search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Med fokus på Europakonventionen

Betydelsen av Sveriges ratificering av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna kan aldrig nog betonas. I hyllningskören går det inte att undvika att smyga in något som förtar bilden av all förträfflighet med staters anslutning. Det menar advokat Lars Nydell.

Demokratins ursprungsidé är de folkvalda representanternas val av de lagar som domstolarna skall följa, där nämndemännen är folkets representanter i domstolen. Europadomstolens sammansättning och uppgift har en annan bakgrund. De valda ledamöterna som hämtas från varje anslutet land är inte folkvalda utan hämtas från den statsmakt som skall prövas efter förslag från denna stat. Anslutna stater utser domstolens ledamöter i ett administrativt förfarande för varje land utan insyn och godkännande av landets folkvalda representation. I Sverige förekommer det ingen som helst debatt om den av regeringen föreslagna domstolsledamoten är lämplig! Det är snarare så att debatt om en regerings förslag av en ledamot helt lyser med sin frånvaro i de länder som särskilt syns med anmälda fall i domstolen, som Storbritannien, Ryssland och Ukraina.

Det framstår som en utspridd villfarelse att domstolen främst bevakar kränkningar av konventionsreglerna i ett solitärt intresse att upprätthålla innehållet i de mänskliga rättigheterna med uttalad sanktion mot de länder som bryter mot konventionsreglerna. Inget kan vara mer fel.

Det finns med andra ord en uppenbar intressekonflikt mellan den enskildes och statens intressen. Å ena sidan den enskildes önskan att hävda sin rätt och å andra sidan statens intressen att hävda sina befogenheter över den enskilde. Staten med de politiska synpunkter som den företräder har ett företräde, och har en syn att de kollektiva intressena i ett land måste stå över den enskildes intressen hur behjärtansvärda de än kan vara.

Systemet med enmansdomare i stället för en så kallad stor kammare riskerar att i allt större utsträckning enskildas besvär avskrivs. I ett fall har redovisats att domstolens enmansdomare, fru Nußberger från Köln, 2014 utan kammarbeslut avskrivit klagomål mot en tidigare ledamot av domstolen som under nio år arbetade på samma rotel som hon. En person som numera upprätthåller landets chefs-JO-ämbete för tillsynen av Sveriges offentliga verksamhet. De klagomål som domstolen mottagit avsåg att svenska staten genom åtgärder förhindrat tillämpningen av artikel 6 och artikel 7 i konventionen i svensk offentlig verksamhet. Nußberger arbetade på den rotel där den tidigare svenska representanten deltagit. Oavsett vilka slutsatser som kan dras av detta visar exemplet på riskerna med anmälda staters representanter i domstolen, en intresseavvägning staten till fördel och eventuellt kollegiala förhållanden. De synpunkter som lämnats till domstolens ordförande, en hög jurist från Storbritannien, har inte givit något svar. Vilket ytterligare accentuerar ett förhållande där en domstol låter sig stå oemotsagd i offentligheten.

Det är ett bekymmer att debatten om denna institution fokuserar på om Europadomstolen kan anses uppfylla alla de krav i en demokrati som bör gälla för en rättslig funktion. Objektivt skiljer sig domstolen från andra genom den sållning av anmälningar som förekommer, och risken för ett inflytande grundat på det egna landets politiska bedömningar i varje fall. Det går inte att undvika att det grundläggande problemet är att domstolen är överhopad av anmälningar. Beroende i sin tur på att respektive stat har ett intresse av att undvika kritik. Den svenska modellen med att utse ledamöter i Europadomstolen enbart baserat på en regerings bedömningar utan parlamentets godkännande är fel. I synnerhet när landets kontrollfunktion genom dess chefs-JO utses av riksdagen och inte av regeringen.

 

Lars Nydell är advokat sedan 1975 och numer sedan några år engagerad i rättsstatsfrågor med inlägg i medier.