- Advokatdagarna
Den förändrade asylprocessen diskuterades
De nya reglerna om uppehållstillstånd för barn vid särskilt ömmande omständigheter diskuterades vid ett seminarium.
Den 1 juli i år ändrades utlänningslagen 5:6, så att barn kan beviljas uppehållstillstånd om särskilt ömmande omständigheter finns – inte bara synnerligen ömmande som enligt tidigare lydelse.
Advokat Petter Aasheim analyserade vad förändringen betyder och konstaterade att den innebär att en helt annan aspekt än skyddsbehovet blir viktig i ärenden som rör barn och barnfamiljer.
Han framhöll att syftet med lagändringen enligt propositionen (2013/14:216) är att fler barn ska kunna få uppehållstillstånd. I propositionen (s. 20) ges exempel på omständigheter. Aasheim menade att exemplen om anknytning till Sverige är de viktigaste: om barnet saknar nätverk i hemlandet och har fått det i Sverige, och skulle skadas allvarligt av avsaknaden av nätverket i Sverige. Vistelsetiden i sig kan beaktas när det gäller barnets anpassning till Sverige, men anknytningen är det väsentliga. Den är ofta det viktigaste skälet i preskriberade ärenden med lång vistelsetid, som ofta i huvudsak är illegal.
– Det sägs tydligt i propositionen, genom formuleringen om barnets bristande möjlighet att påverka sin situation och vistelse, att illegal vistelsetid ska beaktas, förklarade Aasheim.
Aasheim tog också upp Migrationsverkets rättsliga ställningstagande RCI 15/2014, som utifrån Europakonventionens artikel 8 om rätten till privatliv konstaterar att hänsyn ska tas till alla de sociala och kulturella band som en person kan ha i ett samhälle (s. 4–5). Aasheim sammanfattade Migrationsverkets slutsatser i det rättsliga ställningstagandet:
• Man kan inte bortse från anpassning som har skett under illegal vistelsetid, men anpassning under legal vistelsetid ger större tyngd.
• Anpassning under högstadie- eller gymnasietid är många gånger större än för yngre barn.
• Att ett barn har levt gömt, flyttat ofta eller har bott på samma ställe kan påverka anknytning.
• Starka band till hemlandet kan påverka anknytningen.
Migrationsverkets ställföreträdande generaldirektör Mikael Ribbenvik konstaterade att tillämpningen av reglerna skulle vara mildare för barn redan före lagändringen, och frågade sig om ändringen var en kodifiering av gällande rätt eller en förändring. Han menade att den stora skillnaden ligger just i den nya propositionens formulering ”Bristande möjlighet att påverka sin egen situation och vistelse”.
I fråga om situationen i den sökandes hemland sa han:
– Där finns en klassisk fallgrop där många offentliga biträden argumenterar kring situationen i hemlandet och går in på skyddsskälen. Den frågan är redan avklarad vid det stadiet i processen.
En ny dimension är att särskilt utsatta grupper och diskriminering ska beaktas när man ser på situationen i hemlandet.
– Exemplet som dyker upp är romer från västra Balkan, där nästan alla får avslag på asylansökan. Vi vet att många romer i västra Balkan är extremt diskriminerade. Det ska bli intressant att se var det resonemanget hamnar, sa Ribbenvik.
När det gäller LVU-fall är det inte själva beslutet om en LVU- eller familjehemsplacering som är avgörande för uppehållstillstånd, utan omständigheterna bakom, underströk Ribbenvik.
Han poängterade att utlänningslagen 12:18 om hinder mot verkställighet av lagakraftvunnen avvisning eller utvisning handlar om ett extraordinärt, resningsliknande rättsmedel. Där krävs inte samma allvar och tyngd i omständigheterna för barn som för vuxna. Men är lagändringen en ny omständighet enligt 12:18? Migrationsverket menar att det inte är det. Konkreta fakta är omständigheter, abstrakta rättsfakta är rekvisit. Ett nytt rekvisit är inte en ny omständighet. Det är däremot ett förvärrat sjukdomstillstånd, en ökad vistelsetid eller ny landinformation.
Björn Berselius, kammarrättsråd i Migrationsöverdomstolen, deltog i arbetet med propositionen (2004/05:170) om ny utlänningslag. Nu såg han inte så stora förändringar i exemplen på synnerligen ömmande omständigheter för barn och vuxna jämfört med propositionen 2005. Diskussionen fördes redan då, och man menade att det var självklart utifrån utlänningslagen 1:10 om barnets bästa att barns skäl inte behöver vara lika allvarliga som vuxnas.
– Jag hoppas verkligen att vi nu inte börjar tala om vistelsetid och räkna år igen, utan att vi ser på hur man faktiskt har tillbringat tiden i Sverige, sa Berselius.