig ta upp ett belysande exempel från hösten 2013, som handlar om det så kallade romregistret.

Det började med ett mail från vår reporter Niklas Orrenius: ”Det känns i magen när man har uppgifter om något riktigt lovande”, skrev han till mig och ett par andra redaktörer.

Två dagar senare kom ett sms med bilder. Det innehöll ett släktträd på över 4 000 romer och mer än 1 000 barn. Merparten var inte misstänkta för något brott. Registret var sökbart för anställda i Skånepolisen; det ansågs användbart.

Uppgifterna var så allvarliga att vi direkt lät tidningens advokater på Danowsky & Partners gå igenom materialet. Deras slutsats var att polisen i flera avseenden saknade rättslig grund för registreringen. Vi lät även grundlagsexperten Johan Hirschfeldt ta del av DN:s uppgifter, och han var mycket bekymrad.

Polisen, däremot, kom med blandade reaktioner. Dagens Nyheters avslöjande framkallade först polisiär förnekelse, sen bekräftelse, sen ett slags ursäkt från Rikspolisstyrelsen och till sist en motoffensiv från Skånepolisen.

Frågan fick stor politisk och medial uppmärksamhet och ledde till debatt i SVT:s Agenda mellan Skånepolisens chefsjurist Monica Nebelius och undertecknad.

I den sade Nebelius:

”DN har målat upp en Pandoras ask, och nu öppnar de på locket. Vad händer då: det väller ut fördomar mot romer. Det är DN som pekar ut den romska gruppen, det är inte Skånepolisen. Det är oerhört beklagligt. Jag känner stor olust att överhuvudtaget behöva figurera med mitt namn på ett papper där vi ska delta i detta och lägga fram uppgifter som ska speglas mot den verklighet som DN har lagt fast. Den är inte riktig.”

Det var alltså budbäraren som var problemet – inte den polisiära registreringen.

Få saker har varit föremål för så mycket myndighetsgranskning som Skånepolisens romregister. Chefsjuristens slutsatser kan således kontrasteras mot vad de som utövar tillsyn av polisen har haft att säga i ärendet.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden beskrev registret som ”i flera avseenden” olagligt. Ordföranden Sigurd Heuman konstaterade att han ”aldrig sett ett så dåligt register”.

Justitiekanslern beslutade att tilldela var och av de registrerade 5 000 kronor i individuellt skadestånd.

Diskrimineringsombudsmannen fann att registret kunde tyda på ”etnisk profilering”.

Justitieombudsmannen riktade stenhård kritik mot flera personer inom dåvarande Skånepolisen: ”Uppgiftssamlingarna har de facto fått karaktären av ett register över etnisk tillhörighet”, skrev JO.

Hon pekade ut sex personer i sitt beslut – samtliga bär ett tungt ansvar för att registret existerade.

 

Hur har det gått för de kritiserade polischeferna efter avslöjandet? Låt oss titta på de fyra personer som hade högst befattningar.

Tidigare länspolismästaren Eva Årestad Radner – hon är i dag kanslichef hos rikspolischefen Dan Eliasson.

Tidigare länspolismästaren Klas Johansson – han är numera chef för nyinrättade Polisregion Nord.

Tidigare chefen för länskriminalen Henrik Malmquist – fram till 2015 chef för Rikskriminalen.

Tidigare chefen för länskriminalen Stefan Sintéus – chef för polisområde Malmö.

Chefsjuristen Monica Nebelius, som kallade romregistret för en ”tankekonstruktion”, pekas inte ut i JO-beslutet. Men i likhet med sina kritiserade kolleger har hon fått en ny hög befattning, nämligen som rättschef i nybildade Polisregion Syd.

Mitt i sommaren kom dock ett hoppingivande besked för alla som efterlyser ett minimum av ansvarsutkrävande när allvarliga fel begås: två polischefer ska prövas med anledning av den olagliga registreringen. Det är rikspolischefen Dan Eliasson som beslutat att myndighetens personalansvarsnämnd ska ta upp frågan om eventuella disciplinstraff i två fall.

Alltid något, om än långt ifrån tillräckligt med tanke på konsekvenserna för de drabbade.

Flera slutsatser kan dras från arbetet med att avslöja romregistret.

Den första kan tyckas självklar, men behandlas inte alltid som sådan: svenska rättsvårdande myndigheter begår fel, och ibland mycket allvarliga sådana. Polisen, som har till uppgift att beivra lagbrott, är inte skyddad från att själv bryta mot lagen.

Inte heller kan man utgå ifrån att en myndighet som polisen rättar fel när dessa påtalas. Exemplet romregistret belyser i själva verket en allt vanligare trend i MyndighetsSverige, nämligen att statliga verk stundtals utnyttjar sina kommunikationsavdelningar till att gå till massmedial motoffensiv. Myndigheter, som ska vara opartiska, använder således skattemedel för olika former av kampanjer, som syftar till att sprida en bättre bild av den egna verksamheten.

Det påminner om att demokratins och rättsstatens kvalitet är helt beroende av att det finns balanserande krafter som granskar och ifrågasätter, särskilt verksamheter som inrymmer så många tvångsmedel som den polisiära.

Viktiga delar av polisens apparat är dessutom omgärdad av sekretess – ofta på goda grunder – och det ökar risken för missbruk och övertramp.

Romregistret var inte tillgängligt för allmänheten, och DN har aldrig redovisat hur registret hamnade på redaktionen. Men utan journalistisk tillgång till datafilerna hade sannolikt de romer som nu tilldömts individuella skadestånd aldrig fått upprättelse eller ens kännedom om registreringen. Mycket talar dessutom för att hela frågan och den svenska statens hantering av ärendet kommer att hamna i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Någon punkt är ännu inte satt.

I ett demokratiskt samhälle är det därför avgörande att såväl advokater som journalister ständigt granskar hur de rättsvårdande myndigheterna agerar.

Eller för att citera Lord Acton: makt korrumperar – och absolut makt korrumperar absolut.

 

 

Dagens Nyheters chefredaktör och ansvarige utgivare, årets mottagare av Advokatsamfundets journalistpris.  Denna text är en bearbetad version av ett tal som hölls vid Advokatsamfundets fullmäktige i juni.

 

Annons
Annons