search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Advokatdagarna

Så ska skiljeförfarandelagen anpassas till dagens tvister

Före detta justitierådet Johan Munck är särskild utredare i utredningen för översyn av lagen om skiljeförfarande. Advokat Claes Lundblad är expert i utredningen. Vid ett initierat seminarium diskuterade de innehållet i översynen.

Johan Munck förklarade att utredningen som lade fram förslag till 1999 års lag hade diskuterat bland annat om Sverige skulle anta innehållet i UNCITRAL:s modellag. Munck menade att det skulle innebära större förändringar än de som omfattas av den begränsade översyn den nya utredningen ska göra.

Claes Lundblad påminde om att när lagen om skiljeförfarande antogs 1999 var UNCITRAL:s modellag inte allmän, utan omfattade bara sju länder. I dag är bilden en annan – sjuttio länder är i huvudsak modellagsländer. Ett skäl för att Sverige skulle bli ett modellagsland vore att utländska betraktare snabbt ska kunna få en bild av vilka regler som gäller. Men Lundblad ansåg att det skulle vara ett för stort ingrepp att nu göra Sverige till ett modellagsland.

– Det skulle inte vara värt priset, sa han.

Platsen för skiljeförfarandet är ingen stor fråga numera, enligt Lundblad. Enligt 22 § skiljeförfarandelagen bestämmer parterna platsen, annars skiljemännen. I ett avgörande 2005 (RH 2005:1) ansåg sig Svea hovrätt inte ha jurisdiktion när det gällde en klandertalan som rörde ett skiljeförfarande som i sin helhet hade ägt rum utanför Sverige och inte hade någon annan anknytning till Sverige än att Sverige föreskrevs som plats. Hovrätten ansåg att det krävdes faktisk anknytning till Sverige för att svensk domstol ska ha jurisdiktion. Principen ändrades av Högsta domstolen 2010 (NJA 2010 s. 508). Numera är det klart att platsen är ett juridiskt–tekniskt begrepp – det krävs inte att det faktiskt har ägt rum i Sverige.

Munck påpekade att utredningen särskilt har fått i uppdrag att se över en lucka i den svenska lagregleringen: avsaknaden av regler om hur man ska välja materiell rätt.

Lundblad erinrade om att lagen inte innehåller bestämmelser om tillämplig lag, annat än om tillämplig lag på skiljeavtalet. Enligt 48 § tillämpas för internationella förfaranden den lag parterna har kommit överens om, annars lagen där förfarandet ska äga rum.

Ett problem som ibland dyker upp är om en överenskommelse mellan parterna om materiellt lagval för det omtvistade avtalet också innefattar ett avtal om lagval för skiljeavtalet. I Sverige anses det inte räcka med ett så allmänt lagval – det måste finnas ett specifikt lagval för skiljeavtalet. I fråga om det materiella lagvalet är man i Sverige är man överens om att parterna kan träffa avtal om att tillämpa ett visst lands lag, eller bara en del av landets lag. Man kan dessutom avtala om att avgöra tvisten enligt rättsregler som inte har karaktär av lag. Enighet råder om att hänvisning till ett visst lands lag inte innefattar kollisionsnormerna i landet – tanken är att undvika renvoi.

Om parterna inte har träffat avtal om lagval, ska skiljemännen välja lag. Antingen ska de välja lag utifrån gällande internationellt privaträttsliga regler, eller så väljer de materiell lag direkt. Modellagen utgår från lagval via IP-regler, men den nyare direktvalsmetoden vinner mark och finns i bland annat SCC:s och ICC:s regler. Enligt ett modernare synsätt får skiljenämnden välja inte bara nationell rätt utan också andra rättsregler. Lundblad ansåg att svensk lag borde anpassas till det modernare synsättet.

En annan oreglerad fråga är om parterna kan avtala att inte använda lag utan i stället skälighets- och billighetsregler, påpekade Munck.

Lundblad konstaterade att skiljeförfarandelagen saknar regler även om detta. Han menade att det vore lämpligt att ta med en regel i lagen om att skälighet och billighet får tillämpas bara om parterna har gett i uppdrag till skiljemännen att göra det – annars är de skyldiga att tillämpa lag.

Claes Lundblad förklarade att flerpartsförfaranden är ganska vanliga. De omfattar mellan en fjärdedel och en tredjedel av tvisterna hos SCC och ICC, och medför många rättsliga problem bland annat när skiljemän ska utses, när någon vill inträda eller en part vill dra in en tredje part i förfarandet, eller när flera förfaranden ska konsolideras.

– Det är förmodligen rätt komplicerat att lösa dessa frågor i lagen, sa Lundblad.

Johan Munck berättade att utredningen dessutom överväger att föreslå kortare klanderfrist, koncentration av klandermålen till Svea hovrätt och möjlighet till klanderprocess på engelska – men med domen på svenska.

Annons
Annons