search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Den svårfångade identiteten

Det är den asylsökande själv som har bevisbördan för att styrka sin påstådda identitet, eller i alla fall göra den sannolik. Språkanalyser och åldersbedömningar är redskap för att göra det – redskap som dock ifrågasätts från många håll.

En stor del av de asylsökande som kommer till Sverige saknar giltiga ID-handlingar.Många gånger kan det därför vara en svår utmaning att fastslå grundläggande fakta, som personens ålder och varifrån han eller hon kommer.

Enligt Migrationsöverdomstolens avgörande MIG 2011:15 kan språkanalyser ha ett betydande bevisvärde i enskilda fall, förutsatt att de genomförs på ett rättssäkert sätt och håller god kvalitet. Och advokat Petter Aasheim konstaterar att språkanalyser många gånger kan vara till fördel för hans klienter, då de bekräftar deras uppgifter. Men han ser ett grundläggande problem i att personerna bakom analyserna – analytikerna – är så anonyma.

– Du har i princip hemliga vittnen, som vi inte får lov att förhöra. Domstolarna säger nej till förhör, vilket också känns ganska unikt för asylrätten. Jämför man med brottmål skulle det vara otänkbart att det kommer något hemligt vittne från SKL och uttalar sig om någonting som man inte får ställa frågor om, säger Aasheim, och tillägger att dessa analyser ofta tillmäts ett alltför högt bevisvärde av Migrationsverket och migrationsdomstolarna.

Advokat Viktoria Nyström är av samma uppfattning.

– Den praktiska betydelsen av en språkanalys är större än vad Migrationsverket går ut med. De säger att en språk­analys aldrig ensam kan ligga till grund för ett avslagsbeslut. Trots det så får vi avslagsbeslut på avslagsbeslut grundat på språkanalysen, konstaterar hon.

Både Petter Aasheim och Viktoria Nyström har er­farenhet av att bemöta språkanalyser som talar till klientens nackdel. Petter Aasheim brukar gå igenom språk­analysen i detalj och ifrågasätta utlåtandet som lämnats utifrån innehållet och de slutsatser som har dragits. Ibland kan det också vara motiverat att ta in en egen språkanalys.

– Men här kan det bli problem på grund av att vi inte får ersättning för sådana utlägg. Många biträden tvekar inför att dra på sig en egen kostnad i rädsla att man inte får betalt från Migrationsverket, säger han.

Viktoria Nyström upplever att hon och hennes klient många gånger har svårt att motbevisa en genomförd språkanalys.

– Det finns ju massor av sätt som jag kan kritisera språk­analysen på. Jag kan begära ut bandinspelningen, jag kan gå igenom den med en tolk. Problemet är att Migrationsverket i allmänhet inte tycker att det har ett lika högt bevisvärde som språkanalysen från början. Tyvärr är det så, att när det väl finns en språkanalys så blir den väldigt cementerad, säger hon.

Felaktig normativitet

En annan viktig del av identiteten är en persons ålder. Och i asylprocessen spelar den exakta åldern ibland en stor roll. Framför allt gäller det i så kallde Dublinärenden, där vuxna ska sändas tillbaka till det första EU-land de kommit till, medan barn under 18 år får sitt skyddsbehov prövat i Sverige. Barn under 18 år ska också bedömas generösare när det gäller att se om det kan finnas vad som kallas särskilt ömmande omständigheter.

Problemet är att det inte finns något exakt sätt att bestämma en persons ålder, vilket också Migrationsöverdomstolen slagit fast. I brist på bättre har Migrationsverket och migrationsdomstolarna kommit att luta sig mycket mot röntgenundersökningar. För mycket, anser Petter Aasheim.

– Just nu är handledsröntgen och tandröntgen det absolut vanligaste. Men enligt Socialstyrelsens riktlinjer ska det ju också ske en pediatrisk undersökning. En barnläkare ska egentligen träffa barnet och göra en kroppsundersökning av barnet. De instruktionerna från Socialstyrelsen följs inte. Jag har begärt en sådan här pediatrisk undersökning, men Migrationsverket uppgav att detta inte kunde tillhandahållas, punkt, berättar han.

Gregor Noll, professor i folkrätt vid Lunds universitet, forskar om radiologiska åldersbedömningar. Han menar att undersökningarna helt saknar vetenskaplig grund, och bygger på en felaktig föreställning om att det finns generella drag i kroppsutvecklingen hos alla människor världen över.

I själva verket vet vi väldigt lite om hur skelettet eller tänderna utvecklas hos exemplevis afghanska eller somaliska barn, påpekar Noll. Eftersom dessa länder saknar en fungerande folkbokföring har man nämligen aldrig kunnat samla in någon tillförlitlig statistik över ålder och utveckling. I stället jämför man med barns och ungas utveckling i andra länder, med helt andra livsvillkor. Jämförelsen riskerar att leda ännu mer fel när en asylsökande genomlevt traumatiska händelser. Forskningen har nämligen visat att trauman kan påskynda kroppsutvecklingen och åldrandet hos dem som utsätts.

Förutom att hela metoden med röntgenundersökningar är tvivelaktig är Gregor Noll också starkt kritisk till den stora vikt som undersökningarna tillmäts i asylprocessen.

– Migrationsverkets personal efterfrågar just röntgenundersökningar, fastän dessa bara ska vara ett led i en mer omfattande pediatrisk barnläkarundersökning. Det verkar finnas missuppfattningar om att just röntgenundersökningar är den säkraste delen, trots att det inte alls är fallet. Det är ett slags felaktig normativitet, en tanke att ”ta siffrorna från röntgenundersökningen så gör du inte fel, eftersom de finns i verkligheten”, konstaterar Noll, och fortsätter:

– Det är legitimt att domaren inte tycker att han klarar att bedöma personens ålder, och att han använder en expert. Men då menar jag att det ska vara en expert som har relevant kunskap att göra en allsidig bedömning av den här personen, och inte bara titta på en röntgenbild.

Domare bör ta ansvaret

Gregor Noll ser flera gemensamma nämnare mellan hur språkanalyser och åldersbedömningar kommit att användas av Migrationsverket och migrationsdomstolarna.

– Mönstret är så här att domarna säger att ”okej vad har vi för bevisning, ja en del underkänner vi, det har inget värde alls. Sedan har vi dessa analyser, åldersbestämningar och språkanalyser. De är problematiska, men det är det enda vi har. Nu avgör vi målet på dem ändå”, säger han.

Ett bättre alternativ är, menar Gregor Noll, att domare och beslutsfattare vågar stå för sina egna, i viss mån subjektiva, bedömningar.

– Det finns inte någon objektiv säkerhet, det är litegrann mitt budskap. Och det är inget fel att göra subjektiva bedömningar så länge man vänder på varje sten. Men för att spara tid eller slippa dåligt samvete går man till en förment expert som kan hjälpa till att på något sätt diversifiera detta ansvar, det är en dålig strategi.

Men domaren Dag Stegeland, president i Kammarrätten i Göteborg och tidigare lagman vid Förvaltningsrätten i Göteborg, håller inte alls med om att åldersbedömningar eller språkanalyser skulle ha en sådan speciell tyngd i domstolen. Han är väl bekant med kritiken mot radiologiska åldersbedömningar, men hänvisar till principen om fri bevisprövning.

– Röntgenundersökningen har inte något slags självständigt bevisvärde. Den är en del i utredningen, och den prövas utifrån vad den är värd i det enskilda fallet, säger han, och fortsätter:

– Den fria bevisprövningen, i kombination med de låga beviskraven, gör att en röntgenundersökning eller en språkanalys som innehåller osäkerhetsmoment och som kan ifrågasättas får ett lågt bevisvärde och därmed, med tanke på det låga beviskravet, inte så stor inverkan på utgången.

Åldersbedömningar i asylprocessen

Gregor Nolls forskningsprojekt finansieras av Europeiska flyktingfonden. Syftet är att, utifrån ett flervetenskapligt material, studera skillnaderna mellan åldersbestämningar som medicinsk och som juridisk fråga, och de problem som uppstår när åldersbestämningar ges en avgörande roll i beslut om asyl eller andra former av internationellt skydd.

Annons
Annons