search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

”Branschens obetänksamheter i jämställdhetsfrågor”

Advokaterna Caroline Snellman och Richard Åkerman skriver om hur jämställdhets­arbetet på affärsjuridiska advokatbyråerna kan utvecklas.

Your law firms don’t promote your women and we actually don’t understand why!, sa den engelske intervjuaren från en av alla dessa rankingorganisationer. Vi hade indignerat undrat varför de, som tycker sig kunna rangordna kvaliteten på advokater runt om i Europa inklusive Sverige, hade rankat 40 svenska advokater i kategorin ”Corporate and M&A”, varav 40 män och noll (0) kvinnor. Rena tennissiffrorna.

Att tävla i juridik är rätt larvigt och vi vet att den här typen av sammanställningar ofta är fulla av pinsamma fel. Men rankingen har ändå betydelse i många sammanhang. Vi affärsjuridiska advokatbyråer lägger därför ned en hel del krut på att berätta för rankingorganisationerna om våra flotta uppdrag och – inte minst – framhålla våra ”stars” och ”up & comers”. Enbart män, som det verkar.

Men branschens obetänksamheter i jämställdhetsfrågor stannar tyvärr inte där. Oavsiktliga eller avsiktliga ageranden är vardagsmat, eller vad sägs om:

”Vi kanske skulle prova med könsbyte?” Alla manliga delägare runt det mörkbruna konferensbordet skrockade förtjust när jämställdhetsaspekter diskuterades.

”Hon brister i sitt engagemang för byrån och för klienterna och jag tycker inte att hon är på partner track.” Men hallå. Hon har ju varit föräldraledig de senaste sex månaderna!

”Ska vi inte förlägga delägarmötena på Nya Sällskapet, så får vi vara i fred från kvinnorna?” Så blev det.

Det finns mer, men låt oss fokusera på sakfrågan. De affärsjuridiska advokatbyråerna ägs till allra största delen av män. Bristen på jämställdhet är ett problem ur ett mänskligt och ett affärsmässigt perspektiv.

Även om jämställdhet är ett ord som nästan är unikt för Sverige och avser jämlikhet mellan kvinnor och män, handlar det i grunden om att ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett vem man är. Det borde vara särskilt viktigt inom en profession som är djupt engagerad i rättvisa och människors lika rättigheter. Jämställdhet är ju först och främst en rättvisefråga. Men den som inte är intresserad av rättvisa kan faktiskt också se jämställdhet som en fråga om lönsamhet och konkurrenskraft.

Vad ska vi då göra för att andelen kvinnliga delägare på våra affärsjuridiska advokatbyråer ska bli större? Oförmågan att hittills lösa detta tror vi har försvårats av att ingen riktigt vet varför det ser ut som det gör på toppen av byråerna. Dessutom inskränker sig vår kunskap, som vi idag har om problemet, till vilka åtgärder som inte fungerar. Den som konstruktivt vill driva frågan framåt behöver därför förstå vad som hindrar jämställdhet och vad som kan fungera.

För vår del tror vi att utgångspunkter och lösningar kan struktureras enligt följande. 

Problemet kommer inte att ”lösa sig med tiden”. Andelen kvinnor på juristlinjen har varit hög i flera decennier. Andelen kvinnliga advokater har också ökat stadigt. Argumentet att andelen kvinnliga delägare per automatik kommer att öka har länge ekat tomt och utan nämnvärda förbättringar.

 Byrån är en del av problemet. Det är inte meningsfullt och inte heller ärligt att påstå att problemet beror på omständigheter utanför byråernas kontroll. Även om många delägare är villiga att erkänna existensen av fördomar, diskriminering och schabloner ute i samhället är det få som ser och kan erkänna samma fenomen på sin egen advokatbyrå. Företeelser som forskare kallar ”He’s skilled – she’s lucky” (att mäns framgång ofta påstås bero på personlig förmåga hos mannen, medan kvinnors framgång ofta påstås bero på externa faktorer) och som att män anställs och befordras på potential medan kvinnor anställs och befordras på belagda meriter, måste belysas och motverkas.

Det är inte fråga om ”svaga grupper”, bara ”svaga positioner”. Vi möter olika motstånd i livet. Lite tillspetsat så spelar en vit heterosexuell man på en ”enklare svårighetsnivå” i vårt samhälle jämfört med en lesbisk mörkhyad kvinna. Att inse att du som vit heterosexuell man spelar på en lättare svårighetsnivå är tufft. Människan har en tendens att utgå från sin egen verklighet och inte automatiskt tillstå sina privilegier, normer och oreflekterade handlingar. Poängen är att personer på en annan svårighetsnivå inte är svagare, utan att de bara har ett sämre utgångsläge och därmed ett tuffare motstånd. De som i nuläget har beslutandemakten för befordringar, anställningar, lönesättning och allokering av arbetsuppgifter är också de som har haft fördel av den nuvarande strukturen och förstås också ser ett större värde i att bevara den miljö i vilken de själva har lyckats. Men förändring förutsätter att alla är med på tåget, samtidigt som få är beredda att frivilligt ge upp makt.

Förklaringar och lösningar på jämställdhetsproblematiken har oftast handlat om att ”fixa samhället” (delad föräldraförsäkring, öka kvinnligt heltidsarbete och så vidare), eller ”fixa kvinnorna” (val av man och yrke, ambitionsnivå, förmåga att sälja, nätverka, ta för sig, ”lean in” och så vidare). Men det finns problem på advokatbyråerna som inte handlar om samhället och kvinnorna. Erforderlig kompetens och engagemang finns tveklöst i branschen oberoende av kön. Det handlar faktiskt också om att ”fixa männen”, som ibland överlagt, men många gånger genom oöverlagt förfördelande, skapar en ojämn spelplan.

Advokatbyrån är aldrig bättre än de som arbetar där. Man föds inte till duktig advokat. Man tränas till det. Den som i högre grad ges avancerade uppgifter, jämfört med den som ges uppgifter som ”bara behöver göras”, kommer att bli duktigare och göra en snabbare karriär. Med intåget av pyramidstrukturerna på de affärsjuridiska byråerna fick toppen av pyramiden (delägarna) krav på att föda den större basen (biträdande jurister) med arbete, vilket skapade ökad stress bland delägare och biträdande jurister. Delägare har inte råd att investera tid i en jurist som man tror kan komma att lämna byrån. Den som i högre utsträckning får uppgifter som ”bara behöver göras” kommer snart att känna att man inte blir satsad på. Så vitt vi förstår finns det mycket som tyder på att det även är sådana faktorer, och inte bara en önskan om ”balans i livet”, som förklarar varför kvinnor lämnar byråerna i högre utsträckning efter fem, sex år. Det jobbas helt enkelt i för mycket motvind i en redan pressad vardag.

Vi behöver därför även belysa frågeställningar som handlar om att ”fixa kulturen” och ”fixa strukturen” liksom att den strategiska frågan om att ”fixa byråkrav” måste reflekteras över och aktivt separeras från frågor om en ojämn spelplan. Advokatbyråns kravbild avseende tillgänglighet och ”billable hours” är ofta svår och ibland omöjlig att uppfylla om man lever i en jämställd relation med ansvar för barn eller annars bara önskar sig en vettig balans. Även om frågan på pappret är könsneutral verkar det i praktiken vara så att det är färre kvinnor som flyr ansvar för hemmet och fler män som vill satsa större delen av sin tid på arbete. Barn och karriär verkar behöva ”peaka” samtidigt, vilket på sikt kan orsaka talangflykt inte bara av kvinnor, utan även av jämställda män. 

Det finns berättigad kritik både i hur underlaget för Allbrightrapporten (”Kvinnor arbetar, män gör karriär”) har tagits fram och i hur man med braskande rubriker söker uppmärksamhet. Vi anser dock att det är olyckligt att Anne Ramberg skriver att det är ”trams” att kvinnors problem skulle kunna bero på manliga strukturer inom advokatkåren (”Om dåliga myter” i Advokaten nr 9/2014). Även om bilden är mer nyanserad än cowboy-kultur, så menar vi att ”manliga strukturer” spelar en central roll om delägarskapet av affärsjuridiska advokatbyråer ska bli jämnare fördelat mellan män och kvinnor. Vi menar att en stor del av utmaningen för kvinnor som vill göra karriär är att spelplanen är definierad av män. Därmed är de omständigheter som Allbrightrapporten påvisar inte ointressanta.

Med det här inlägget önskar vi en diskussion (snarare än en debatt) mellan de affärsjuridiska advokatbyråerna. Vi behöver rimligen inte alla göra samma misstag och bör sluta lita till ”personliga erfarenheter” eller ”uppfattningar”.

Vi anser, liksom Anne Ramberg, att advokatyrket är ett fantastiskt yrke som passar kvinnor (och män) mycket väl. Och vi tror på en väg framåt tillsammans.

Såvitt vi ser det har vår resa bara börjat.

Häng med!

 

Hannes Snellman Advokatbyrå

Annons
Annons