Med FATCA stiftar USA lag i andra länder

Det var debattörerna överens om vid seminariet om FATCA (Foreign Account Tax Compliance Act) som Institutet skatter & rättssäkerhet ordnade hos Mannheimer Swartling i Stockholm den 5 mars.

Ulrika Hansson, som är jurist och skatteexpert på Svenska Bankföreningen, gjorde en ingående och skrämmande analys av vilka konsekvenser FATCA och de bilaterala internationella avtalen om FATCA får för bankerna – och för deras kunder.

– Jag blev bestört utifrån mina kunskaper i internationell rätt, när jag kastades in i den amerikanska nationella lagstiftningen och sedermera FATCA-avtalet, sa Ulrika Hansson.

Hon konstaterade att USA genom FATCA utövar extraterritoriell jurisdiktion – USA stiftar nationell lag som påverkar företag och enskilda i andra delar av världen.

Skälet till att FATCA blir särskilt ingripande för enskilda är USA:s beskattningsprincip som bygger på nationalitetsprincipen: Skattskyldighet i USA föreligger om man är medborgare i USA (inklusive personer med dubbelt medborgarskap) eller ”tax resident” i landet, till exempel en icke-amerikan som har uppehålls- och arbetstillstånd i USA (”grönt kort”).  Detta betyder att även amerikaner som har flyttat ut ur landet, eller icke-amerikaner som har flyttat hem från USA men som fortfarande har grönt kort, fortfarande är skatt- och deklarationsskyldiga i USA – trots att de betalar skatt i det nya hemlandet. Det kan vara svårt för enskilda att känna till. Med den nya FATCA-lagstiftningen kommer de amerikanska myndigheterna att få kännedom om var de amerikanska skattskyldiga finns och kan kräva in deklarationer av dem för flera år tillbaka i tiden, trots att de deklarerar och betalar skatt i sitt nya hemland.

Enligt FATCA och de bilaterala avtal om FATCA som har ingåtts är utländska banker och andra finansiella institut skyldiga att lämna kontrolluppgifter till USA:s skattemyndighet (IRS) om konton med kopplingar till USA via sin skattemyndighet i respektive avtalsland. I Sverige måste alltså de finansiella instituten lämna kontrolluppgifter till Skatteverket, som i sin tur överför uppgifterna till USA.

Som påtryckning för att de finansiella instituten ska följa FATCA, håller USA inne en källskatt på 30 procent för betalningar till alla finansiella institut som inte befinner sig i ett FATCA-partnerland (ett land som har FATCA-avtal med USA) eller som med stöd av den inhemska lagen ingår ett avtal om att samarbeta med IRS och undersöka om konton i institutet har anknytning till USA.

– Det är i princip otänkbart för instituten att avstå från avtal med IRS, eftersom FATCA-skatten är så stor att de då inte kan göra affärer med USA, sa Ulrika Hansson.

Uppgifts- och skattskyldigheten enligt FATCA kan träffa svenskar som har dubbelt medborgarskap därför att de råkar vara födda i USA, eller som har flyttat hem efter att ha bott i USA med uppehållstillstånd.

Trots att Sverige har dubbelbeskattningsavtal med USA kan lämnandet av kontrolluppgifter utlösa amerikansk skatt på inkomster eller tillgångar som Sverige inte beskattar – som arv eller förmögenhet.

Genom OECD och EU kommer regler om automatiskt informationsutbyte, som baseras på FATCA, att införas i ett stort antal länder.

Innan Sverige ingick ett avtal med USA om FATCA hade den svenska finansbranschen konstaterat att den amerikanska lagen innebar att en konflikt uppstod med svenska lagar om banksekretess, med personuppgiftslagen och med lagen om insättningsgaranti.

Ulrika Hansson menade att det dessutom finns en risk att svenska finansiella institut inte vill ta emot kunder med USA-anknytning på grund av rapporteringsskyldigheten, eller att instituten uppmanar sådana kunder att avsluta sina konton.

Hon pekade på flera frågor om rättssäkerhet och integritet som är värda att beakta, när det globala utbytet av kontrolluppgifter ökar, till exempel: Hur hanteras överskottsinformation i systemen? Kan andra länder garantera att informationen inte används för andra ändamål än skatteuppbörd? Det kan till exempel gälla information om politiska flyktingar som har fått asyl i Sverige.

Josefin Lindstrand, head of compliance services på administrationsföretaget Corp Nordic, diskuterade FATCA bland annat utifrån sina erfarenheter av implementering av FATCA på en amerikansk bank i Europa.

Elisabeth Wallin, jurist på Datainspektionen, redogjorde för de synpunkter som DI hade fört fram i sitt remissvar. DI ifrågasatte bland annat om förslaget i alla delar var proportionerligt enligt EU:s människorättsstadga och menade att det krävdes ytterligare dataskyddsgarantier och mer detaljerade bestämmelser om information till de registrerade.

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg förklarade att Advokatsamfundet var mycket kritiskt mot att beredningen av lagstiftningen för att genomföra FATCA-avtalet har gått så fort.

– Det är ett otroligt komplicerat regelverk, och remisstiden var omkring fyra veckor. Det är inte godtagbart i sig, sa Anne Ramberg.

Anne Ramberg hänvisade till Lagrådets kritik mot beredningsprocessen.

När det visade sig att advokaters klientmedelskonton var sådana finansiella konton som enligt regeringens förslag skulle underkastas de finansiella institutens kontroll- och rapporteringsskyldighet, skrev Advokatsamfundet ett kompletterande yttrande till Finansdepartementet. Advokatsamfundet förklarade att förslaget stred mot svensk lag, eftersom advokater har en lagstadgad tystnadsplikt och är skyldiga att hålla klientmedel avskilda på ett särskilt konto.

– Genom förslaget skulle advokaters tystnadsplikt undanröjas, sa Anne Ramberg.

Klientmedelskontot behöver inte ange klientnamnet, och utan samtycke får advokaten inte uppge klientens namn – det omfattas av tystnadsplikten. Därmed kan inte heller det finansiella institutet utföra den kontrollskyldighet och rapporteringsplikt som förslaget ursprungligen föreskrev.

Finansdepartementet tog intryck av Advokatsamfundets synpunkter. Det fick till följd att regeringen i propositionen undantog klientmedelskonton, som uppfattas som att de innehas av advokaten och inte av klienten.

– Det här är exempel på en oerhört ingripande lagstiftning, där man verkligen kastar grundläggande rättssäkerhets- och integritetsaspekter åt sidan till förmån för stormaktsanspråk på universell jurisdiktion. Det är rätt häpnadsväckande, sammanfattade Anne Ramberg. 

Magnus Andersson