search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Generalsekreteraren

Om svenska skiljeförfaranden på export

Det är angeläget för Sverige och för svenska jurister, inte minst advokater, att vi i ökad omfattning lyckas få internationella skiljetvister förlagda hit, skriver Anne Ramberg i sin ledare.

Jag var häromdagen inbjuden att inledningstala på ett seminarium anordnat av Young Arbitrators Stockholm, YAS. Temat för seminariet var export av svensk rätt som avtalsstatut och svenskt skiljeförfarande som tvistlösningsmekanism.

YAS har gjort en ambitiös inventering av argument som talar för Sverige som skiljesäte och för svensk rätt som materiellt lagval. Detta är ett mycket gott initiativ som kan hjälpa till i marknadsföringen av Sverige, när utländska parter står inför att utforma en tvistlösningsmekanism.

Sverige har en lång och framgångsrik tradition av tvistlösning genom skiljeförfarande. Det finns många fördelar med ett svenskt tvistesäte och med svensk materiell rätt. Som skiljeland har Sverige en hög trovärdighet och åtnjuter internationell respekt. Vi har en god och skiljedomsvänlig lagstiftning, tillgång på kunniga skiljemän och ombud, ett effektivt och väletablerat skiljedomsinstitut inom ramen för Stockholms Handelskammare och ändamålsenliga regler för detta institut. Till detta kommer skiljedomsvänliga domstolar.

Så långt allt väl. Men himlen är inte utan moln. Sålunda kan det på goda grunder ifrågasättas om inte Sverige under senare år har tappat mark. Vi hade under lång tid en god plattform bland annat genom att ryska och kinesiska avtal ofta föreskrev svensk rätt och tvistlösning i Sverige. Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut har alltjämt en framträdande plats inte minst när det gäller investeringstvister. Men konkurrensen är hård och den tidigare positionen håller på att försvagas. Valet av Sverige som ”neutralt” skiljesäte är för länderna i öst inte alls lika naturligt idag som tidigare. Andra fora har under senare år gjort framsteg. För öststatstvister tycks London och Schweiz ha tagit marknadsandelar. Andra populära säten är, New York, Genève, Hongkong, Dubai och Singapore. Så, om vi även framgent skall förmå hävda oss i en allt skarpare konkurrens måste nog bra göras bättre.

Trots de uppenbara fördelar som Sverige och svensk rätt faktiskt erbjuder är valet ändå inte självklart för en person med utländska kommersiella glasögon försedd. Man möter, inte minst hos anglosaxiska jurister, uppfattningen att vår avtalstolkningslära är problematisk därför att den trots utförliga avtalstexter och ”entire agreement”- klausuler likväl tillåter domstolar och skiljemän att vid bestämmande av avtalsinnehållet beakta material långt bortom kontraktets fyra hörn.

En annan ofta framförd kritisk synpunkt är att man i Sverige, i tillägg till extenderat tolkningsunderlag, dessutom tillåter sig att med skälighetsresonemang åsidosätta vad parterna uttryckligen avtalat. Sådana mekanismer finns förvisso också i utländska rättsordningar, men många utländska jurister tycks mena att principen om pacta sunt servanda står på svagare grund i Sverige än i viktiga konkurrentländer.

Vi behöver därför vidta ett antal åtgärder i syfte att upprätthålla och långsiktigt utveckla vår konkurrenskraft på skiljedomsområdet. En viktig sådan åtgärd är att göra en översyn av skiljeförfarandelagen, LSF. Advokatsamfundet har sedan många år drivit denna fråga och vid flera tillfällen de senare åren uppvaktat Justitiedepartementet i ämnet.

Effektiv och modern skiljedomslagstiftning är nödvändig om vi ska kunna stå oss i konkurrensen. Även om det nuvarande regelverket på det stora hela anses fungera väl, är det över femton år gammalt och måste vässas på vissa punkter. Detta insåg Justitiedepartementet som förra året beslutade att tillsätta en utredning. Till utredare förordnades Högsta domstolens tidigare ordförande, Johan Munck. Han ska utreda ett antal i direktivet angivna frågor, bland annat behovet av regler för att underlätta flerpartsförfaranden. Utredningen ska vidare göra en översyn av klander- och ogiltighetsreglerna, däribland frågan om klanderfristen ska förkortas, om snävare klandergrunder ska införas, om prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till HD och om engelska ska kunna tillämpas som rättegångsspråk. Därtill skall utredaren överväga hur en skiljenämnd, i avsaknad av partsanvisning, skall gå tillväga för att fastställa tillämplig lag eller tillämpliga rättsregler. LSF saknar nämligen bestämmelser om hur skiljemännen ska bestämma vilket lands materiella rätt som ska tillämpas. Denna fråga har bland annat implikationer på effektiviteten och kostnaderna för skiljeförfarandet. Även om frågan är någorlunda klar för svenska jurister så kan avsaknaden av uttryckliga regler i LSF medföra onödig osäkerhet hos utländska betraktare.

Förutsättningarna för en effektiv tvistlösning ändras i hög takt. Liksom lagstiftningen måste följa utvecklingen, måste även Skiljedomsinstitutets regler göra detsamma. En översyn av det regelverket pågår också.

En annan central uppgift är givetvis att sprida kunskap om Sverige som skiljedomsland. Detta kan, utöver informationsmaterial som det YAS utarbetat, göras genom seminarier i Sverige, men kanske framförallt utomlands, i regioner som kan vara av särskilt intresse. Här kan samarbete med ambassader, handelskammare, bolagsjurister och näringslivsorganisationer vara till stor hjälp. Lokala advokatorganisationer och kommersiella advokatbyråer är självklara samarbetspartners i detta arbete.

För att ett land, särskilt ett litet land, skall kunna hävda sig i den internationella konkurrensen, krävs att regeringen med ansvariga departement som Justitiedepartementet, Utrikesdepartementet och Näringsdepartementet aktivt stöttar konkurrensstärkande åtgärder. Regeringens ansvar är att skapa goda förutsättningar för den juridiska tjänstemarknaden att blomstra och därigenom kunna konkurrera med England och andra länder som konkurrerar med Sverige på denna marknad.

Det engelska exemplet är talande. Det är då intressant att notera hur man i England identifierat hur stor nationell betydelse som exporten av juridiska tjänster har. Den engelska regeringen har förstått att den juridiska tjänsteexporten inte bara bidrar med spetskompetens, utan att den också ger samhället stora intäkter. Detta är kanske inte så konstigt. Den juridiska tjänstemarknaden i England, med the Magic Circle i täten, genererade under 2009 så mycket som 23,1 miljarder pund, motsvarande 1,8 procent av Englands BNP. Juridiska tjänster exporterade för 3,2 miljarder pund samma år. Dessa siffror kan jämföras med den svenska advokatmarknaden som under 2009 omsatte 12,4 miljarder kronor varav exportandelen utgjorde 1,6 miljarder kronor.

Exporten av juridiska tjänster från England nästan fördubblades från 2 miljarder pund 2004 till 3,7 miljarder pund 2010. Detta visar tydligt på en kraftig expansion av engelsk rätt och inflytande.

Den engelska regeringen har under många år, i nära samarbete med Law Society och Bar Council, verkat för att stärka den juridiska tjänstemarknaden, såväl nationellt som internationellt. Detta har man gjort genom ett strukturerat program, innefattande lagstiftning, marknadsföring, information och finansiering.

När den brittiske premiärministern åker på utlandsresa tar han nästan regelmässigt med sig en eller flera av de äldre delägarna på någon av de större London-byråerna. Syftet är att sälja engelsk rätt. Den har blivit en exportprodukt. Det borde även svensk rätt och svensk tvistlösning kunna vara. Och där borde svenska advokater vara med. När var senast en advokat med när handelsministern eller justitieministern åkte på utländska besök, eller på statsbesök för den delen? Svenska advokater skulle verksamt kunna bidra i dessa sammanhang.

Det finns givetvis mycket annat som också skulle kunna bidra till att öka Sveriges konkurrenskraft som skiljedoms­land. För egen del skulle jag till exempel gärna se att vi fick ett riktigt skiljedomscenter, ett hus med moderna och ändamålsenliga förhandlingslokaler, samt med alla nödvändiga administrativa resurser, och som kan härbärgera flera stora förfaranden samtidigt. De faciliteter i Stockholm som idag finns är godtagbara, men inte mer. Att en ort väljs bort på grund av lokalbrist är olyckligt. Här skulle vi i Stockholm genom ett ”Skiljedomens hus” kunna skapa ett starkt försäljningsargument. Näringslivet, advokatbyråer och staten borde kunna bidra med verksamt stöd för ett sådant projekt.

Europasamarbetet och globaliseringen har lett till att juridiken fått en ökad betydelse i samhället. Internationaliseringen har medfört en ökad komplexitet i lagstiftning och regelverk. Detta har med all sannolikhet inneburit att antalet internationella tvister blivit allt fler.

Det är angeläget för Sverige och för svenska jurister, inte minst för advokater, att vi i ökad omfattning lyckas få internationella skiljetvister förlagda hit. Har parterna valt svenskt säte ökar förmodligen också benägenheten att välja svensk materiell rätt. Till detta kommer givetvis vikten av att parter som valt utländsk materiell rätt, detta till trots kan finna att Sverige är lämpligt tvisteforum. Sverige har, om adekvata åtgärder genomförs, goda förutsättningar att ligga i framkant också framöver.

Annons
Annons