search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Kriminalreportern – skurk eller hjälte?

Hotas rättssäkerheten av den intensiva mediebevakningen av brottsutredningar och brottmålsprocesser? Några av Sveriges främsta experter på området diskuterade frågan.

Rättssäkerheten har debatterats gång på gång men konsekvenserna av debatterna har vi inte sett mycket av, sa vetenskapsjournalisten och författaren Per Lindeberg när han inledde paneldebatten på seminariet ”Brottmål och massmedia” som arrangerades av Stiftelsen Rättsstatens vänner i Stockholm den 20 april.

Per Lindberg visade exempel på mediernas svartmålning av de misstänkta i styckmordsfallet Catrine da Costa som han granskade i boken ”Döden är en man”. Han gav fyra exempel på förändringar som enligt honom skulle stärka rättssäkerheten.

– Det som bör reformeras är naturligtvis möjligheten för människor som blivit felaktigt dömda att få en chans till en ny prövning. Det är ofta så att den dom som avkunnats nästan är omöjlig att riva upp även om det i efterhand framstår som orimligt att den som dömts skulle vara skyldig. Vi skulle behöva en ny resningsinstans, en resningskommitté på samma sätt som finns i Norge. 

Per Lindeberg anser också att nämndemännens ställning måste omprövas.

– En av förklaringarna till att vi har fått så många uppmärksammade fall som rivits upp efter låt oss säga 1990 beror förmodligen till stor del på att nämndemännen fick en mycket stärkt funktion 1971 och sedan 1983, samtidigt som det blev starka opinionsyttringar av folklig karaktär som fokuserade på brott som blivit politiskt heta. Jag tänker på incestbrotten och våldtäktsfallen där det skapades lobbyorganisationer som arbetar för att skärpa lagstiftningen och hålla liv i debatten, samtidigt som vi hade lekmannadomare som naturligtvis är mer sårbara för påverkan av debatten i medierna än vad juristdomarna får anses vara.

Per Lindeberg tog också upp två andra frågor: dels svårigheten att utkräva ansvar när polisen inte har skött sitt jobb, dels att skadestånden i förtalsmål bör vara högre för att avskräcka medierna från övertramp. 

Före detta skivbolagsdirektören William ”Billy” Butt, som satt i publiken, protesterade mot att tidningar tillåts spekulera mer i en artikel om 42-åringen än om de avslöjar namnet. Han fick stöd av advokaten och medierättsspecialisten Peter Danowsky i panelen som anser att samma regler ska gälla i båda fallen.

I panelen satt även yttrandefrihetsexperten Nils Funcke och Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg som båda tog upp problemet för medierna att få objektiv information när yppandeförbud råder.

– Problemet är när polis och åklagare talar om för medierna vad de tror har hänt och det blir en rättegång där det finns ett gediget material. De ger en bild av vad som skett men advokaten vet att det kanske inte stämmer alls, men kan inte tala om det för medierna eftersom han har yppandeförbud, sa Nils Funke.

– Förbudet är ett nödvändigt ont i de här väldigt stora målen med många som ska höras, sa Anne Ramberg, som påpekade att förbudet även innebär att försvararen får svårare att fullgöra sitt uppdrag. 

Ramberg, Funcke och Danowsky underströk att Sveriges generösa yttrande- och tryckfrihetslagstiftning och mediernas bevakning av rättegångar är en förutsättning för att rättsstaten ska fungera.

– Det är lika viktigt med fria media med tillåtande tryck- och yttrandefrihetslagstiftning som det är med oberoende domstolar, oberoende advokater och objektiva åklagare, sa Anne Ramberg.

Hon pekade på att det mediala trycket har ökat de senaste 20 åren och att journalistiken har blivit mer sensationsorienterad, samtidigt som sociala medier bidrar till att integritetskränkande publiceringar kan få mer förödande konsekvenser. Ett annat problem som hon tog upp är att rättsprocesser kan skadas om journalister inte lämnar relevant information, driver egna förundersökningar eller tar kontakt med vittnen.

– Jag tror inte att man löser det här genom att begränsa informationen eller transparensen. Jag tror att rättsstaten bygger på offentlighet och offentliga rättegångar, sa Anne Ramberg, som underströk att öppna domstolar är ännu viktigare i dag när många domstolar har lagts ner och vi får vår bild av vad som händer i domstolarna genom media.

– Min grundsyn är att inget är perfekt och att man måste tolerera misslyckanden och lära av dem, men inte anföra ofullkomligheterna som skäl för inskränkningar i mediernas möjligheter att bevaka. Vi ska inte likt en totalitär stat tro att man kan kontrollera medierna för att få ett bättre samhälle, sa Peter Danowsky. 

Är det rättssäkert att tryck- och yttrandefrihetsmål avgörs av en jury utan förhandling? Nils Funcke påminde om att lagstiftaren medvetet har satt en hög tröskel för att garantera yttrandefriheten.

– Tanken är att det ska vara svårt att bli fälld. De som är satta att döma i tryck- och yttrandefrihetsmål ska ständigt ha yttrandefrihetens betydelse för demokratin i åtanke, sa Nils Funcke.

Anne Ramberg berättade att hon gärna sett att Justitiekanslern hade väckt åtal mot företrädarna för Lexbase, databasen med rättslig information om privatpersoner och företag. Nils Funcke vill också se över möjligheten att väcka allmänt åtal, vilket är lättare nu när kravet på att det måste vara ”särskilt” påkallat är borta.

Panelen bestod också av Sonny Björk, pensionerad kriminalkommissarie och en av Sveriges främsta vapenexperter. Han är positiv till mediernas roll i stort, men gav flera exempel på att medier skadat förundersökningar genom att läcka uppgifter.

– Jag tror att enda sättet att förbättra rättssäkerheten är att media granskar förundersökningar och rättegångar och belyser de felaktigheter som ibland förekommer, sa Sonny Björk.

– Att meddelarfriheten missbrukas av poliser som berikar sig själva genom att läcka uppgifter om kändisar är inte en fråga för lagstiftaren som jag ser det, sa Nils Funcke. Även om det finns lite utrymme för att skruva på lagen för vilka fall som ska bort. Det kan till exempel vara beslut om hämtning av personer för förhör som kan kvalificera sig för den starkare sekretessregeln som gör att meddelarfriheten bryts.

Nils Funcke underströk att polisen inte ska se meddelarfriheten som ett problem, utan något som gagnar polisens trovärdighet och bidrar till att hålla borta korruption och rättsövergrepp. Men bästa sättet att komma åt läckorna är enligt Funcke att redaktionerna slutar betala för nyhetstips. 

Panelen diskuterade också i vilken mån domstolarna påverkas av publiciteten kring brottmål. Nils Pålbrant, rådman i Uppsala som också satt i panelen, medgav att domare kan påverkas av journalistiken.

– Det är klart att vi kanske gör det ibland, men det viktiga är att vi är medvetna om risken som kan finnas och försöker frigöra oss från påverkan, sa Nils Pålbrant.

Annons
Annons