search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Advokatdagarna

Mediernas ansvar i rättsprocessen är komplext

Har medierna något ansvar för rättsprocessen? Ja, menade seminariedeltagarna.

Frågan om mediernas inflytande på rättsprocessen i allmänhet och dömandet i synnerhet har uppmärksammats under senare år. Advokat Björn Hurtig, vice riksåklagare Kerstin Skarp och Expressens chefredaktör Thomas Mattsson var eniga om att medierna på olika sätt kan påverka rättsprocessen och att medierna har ett ansvar för rättsprocessen.

Kerstin Skarp menade att när det gäller mediernas ansvar i brottmålsprocessen så måste de ta ansvar och besinna sig så att de målsägande har möjlighet att få upprättelse, och kan berätta vad som har hänt utan att det nästa dag står att läsa i detalj eller att de förföljs i sina hem.

– Detsamma gäller för vittnen. De måste kunna få vittna i lugn och ro och göra det som är deras medborgerliga skyldighet utan att det skrivs och rapporteras om det överallt, sa Skarp och tillade:

– Slutligen måste en misstänkt få vara misstänkt till dess domen har fallit och inte bli dömd av medierna innan det. Medierna har en tendens att döma tidigt, men sedan om en person blir frikänd är det ganska tyst i medierna.

Thomas Mattsson ansåg att medierna har flera olika typer av ansvar. Ett legitimt ansvar är att berätta vad som har hänt, både om stora och små mål. Ett annat är ansvaret att granska. Dessutom har medierna ett opinionsbildande ansvar.

– Den svenska presstraditionen bär med sig att medier ska vara opinionsbildande. Det tycker vi är så viktigt att vi delar ut ett särskilt presstöd för att värna opinionsmångfalden. För dagstidningar är det en skyldighet att driva opinion i viktiga frågor, om till exempel lagförslag eller domar, sa Mattsson.

Även yppandeförbud diskuterades. Björn Hurtig beskrev hur presstalesmän från Säpo vid olika tillfällen gett medierna kommentarer medan han själv varit förhindrad på grund av att han belagts med yppandeförbud.

– Det blir en obalans direkt, konstaterade Hurtig, som menar att det i sin tur kan leda till att medierna dömer tidigt i processen eftersom de får en obalanserad bild.

Då Anne ramberg beskrev sina erfarenheter av medierna tecknade hon en positiv bild av dem.

– Medierna är måna om att försöka få det rätt när de ska rapportera om komplicerade förhållanden. Jag tycker att det är advokaters uppgift att vara tillgängliga och förklara för journalisten och inte bara överlåta det till åklagaren. För även om det har meddelats ett yppandeförbud så kan advokaten yttra sig, det innebär endast att advokaten inte kan yttra sig i en utsträckning så att det skadar. Problemet är att advokaten inte har tillgång till den information som åklagaren har. Där uppstår en obalans, men det kanske måste vara så, sa Ramberg som även ställde frågan om vilket ansvar medier har för rättsprocessen då de har kommit över information som allvarligt kan skada rättsprocessen. Något som det finns många exempel på, till exempel då vittnesbevisning förstörts genom olika publiceringar.

– Svaret är ja och nej, replikerade Thomas Mattsson och fortsatte:

– Det är enkelt att vara principiell och säga att konsekvensneutralitetsprincipen som myntades av Erik Fichtelius ska gälla. Det innebär att medier inte ska ta sådana hänsyn utan att publicister ska publicera det de anser vara relevant. Enligt den logiken skulle svaret vara nej; medier har inte något ansvar för rättsprocessen.

Men, enligt Thomas Mattsson, krockar konsekvensneutralitetsprincipen ganska snabbt med tryckfrihetsförordningen och pressetiken och uppfattningen att medierna ska bidra till samhället.

– Jag tycker inte att medierna medvetet och utan att reflektera ska förstöra förundersökningar. Men man kan enkelt föreställa sig hypotetiska exempel då medierna bör rapportera, sa Mattsson och tillade att ofta när det handlar om journalistik så måste man avgöra från tillfälle till tillfälle vad som är rätt eller fel pressetiskt.

Annons
Annons