search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Genuinitetsbedömningar – när det mest personliga granskas

Hur kan man egentligen veta vad en person tror på eller om han attraheras av män eller kvinnor? I en pågående studie försöker forskarna Rebecca Thorburn Stern och Hanna Wikström sätta fingret på de svåra juridiska avvägningar som kallas genuinitetsbedömningar.

Det började med att jag lade märke till uttrycket ”genuinitetsbedömningar” i en del ärenden som handlade om konvertiter och personer som åberopat sexuell läggning som skyddsgrund. Det framstod som att en del av trovärdighetsbedömningen handlade om att försöka klargöra om den sökande var "på riktigt" konvertit eller homosexuell, något som jag fann mycket märkligt. För hur kan man veta om en människa faktiskt tror på något, eller vem eller vad de blir attraherade av? Jag blev intresserad av hur tankarna gick kring dessa bedömningar av så djupt personliga saker som religiös övertygelse och sexuell läggning och hur de genomfördes och ville helt enkelt veta mer.

Det berättar Rebecca Thorburn Stern, docent i folkrätt vid Uppsala universitet. Tillsammans med Hanna Wikström, fil. dr i socialt arbete vid Göteborgs universitet och forskare i migrationsrätt vid Uppsala universitet, ansvarar hon för forskningsprojektet ”Är det på riktigt?” Genuinitetsprövning vid åberopande av skyddsskäl. Med utgångspunkt i domar från migrationsdomstolarna ska Thorburn Stern och Wikström undersöka hur domstolarna går till väga för att fastställa om en sexuell läggning eller religiös övertygelse är genuin, och vilken betydelse ”det genuina” i en uppgiven sexuell läggning eller konversion tillmäts av domstolarna när de avgör skyddsbehovet.

Vem passar mallen?

I Sverige finns inte särskilt mycket forskning omkring genuinitetsbedömningar. Men enligt internationell forskning utgår bedömningar av religion och konversion ofta från en uppfattning om ”rätt” sätt att utöva en religion. Det ”rätta sättet”bör innefatta vissa kunskaper och vissa känslor inför religionen. I en ännu opublicerad forskningssammanställning pekar Hanna Wikström och Rebecca Thorburn Stern på att det finns sådana föreställningar även kring en genuin sexuell läggning. I dessa fall handlar det främst om förväntningar på processen för att ”komma ut” som till exempel homosexuell, och om hur personen uppträder efter detta steg.

För personer som passar in i mallen behöver det inte vara något problem, påpekar Hanna Wikström. Svårare blir det för dem som inte gör det. Risken är att handläggare, beslutsfattare och domare förutom att bedöma tillförlitligheten med hjälp av andra metoder, också mer eller mindre omedvetet jämför den asylsökande med dessa mallar. Hanna Wikström och Thomas Johansson har i en forskningsartikel kallat detta för social trovärdighet.

– Man gör bedömningar som ”är det rimligt att en kvinna från det här området agerar på detta sätt, är det rimligt att hon bemöttes av olika parter på ett visst sätt, är det rimligt att en person av så låg klass skulle handla på det här sättet”, exemplifierar Hanna Wikström, och tillägger:

– Jag menar inte att Migrationsverkets folk är speciellt fördomsfulla, åtminstone inte mer än andra människor. Det här är samhälleliga värderingar som vi alla bär med oss. Men asylsystemet tvingar fram så otroligt binära och kategoriska resonemang, och därmed blir värderingarna tydliga i den typen av processer.

Föreställningarna påverkar

Det handlar alltså om föreställningar som vi alla bär på och som – ofta utan att vi är medvetna om det – riskerar att påverka oss. För Hanna Wikström är just omedvetenheten ett stort rättssäkerhetsproblem.

– Det är nästan den värsta aspekten, att det inte sätts ord på det, att man inte vet att man gör dessa bedömningar, säger hon.

Finns det då något att göra åt att vi som samhällsvarelser så lätt fastnar i schabloner? För Hanna Wikström är en viktig del av lösningen om att de som fattar besluten är medvetna om sina föreställningar.

– Jag tänker att man kan göra bättre eller sämre värderingar, mer eller mindre genomlysta. Bara genom att sätta ord på fördomar, ”jag har låg tolerans för kortvuxna personer” för att ta ett ganska dåligt exempel. Om jag har lagt upp detta på bordet är det mindre troligt att jag låter det påverka mitt beslut, menar Hanna Wikström.

För rättssäkerhetens skull vore det också bättre om beslutsfattare och domare presenterade hela sina resonemang i beslut och domar, även om de vilar på en subjektiv grund.

– Allt som görs måste explicit uttalas. Det vore bättre att skriva att ”det här är inte trovärdigt utifrån hur jag tänker att kvinnor från detta område agerar” än att bara skriva att det inte är trovärdigt. Det är inte hela lösningen, men först då saker uttrycks på ett tydligt sätt kan vi börja diskutera giltigheten i olika typer av resonemang och det är en viktig start för att börja åtgärda problemen, säger Hanna Wikström.

Utifrån sina kunskaper och de insikter som forskningsprojektet gett hittills, har docent Rebecca Thorburn Stern ett råd att ge till advokater som agerar biträden:

– Vara så tydlig som möjligt, förklara varför det finns oklarheter i berättelsen, om det finns sådana, ta upp kulturella och sociala orsaker till sådant som kan ifrågasätta trovärdigheten.

Projektet ”Är det på riktigt” Genuinitetsprövning vid åberopande av skyddsskäl är beräknat att pågå till mitten av 2015. Närmast ska forskarna analysera de domar som samlats in.

Läs mer om projektet på Lund/Uppsala Migration Law Networks webbplats.

Annons
Annons