search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Mångvetenskapligt förhållningssätt ger bättre bedömningar

Trots den stora betydelsen av just trovärdighetsbedömningar har det funnits ganska lite skrivet om området i form av vägledning till handläggare och beslutsfattare. CREDO-projektet är ett försök att råda bot på bristen. I sin första rapport pekar CREDO på en rad möjliga förbättringar av asylprocessen, inte minst utifrån aktuell forskning.

Bakom CREDO står FN:s flyktingkommissariat UNHCR tillsammans med ungerska Helsingforskommittén och IARLJ, International Association of Refugee Law Judges. Projektet syftar till att samla goda exempel och peka på brister i de bedömningar som görs inom EU-länderna.

I sin första rapport Beyond Proof. Credibility Assessment in EU Asylum Systems, som kom 2013, presenterar CREDO såväl goda exempel och etablerade riktlinjer inom nationell och internationell rätt och internationell forskning inom flera discipliner som problem och fallgropar. Utgångspunkten är en djupgående granskning av asylprövningen i första instans i Storbritannien, Belgien och Nederländerna.

Rapporten pekar på en rad problem och faktorer som försvårar trovärdighetsbedömningarna. Trauman, psykiska problem och en ny okänd miljö kan påverka den asylsökandes förmåga att berätta om sina asylskäl. Bristfällig tolkning, tidsbrist, okunskap hos handläggaren om den sökandes kulturella bakgrund och dålig landinformation som gör att en berättelse verkar felaktig är andra saker som riskerar att leda beslutsfattare fel i trovärdighetsbedömningarna.

Karolina Lindholm-Billing, biträdande regionchef vid UNHCR:s kontor för norra Europa, lyfter också fram att migrationsmyndigheterna har ett eget ansvar för utredningen, ett ansvar som man inte alltid tar.

– Ofta ser vi i beslut från andra länder att det blir avslag med motiveringen bristfällig trovärdighet. Om man går in och läser intervjuanteckningar så visar de kanske att den sökande har gett motstridiga uppgifter i olika sammanhang, utan att få möjlighet att förklara detta. I stället för att be personen förklara motstridigheterna har man liksom noterat ”aha, en motsättning” och så ger man avslag på det. Men det ska ju vara en dialog och samspel, inom ramen för det gemensamma utredningsansvaret säger Lindholm-Billing.

Rapporten visar också att olika länder och olika beslutsfattare inom sammma land kan ha olika uppfattningar kring behovet av att styrka en berättelse med skriftlig bevisning.

En viktig slutsats i rapporten Beyond Proof är vikten av kunskap inom en rad olika områden, det som i rapporten benämns ”a multidisciplinary approach”, på svenska snarast ett mångvetenskapligt förhållningssätt. Det kan handla om kunskaper om mäns, kvinnors och barns ställning och livsvillkor i de samhällen flyktingarna kommer ifrån, liksom hur man kommunicerar och uttrycker sig.

– Kunskapen behövs för att kunna sätta in den information som man får från den asylsökande i ett korrekt sammanhang och inte bedöma trovärdigheten i den information man får utifrån sina egna normer och värderingar och sin kulturella bakgrund, påpekar Karolina Lindholm-Billing.

Också insikter i minnespsykologi kan vara viktiga i bedömningen, visar UNHCR-rapporten. Just den kunskapen innebär kanske att tidigare riktlinjer behöver revideras en aning. För medan det ofta har setts som ett tecken på tillförlitlighet att den sökande kan ge en detaljerad och sammanhängande berättelse visar minnesforskningen i dag att människans minne inte fungerar på detta sätt. Människor har generellt svårt att minnas detaljer. Minnet tar i stället fasta på större generella drag i det som händer. Dessutom kan traumatiska händelser påverka minnet på flera olika sätt.

På samma sätt tycks inkonsekvens vara ett mycket allmänmänskligt drag i minnets funktion, inte något tecken på att en person ljuger. Enligt rapporten anser psykologer att en människa uppvisar en hög grad av konsekvens om hon säger emot egna tidigare utsagor i högst 20 procent av sina uttalanden.

– Rapporten gör det tydligt att det ställs enormt höga krav på handläggare och beslutsfattare att ha all denna kunskap som krävs. Så det är en stor utmaning hur myndigheterna verkligen kan ge medarbetarna de verktyg de behöver för att kunna göra objektiva trovärdighetsbedömningar, säger Karolina Lindholm-Billing.

Hon sammanfattar rapportens viktigaste slutsatser:

– Man ska betrakta asylprocessen som en ickekontradiktorisk process, där man gemensamt med den asylsökande ska utreda vilka de materiella fakta är, och att ta in och tolka det den sökande säger utifrån ett tvärvetenskapligt förhållningssätt.

En andra rapport från CREDO-projektet, om trovärdighetsbedömningar hos ensamkommande flyktingbarn, presenteras i början av 2015. Ett av de länder som studerats i rapporten är Sverige.

Annons
Annons