search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Aktivismen verkar splittrande

Advokat Allan Stutzinsky ifrågasätter Advokatsamfundets generalsekreterares agerande i olika medier. Stutzinsky skriver: ”Jag har i och för sig stor respekt för politiska aktivister. Det engagerade samtalet är livsluften i en demokrati. Samfundets uppgifter, inte minst som intresseorganisation för landets advokater, underlättas emellertid inte av sådan aktivism.”

Det är naturligt att Advokatsamfundet uttalar sig i frågor där advokaters särskilda kunskaper och specifika erfarenheter kan ha betydelse, särskilt när samfundets åsikter har efterfrågats. Generalsekreteraren Anne Ramberg levererar emellertid åsikter om allt möjligt och – som det ser ut –  i allt snabbare takt. Hon har synpunkter på snart sagt alla politikområden; invandring, jämställdhet, skatter, utrikespolitik. Inget är henne främmande. Ibland håller jag med henne, ibland inte. I frågor i vilka jag anser mig ha särskild insikt har hon uttryckt åsikter som uppenbart bygger på okunskap. Rambergs återkommande ansträngningar att skydda kungahuset från all kritisk granskning och allt ifrågasättande framstår för mig som märkliga.

Under sommaren har jag blivit illa berörd av Rambergs debatt med journalisterna Ivar Arpi på Svenska dagbladet och Jenny Sonesson på Dagens Industri. Dessa båda journalister har dristat sig till att påpeka att det med invandringsströmmarna till Sverige följer en del personer som har onda avsikter. De har därför efterlyst vissa åtgärder, bland annat mer långtgående lagstiftning mot terrorverksamhet. För detta har de av Ramberg stämplats som ”populister”. Man kan alltid diskutera detaljerna i tankar om rättslig reglering. Redan genom sitt osakliga anslag omöjliggjorde emellertid Ramberg all konstruktiv diskussion. Ramberg har under sommaren också hävdat den närmast sensationella åsikten att rättsstaten skulle vara hotad om asylsökande personer inledningsvis fick tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta.

Jag har i och för sig stor respekt för politiska aktivister. Det engagerade samtalet är livsluften i en demokrati. Samfundets uppgifter, inte minst som intresseorganisation för landets advokater, underlättas emellertid inte av sådan aktivism. Det är numera ganska sällan som Rambergs åsiktsspridande kan sägas svara mot något samlat advokatintresse. Istället förvrids fokus, engagemanget för samfundets egentliga uppgifter försvagas och andras respekt för samfundet riskerar att eroderas. Aktivismen verkar därtill splittrande. Advokater som exempelvis är Israel-vänner eller republikaner kan knappast känna sig särskilt väl företrädda.

Ramberg har naturligtvis rätt till sina åsikter. Hon har också rätt att sprida dem. Rambergs problem är emellertid att hennes privata åsikter har ett tämligen begränsat intresse för en större publik. Det problemet löser hon genom att alltid offentligöra åsikterna med angivande av sin titel och under samfundets emblem. Därmed blir åsikterna samfundets. Genom att ge sken av att hon talar för landets hela advokatkår får Rambergs åsikter ett allmänintresse som de annars inte skulle ha haft. De publiceras, sprids och diskuteras. Genomslaget blir stort.

Advokater har högst skilda politiska preferenser. Det är inte någon politisk samsyn som fört oss samman. Om samfundet ändå ska transformeras till ett politiskt parti framstår det som lämpligt att man, i likhet med andra politiska partier, fastställer det politiska programmet i någon form av demokratisk process. Den saken kan knappast, i en organisation som värnar rättsstatliga principer, överlämnas till en enskild persons godtycke.

Mitt problem är att jag inte är bekväm med att vara en del av den språngbräda som Ramberg använder för att marknadsföra sin egen politiska agenda (och måhända ambitioner). Jag är övertygad om att det finns fler advokater som också tröttnat på att utnyttjas på detta sätt.

Samfundets problem är att organisationen med namn och emblem har kapats. De som är satta att skydda organisationen mot att kidnappas för främmande syften är styrelsen. Det förefaller emellertid som om styrelsen i detta avseende saknar både tillräcklig ryggrad och integritet för uppgiften. När styrelsen har abdikerat måste någon annan ta tag i frågan och i vart fall försöka dra igång debatten. Nu blev det jag.

 

Annons
Annons