search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Disciplinärende: Beslut 2015

Jäv? Advokater har under tid då tingsrättsförhandling pågick ingått avtal om anställning vid samma byrå. Vidare har de, efter att överenskommelse träffats, valt att kvarstå som försvarare. Erinran.

Bakgrund

Advokatsamfundet har från hovrätten fått del av handlingar hänförliga till ett mål.

A är offentlig försvarare för en av de tilltalade i målet, X. B är offentlig försvarare för en annan tilltalad i målet, Y.

Åklagaren har i stämningsansökan åtalat X för brott enligt åtalspunkterna 1A och 1B (grovt övergrepp i rättssak och misshandel) samt åtalspunkterna 2A (människorov, synnerligen grov misshandel) och 2B (försök till utpressning).

Y har enligt stämningsansökan gemensamt med X och en tredje person åtalats för brott enligt åtalspunkten 2A (människorov, synnerligen grov misshandel). I gärningsbeskrivningen står att de åtalade utfört vissa handlingar tillsammans och i samförstånd.

Tingsrätten meddelade dom, och dömde därvid X och Y, såvitt avsåg åtalspunkten 2A, i enlighet med åklagarens gärningspåståenden. Påföljderna bestämdes till fängelse i 6 år respektive 5 år och 6 månader. Därutöver beslutades X och Y, tillsammans med en tredje person, vara solidariskt skadeståndsskyldiga till målsägandena.

Såväl X som Y har överklagat tingsrättens dom. Båda har i första hand yrkat att åtalen mot dem skall ogillas och att skadeståndsyrkandena skall lämnas utan bifall.

B var vid tiden för förordnandet som offentlig försvarare delägare i Advokatbyrå I. Sedermera bytte han emellertid byrå till Advokatbyrå II, där A är verksam. De bägge försvararna kom därvid att sedan sista dagen för huvudförhandlingen i tingsrätten vara verksamma på samma advokatbyrå.  

De valde efter överväganden att kvarstå som försvarare i målet.

 

Ärendets handläggning

A och B har i likalydande brev ombetts inkomma med yttrande, särskilt avseende de överväganden som legat till grund för att kvarstå som offentlig försvarare även efter det att förhandlingarna inleddes som fick till följd att de blev verksamma på samma byrå.

Advokaternas yttranden

A har i yttrande anfört bl.a. följande.

När han under sommaren 2014 erhöll förordnandet som försvarare för X förelåg inga omständigheter som förhindrade honom att åta sig uppdraget. Han har sedan relativt lång tid haft uppdrag som dennes försvarare.

I augusti 2014 meddelade B att denne övervägde att säga upp sitt delägaravtal. Han – som är en av tolv delägare på Advokatbyrå II – förklarade att han för egen del gärna skulle se B som en ny kollega. B informerade om att han var bunden av avtal i ett år, och inga avtal ingicks eller förhandlades mellan dem. Han hade inte heller mandat att ingå sådant avtal. Hans förhoppning var dock att B, om denne valde att säga upp sitt delägaravtal och avsluta sin anställning hos sin dåvarande arbetsgivare – och om kollegorna också önskade anställa B – skulle erbjudas anställning hos Advokatbyrå II när han inte längre var bunden till sin dåvarande arbetsgivare, med utgångspunkten att det skulle bli sommaren 2015.

I senare delen av augusti meddelade B att han sagt upp sitt delägaravtal och att han skulle vara bunden av det i ett år, följaktligen till augusti 2015. A informerade sina kollegor om det.

Under september hade han kontakt med B, som då förklarade att det pågick diskussioner mellan honom och hans kollegor om att han eventuellt skulle kunna lösas från sitt avtal i förtid. Diskussionen var då – som han uppfattade det – att det i så fall skulle ske kring årsskiftet 2014/2015. Även detta vidarebefordrade han till sina kollegor och de diskuterade i slutet av september om de skulle erbjuda B anställning om möjlighet därtill gavs innan augusti 2015. Kollegorna var positiva till att anställa B men då det inte var aktuellt just då utan närmast till årsskiftet vidtogs ingen åtgärd med anledning av detta. Frågan var tänkt att därefter hanteras av VD:n.

Parallellt med det ovan beskrivna åtalades hans huvudman och B:s klient den 11 september 2014, delvis för brott som de skulle utfört tillsammans och i samförstånd. Ytterligare någon vecka senare inkom enskilda anspråk som riktades bl.a. mot deras klienter. Tidpunkten för förhandlingens genomförande var bestämd sedan den 2 september till att avgöras den 15, 17, 24 och 26 september 2014 samt 29 september 2014 i en del som inte berörde hans eller B:s huvudman. När förhandlingen påbörjades fördes inga förhandlingar med B om en anställning för honom hos Advokatbyrå II. Den inställning som de tilltalade redovisade när förhandlingen påbörjades överensstämde med vad de tidigare redovisat under förundersökningen och vid häktningsförhandlingarna.

Såvitt han erfarit så kom B överens med sina tidigare kollegor att med kort varsel avsluta sin anställning och sitt delägar­skap på den tidigare byrån i början av oktober 2014. Efter kontakter med Advokatbyrå II:s VD därefter överenskom de att B skulle börja en anställning hos Advokatbyrå II den 11 oktober 2014. B började sin anställning med några dagars semester och påbörjade arbetet den 16 oktober 2014.

Förhandlingen i tingsrätten var då, trots att så var planerat, inte avslutad. Vid förhandlingsdagen den 26 september konstaterades att målet inte kunde slutföras den dagen utan skulle slutföras den 9 oktober 2014. Inte heller den dagen kunde målet avslutas utan så skedde först förmiddagen den 16 oktober. Då kvarstod endast personalia rörande annan medmisstänkt och slutanförandena.

Genom att B erbjudits – och accepterat – en anställning från den 11 oktober kom de att bli verksamma vid samma advokatbyrå från den dagen. Utifrån att allt processmaterial i målet då sedan länge var känt liksom de tilltalades inställningar kunde han konstatera att det inte förelåg några motstående intressen mellan hans klient och B:s klient. Det framstod som uppenbart att några sådana inte heller skulle uppstå. Angivna förhållanden kan sägas ha förelegat senast då de angav inställning till åtalet och det enskilda anspråket inför rätten och i vart fall när han ställdes inför det faktum att förhandlingen drog ut på tiden och B erbjöds, och accepterade, en anställning vid Advokatbyrå II.

Vid tidpunkten för det att B erbjöds, och sedan tillträdde, en anställning vid Advokatbyrå II, alltså första tredjedelen av oktober, så hade han biträtt sin huvudman i aktuellt mål sedan i juni. Hans klient har sedan tidigare ett stort förtroende för honom och ville inte, när han förklarat det inträffade, att förhandlingen skulle avbrytas eller att han skulle avträda. Vid en avvägning mellan konsekvenserna av att han skulle ha avträtt precis innan uppdraget slutfördes efter cirka tre och en halv månads biträde och den möjliga risk för intressekonflikt som typiskt sett kan ha förelegat ansåg han det rimligt att han slutförde det häktade målet.

B har i yttrande anfört bl.a. följande.

Innan han accepterade uppdraget gjorde han bedömningen att det inte förelåg något hinder att åta sig uppdraget.

Under augusti 2014 sade han upp sitt delägaravtal på Advokatbyrå I. Utgångspunkten var att han skulle kvarbli på advokatbyrån till augusti 2015.

Huvudförhandlingen i tingsrätten skulle, enligt ursprunglig kallelse, avslutas den 26 september 2014. Efter en överenskommelse med de andra delägarna på Advokatbyrå I, överenskoms att han skulle sluta den 10 oktober 2014. Anställningen på Advokatbyrå II påbörjades den 11 oktober 2014. Anmälan om dessa ändringar gjordes till Domstolsverket och Sveriges advokatsamfund i samband med övergången.

Under huvudförhandlingen i tingsrätten uppstod situationen att en av målsägandena uteblev från förhandlingen. Följden av det blev att huvudförhandlingen förlängdes till den 9 oktober 2014. Emellertid inställde sig inte målsäganden och hämtningsbeslut kunde inte verkställas förrän kl 11.00, till följd att de inte kunde slutföra förhandlingen den dagen. Vid huvudförhandlingen den 9 oktober 2014 erhöll de därför kallelse till den 16 oktober 2014.

Sålunda fick han den 9 oktober 2014 besked om att huvudförhandlingen skulle avslutas först efter det att han påbörjat anställning på Advokatbyrå II, där en av medförsvararna i målet, A, var verksam. En situation som han inte vare sig skapat eller hade kunnat förutse när han erhöll uppdraget som offentlig försvarare eller när han överenskom att delägarskapet på Advokatbyrå I skulle upphöra och hans nya anställning påbörjas.

Han hade, ställd inför detta faktum, givetvis att då – den 9 oktober 2014 – göra en förnyad bedömning om han var tvungen att begära sitt entledigande, pga. den fortsatta förhandlingen den 16 oktober 2014. Målet var vid detta laget genomgånget i sak och all bevisning var förebringad. Det som återstod av målet var personalia avseende en medmisstänkt samt slutanföranden. Hans huvudman och A:s huvudman hade inte några motstående intressen och inget hade framkommit som indikerade att de skulle kunna få det. Bägge hade inställningen att de inte varit på plats vid de påstådda gärningarna, vilken inställning även den tredje medmisstänkte hade. Han gjorde då bedömningen att det inte förelåg någon intressekonflikt och inte heller någon som helst risk för att sådan intressekonflikt skulle inträffa. Vidare konsulterade han sin huvudman som absolut inte ville att han skulle lämna honom.

Enligt hans uppfattning var det uppenbart för alla och envar med insikt i målet att det, i vart fall i då aktuellt läge av processen, inte förelåg någon risk, överhuvudtaget, för intressekonflikt. Huvudförhandlingen avslutades under förmiddagen den 16 oktober 2014. Någon intressekonflikt uppstod inte.

Även om det hade funnits någon risk för intressekonflikt hade det ändå, enligt hans uppfattning, inte varit rätt och rimligt att begära sitt entledigande. Förhandlingen hade i sådant fall fått ställas in och tas om från början. En inställd förhandling skulle, för det första, stå i direkt strid med klientintresset. Dels rätten att biträdas av den försvarare klienten önskar och har förtroende för, dels hade det inneburit en avsevärd tidsutdräkt (gissningsvis minst 6–8 veckor) om en ny försvarare skulle förordnas, läsa in sig på målet och förbereda sig samt huvudförhandling genomföras, vilket skulle vara mycket negativt för hans huvudman, som redan då hade varit häktad med restriktioner under lång tid. Vidare hade det inte ur ett processekonomiskt perspektiv varit rimligt att lämna målet. Det hade vidare varit direkt inhumant mot målsägandena som uppgav sig lida väldigt dels av de brott de påstods ha varit utsatta för, dels av att behöva medverka vid förhör inför tingsrätten.

Ärendets handläggning

Vid sammanträde den 30 januari 2015 beslutade styrelsen att ta upp ett disciplinärende mot A och B. I samband med underrättelsen om beslutet bereddes advokaterna tillfälle att slutföra talan.

Ytterligare yttranden från advokaterna

B har i yttrande anfört bl.a. följande. Målet har prövats i hovrätten och Högsta domstolen har beslutat att inte meddela prövningstillstånd. Hovrättens dom har således vunnit laga kraft. Det uppstod inte någon intressekonflikt vare sig under prövning i hovrätten eller i Högsta domstolen.

A har i yttrande anfört bl.a. följande. I aktuell del förnekade de åtalade gärningarna. De redovisade inga omständigheter som indikerade minsta risk för intressekonflikter eller motsättningar mellan X och Y. Som försvarare hade han också exklusiv information direkt från X, och var fullt övertygad om att någon intressekonflikt inte förelåg och heller inte skulle uppstå.

När det blev klart att konkreta diskussioner inletts med B om att han skulle bli anställd, uppstod anledning att där och då pröva frågan om det fortsatta försvararuppdraget. Vid den tidpunkten hade de tilltalade dels avgivit inställning till åtalet, åklagarna respektive försvararna hållit sakframställan samt huvuddelen av bevisningen i målet genomgåtts. 

Han ansåg det inte rimligt att advokatbyrån skulle avstått från att inleda diskussioner med B om en anställning i avvaktan på att målet var slutfört, vilket det slutligt kom att bli först en bit in på 2015 då Högsta domstolen beslöt att inte meddela prövningstillstånd, vid äventyr att B erbjudits och accepterat anställning på annan advokatbyrå. Inte heller var det rimligt att rekryteringen helt skulle skrinläggas på grund av ett pågående uppdrag.

Hade de avträtt, så hade det haft oerhört negativa konsekvenser, och det kan ifrågasättas om målet överhuvudtaget på ett rättssäkert sätt kunnat tas till avgörande. Målet var i slutfasen av huvudförhandlingen, och vid avträdande hade huvudförhandlingen fått ställas in och nya försvarare engageras att gå igenom en tämligen omfattande förundersökning. Klienterna hade blivit kvar i häkte och hade inte fått de försvarare de valt.

Vid fullföljande av uppdraget förelåg ingen risk för intressekonflikt, och därmed långt ifrån en beaktansvärd sådan. Med den information han hade ansåg han sig kunna utesluta att en intressekonflikt skulle uppstå mellan X och Y under den fortsatta handläggningen i tingsrätten. Samma överväganden gjordes efter tingsrättens dom. Beslutsunderlaget var då detsamma men handläggningen hade löpt ytterligare ett steg.

Hans främsta plikt är att visa klienten trohet och lojalitet. Det innebär enligt hans uppfattning inte att det utesluter att han vid prövning av risken för eventuell framtida intressekonflikt och/eller andra motsättningar också väger in andra omständigheter. I det sammanhanget bör beaktas klientens önskan om hans biträde men också bl.a. risk för förlängd häktning, äventyrande av förhandlingens genomförande, övriga parters berättigade intresse av förhandlingens slutförande med mera.

Till sitt yttrande har A bilagt yttranden från en medförsvarare, ett målsägandebiträde samt åklagare.

Nämndens bedömning och beslut

Av utredningen framgår att A och B varit offentliga försvarare för klienter som var åtalade för samma brott, och som beskrivits som att de gemensamt och i samförstånd tillsammans ha utfört vissa handlingar.

Nämnden konstaterar att det av advokatens lojalitetsplikt gentemot sin klient följer att avtal om anställning av B vid den byrå där A var verksam, inte borde ha ingåtts under den tid förhandlingen pågick i tingsrätten.

Av utredningen framgår vidare att A och B, även efter att överenskommelse träffats om anställning av B vid den advokatbyrå där A var verksam, valt att kvarstå som försvarare för dessa klienter.

Genom vad som sålunda förekommit har A och B åsidosatt sina plikter som advokater.

Nämnden tilldelar därför envar av A och B erinran enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken. 

Annons
Annons