- Nyheter
En jubilar som visar tidens obevekliga gång
Skapandet av avtalslagen är en spännande berättelse som rymmer beskyllningar om megalomani men även nordisk pragmatism. Sedan mitten av 1800-talet hade skandinavismen fått ett allt större genomslag.
Innebörden av skandinavismen var en samhörighetskänsla och en önskan om utökat kulturutbyte, med i förlängningen även ett politiskt och rättsligt samarbete.
Frågan om avtalslagen är en högst levande hundraåring eller en ruin delar forskarkåren. Spännvidden är också stor när det gäller på vilket sätt avtalsrätten ska föras in i framtiden. Fast det finns en enighet om värdet av den stora gemensamma kunskapsbank som har byggts upp. Få tror dock att den nordiska avtalslagen lär fira sin 200-årsdag. Men oavsett det så är avtalslagen, enligt professor Kjell Åke Modéer: ”En i hög grad levande ruin, på samma sätt som Caspar David Friedrich målade sina romantiska ruinlandskap i början av 1800-talet. Friedrich gav traditionen och kontinuiteten ett viktigt uttryck.”
Det går att en smula vemodigt konstatera ”den nordiska tanken” tycks slumra in och i stället ersättas av Europarätten och andra internationella överenskommelser.