search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Mer att läsa

Polisen stäms för romregister

”Det måste ses som ett misslyckande att ansvariga myndigheter inte förmått att tydligt ta avstånd från och fördöma den etniska och diskriminerande aspekten av registret och att ge de drabbade upprättelse”, skriver Civil Rights Defenders.

Det har nu gått över ett år sedan det avslöjades att Skånepolisen fört ett register över romer och personer med nära anknytning till romer. Registret innehöll personuppgifter om barn, gamla, avlidna, män och kvinnor över hela landet. Det gemensamma för de registrerade har med etnicitet och inte kriminalitet att göra – många av dem har aldrig varit i klammeri med rättvisan och är heller inte misstänkta för något brott. Registret följer en lång tradition i Skåne och i andra delar av landet där polis och andra myndigheter fört särskilda register över romer.

Romregistren har med rätta väckt uppmärksamhet och bestörtning, även internationellt. Företrädare för Sverige har kallats till Strasbourg och Europarådets generalsekreterare Thorbjørn Jagland har i offentliga uttalanden uttryckt oro. Det har för många blivit uppenbart att det även i Sverige förekommer allvarliga människorättskränkningar från statens sida.

Under det år som gått sedan avslöjandet har registret behandlats av en lång rad institutioner i Myndighetssverige. Åklagare har kommit till slutsatsen att ingen enskild polis kan ställas till svars eftersom problemet ligger i strukturer inom Skånepolisen. Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN) har konstaterat allvarliga brister vad gäller hanteringen av personuppgifter och brott mot polisdatalagen. Justitiekanslern (JK) har i sin tur kommit fram till samma slutsats och i ett generellt beslut slagit fast att alla personer som finns med i registret har rätt till skadestånd.

Myndigheterna har dock väjt för den etniska aspekten av registren och frågan om diskriminering som har samband med personernas etniska tillhörighet. För dem som finns med i registren, och för romer i allmänhet, är det just den frågan som är viktigast. Det borde den vara också för Myndighetssverige. Den myndighet som har ansvar för att motverka diskriminering, Diskrimineringsombudsmannen (DO), har också granskat registret och kommit till slutsatsen att mycket tyder på att registret är baserat på etnisk tillhörighet. DO konstaterar dock att begränsningar i lagstiftningen gör att hon inte har möjlighet att rättsligt angripa polisens register och få saken prövad i domstol. Att förbudet mot diskriminering i diskrimineringslagen är begränsat till att omfatta endast polisens bemötande och inte deras verksamhet är i sig allvarligt.

Det måste ses som ett misslyckande att ansvariga myndigheter inte förmått att tydligt ta avstånd från och fördöma den etniska och diskriminerande aspekten av registret och att ge de drabbade upprättelse. En anledning till detta är att myndigheterna saknar förmåga att sätta registret i ett bredare och historiskt perspektiv. Endast DO har understrukit att omfattningen av kränkningen och vikten av att få diskrimineringsaspekten belyst bara kan förstås om den sätts i relation till de historiska övergrepp som Sveriges romska befolkning utsatts för. Romer har genom tiderna misstänkliggjorts, särbehandlats och påståtts vara särskilt benägna att begå brott och som en konsekvens av detta övervakats och registrerats.

När staten på detta sätt misslyckas med sin uppgift och inte tar sitt ansvar behöver civilsamhället gripa in. Civil Rights Defenders har från det att registret blev känt haft en dialog med personer som finns med i registret och analyserat de aktuella frågorna ur ett rättighetsperspektiv. Tillsammans med romska företrädare har vi lämnat in en rapport till FN:s människorättsråd. I rapporten kritiseras Sverige för Skånepolisens register och för att de drabbade inte fått upprättelse för den diskriminering de utsatts för. Vi kritiserar även statens låga ambition i arbetet för romers rättigheter; att en rom ska ha samma rättigheter som andra först om tjugo år, som anges i regeringens strategi för romsk inkludering, är ett slag i ansiktet på de människor som i århundraden varit berövade sina rättigheter och som än idag riskerar att finna sina namn i ett olagligt register.

Civil Rights Defenders kommer också att initiera en skadeståndsprocess i syfte att få fastslaget att Skånepolisens register vilar på etnisk grund och att personer som finns i registret utsatts för diskriminering och etnisk profilering. Vi förbereder för närvarande en stämningsansökan där vi företräder 11 romer vars personuppgifter finns med i registret. I vår talan argumenterar vi för att Skånepolisens register strider mot Europakonventionens artikel 8 om rätten till privatliv och artikel 14 som förbjuder diskriminering på etnisk grund. Ur vårt perspektiv är det centralt att registret bedöms utifrån ett människorättsperspektiv, vilket anmärkningsvärt nog både SIN och JK helt saknat i sina respektive granskningar. Vår förhoppning är att svensk domstol förmår anlägga ett rättighetsperspektiv i förhållande till registret. Om så inte sker kommer vi att driva fallet vidare till Europadomstolen för prövning.

Rättsprocessen passar väl in i, och ger perspektiv på, Civil Rights Defenders mångåriga internationella insatser för romers rättigheter, i synnerhet på Balkan. Rättsprocesser, eller så kallad strategisk processföring, är generellt en viktig del av ett bredare arbete för människors rättigheter. I den aktuella processen får vi värdefullt stöd från advokatbyråer, som bistår med rättsutredningar och expertis pro bono. Advokatkårens engagemang och stöd är centralt för ett människorättsarbete där juridiken används som ett verktyg för att synliggöra människorättskränkningar och ge dem som drabbats upprättelse.

Sveriges hantering av Skånepolisens register belyser flera viktiga frågor. Det finns allvarliga brister i det svenska systemet för att säkerställa människors rättigheter, som i det här fallet kommer till uttryck genom att diskrimineringslagen och DO:s mandat är alltför begränsade och att svenska myndigheter än idag, 10 år efter att Europakonventionen blev svensk lag, har bristande förmåga att anlägga ett rättighetsperspektiv i sitt arbete. Situationen visar inte minst på vikten av ett starkt civilt samhälle där organisationer som Civil Rights Defenders har resurser och förmåga att agera när statens ansvarstagande brister. Ett civilsamhälle som kan agera rättsligt för att utkräva ansvar och för att säkerställa respekten för romers och andra gruppers mänskliga rättigheter är nödvändigt – även i Sverige.

Annons
Annons