search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Trovärdighet – ett svårfångat och livsviktigt begrepp inom migrationsrätten

Under förra året sökte ungefär 81 000 personer asyl i Sverige. Det är den högsta siffran sedan 1992, när kriget rasade som värst i det forna Jugoslavien. 81 000 asylansökningar innebär lika många individuella bedömningar av asylskäl. Och det är inga lätta bedömningar som Migrationsverket och migrationsdomstolarna har att göra.

En stor del av flyktingarna kommer från länder präglade av konflikt och sönderfall. Ofta saknar de identitetshandlingar, i många fall också tillförlitliga uppgifter om hur gamla de är. Kanske har de också fått färdiga falska historier att presentera för myndigheterna av de flyktingsmugglare som för egen vinnings skull hjälpt till med flykten.

I Sverige möter flyktingarna beslutsfattare och domare med uppgift att fatta ibland livsavgörande beslut. Beslutet ska fattas helt utan, eller utifrån tveksamma, skriftliga bevis. Vittnen finns sällan. Dessutom kan traumatiska händelser i hemlandet eller under flykten ha påverkat minnet och förmågan att berätta om asylskälen.

En frusterad domare vid domarorganisationen IARLJ:s kongress i Toronto uttryckte det så här (citerad i UNHCR:s rapport Beyond proof, översatt av Advokaten):

 

”Det är ofta frusterande att ha så lite information. Om vi bara kunde verifiera det här, om vi bara hittade stöd för det där; då skulle vi veta vad som ’verkligen hänt’. Men vi har aldrig all information. Enligt min erfarenhet har vi faktiskt oftast så lite information att jag inte skulle anse att det räckte för att välja en ny hushållsapparat, än mindre för att avgöra en persons framtid.”

Magkänslan får styra

Gregor Noll, professor i folkrätt vid Lunds universitet, pekar på just bristen på bevis som det mest speciella för asylprocessen.

– Det gör trovärdighetsbedömningarna oerhört viktiga, viktigare än i många andra jämförbara processformer. Ofta är det den sökandes berättelse som är den huvudsakliga eller rent av enda bevisningen. Då inställer sig frågan vilken tilltro man ska sätta till den, säger han.

Trovärdighetsbedömningarnas stora betydelse märks också i den praktiska rättstillämpningen. Enligt UNHCR:s granskning av den svenska asylprocessen i första instans 2011 fick 38 procent av de asylsökande avslag på sin ansökan med hänvisning till bristande trovärdighet. Det är inte någon unik situation för Sverige. Andra studier visar att jämförbara länder, som Tyskland och Franrike, också de baserar en stor del av sina avslag på just bristande trovärdighet hos de uppgifter som lämnats.

Karolina Lindholm-Billing, biträdande regionchef vid UNHCR:s kontor för norra Europa, bekräftar den bilden.

– Vi ser att grunden för avslag väldigt ofta ligger i bristande trovärdighet. När man sedan läser besluten är det ofta väldigt svårt att utläsa hur beslutsfattaren kommit fram till att den sökande brister i trovärdighet, säger hon.

Docent Rebecca Thorburn Stern vid juridiska institutionen i Uppsala forskar just nu om genuinitetsbedömningar i asylmål (se artikel på s. 38). Hon ser stora problem med hur dagens trovärdighetsbedömningar genomförs.

– Det tycks finnas en osäkerhet om vilka element som ska finnas med i en trovärdighetsbedömning och hur dessa bör värderas. Det framstår som att trovärdighetsbedömningar i allmänhet snarare än att baseras på psykologisk forskning och kunskap om hur människor fungerar i pressade situationer, mer tar sin utgångspunkt i den egna uppfattningen om vad som är rimligt och troligt, i sunt förnuft och ”magkänsla”. Utan att förminska det arbete och den kunskap domare och beslutsfattare gör och har menar jag att det sistnämnda sättet att bedöma trovärdighet på är alltför subjektivt för att egentligen kunna kallas rättssäkert, säger Rebecca Thorburn Stern.

Advokat Viktoria Nyström har liknande erfarenheter.

– Migrationsverket gör oftast någon form av allmän trovärdighetsbedömning baserad på egna, subjektiva erfarenheter, i stället för att göra en objektiv tillförlitlighetsbedömning av den asylsökandes berättelse. Det tycker jag är ett grundproblem i besluten.

Subjektiv kärna

Frågorna om trovärdighets- och tillförlitlighetsbedömningar är svåra och diskuteras inom både Migrationsverket och migrationsdomstolarna. Enstaka domar från Migrationsöverdomstolen bidrar också till att förtydliga hur bedömningarna ska göras.

Professor Gregor Noll är positiv till de pågående diskussionerna. Men samtidigt tror han inte på att man helt kan komma ifrån de personliga, subjektiva bedömningarna.

– Det här är bedömningar som är svåra och vanskliga, men när allt kommer omkring ligger det en subjektiv kärna i varje trovärdighetsbedömning och det måste vara tillåtet – ja det är till och med nödvändigt – att vi diskuterar om vi kan förlika oss med det, säger Gregor Noll.

Detta utrymme för subjektivitet finns förstås i alla typer av bedömningar som myndigheter och domstolar ska göra. Men i migrationsärendena ökar det, dels för att domstolen ska göra en framåtsyftande bedömning av vad som kan tänkas hända, snarare än vad som har hänt, och dels för att de personer som söker asyl har levt sina liv i helt andra samhällen och med andra villkor än de som ska göra bedömningarna.

– Så vilket standardmått ska vi mäta dessa berättelser mot? Det problem som vi utsatts för i asylförfarandet är ju att vi inte har någon form av systemisk gemenskap med dem vi bedömer: vi läser inte samma tidning, vi lever inte i samma mediebubbla, vi har inte samma grannar och så vidare. I de flesta rättsliga sammanhang har vi en förförståelse som är lika. Den finns ju inte när det gäller asylsökande, utan där får man ju överbrygga oerhörda olikheter i kommunikativt avseende, sammanfattar Gregor Noll.

I brist på kunskap om livsvillkoren för den asylsökande finns risken att beslutsfattare och domare hemfaller till egna erfarenheter och uppfattningar av vad som är rimligt och troligt, grundade på ett liv i Sverige. Enligt UNHCR:s granskning av Migrationsverkets beslut 2011 var det vanligt att besluten lite vagt hänvsade till traditioner eller vad som var rimligt i ett visst land, utan stöd i landinformation eller andra källor. Sedan dess har Migrationsverket satt igång ett omfattande arbete med att skapa stöd i de svåra trovärdighetsbedömningarna (läs mer i artikel på s. 43).

Tillförlitlig större än trovärdig

Trovärdigheten i den egna berättelsen är alltså A och O för den som söker asyl. Men hur gör beslutsfattare och domare egentligen rent praktiskt för att avgöra vilka uppgifter som är trovärdiga när de bara har en berättelse att utgå ifrån?

Dag Stegeland är kammarrättspresident i Göteborg och tidigare lagman vid Förvaltningsrätten i Göteborg, en av landets fyra migrationsdomstolar. Han tycker inte om ordet trovärdighetsbedömningar. I stället vill han tala om tillförlitlighetsbedömningar.

– Domstolen prövar inte om en person är trovärdig, utan om de uppgifter som en person lämnar är tillförlitliga, summerar han.

Den som försöker bedöma uppgifterna utifrån personen som berättar riskerar att hamna helt fel, påpekar Dag Stegeland.

– Det finns, så vitt jag känner till, ingen forskning som säger att man kan avgöra om en person talar sanning eller inte genom att se på kroppsspråk eller mimik. Tvärtom säger forskningen att om man gör en sådan bedömning så kan man lika gärna singla slant, säger han.

I stället får bedömningen exempelvis utgå från om de lämnade uppgifterna stämmer överens med kända fakta om det land och område som den asylsökande kommer ifrån, landinformation. En annan viktig del är de uppgifter om skyddsbehov som den sökande lämnar i sin berättelse.

I sitt rättsliga ställningstagande om trovärdighetsbedömningar listar Migrationsverket fyra grundkriterier som enligt rättspraxis kan användas för att bedöma tillförlitligheten i en berättelse. Om berättelsen är sammanhängande, om den är detaljerad, om den är i huvudsak oförändrad under utredningens gång och om den överensstämmer med tillgänglig landinformation ökar detta trovärdigheten. Samtidigt påpekas i det rättsliga ställningstagandet att enstaka brister i tillförlitlighet inte kan användas för att underkänna en hel berättelse.

Dag Stegeland är inne på samma linje. Han har erfarenhet av berättelser som kan uppfattas som helt osammanhängande, men där det vid en närmare genomgång ändå finns ett sammanhang.

– Motstridiga uppgifter är inte ovanliga, men de är inte i sig skäl att underkänna en berättelse. Det handlar om att gå vidare och ställa ytterligare frågor kring de uppgifter som till synes inte stämmer överens, och att få en förklaring av detta, fastslår Dag Stegeland.

En anledning till att en berättelse tycks spretig och motsägelsefull kan till exempel vara att den asylsökande upplevt trauman.

– Det finns en hel del forskning som säger att det kan finnas mycket som blockerar det svåra man har varit med om, konstaterar Stegeland och fortsätter:

– Detaljerade uppgifter som är sammanhängande och som inte ändras behöver inte alls vara riktiga, det vill säga tillförlitliga. Det kan vara fråga om en inövad berättelse. I praktiken är det nog vanligare att berättelser ändras och kompletteras efterhand. Så fungerar ju vårt minne, vilket gör det ännu svårare för domstolarna att pröva tillförlitligheten, som vi ska, konstaterar han.

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg delar bedömningen att det är den asylsökandes tillförlitlitlighet som i första hand ska bedömas.

– Allmänna trovärdighetsbedömningar av asylsökande är mycket farliga. Särskilt i ljuset av de vanföreställningar och mytbildningar som finns, säger hon, och tillägger att Sverige enligt UNHCR:s statistik har en mycket strängare tolkning av när skyddsbehov föreligger, dubbelt så sträng som Danmarks. Det kan kanske hänga samman med tillförlitlighetsbedömningen, funderar Ramberg.

Delar bevisbördan

Domaren Dag Stegeland är medveten om risken för att han kan påverkas av egna erfarenheter och det flöde av information som vi i dag ständigt utsätts för.

– Men som domare är jag medveten om den risken. Det handlar om att göra en bedömning utifrån omständigheterna i varje enskilt fall, säger han, och fortsätter:

– Sedan skulle det ju vara förmätet att säga att vi domare inte påverkas av vår omgivning. Men genom att prata om detta som en metodfråga skapar man en medvetenhet om den problematiken. Det är viktigt för att kunna förhålla sig objektiv i dessa svåra prövningar.

I Sverige, som i många andra länder, ligger ansvaret för att bevisa sitt behov av skydd på den asylsökande själv. Dag Stegeland vill dock tona ned frågan om bevisbördans placering. I stället pekar han på att lagstiftaren och rättstillämpningen anpassat beviskraven till de svårigheter som just asylprocessen innebär.

– Det är svårt att föra en bevisning och göra en bevisprövning utan annan grund än vad den enskilde för fram. För att kompensera för dessa svårigheter är beviskraven betydligt lägre än de normalt är i förvaltningsprocessen, förklarar han.

Att bevisbördan vilar enbart på den sökande är dessutom en sanning med modifikation. Enligt förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen har ju myndigheterna och förvaltningsdomstolarna oavsett bevisbördans placering en egen utredningsskyldighet.

– Ett mål ska bli så utrett som dess beskaffenhet kräver. Den utredningsskyldigheten, som är en skyldighet för domstolen, gör sig starkare gällande när det handlar om utsatthet och det finns skyddsaspekter kopplade till den enskilde individen. Så är det ju på asylrättens område, påpekar Dag Stegeland.

Biträdet kan skapa helhet

Men oavsett det delade utredningsansvaret faller naturligtvis ett stort ansvar för att få fram den asylsökandes berättelse på hennes advokat eller jurist, det offentliga biträdet. Dag Stegeland ser biträdets uppgift som både juridisk och pedagogisk.

 

– En viktig del i det offentliga biträdets uppgift i det inledande skedet är att förklara handläggningen och gången, förklara sammanhanget för den som kommer från en helt annan del av världen och kanske inte har en aning om hur det går till, och kanske i sitt hemland har varit hotad av myndigheter och kanske har ett dåligt förtroende överhuvudtaget för rättsmaskineriet, säger han.

Även advokat Petter Aasheim trycker mycket på vikten av förberedelser och förklaringar. Han lägger alltid in ett förberedande möte med klienten inför det första mötet med Migrationsverket.

– Bästa sättet, skulle jag nog säga, är att ha en noggrant förberedd klient som vet precis vad som gäller och vet hur man ska svara på frågorna – inte vad man ska svara, för orden lägger jag inte i munnen, utan hur man ska svara på frågorna, säger han.

En situation då Aasheim kan behöva förklara utredningens gång extra noga för klienten är när denne uppgett homosexualitet som skyddsgrund.

– Det är inte alltid det är så lätt att förstå för den asylsökande varför frågorna ställs. Det ställs ganska mycket frågor angående när den asylsökande kände att han eller hon hade en dragning till samma kön, ungefär hur gammal personen var och hur personen och dennes omgivning reflekterade kring det, säger Petter Aasheim.

Om klienten inte förstår varför dessa frågor ställs blir svaren ofta därefter. Petter Aasheim brukar därför berätta om de frågor som kan komma och be klienten att reflektera över dem före asylutredningen.

Förutom att förebereda klienten inför utredningarna ser advokat Viktoria Nyström det som en av sina viktigaste uppgifter att lyfta fram klientens berättelse och att skapa en helhet och ett sammanhang när klienten inte själv förmår det, kanske på grund av trauman. Yttranden och inlagor är mycket viktiga medel för att göra detta. Men Nyström trycker också på att hon som biträde måste kunna ställa relevanta frågor, baserade på egen landkunskap, för att få fram alla asylskäl som finns i de fall där Migrationsverkets handläggare brister.

Biträdena viktiga

Under de senaste åren har mycket hänt när det gäller att medvetandegöra svenska beslutsfattare och domare om de fallgropar som lurar i trovärdighetsbedömningarna, och hur man så långt som möjligt kan undvika dem.

Professor Gregor Noll, som forskar om åldersbedömningar, tycker att det är hög tid att börja prata om frågan om trovärdighet på allvar nu.

– Om jag ska vara klatschig så skulle jag säga att vi kanske har diskuterat aningen för mycket detaljer i lagstiftningen, och för lite av det här mjuka inkråmet i asylprocessen, som just handlar om trovärdighetsbedömningar, säger Noll.

Karolina Lindholm-Billing vid UNHCR:s regionkontor berömmer det arbete som Migrationsverket utfört de senaste åren inom området. På många sätt är Sverige ett föregångsland, menar hon. Samtidigt finns alltid mer att göra.

– Migrationsverket har, genom sitt arbete inom projektet ”Den lärande organisationen” samt framtagandet av det rättsliga ställningstagandet om trovärdighets- och tillförlitlighetsbedömningar visat att man inser vikten av att medarbetarna har det stöd och får den utbildning de behöver för att kunna fatta så bra beslut som möjligt, och att det finns kontrollmekanismer inom systemet som kan fånga upp bristfälliga beslut. Men sedan är det ju också oerhört viktigt att domstolarna och biträdena har kunskap på det här området, säger Karolina Lindholm-Billing.

Just de offentliga biträdena har en viktig roll, både för att stötta sina klienter på bästa sätt, och för att bidra till en bättre och mer rättssäker process, menar Karolina Lindholm-Billing. Hon skulle vilja se fler överklaganden som fokuserar på metoderna för trovärdighetsbedömningen.

– Det är jätteviktigt att biträdena kan det här området så att de kan ifrågasätta beslut och även metoden för hur trovärdighets– och tillförlitlighetsbedömningen har gått till. Ofta i ett överklagande ifrågasätter man tillämpningen av flyktingkriterierna. Men vi ser väldigt sällan ombud gå in och kritisera eller klaga på metoden, hur trovärdighetsbedömningen har gått. Så vi hoppas att ombuden ska bli bättre på att granska metoden för trovärdighetsbedömningar och också klaga på denna aspekt av besluten, och därigenom fungera som en del i hela kvalitetssäkringen, säger Lindholm-Billing.

Även Dag Stegeland lyfter fram behovet av kunskap inom Migrationsverket och hos domstolarna. Samtidigt är det förstås en utmaning att hinna förmedla denna kunskap, inte minst inom Migrationsverket, som med ökande flyktingströmmar måste anställa allt fler handläggare och beslutsfattare, konstaterar Stegeland. Han tillägger:

– För både Migrationsverket och migrationsdomstolarna är kompetensfrågorna centrala. Beviskrav och bevisvärdering behöver diskuteras löpande. Just inom asylrätten är bevisfrågorna särskilt viktiga. Än viktigare är att Migrationsöverdomstolen genom vägledande avgöranden visar hur beviskraven ska tillämpas och hur bevisprövningen ska gå till i den praktiska rättstillämpningen. Här behövs vägledning, och Migrationsöverdomstolen har en stor och viktig uppgift att ta sig an.

Precis som Karolina Lindholm-Billing anser också Dag Stegeland att de offentliga biträdena är nyckelpersoner. Också här behövs kompetensutveckling, något som Advokatsamfundet skulle kunna bidra med.

– Om fler duktiga jurister ska intressera sig för att vara biträden i asylprövningen, då måste det också satsas resurser där. Med fler skickliga jurister skulle asylprocessen inte bara bli mer kostnadseffektiv utan samtidigt rättssäkrare. Jag tror att högre ersättningsnivåer skulle kunna bidra till det, säger han.

Källor

Domar

Europadomstolen: M.A. mot Schweiz (ansökan nr 52589/13) 18 november 2014

MIG 2011:15

MIG 2011:29

MIG 2013:25

MIG 2014:1

Migrationsöverdomstolen, mål nr UM 6147-11

Migrationsverket

Extern granskning av somaliska språkanalyser, Migrationsverket, Rapport 7/1 2013

Rättsligt ställningstagande angående religion som asylskäl inklusive konvertering, Migrations­verket 2012

Rättsligt ställningstagande angående sannolik identitet i asylärenden, Migrationsverket 2013

Rättsligt ställningstagande angående metod för prövning av tillförlitlighet och trovärdighet, Migrationsverket 2013

Rättsligt ställningstagande angående åldersbedömning, Migrationsverket 2014

Övrigt

Assessment of Credibility in Refugee and Subsidiary Protection claims under the EU Qualification Directive. Judicial criteria and standards, International Association of Refugee Law Judges, 2013

Beyond Proof. Credibility Assessment in EU Asylum Systems. UNHCR 2013

Feijen, Liv; Frenmark, Emelia: Kvalitet i svensk asylprövning. En studie av Migrationsverkets utredning av och beslut om internationellt skydd. Migrationsverket och UNHCR, 2011

Green, Chris: Hundreds of asylum seekers “wrongly deported” after “inappropriate” advise from Swedish linguistic firm, The Independent, 22 maj 2014

Medicinsk åldersbedömning för barn i övre tonåren, Socialstyrelsen, 2012

Noll, Gregor: Sluta med radiologiska bedömningar av ensamkommande barn, Läkartidningen 2014:111:CYP4

Noll, Gregor: Svåra problem med åldersbedömning, InfoTorg Juridik, 19 maj 2014

Wikström, Hanna; Stern, Rebecca: Bedömningar utan lagligt facit. Forskning om genuinitet, religion och sexualitet i asylärenden. Opublicerad forskningsgenomgång, 2014

http://www.migrationlawnetwork.org

http://www.migrationsverket.se

Annons
Annons
Annons