search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

”Artikel 12 i barnkonventionen bör omtolkas”

Ett barn i en rättsprocess bör få sin vilja igenom, förutsatt att det inte innebär någon betydande skada för barnet, föreslår Aiofe Daly, universitetslektor i juridik.

Enligt artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter, även kallad barnkonventionen, har varje barn rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Enligt samma artikel ska barnets åsikt beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.

– Jag tror att alla är eniga om att genom artikel 12 stadgades för första gången i internationell rätt principen om att barn ska höras. Artikel 12 har haft stor betydelse för jurisdiktioner runt om i världen och för hur vi ser på barn – det är inte längre acceptabelt att fatta beslut om barn på samma sätt som tidigare, sade Aoife Daly, universitetslektor i juridik vid University of Liverpool, under ett seminarium om barnets rätt att bli hörd anordnat av Barnrättscentrum vid Stockholms universitet.

Under seminariet konstaterade Aoife Daly att barnet visserligen har rätt att bli hörd enligt artikel 12, vilken vikt som läggs vid barnets åsikter är däremot en fråga som inte har utretts.  Hennes bild är att barn vars åsikter går emot den i samhället rådande uppfattningen om hur saker och ting ska vara sällan beaktas. Större vikt läggs dessutom vid äldre barns vilja, helt i enlighet med barnkonventionen.

– Det är svårt att veta om yngre barns vilja ignoreras enbart därför att de är unga, sade Aoife Daly. 

Enligt en skotsk studie kan barns sätt att uttrycka sin vilja delas in i två huvudgrupper – konsekventa, bestämda och tydliga åsikter samt mindre tydligt uttryckta uppfattningar.

– Domarna tog större hänsyn till tydligt formulerade åsikter. Oro och ambivalens beaktades inte särskilt mycket – trots att det är normala reaktioner för ett barn i samband med till exempel en skilsmässa, där en förälder lämnar hemmet.

Enligt rättspraxis i England och Wales ska beslut som rör ett barn fattas med barnets bästa för ögonen. 

– Men vissa beslut fattas enbart därför att personen i fråga är ett barn, sade Aoife Daly.

Därefter presenterade hon tre exempel där hänsyn inte har tagits till barnets vilja, just därför att personerna i fråga är barn.

Daniel, 9 år, kom till Irland från Polen för två år sedan med sin mamma. Han tvingas återvända till Polen, där hans morfar har vårdnaden om honom, trots att han inte vill.

Erick, 15 år, bor i fosterhem, eftersom en domstol har bedömt att hans mamma inte kan ta hand om honom. Själv vill han bo hos sin mamma och är redo att genom en videoupptagning vittna om det i domstol.

Clare, 11 år, har frånskilda föräldrar. Hon tvingas träffa sin pappa regelbundet trots att hon i flera år har förklarat att hon inte vill besöka honom. Något våld i hemmet förekommer inte.

– Det finns en föreställning om att barn i sådana här fall inte ska få som de vill, därför att de kommer vinna på det i längden. Om Clare inte fortsätter att besöka sin pappa riskerar hon att förlora kontakten med honom för gott, sägs det. Men det finns stöd för att sannolikheten är stor att ett barns förhållande till sina föräldrar blir mycket bättre om en domstol inte tvingar dem till umgänge, sade Aoife Daly.

Aoife Daly anser att artikel 12 i barnkonventionen, som trädde i kraft 1990, bör omtolkas i ljuset av moderna uppfattningar om barns rättigheter och utveckling. Hon föreslår bland annat att principen om barnets bästa ska ersättas av en åsikts- och intresseprincip med en presumtion för att barnets åsikter ska styra besluten.

– Enligt artikel 12 ska vederbörlig vikt fästas vid barnets åsikter. Innebörden av det bör vara att barnet får sin vilja igenom, förutsatt att det inte är uppenbarligt skadligt för barnet. Vi tar på så sätt barnens självbestämmande på större allvar än i dagens rättssystem. Jag tror att det skulle göra barnen och deras förmåga att fatta beslut större rättvisa.

Aoife Daly betonade samtidigt att barn som inte vill fatta beslut inte ska pressas till det.

– Att låta barnen fatta beslut om allt som rör dem gynnar inte barnens rättigheter heller, avslutade Aoife Daly.

Därefter följde en frågestund. En fråga rörde förhållandet mellan å ena sidan principen om barnets bästa och att vederbörlig vikt läggs vid barnets åsikter och å andra sidan föräldrarnas rätt till att ha vårdnad om sina barn. Där konstaterades att det finns en konflikt. En fråga handlade om att barn och deras förmåga bedöms olika inom olika rättsområden.

– Inom straffrätten är barn i England ansvariga för sina handlingar från det att de är mellan sju och tio år. Inom familjerätten behandlas barn däremot som att de inte kan fatta några beslut alls. Det är ett hyckleri, sade Aoife Daly.

Annons
Annons