Prosolviadomen kan vidga revisorns ansvar

It-företaget Prosolvia gick i konkurs i december 1998. Konkursboet hävdade att anledningen till konkursen var brister i redovisningen och stämde Öhrlings PWC samt den revisor hos revisionsbyrån som var huvudansvarig för revisionen av Prosolvia.

Öhrlings hade, enligt konkursboet, inte uppmärksammat att det fanns fel i Prosolvias räkenskaper. Bokslutet för 1997 blev därför felaktigt, vilket uppmärksammades i medierna. Den mediala uppmärksamheten gjorde bland annat att kunder och samarbetspartners blev negativa till Prosolvia och att det blev omöjligt att genomföra en nyemission. Företaget kunde därmed inte betala sina skulder och tvingades ansöka om konkurs. Revisionsbyrån ansåg däremot att Prosolvia gick omkull därför att efterfrågan på företagets produkter inte var tillräckligt stor.

I skadeståndsmål är det den skadelidande som har skyldighet att bevisa att det föreligger kausalitet mellan handling och skada.

Öhrlings PWC friades i tingsrätten som inte ansåg att konkursboet hade kunnat bevisa att det fanns ett samband mellan revisionen och skadan. Hovrätten sänkte beviskraven när det gällde orsakssambandet mellan revisorernas oaktsamhet och skadan för konkursboet. I det hypotetiska händelseförloppet, där revisorerna inte hade varit vårdslösa, ansåg hovrätten att det var övervägande sannolikt att kunder och andra aktörer hade agerat annorlunda och att Prosolvia hade kunnat genomföra nyemission och ordna rörelsefinansiering.

– Hovrätten kom fram till att redovisningen i Prosolvia var felaktig. Hade redovisningen varit riktig hade det gett en fundamentalt annan bild av Prosolvias verksamhet och omsättning. Hovrätten fann att redovisningen stred mot god redovisningssed och att revisionen stred mot god revisionssed. Hovrätten fann även att revisorn hade varit vårdslös, sade Johnny Herre, justitieråd i Högsta domstolen och tidigare professor i rättsvetenskap vid Handelshögskolan i Stockholm.

Öhrlings PWC blev därmed också skyldigt att betala skadestånd till Prosolvias konkursbo. Men konkursboet och Öhrlings PWC förliktes. Hovrättens dom får därmed ingen betydelse för parterna, men domen kommer sannolikt att åberopas i andra mål om skadestånd på grund av bristfällig revision.

Hovrätten hänvisade i Prosol­viadomen till Högsta domstolens dom i det så kallade Landskronamålet. Målet gällde en 13-årig flicka som var omhändertagen för vård med stöd av lagen om vård av unga (LVU). När flickan, som var ”eldbenägen”, tillfälligt var placerad hos sin mamma anlade hon två omfattande bränder. Socialnämndens underlåtenhet att hålla uppsikt över flickan gjorde att Landskrona kommun ålades skadeståndsansvar mot dem som hade drabbats av branden.

I det så kallade BDO-målet sade sig en utomstående person ha använt sig av årsredovisningen som grund för ett affärsbeslut. Det påstods finnas fel i årsredovisningen och att den skadelidande på grund av dessa fel hade fattat ett felaktigt affärsbeslut. Affärsbeslutet påstods ha orsakat en ekonomisk skada för personen i fråga. I våras friades revisionsbyrån BDO från ansvar av HD. Det ansågs inte bevisat att den skadelidande inte skulle ha fattat samma beslut om årsredovisningen hade varit korrekt.

I domen behandlar HD Landskronadomens betydelse för revisorsansvarsmålen.

Kamilla Kvarntorp, Magnus Andersson och Tom Knutson