search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Girjas i tankarna

Vissa uppdrag är roligare än andra. Ibland känns det till och med som en ynnest att ha fått just det uppdraget. Ett sådant är att biträda Girjas sameby i tvisten mot staten om rätten för samebyn att istället för som nu, länsstyrelsen, bestämma över upplåtelser av jakt och fiske till allmänheten. Det skriver advokat Peter Danowsky.

Vi lever lyckligtvis i ett land där diskriminering av befolkningen och andra kränkningar av mänskliga rättigheter är sällsynta. I Girjasmålet finns emellertid just sådana aspekter. Men det är inte huvudfrågan i målet. Den är civilrättslig och gäller om Girjas genom urminnes hävd eller sedvanerätt har en exklusiv rätt till jakt och fiske inom same­byns område. Saken är komplex och det visas inte minst av att tingsrätten meddelar dom fem månader efter sista förhandlingsdagen.

Efter fem veckors nyss avslutad huvudförhandling och långt innan en laga kraftvunnen dom föreligger, vore det fel att nu diskutera rättsfrågorna i målet. Men det finns andra dimensioner.

För två år sedan, i mitten av juli, flög jag helikopter till Lihti, den plats i Girjas där kalvmärkningen sker. Några stugor, en sjö, oändliga vidder. Renarna samlas in och framåt morgontimmarna sker märkningen. Med säker blick identifieras vilken kalv som följer vilken vaja, kalven fångas in med lasso och snabbt får den sitt märke i örat och springer tillbaka till sin vaja. Så har det alltid gått till. Och även om hjälpmedlen blivit bättre; nu finns det motorcyklar och fyrhjulingar att förflytta sig med och flocken följs på Internet där chipsförsedda ledarrenar lätt hittas, är det i grunden som förr. De grundläggande kunskaperna har överförts till nästa generation och till nästa igen. Med på Lihti var barn och tonåringar som såg, prövade och lärde sig inte bara av föräldrar utan av far- och morföräldrar och andra äldre.

Under åren med Girjasmålet har jag träffat ett antal personer som med en slags självklarhet berättat om hur de själva och deras förfäder ”lever med” naturen, där inte bara renen är deras tillgång utan även sjön, betet, ripan och skogen. Allt ska vårdas, inget får förfaras. Ett välstånd kan skapas, inte bara överlevnad, men inget får överutnyttjas, inget får förstöras för nästa generation.

Det är klart att en sådan livsinställning går på tvärs emot gruvdrift, dammar och vägbyggen som skapar arbetstillfällen och skatteinkomster för en stat och kommun. Min förståelse för den konfliktens dimensioner har ökat och konkret öppnat mina ögon för vad modeordet hållbarhet kan betyda.

Stödet från medlemmar i Girjas, från närliggande samebyar men också från samer längre söderifrån har varit stort i målet. Flera dagar var rättssalen fylld. Sameradion direktsände stora delar av huvudförhandlingen och mail med tips och vänliga tillrop kom från många håll.

Forskare med intresse för dessa frågor kunde följa rättegången direkt från sina arbetsrum.

Att samer är ett urfolk och en minoritet i Sverige, till och med en lagfäst sådan, och att den rättsliga frågan rör förhållandet till staten – tidigare hette det kronan – har gett särskild kraft i stödet som Girjas fått.

Detta stora intresse och detta stöd i realtid är både uppfordrande och inspirerande. Känslan av att delta i något viktigt fick daglig bekräftelse från omvärlden. Medieintresset bidrog förstås också till den känslan.

Målet handlar inte om pengar, till skillnad från de allra flesta andra civilrättsliga målen. Här gäller det en tydlig rättsfråga som ska avgöras i vår tid, med vår gällande rättsordning, men med lång tids historia som viktig bakgrund. Också i detta skiljer sig Girjasmålet från så många andra mål.

Det händer att klienter säger att det är inte pengar det handlar om, utan principen. Oftast är det inte helt sant. Här är det sant. Det skänker ett särskilt allvar till processen.

Om detta allvar bidrog till den goda stämningen utanför rättssalen mellan ombuden och också mellan statens ombud och medlemmar i Girjas sameby är svårt att veta, men väl kan det ha varit så. Det var påfallande hur avbrotten i förhandlingen ägnades goda samtal och skämtsamheter. Motsatsen, under fem veckors huvudförhandling, med boende på samma hotell och med gemensamma resor till och från Stockholm, hade varit svåruthärdlig. Det professionella i advokatrollen, där trots starkt engagemang i saken, ombudsrollen är skild från det personliga, gavs tydlighet i denna tingsrättsförhandling.

När huvudförhandlingen var slut samlades ombuden, Girjas ordförande och justitiekanslern för en gemensam gruppbild, en bild som alla ville ha. Det var förstås en lättnad att huvudförhandlingen hade genomförts. För oss som skulle till Stockholm kunde sommarledigheten börja. Girjas sameby väntade på att kalvmärkningen kunde komma igång. Våren har varit besvärlig, värmen är sen, mycket regn. Men man kände tillförsikt.

Peter Danowsky blev advokat 1981 och startade advokatbyrån Danowsky & Partners 1993. Han ägnar huvuddelen av arbetstiden åt processer och skiljemannauppdrag.

Annons
Annons